Header


Godmorgon eller vad säger man kl 9 på morgonen och man själv varit vaken sen kl 7? Det är långa dagar nere i stallet så man kommer hem väldigt sent om kvällarna och upp tidigt på morgonen (försöker verkligen sova ut) men det går inte. På helgerna sover jag till typ 10-11 tiden men så fort det slår över till vardagarna så vaknar jag mellan 6-7 tiden ca, konstigt. Aja nog om det.

Pysslade om min älskade Hemmingway igår och det var rent fantastiskt ❤ Stod och kliade honom i huvudet och smekte han vid ögonen och vips så somnade han i mina armar. Han är en häst som behöver mycket kärlek och värme efter allt skit han har varit med om och det fick han igår. Har det som standard att alltid åka ner till stallet och bara pyssla om honom även om jag inte ska rida, för mig gör det ingenting men för honom är det jättestort att jag bara kommer ner och stryker honom längst med ögonen och öronen så då får det bli en liten runda ner var dag.


SÅ; VEM ÄR HEMMINGWAY?


Han är ett Svenskt Halvblod på 10 år, valack. Kräver en stadig ryttare, någon som inte bara sitter och piskar honom till att gå framåt för det tål han inte. Han har lågt självförtroende så man måste sitta uppe på honom med en positiv inställning och driva han framåt genom att berömma hur duktig han är, att han kan etc.

Man får bli väldigt barnslig när man har honom men absolut inte mig emot, bara han blir bättre och starkare i sig själv så är jag supernöjd. När man lärt känna honom så är han helt fantastisk som häst, gäller bara att ge honom den tid han behöver för att börja lita på en som ryttare.

Någon mer som har häst och en blogg man kan följa? vill dela idéer och inspiration så länka gärna i kommentarerna :)


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Marocko resan

Jag anses som en relativt vågad person som oftast inte är rädd av mig och kanske stämmer det in på mig. Som person vill jag inte vara rädd för en massa trams eller onödigheter men samtidigt kanske jag är lite väl för orädd av mig?

En fråga som jag får väldigt ofta är just frågorna kring min resa i Marocko, varför valde jag just det landet? varför åkte jag på så lösa grunder? hur var livet där nere? var du inte rädd? etc.


Jag har skrivit ett inlägg om detta tidigare men jag kan skriva ett nytt med lite mer information i.

Det hela började med att jag under ett tags tid började må sämre och sämre i mig själv, kände mig värdelös och allt och alla var på mig om allting. Ska du inte skaffa en ordentlig utbildning? ska du inte jobba? varför är du sån? åh så kort du är etc.

Jag kände att jag inte direkt hade några vänner under min jobbigaste period i livet och därför valde jag att registrera mig på sajten Badoo i hopp om nya vänner. Väl där inne fick jag kontakt med en man från Marocko och under 2 dagar hade vi en tät kontakt där vi satt en hel del på Skype och pratade. Han berättade att hans familj sökte efter en barnflicka som kunde hjälpa dem och där väcktes mitt huvud till liv och jag frågade om jag fick komma och jobba, vilket jag absolut fick lov till.

Från och med det datumet hade jag 6 månader på mig att planera min resa, tanken var att jag skulle vara borta i 6 månader och sedan resa vidare till Filippinerna och arbeta på barnhem. Under denna tiden kontaktade jag en massa myndigheter så som polisen där nere, polisen här, svenska ambassaden, den marockanska ambassaden (fick använda spanskan och engelskan för att föra min dialog), ringde också runt till sjukhus för vaccin och dylikt.

När det var ca 2 månader kvar innan min avresa så gick jag ut med mina planer på Facebook och tjoho vilka kommentarer jag fick där. Många påstod att allting bara var påhittat, att jag aldrig skulle våga åka, att jag är rent av dum i huvudet och massa annat.

Jag beslutade mig stenhårt för min resa trots att ingen trodde på mig. Utfärdade pass och skaffade en ny resväska (men ingen trodde ändå på mig). Min pappa var skeptisk till om han skulle låta mig åka men han lät mig hållas och jag sa att jag planerat allt i minsta detalj (precis som Sickan i Jönssonligan).


Den 9 september 2015 sa jag hejdå till familjen och sedan tog jag tåget från Hässleholm in till Köpenhamn kastrup. Väl där inne så väntade jag på flyget till London, hade superont i magen och funderade på om jag verkligen skulle detta eller ej.

Kände innerst inne att allting skulle gå bra och att jag skulle följa min magkänsla. Befrielsen var när planet började rulla mot startbanan och då fanns det minsann ingen återvändo! Då var jag äntligen på väg mot min livs resa genom tiderna.

Från London sen tog jag buss genom staden och ut till en annan flygplats, London Stansted och därifrån tog jag planet till Marocko Féz.


När jag väl hade landat i staden Féz så gick jag till passkontrollen och polisen kollade på mig och skrattade och sa välkommen till Afrika fina dam. Jag blev totalt paff och förstod inte att det var till AFRIKA jag hade rest till! min geografi är lika med 0, det kan jag lugnt erkänna.

