Header

När jag för en gång skull går och lägger mig i tid och sover nästan 9 timmar så drömmer jag mardrömmar och är fortfarande lika trött när jag vaknar. Sedan att hela Stockholm ligger under ett gråblått regnmoln gör väl inte saken bättre heller. Men hey det är i alla fall löning.

Vad ska ni lägga er lön på? Min kommer som vanligt gå till läkarbesök och räkningar. Oj vad kul det är att leva ;)

Det finns så mycket som jag vill och borde göra när jag kommer hem från jobbet. Men hittar liksom inte motivationen.. Ska försöka träna och slänga i en tvätt men tänker inte heller ha några höga förväntningar på att det faktiskt kommer hända. Kommer förmodligen bara slänga mig på sängen och sova heh..



Kan väl för en gång skull dela med mig av lite bilder också ;) Från en fin höstpromenad med fina vänner och en bild på mig i hissen - yeah hi it me yah boi Casper

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Med att uppdatera här det vill säga. Pride var ett tag sedan och här sitter jag, 3 månader på testosteron och och nere i en svacka. Denna svacka är ganska mörk så det är alltså dags att börja leka leken "hitta en psykolog som bryr sig när jag öppnar munnen och inte vänder mina ord emot mig".


Men nog pratat om eventuella hjärnspöken; Vad har hänt sen senast, det var ju ändå 2,5 månad sen..

För att skippa mindre intressanta vardagsdetaljer som att jag började mitt nya jobb, Inte kan få till min frisyr eller att jag åkte ofrivilliga skidor nedför trappan iklädd raggsockar... Så hoppar vi direkt på 'Vad som har hänt™'

Min röst har blivit märkbart mörkare, med tanke på att jag har gått 4 månader på testo denna kommande torsdagen så hade jag nog vart ganska fördärvad om det inte hade hänt någonting med just rösten, då den har vart en av mina största osäkerheter.

Hår!
Jag tror mitt hårfäste har rört sig bakåt en aning men det är ganska oklart, men just att tappa hår är jag inte särskilt rädd för *knock on wood*. Sedan så har mina lår, min rumpa och min mage börjat ludda till sig, dem kanske förbereder sig för vinter ;). Det roliga är nu att många hårstrån som kommer ut är mörka. För en som är uppväxt med näst intill osynliga hår på både armar och ben så är det här oerhört intressant haha. Så vi får väl se hur det slutar om jag om några år inte kan kalla mig för ginger längre.

Min kroppsbyggnad har ändrats något, även om det inte är speciellt märkbart än så skulle jag säga att jag inte är fullt så kurvig längre och inte heller så har mitt ansikte lika rund och barnlikt utseende.

SÅÅÅååå tills nästa gång!


Likes

Comments

Pride-veckan i Stockholm har startat. Än så länge mycket kul. Men med mycket folk så kryper alla mina osäkerheter fram.

Jag känner mig inte tillräckligt snygg, smal, muskulös eller "gay" nog. Vissa gånger känns det som jag inte räknas in i samhället och att ta kontakt och finna nya vänner är något alla lyckas göra utom jag. Jag och en kompis var ute ikväll och det spelar ingen roll hur mycket jag fixar mig för så fort jag kommer ut och får syn på mig själv så vill jag bara gå hem. Jag kan inte riktigt ha kul för att jag är så osäker och sätter upp så många spärrar.

Så ikväll kan jag inte sova. Det är något som inte ligger rätt i magen. Det går inte ihop ikväll. Men det får väl kanske vara så ibland också tänker jag. Även om jag skulle vilja röra mig runt i Stockholm med så mycket mer självförtroende och glädje. Det går bara inte just nu.

Jag kan inte.

Likes

Comments

Det känns som att jag någonstans här har råkat glömma bort att berätta att jag för nästan tre veckor sedan nu fick min allra första testosteron spruta.

