Header
View tracker

Här har man inte varit så aktiv men det har varit fullt ös sedan jag tog mitt lastbilskörkort :D Den 9 september åkte jag hem med mitt C-kort i handen och samma dag gick jag in till ett företag och pratade så jag fick jobb direkt. Men den 10 september tog jag en mini semester tillsammans med killen eftersom han bjöd med mig :) 

Hade en underbar vecka i Antalya med massa sol och bad, även testat många goda drinkar och inte tala om maten :P min favoritdel. Kom hem igår och jag saknar det redan :( Sverige är ett så tråkigt land. Men imorgon är det jobb/praktik som gäller, får se vad kontoret säger.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Haha lagom snygg i reflexvästen 😰 men ett måste när man är på skolans körgård.

Klarade själva uppkörningen men kuggade på säkerhetskontrollen då vi kom in på BROMSSYSTEMET!!! Det enda jag absolut inte ville ha några som helst frågor om och det var typ det enda jag FICK frågor angående. Visst, jag kunde svaren men han tyckte jag lät osäker i rösten och valde därför att sätta underkänt. Tänkte han på att man kanske är nervös?

Kan man svara korrekt så ska man inte kunna bli underkänd (anser jag iaf). Men jag är nöjd med det hela ändå och körningen gick sjukt bra så nä, ingen besvikelse här inte. Fick köra upp i min favoritlastbil också och det är en Scania så jag är grymt stolt över vårat samarbete :P

Sa till min trafiklärare innan vi åkte till uppkörningsplatsen att detta kommer gå bra. Han svarade bara: jaså, hur vet du det? Jo, jag kör ju SCANIA :P

Jag trivs verkligen bakom ratten, vem hade kunnat tro detta om mig? Jennifer lastbilschaufför 😁 Var en underbar känsla att slå igång 90-tals pop och bara dunka järnet i lastbilen.

Nu är det nya tag som gäller och jag ska verkligen RÅÅ plugga på alla mekaniska delar om lastbilen, de ska sitta ända in i ryggmärgen! så är det bara. Ett hinder är till för att ta sig över.

Likes

Comments

View tracker

​Uppkörning imorgon och jag känner på mig att jag kommer få frågan hur bromssystemet fungerar i en lastbil. Råå plugg inatt eller? 

Likes

Comments

Då var denna helgen över och måndag vankas imorgon vilket innebär uppkörning för C-körkort för min del, håller verkligen tummarna för mig själv där. Får hoppas att jag inte måste beskriva hela lastbilens bromssystem i säkerhetsfrågan.

Helgen för min del har varit helt okej, inte gjort mycket mer än att ha cyklat runt i Örebro samt slappat och läst i min bok. Svårt det där när man blir beroende av böcker och bara vill läsa hela tiden :P folk tycker man är så tråkig också. Men var ett tag sen jag bara låg och vilade så denna ledigheten unnade jag mig själv det.

​Pappa fyllde år igår så ska kanske ner till Hässleholm nästa helg :) hälsa på familjen och mina underbara syskon! Blir superkul men får hoppas han är hemma då och inte jobbar på vägarna. (Ja, han är lastbilschaufför precis som alla oss andra i familjen och släkten). 😰

Likes

Comments

​Har alltid älskat att träna och hålla kroppen i god form. Att gå på gymmet har aldrig varit min grej, det är så mycket skönare och friskare att vara ute i naturen och friska luften. Cyklade runt i Örebro igår kväll och så fruktansvärt underbart det var att bara få cykla omkring i lugn och ro. 🍁 

Likes

Comments

Veckan som varit har för mig varit väldigt tuff och jobbig, speciellt igår efter att ha varit på sjukhuset.

MIN HISTORIA

Det började år 2004 med att jag hade några små prickar (utslag) på magen och vi sökte för detta och det gjordes väldigt många onda tester på mig men till slut så gav de upp och jag fick en kräm som jag skulle smörja med. Jag skämdes väldigt mycket i skolan och vågade inte riktigt duscha efter gympan eller vara med på simningen. Försökte dölja min kropp så gott det gick men till slut så spricker ens plan och mina klasskompisar fick se vad jag hade och där började mobbningen lite smått. Fick inte sitta med i matsalen för utslagen kunde smitta ner dem och deras mat, på rasterna fick man alltid en boll på sig och detta symboliserade: gå iväg. I korridoren hörde man alltid om hur äcklig man var och de förstod inte hur man kunde leva med sig själv etc.