När jag passerat kontrollen så hälsade jag på personerna som tog emot mig och klumpen i magen släppte direkt. Allting kändes helt rätt och det var en sån befrielse av att infinna mig i ett främmande land helt själv.

Telefonen började plinga och folk bad mig om ursäkt för sina hårda ord, frågade om jag var ok, om jag inte skulle komma hem, de bad verkligen om ursäkt för att de inte fanns där för mig och trodde på mig. Men nu var det försent och jag hade just landat och påbörjat mitt äventyr.


Första bilden jag tog i Marocko, stod på hustaket och hade utsikt över hela byn.


Har en massa roliga historier om min resa men det var såhär det gick till när jag drog iväg. Meningen med resan var att jag skulle stärka mig själv, bygga på någonting nytt samtidigt som jag ville visa för allt och alla att jag verkligen kan och gör det som jag vill.

Tack vare detta så fick jag uppleva saker som jag aldrig skulle kunna föreställa mig att få uppleva, tagit del av en helt annan kultur och fått vara nära och se Islam på ett helt annat sätt.

Idag är jag stolt över vad jag gjorde och jag vill också visa att man inte ska vara rädd för det man tror på. Livet handlar om att leva och inte bli instängd.


Likes

Comments

Tänkte nu höra om det är fler än mig som har detta problemet:

Jag är 27 år och räknas då som vuxen/ dam. Jag är inte superlång men inte heller superkort, jag har en normallängd som tjej, jag är heller inte för smal och heller inte för tjock. Men när jag ska in i butiker och handla kläder så råder det stor kaos.

Damkläderna är alltid för stora oavsett om det står XS på dem, köper jag där så slutar det alltid med att jag får sitta och sy in och sy om en hel del. Kläderna är snygga men jag har varken tid eller energi att sy om så det ska passa mig.

Går sedan in på barnavdelningen och finner då kläder som passar mig perfekt, storlek 158-164. SERIÖST? ska jag som vuxen gå omkring med barnkläder?? det är inte alltid som man hittar något som passar en, är inte direkt sugen på att gå omkring med kläder som har prinsessor eller frost på sig.

Lyckades iaf kombinera denna outfiten vilket jag tycker var relativt ok. Men är det fler än jag som har detta problemet?


Likes

Comments


Oj! här var det ett tag sedan man skrev något. Det har gått en kort tid men ändå har jag hunnit med en hel del på sista tiden och därmed fått en häst att pyssla om hela dagarna och kvällarna vilket innebär att skrivandet blir lidande, tyvärr. På bilden ser ni underbara valacken Hemmingway som är ett svenskt halvblod på 10 år. Supermysig på alla sätt men har ett riktigt lågt självförtroende som jag just nu håller på att bygga upp ❤

Om 18 dagar drar man iväg på solsemester och det ska bli totalt underbart att bara få komma iväg från vardagen och samla på sig lite färg och bara ha det gött i solen ☀

Idag är en riktig höstdag och jag fryser som attan, runt middag ska jag dra ner till Lund och lämna min lilla valp till sin rätta ägare. Liten börjar bli stor så nu flyttar han hemifrån.

Vad är era planer idag? skriv gärna och berätta lite :)

Likes

Comments

Var ute i stallet igår och red lite på Cappe, gick superbra och jag känner i hjärtat vilket perfekt team vi är tillsammans ❤ Igår var det sista ridpasset för denna terminen men nästa termin så ska jag bli skötare till hästen Missy, kanske blir att jag rider henne lite under sommaren nu men vi får se hur uppläggen blir och så.


Likes

Comments

Visst ser jag fin ut idag? :) eller inte!

Trillade på asfalt förra veckan och slog i båda knäna, höger armen och käken rätt ner i backen. Vet inte hur det hela gick till men jag kände som om någon knuffade mig bakifrån (även fast det inte var någon bakom mig) så trillade jag rakt fram och slog mig rejält.

Tur i oturen kan man väl säga, med käken gick det bra men mina ben är fulla med blåmärken men det läker fin fint nu :)


Likes

Comments

Måndag igen och tillbaka till rutinerna igen, helgen har varit fantastisk på alla sätt och vis. Firat många födelsedagar hemma hos pappsen. Mina syskon fyllde år och likaså min styvmamma så det blev en hel del firande :) Hade önskat att helgen aldrig skulle ta slut men jag har många fler att se fram emot :) tack och lov för det. 

Idag tänker jag gå runt osminkad och bara njuta av tillvaron, funderade på att ta ut hundarna till skogen en runda men får se hur det blir med det.

Hur har eran helg varit? :)


Likes

Comments

Idag är det en riktigt tråkigt väder som väntas hela dagen lång och då tänkte jag passa på att städa upp lite hemma och sen bara slappa framför min bok. Läser för tillfället Beautiful Creatures (bättre sent än aldrig) haha nä men den är riktigt, riktigt bra faktiskt. Inne på 1:an nu så har 3 böcker till i serien att läsa innan jag kan påbörja min nya som jag vill läsa som heter The Ruby Red, någon som läst?

Imorgon vankas det sol och hela 23-24 grader ute så det blir stranden all day long för min del.

Superkul förresten att så många gillade mitt förra inlägg :)

Likes

Comments