Postad i: ångest

Jag lever, jag mår ganska bra. Har haft en härlig dag i Alicante med mina vänner efter en lycka hitresa. Ångesten är på väg bort efter några glas vin och nu blir det snart en runda på stan, det ska bli härligt! ;)

Jag hörde om terrorattacken i Stockholm... fyfan... jag förstår inte vad det är för fel på människor. Varför ska man döda andra människor? Förstöra så många människors liv? Hur kan man leva med sig själv när har orsakat så mycket lidande? Jag hoppas att det löser sig underbar rådande omständigheter och att det inte blir några fler dödsfall!


All kärlek till de drabbade (och alla andra)

/Trasigochknasig

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Postad i: ångest

Hej hörni.

Jag har haft världens sämsta vecka hittills, har haft galet mycket ångest och har knappt kunnat lämna sängen så jag har skolkat från skolan för att ligga hemma och tycka synd om mig själv (vilket jag egentligen vet bara gör att jag mår ännu sämre). Jag har även fått sjukt många ångestattacker vilket känns väldigt obehagligt för det var flera veckor sedan jag fick en sist.

Anledningen till att jag har haft så mycket ångest är att jag åker till Alicante imorgon och jag har panik över det. Jag åker med tre av mina absolut bästa vänner, men det känns ändå hemskt på grund av flera olika anledningar. Jag har bland annat gått upp galet mycket i vikt sen jag började äta Sertralin i höstas och känner mig sjukt obekväm i min kropp just nu. Sen har jag även panik över att visa mig i bikini eftersom att mina ärr på benen kommer synas och jag har inte berättat för någon av mina vänner att jag har haft problem med självskadebeteende... Vad ska jag göra? Ska jag berätta för dem innan vi åker eller låtsas som ingenting? Hjälp..


/Trasigochknasig

Likes

Comments

Hej!

Jag har mått fruktansvärt dåligt den senaste tiden och det är därför jag inte har uppdaterat någonting på bloggen, men idag fick jag en bra känsla och loggade in och såg alla fantastiska kommentarer som jag har fått på mina två inlägg! Det fick mig att känna mig väldigt glad och motiverad att ta tag i bloggen på allvar, för jag tror verkligen att det hjälper mig att må bättre om jag får skriva av mig och diskutera mående med andra människor här ute på internet!

Nu när jag mår lite bättre igen ska jag försöka att bli mer aktiv, jag hoppas att ni vill följa med på min resa!


/Trasig och knasig

Likes

Comments

Postad i: ångest

Någonting jag ständigt brottas med är ångest, ångest att gå upp ur sängen på morgonen, ångest över att gå till skolan, ångest över att låtsas vara glad, ångest över vad jag säger och att det jag säger på något sätt är fel. Men även ångest över saker jag har gjort i det förflutna, ångest över att min pojkvän ska lämna mig och ångest över att någon i min närhet ska dö.

Som ni märker är hela min vardag präglad av en ständig ångest över nästan allting som jag gör under dagarna. Det är på grund av det som jag har fått diagnosen GAD eller Generaliserat ångestsyndrom. Generaliserat ångestsyndrom kännetecknas av en ständig oro som gör att det är svårt att slappna av och ta det lugnt. Man kan läsa mer om GAD här.

Jag har under väldigt många år haft svårt att hantera min ångest och eftersom att den inte grundar sig i en specifik rädsla var det svårt att identifiera varför jag kände som jag kände. Jag fick diagnosen GAD i början av sommaren 2016 och sedan dess har jag tillsammans med olika läkare och psykologer jobbat för att försöka hantera min ångest. En av de terapiformerna jag går i just nu är EMDR-terapi med målet att hitta roten till ångesten och sedan bearbeta det.

Utöver det jag jobbar på tillsammans med min psykolog försöker jag även att jobba med min ångest hemma som ett komplement till terapin, jag skriver väldigt mycket texter och dikter för att försöka sätta ord på mina känslor. Sen försöker jag att göra mindfulness varje dag för att jag känner mig lugn och fridfull när jag gör det.

Min ångest just nu är verkligen inte under kontroll, men jag jobbar på det hela tiden. Ibland känns det som att jag tar ett steg framåt och fem steg bakåt men i det stora hela vet jag att jag är på väg framåt och jag försöker ständigt att påminna mig själv om det när jag är i jobbiga situationer.

Just nu är det inte alls bra, men jag vet att jag måste fortsätta kämpa för någonstans där framme finns ljuset i slutet på tunneln och det är dit jag är på väg. Det är dit jag måste komma, dit jag måste ta mig för att överleva, för att må bra igen.

Likes

Comments

Postad i: jag

Hej och välkommen till min blogg, kul att du har hittat hit till just mig! Jag är en tjej på 18 år som bor i Småland i en liten stad som heter Växjö.

Min blogg kommer att handla om min psykiska hälsa (och ohälsa) samt de problem som jag stöter på i mitt vardagliga liv på grund av mitt mående. Min ambition är att bloggen kommer hjälpa mig att må bättre samt att jag ska kunna hjälpa de som läser genom att sätta ord på känslor och tankar.

Jag har tänkt väldigt länge på att skaffa en blogg och nu har jag äntligen tagit steget! Det ska bli spännande att testa på det här med att blogga, det är något som jag aldrig har gjort innan. Just nu kommer jag inte att avslöja mitt namn eftersom att det som jag kommer skriva om är väldigt personligt och utelämnande men om jag märker att responsen är positiv kommer jag självklart att göra det i ett senare skede.

Jag hoppas att ni är lika taggade som jag på att dra igång denna resan, vi ses i nästa blogginlägg!


/trasigochknasig

Likes

Comments