Jag hatade mig själv väldigt mycket under denna tiden och jag hade extrema känslor för allting. Detta var en typisk tonårstid där man var 14, kroppen ändras, skolan blir viktigare, man är mitt uppe i "karriären" av sin sport, ofta bråk och konflikter hemma, man vill vara cool med en pojkvän mm. Hade en bästa vän under denna tiden men hon kom att försvinna från mig efter att ha blivit våldtagen så hela mitt liv var helt i spillror och uppror. Började ta ut detta på maten istället så under många år av min tonårstid så hade jag Bulimia (man äter för att sedan få ångest och spy upp allt).

Konståkningen för mig i detta läget blev verkligen mitt ALLT, den blev en fristad för mig när jag behövde komma bort från allting. En plats där jag hade alla som jag älskade och något som jag verkligen kände mig bra på. ❤ Utan min sport hade jag nog inte orkat leva.

Älskar att min styvmamma alltid sa att det är tonårsutslag och det blir bättre när man växer upp. Hon försökte alltid lugna och få mig att känna mig fin. En typisk mamma mot sin tonårsdotter.

Utslagen blev bättre till och från men det stora utbrottet kom 2008.

Då hade jag fått utslag på hela magen, ryggen, armarna och benen. Så då sökte jag till Vårdcentralen och där sa dem att jag hade fått psoriasis och helt enkelt får lära mig leva med det. Fick ändå en remiss till hudmottagningen i Lund och eftersom Vårdcentralen ändå hade satt sin diagnos på mig så vägrade de kolla på mig och skrev istället ut Daivobet salva och sa att jag skulle smörja med den. Sen att jag nu måste ställa in mig på att jag kommer ha utslag hela livet och att det inte finns något att göra åt saken.

Har haft samma salva sen 2008 men den har inte hjälpt till fullo och under många år har jag även haft problem med utslag och rodnad i ansiktet. Något jag alltid haft lågt självförtroende för och försökt sminka över. Fått testa många salvor och krämer för detta men dem har bara gjort det värre och jag fått många fula ärr istället. Vid ett tillfälle fick jag en ny kräm men den gjorde stora sår i ansiktet på mig, såg förfärlig ut och jag grät över hur jag såg ut. Ju mer jag grät ju mer sprack såren upp och saltet från tårarna kom in så det var bara att lära sig sluta gråta och leva med hur man såg ut. Gick till hudmottagningen men de bara sa: Ojdå! som det kan gå. Sen gjorde de inge mer och jag fick inte ens träffa läkaren den dagen när jag var som mest förtvivlad.

Har varit in och ut på många olika hudmottagningar runt om i Sverige till och många har sagt att det är psoriasis jag har medan många andra säger att det inte är det eftersom jag inte har på dem klassiska ställena + att utslagen är för små. Många gånger har man känt sig som en jävla försökskanin och det är inte roligt alls.

Nu har jag börjat märka att min vanliga salva som jag haft i alla år inte hjälper längre och valde därför att söka mig till sjukhuset IGEN för att få reda på vad man nu skulle göra och det blev värre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig :(

SÅ VAD HÄNDER NU?

Man har kommit fram till att det är en allvarlig allergi som jag har och denna veckan har jag vaknat upp med en tjock hals och knappt fått luft. Så jag har fått promenera till Vårdcentralen och där fått akut hjälp, att ringa 112 går inte när man knappt kan prata.

Så jag har kommit in till Vårdcentralen med en svullen hals och ansikte. Fått träffa en läkare som slog bort teorin om att det är psoriasis jag har och han blev arg på alla läkare jag mött som inte kan se skillnad på psoriasisutslag och allergiutslag. Fått äta tabletter som ska få ner svullnaden och utslagen vilket har funkat redan efter 6 timmar!!! Var helt symtomfri direkt och visst, utslag har jag men det kanske är 10 enstaka prickar totalt.

Däremot har jag fått order om att jag inte får gå in i affärer (tills vi vet vad det är jag är allergisk mot). Tester har vi gjort men det är inte det vanliga som nötter, pälsdjur mm. Det är något annorlunda som jag reagerar på och tydligen är jag super känslig mot något och ALLTID varit.

Tabletterna som jag tar nu kan jag inte fortsätta med i all oändlighet så därför står jag nu inför 2 tuffa alternativ som kommer avgöra mitt liv framöver.