Jag gick dit, fick en "extremt lång" spruta in i min högra skinka (av världens bästa personal kan jag ju tillägga) och sedan knallade jag ut och hoppades att alla förändringar skulle komma över natten ;). Tyvärr är vi alla ganska medvetna om att det inte är så det går till. Patience is virtue! Efter dessa 2 veckor har förändringar så sakteligen börjat smyga sig på. Jag har sjungit större delen av mitt liv och det börjar bli svårt att träffa dem lite högre noterna, det går liksom inte det är ungefär som det blir lite trångt i halsen haha. Sedan kan jag själv inte avgöra om min röst har blivit mörkare. En av mina närmsta vänner påstår det men vi får väl se när det blir dags att börja jämföra gamla ljudklipp med nya. Dock kommer det ta lång tid.

Så lite dokumentation av vad som händer än så länge:


  • ​​Jag hungrig 24/7. Jag som annars hatar att äta frukost har börjar bli hungrig när jag vaknar och kan inte längre klara mig fram till lunch pga av att det suger i magen.​

  • Jag svettas dygnet runt (kan även vara för att det är sommar men ändå vanligt)

  • Finnar... jag kommer i stort sett gå igenom puberteten igen so here we go!

  • Rösten: Som sagt inte så stor skillnad när man hör mig prata men det blir svårare och svårare att nå ett högt röstläge ;)


Nu ska jag fortsätta min dag svettandes i kontorsstolen. ​

Likes

Comments

En sak som de flesta transpersoner har gemensamt är kroppsdysfori, den är inte lika påträngande för vissa och alla har det inte över samma kroppsdelar.

När jag först började upptäcka dysfori över min kropp så var det brösten som var det värsta. Som jag har förklarat innan så gömmer en chestbinder dem ganska bra, men att inte kunna ta av sig tröjan eller känna sig obekväm varje gång man ska gå och lägga sig blir väldigt snart tröttsamt. Men det får funka, tills den dagen jag glider in i operationssalen och vaknar upp (förmodligen i en del smärta) fri.

Men för att återvända till rubriken!
Något som har växt med åren är min dysfori över mitt kön. I mitt huvud vet jag att jag ska ha en penis men när jag tittar ner är det alltid samma besvikelse och tyvärr skam. Jag skäms över att inte ha en penis. Jag skäms inte över att va trans men tomheten och skammen över mina könsdelar är liksom inget som går att sudda bort. Så jag har tagit ett steg närmare att känna mig mer bekväm. Jag har suttit och kollat på löspenisar/proteser eller som det också så fint heter, packers.

Så för er som inte riktigt är inne i svängen: En packer är kort och gott en löspenis som beroende på vart du köper den kan kosta mer eller mindre och se mer eller mindre verklig ut. Det finns packers gjorda för sex, endbart packing och för att kunna stå upp och kissa. Dessa går att limma fast med kirurgiskt lim, sätta fast med t.ex en o ring eller att bara lägga "löst" i kallingarna.

Efter mycket letande så har jag hittat en som känns "mig" och det är en otrolig känsla (och en hel del pengar). Ärligt talat så önskar jag att jag bara kunde klicka hem allt jag ville ha nu, men är man en förståndig vuxen *host* så är man. Dessutom är jag nästan pank. heh.

En annan sak när det kommer till packers och produkter som inriktar sig till transmaskulina människor:

Det finns en man vid namn Chase (länkar han kanal här) som ärligt talat har gett mig hoppet tillbaka. Han har en hel del penisar och när han får in en ny så gör han reviews på "produkterna". Vilket för en annan gör det lättare att hitta vad man söker och för att inte slänga ut en massa pengar på något som man i slutändan inte blir nöjd över.



Likes

Comments

Det ser ut som vi närmar oss ett slut på utredningen.

Och med oss så menar jag mig själv.

Det är fredag och jämfört med dem senaste tre månaderna så ser framtiden lite mer stabil ut. Det har varit en uppförsbacke när det kommer till jobb, depressioner, boende och som jag redan nämnt min könsutredning. Vi vet alla att personalen inom vården jobbar så hårt och fort dem kan, men väntan för oss som känner att vi sitter helt och hållet fast gör det inte direkt lättare. Förhoppningsvis så får jag min diagnos nu och sedan är det testosteron som gäller. För jag kan verkligen inte vänta längre, jag lägger stora delar av mitt liv på is bara för att jag går och väntar på min behandling. Vissa dagar känns det lättare, chestbindern gör sitt jobb och man blir inte misstagen för att vara någon man inte är. Men andra dagar är det ett rent helvete och man måste kriga sig fram med armbågarna för att ens orka igenom dagen.

