View tracker

Hej, eller nåt!

Alltså jag suger verkligen på att lägga upp saker här. Det var typ en vecka sedan jag la upp något. Men det är som jag sa "max typ tre inlägg". Aja, men idag är det i alla fall 34 dagar som har gått. Och jag saknar honom så mycket. Särskilt just nu. Jag har nog aldrig någonsin saknat någon eller något så mycket som jag saknar honom just nu. Det gör ont i hela kroppen och jag får nästan en ångest-attack när jag börjar tänka på hur mycket jag saknar honom och hur mycket jag skulle behöva honom nu. Han var för ung för att dö, han hade inte ens fyllt 16. Han skulle bli det i höst. Men han kom aldrig så långt. Jag vet inte ens vad jag ska skriva men så är det. Jag orkar inte med detta längre. Jag har ingen som jag kan prata med om mina funderingar längre. Jag skulle behöva det nu. Men, men.

Hejdå, eller nåt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej, eller nåt. Onsdag idag. Och 27 dagar sedan.

Jag undrar om jag någonsin kommer sluta att räkna dagarna. Det känns inte som det. Det har snart gått en månad sen han dog. Det är svårt att skriva det där, "han dog" alltså. Det har snart gått en månad, och det har fortfarande inte gått in i min tröga hjärna att han inte kommer tillbaka.
Jag såg hans pappa i Onsdags förresten, på Coop. Han såg ut som han ville prata med mig. Men så fort jag fick syn på honom gick jag därifrån. Jag vill inte prata med honom. En stor del i att han dog är hans fel. Nu skrev jag det igen "han dog". Han dog. Han dog. Han dog. Han dog. Han dog. Han dog. Jag kan skriva det hur många gånger som helst men kommer ändå inte fatta vad det är som har hänt.
Jag vet att jag skriver jätterörigt men helt ärligt så bryr jag mig inte ett skit. Hela livet är jävligt rörigt just nu. Eller vadå "just nu"? Mitt liv har varigt rörigt under förbannat lång tid. Eller rörigt kanske inte är rätt ord. Jag borde använda "jävligt kasst" för att beskriva mitt liv. Det känns mer sanningsenligt. Aja det var allt.

Hejdå, eller nåt

Likes

Comments

View tracker

Hej igen, eller nåt! Idag är det måndag och 25 dagar sen. Jag räknar dom, dagarna, sedan han "försvann".

"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" tycker jag är ett väldigt bra citat. Då det inte finns någon bättre beskrivning än så på hur jag känner mig, och har känt mig under en längre tid. Men ända fram till den 9 Juni har jag känt att "jag vill ändå leva lite". Och det var tack vara honom. Jag tror att han inte förstod att det bara var sig själv som han dödade utan också min lust till att leva. För det var det han var, ljustet, anledningen, solen. Kalla det var du vill, men det var pga honom som jag inte hade gett upp hoppet än. Nu känns det jävligt tungt dock, när ljuset släcks, anledningen försvinner och solen slocknar.
När jag tänker på att jag aldrig kommer få träffa honom igen så tror jag inte på det. Jag tänker att snart kommer vi ligga på hans säng och skratta igen. Jag kommer att dra sjukt dåliga ordvitsar och han kommer att fläta mitt hår, bara för att han äntligen har lärt sig det. Vi kommer att lyssna på "Ingen kunde röra oss" av Kent, minnas saker vi gjort och gråta en skvätt. Sent på kvällen kommer vi "bryta oss in" på fotbollsplanen, bara för att lägga oss i gräset, titta ut mot rymden och prata om hur otroligt stort universum är. Jag tänker mig att vi kommer göra alla dom sakerna igen, som vi alltid gör. Men vi kommer aldrig att göra det igen. Nästa gång jag drar en dålig ordvits är det antagligen för syrran, nästa gång någon flätar mitt hår så kommer det att vara mamma, nästa gång jag hör låten "Ingen kunde röra oss" kommer det att vara på hans begravning, nästa gång jag kommer gråta kommer jag att göra det ensam, nästa gång jag är på fotbollsplanen är det antagligen för att spela fotboll och nästa gång jag tittar ut mot rymden kommer det inte vara lika ljust och vackert längre.

Hej då, eller nåt.

Likes

Comments

Hej, eller nåt. Jag antar att detta är mitt första riktiga inlägg.... That's it...

Jag är inte död. Men jag skulle inte säga att jag lever heller. Lever har jag inte gjort på länge. Även fast jag bara är 15år så har jag inte varit levande på många år. I större delen av mitt liv har jag likson svävat emellan. Och när båda alternativen "leva och dö" låter som en dålig idé, får en välja vilket av dem som suger minst. Jag har inte bestämt mig än, vilket av dem som är minst dåligt alltså. Men han gjorde det. Han såg döden som det mindre dåliga valet. Jag säger "mindre dålig" för jag kan inte säga "bättre". För bättre är den inte. Men jag antar att döden är den väg med minst nackdelar. I alla fall för dig själv. Jag skulle ha uppskattat om han hade valt det levande. Men jag antar att för honom var det bättre, och det är det jag vill. Att han ska få det bästa möjliga. "Skulle" borde jag säga förresten inte "ska". Jag har nog inte förstått att han är borta än. Även fast det redan gått 23 dagar. 23 dagar av ensamhet, sorg och smärta. 9 är ett jävligt dåligt nummer förresten. Vem gillar ens 9? Jag har alltid ogillat siffran 9, utan en egentlig anledning. Nu har jag i alla fall en anledning till att hata på den.

Hej då, eller nåt.

Likes

Comments

Hej, jag her egentligen ingen aning om varför jag har startat den här bloggen. Men jag antar att det är mest för att få skriva av mig och det är inte direkt meningen att någon annan ska läsa det här då jag gör det för mig. Vet inte ens varför jag väljer att skriva på en blogg och inte bara skriva och spara i min dator....men men. Aja jag tror inte ens att jag kommer skriva någonting på den här bloggen utan att det bara är en tillfällig grej och att jag kommer skriva typ max tre inlägg (antagligen inte ens det) och sedan lägga ner allting. Men vi får väl se. Aja hejdå, vi hörs väl sen eller något. Inte för att någon alls läser detta men ändå.

Likes

Comments