MINA VAL

1. Jag går på behandling som tar mellan 2-3 år och då måste jag besöka sjukhuset 3 gånger i veckan för blodprov och få spruta mot allergin. Då innebär detta att jag inte kan resa någonstans och mitt liv blir väldigt begränsad. Är väldigt rädd för detta alternativet dock eftersom jag är FRUKTANSVÄRT sprut och nålrädd. Gråter och skriker som ett barn, vilket i sig inte är så konstigt med tanke på vad alla läkare utsatt mig för. Men med detta valet kan jag eventuellt vara symtomfri sen och leva ett fullt normalt liv.

2. Att jag inte går behandlingen och istället får försöka överleva min svullnad om halsen, mina nattsvettningar samt utslag på kroppen. Då kan jag resa och göra allt som jag vill göra i livet samt slipper utsätta mig för min fobi om sprutor och nålar. Dock kommer jag bli väldigt mycket sämre på detta alternativet och sover jag med svullen hals så kan det bli så illa att jag kvävs till döds.

Egentligen inte mycket till val man har och för mig känns det som att få en dödsdom. Väljer jag alternativ nr 2 så är det ju en risk för dödlighet. Men alternativ 1 skrämmer mig så fruktansvärt och jag tror inte att någon kan förstå hur rädd jag faktiskt är för sjukhus, sprutor och allt vad de kan tortera en med. Att ta blodprov funkar väl 1 gång om året men nu ska det bli min vardag! svårt att föreställa sig.

VAD VÄLJER JAG?

Det är svårt att säga vad jag vill i detta läget men inombords skriker jag. Vill verkligen inte ha med sjukhus att göra överhuvudtaget! Har fått nog av sjukhus efter lastbilsolyckan och anorexin. Det får vara nog! Fick reda på detta igår (2016/08/26) så det är ganska nytt för mig och jag har sagt än så länge att jag VÄGRAR sjukhus. Mamma håller på att försöka övertala mig men detta är ett beslut hos mig.

Allt jag vill är att få känna mig fin och vara precis som alla andra :( det har alltid varit min högsta dröm. Kunna vistas i bikini på stranden utan att skämmas. Det är tufft att leva med utslag och känna sig annorlunda. Hur mycket folk än pushar en till att man är fin så gör det ingen större skillnad för man får ändå höra något elakt av någon annan i nästa sekund. Åker inte buss på grund av människor som är elaka, fått höra många gånger om hur äcklig man är eller Oh, kolla på henne hur fan kan man se ut så? Ja människor kan verkligen vara stygga.

Allt jag vill just nu är att denna mardrömmen ska vara över och att jag slipper vara ensam och rädd ❤

​Före och efter bild, endast 1 dag mellan korten så skillnad blir det iaf. 

Likes

Comments

​Dagar som igår vill man aldrig ska ta slut, gäller att ta till vara på solen.

Likes

Comments

​Så mycket studier som ekar i huvudet hela tiden och allting känns så stressat. Sommaren lider mot slutet och hösten är nu nära :( känns tråkigt att sommaren är över för denna gången. Vintern kommer och likaså den förbaskade kylan. Allting har sin charm men jag gillar verkligen värmen och solen, den ger en så mycket energi och lust. Nu känns allting så trist och ja, jag låter höstdeppig nu men lite så är det.

Jag är mitt uppe i en romans också så mina endorfiner är inte helt i schack just nu men hjärtat svävar på sina moln och leendet lyser upp ansiktet :) Känns skönt att känna såhär igen men vi får se vart det leder någonstans. Allting är så nytt och osäkert för tillfället.

Ska begrava ögonen i något kapitel i boken och sedan försöka slumra till så man får sin skönhetssömn.

Likes

Comments

Fått förfrågan om mina språkkunskaper så tänkte berätta lite.

Jag började prata spanska när jag var 5 år gammal och det föll sig mer naturligt än svenskan. Gick runt och sa Perro istället för hund så min pappa började prata spanska han med.

Eftersom jag är uppväxt med en Filippinsk styvmamma så har jag fått lära mig Engelska (självklart) men också hennes eget språk Filippinska och detta språket är så invecklat för jag pratar både Tagalog (världsdialekten) och Bisaya.

Så vilka språk pratar jag?

Svenska så klart, Spanska, Engelska, Teckenspråk, Franska, 2 olika Filippinska dialekter som Tagalog och Bisaya, kinesiska och arabiska dock nybörjarnivå.

​Har alltid haft lätt för att lära mig och framför allt när det gäller svenskan och på så sätt har jag lärt mig själv franska och arabiskan. 

Likes

Comments