View tracker

Nu har jag planerat veckans träning, som vanligt är det inte hugget i sten utan kan ändras allt eftersom.

Månad: Tabata

Tisdag: RPM cykel

Onsdag: HIIT (högintensiv intervall träning)

Torsdag: RPM cykel, alternativt löpning utomhus beroende på väder

Fredag: Pump

Sen blir det nog vila lördag och söndag, eftersom jag har jobbarhelg.

Då räcker det att jobba, det är nog jobbigt ändå och jag har trots allt ändå planerat in 5 träningspass under veckan.

Skulle egentligen vilja få in ett core pass under också, kanske bara kör ett snabb pass hemma på mattan någon dag vi får se.

Nu ska jag i alla fall göra mig i ordning för veckans första pass :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu hade jag kommit så långt på min resa att jag klarade mig helt utan medicin.

Min målvikt började också närma sig med stormsteg.

Vad fick jag för reaktioner?

Tro det eller ej så var det faktiskt många som var oroliga och tyckte jag gått ner för mycket i vikt. Flera av mina kollegor var riktigt jobbiga faktiskt, en skulle tvångsinlägga mig på lassa sa hon. Nu får ni inte tro att jag inte åt, för det gjorde jag. Däremot så åt jag inte fika, kakor, godis, glass osv. Och det sticker lite i ögonen på folk har jag märkt. Kanske är det så att dom mår sämre när dom ser att jag står emot och inte äter. Det var som att det inte räknades maten och frukten jag åt.

Jag försökte att inte bry mig om allt detta, men att varje dag få höra att man är för smal, inte äter nog osv det tär på.

På något konstigt sätt verkar folk tycka det är helt okej att påpeka när man är för smal, för under hela tiden jag var överviktig var det ingen som yttrade minsta lilla om att jag var överviktig eller behövde gå ner i vikt. För sånt säger man inte, helt enkelt.

Men tydligen tycker folk att man får ta sig friheten att påpeka vikten när man väger för lite.

Det här var en jobbig tid, av flera anledningar.,
Men jag visste ju själv att jag inte var underviktig, jag åt bra och tränade. Jag hade aldrig mått så bra som jag gjorde, synd bara att inte alla andra kunde förstå det.

Nu låter det som att alla var på mig, så var naturligtvis inte fallet. Mina vänner och familj var väldigt glada för min skull.

Var egentligen mest på jobbet dom var på mig.

Detta lugnade ner sig när jag fick gå ner och börja jobba natt. Plötsligt minskade kommentarerna och jag började genast må bättre.

Men efter några månader fick jag veta att jag skulle gå upp och jobba dag igen, direkt fick jag en klump i magen.

Då bestämde jag mig för att nämna detta för min chef.

Som tur var hade jag världens bästa chef vid det här laget, så hon bestämde sig för att nämna detta på en personalträff för just den arbetsgrupp jag skulle hamna i. Hon sa nåt i stil med att jag var normalviktig och att jag tyckte det var jobbigt med alla kommentarer och var dom oroliga skulle dom ta det med chefen och inte med mig.

Det var så skönt att hon tog upp detta, för jag tror inte dom förstod hur jobbigt det hade varit för mig, men efter chefen hade pratat om detta blev det helt annorlunda.

Äntligen slapp jag alla kommentarer och kunde jobba på i lugn och ro.

Likes

Comments

View tracker

Nu när vinter och halkan är här så är dessa min räddare i nöden. Så skönt att kunna springa utan att vara rädd för att halka!!

Så har ni inte redan ett par och tycker om att springa rekommenderar jag verkligen att köpa.

Likes

Comments

Hej och välkomna till min blogg.

Den här idén väcktes för inte allt för länge sedan hos mig, i och för sig finns det redan hur många olika träningsbloggar som helst.

Men den här bloggen är även till för min skull, så jag kan skriva ner tankar, känslor och händelser i mitt liv. För även om jag är oerhört glad att jag hittat träningen är det fortfarande vissa dagar en kamp.


Vi kan backa bandet några år, vi kan backa det enda tillbaka till när jag var ungefär 10 år.

Då började jag få ont i mina leder, händerna, knäna, och höfterna. Tills jag hade ont i princip överallt. Jag genomgick massor med undersökningar, blev skickat hit och dit. Fick den ena medicinen efter den andra, fick prova på vattengympa, akupunktur och ja allt ni bara kan tänka er.

Inget hjälpte.

Till slut fick jag i alla fall min diagnos Reumatoid artrit - även känt som ledgångs reumatism. Efter att ha provat mängder olika smärtstillande läkemedel och behandlingar fick jag till slut höra av min läkare att nu fanns det inget mer dom kunde göra för mig och jag fick helt enkelt "lära mig att leva med smärtan".

Inte direkt det du vill höra när du är 18 år.

Men månaderna gick och värken blev värre i skov och under dessa skov var den hemsk.

Jag minns en period när mina fingerleder var inflammerade och jag kunde inte ens knyta mina händer. Dom var så onda och lederna så svullna att jag inte fick igen dom.

Åren av värk gjorde att jag begränsades mycket, det var flera saker som jag inte kunde vara med på när det kom till idrotten på skolan.

Åren av värk började dessutom sätta sina spår på kroppen, för lite träning och för mycket mat och annat gjorde att jag hade lagt på mig en ordentlig övervikt.

Hösten 2011 bestämde jag mig för att göra något åt min situation, jag bestämde mig för att gå ner i vikt och helt enkelt ändra om hela min livsstil för att se hur detta kunde påverka min kropp och mitt liv.

För det sista mina onda knän behövde var att bära runt på 30 extra kilon.


Jag började med att lägga om kosten, slutade med allt som hette socker och sötsaker. Drog även ner på fettet och levde på en fettsnål kost med mycket grönsaker. Utöver detta var det nu dags att testa mina vingar när det kom till träningen. Jag hade vid det här laget haft värk i 10 år och var rädd att träningen skulle göra detta värre.

Jag började försiktigt och eftersom ökade jag träningen mer och mer.

Till min förvåning var det precis det här min kropp behövde, ju mer jag tränade desto bättre började jag må. Jag kände även att min värk blev mindre, åt vid detta tillfälle 8 tabletter per dag, två olika smärtstillande. Jag bestämde mig för att prova se vad som hände om jag minskade ner dom starkare tabletterna.

Jag blev än en gång förvånad när jag märkte att jag kunde klara mig utan dessa starka tabletter jag ätit så länge. Så länge jag höll efter och tränade gick det bra. Nu var det bara kvar en sorts medicin, vad händer om jag även minskar ner denna? Sagt och gjort jag började minska ner även denna, sakta men säkert tog jag bort tablett för tablett tills jag en dag stod där utan att äta en enda tablett.

Vad hade hänt?!

Jag hade helt enkelt hittat min nya medicin, träning!

Likes

Comments