Det som gör mest ont är nog att förra sommaren var jag inställd på att jag skulle ha kommit så långt vid det här laget. Att jag redan hade gått 6+ månader på hormoner och att kanske med en del tur att jag hade fått min operation så jag skulle kunna bada i sommar. Att kunna ta av sig tröjan, att kunna simma runt utan att oroa sig för sådant som är en självklarhet för så många andra.

Men det är dagar som denna jag verkligen tar mig tid att uppskatta vad som har fått mig såhär långt. Med stöttning från mina närmaste så hade jag inte stått så stabilt och stadigt som jag gör idag. Jag älskar er.

Likes

Comments

Sommaren närmar sig med stormsteg.

Kul tycker ni! För oss som fortfarande går och väntar på att få "sina" bröst bortopererade så är det en smula mindre roligt.

Jag har sedan jag vart liten ääälskat vatten och därför också älskat att bada. Det var det absolut bästa med sommaren. Det spelade ingen roll att det var 15 grader i vattnet, nacken krampade och läpparna blev blå för jag skulle ändå bada. På senare år har det bara blivit mer av ett problem än ett nöje...

För att snabbt presentera mig och vad det här inlägget handlar om:

Mitt namn är Casper, jag är 21 år gammal och bosatt i Stockholm. Jag är en transsexuell man vilket innebär att det kvinnliga kön och tillhörande kroppstyp jag föddes med inte stämmer överens med vem jag är. Jag är en man. I skrivande läge befinner jag mig i sluttampen av min utredning och ytterst få steg ifrån att börja min behandling. Detta gör mig dock inte mindre otålig och irriterad för allt går alltid för sakta.

I alla fall. Att bada innebär för mig: Att behöva gömma mig när jag byter om, sedan bada med en chestbinder OCH tröja, guppa runt i vattnet och se om någon anar något (för att tröjan klibbar mot min inte så platta bröstkorg, gå upp ur vattnet med samma oro för att sedan springa iväg och byta om till en annan torr chestbinder (vilket är jävligt svårt när man är fuktig btw, just saying) och slutligen komma tillbaka och låtsas som att allt är normalt.

Sedan ska vi inte nämna alla sommardagar när man vill sola...eller hur svetten rinner innanför det otroligt stramande mesh tyget.

Så när folk kommer och säger "Men du har ju valt att vara trans" så kan dem ju få byta plats med mig på sommarn, så får vi se om dem tycker det är ett "val" sen. ;)

Likes

Comments

Har glömt bort hur skönt det kan vara att ha ett ställe man kan skriva av sig på när man är uttråkad...eller sysslolös. För tillfället sitter jag på jobbet. Det har vart 2 väldigt lugna dagar och det börjar kännas åt att man inte har haft något större att göra.

Jag har suttit och tänkt lite grann på det här med mat och matvanor.

När jag var yngre så var en vegetarisk kost inte ens på min världskarta och jag har väl gått med den åsikten större delen av mitt liv. Har även lagt dem där typiska kommentarerna att "usch va tråkigt att bara äta grönsaker, blir inte det väldigt enformigt?". Tills nu. Jag skulle fortfarande inte påstå att jag är vegetarian men det faller ändå ganska nära. Mer ofta väljer jag bort kött för bönor eller svamp och ärligt talat så är det så grymt gott. Två dagar i rad nu har jag kört med Felix Veggie för att jag har vart för lat för att göra matlåda (väldigt oekonomiskt jag vet) och på något sätt måste jag försöka återskapa den här rätten själv för holy shit it so gooood. I'm just saying, om Felix hade sponsrat mig med enportionsrätter för ett halvår så hade jag absolut inte sagt nej ;)

Blir typ hungrig av att sitta här och skriva om mat...Så jag tänker sluta nu ;)

Ät era grönsaker ungar!

Likes

Comments