Dags att skörda lite från grönsakslandet.

Recept

Grönkål
1st avokado
Saft från en lime
2dl äppeljuice

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Semestern har inneburit att jag som många andra har unnat mig att äta lite extra gott vilket nu ger sig till känna. Hotellfrukostar är ju underbart gott med ägg och bacon. Inga tider att passa och man skjuter på middagen, äter ute och unnar sig extra mycket senare på kvällen. Glass är ju ett måste för att rätta semesterkänslan ska infinna sig. Man vill ju inte vara fröken präktig på semestern utan äter glatt av alla godsaker. Inte så konstigt att jag nu känner mig illamående och inte riktigt pigg i magen. Det är nog för mycket onyttig mat plus att jag slarvat med träningen som gjort att jag känt mig orkeslös senaste dagarna.

Det är nästen precis ett år sedan nu som jag fick ett gallstensanfall. Det gjorde fruktansvärt ont. Jag låg hela natten och kräktes på toaletten. Det var omöjligt att ligga ner vare sig på rygg eller sida. Först antog jag förstås att det var magsjuka men efter 9 timmar och då smärtan bara ökade trots kräkningarna förstod jag att det måste vara något värre. Annars brukar magsmärtorna avta när magen är tömd. Smärtorna kom i vågor som värkan när man ska få barn. Till sist blev jag tvungen att ringa efter ambulans. Köra själv var ju totalt uteslutet. Magen var uppsvälld så det var ju inte så konstigt att ambulanssköterskan först frågade om jag var gravid. Vilket var totalt uteslutet eftersom jag levde själv. Det var skönt när jag fick smärtlindring och hjälp. Man känner sig allt lite hjälplös när man inte mår bra och särskilt när man bor ensam. Jag blev så tacksam när hjälpen kom och 2 manliga sköterskor hjälpte mig. Det kändes så tryggt att lämna över ansvaret i någon annans händer. Jag vill verkligen inte få ett anfall till. Nu är det bara upp till mig själv vad jag stoppar i mig. Därför har jag nu i år börjat odla broccoli för att äta nyttigare. Värkar dröja ännu ett tag innan den går att skörda. De växer långsamt och blir nog inte klara fören sent i höst. Till dess för jag väll tänka ut något annat nyttigt att stoppa i mig. Hoppas nu bara att inte magsmärtorna blir värre.

Likes

Comments

Visst är det underbart med de sommargäster som kommer och hälsar på! En del stannar bara över en kopp kaffe eller en glass. Jag njuter av deras sällskap så länge de vill stanna. Det händer ju inte så ofta att man tar sig den tiden. En del stannar till och med så länge att jag börjar tänka på dom som en familjemedlem. Jag dagdrömmer om att de ska stanna för alltid. När jag inte har barnen hemma så känns det så tomt att tråkiga saker som att plocka sallad från trädgårdslandet och titta på någon annan som äter känns rofyllt. Sen är det ju alltid trevligt att kunna prata med någon även om det bara är några få ord. Jag njuter av alla ljud, gosar så mycket som möjligt och försöker fjäska med god mat. Men det är nog lugnast om det får stanna vid en dröm. För nu när vardagen med långa arbetsdagar kommer tillbaka så kan det som var underbart under ledigheten bli till ett påhäng och krav.

Det bästa med den här killen är ju faktiskt att han bor så nära att nu när han flyttat hem igen så kan vi hälsa på när vi vill. Skattar lite åt mig själv när jag pratar med sommarkaninen som vi haft en vecka. "Jasså kirskål smakar bättre än plock-sallad?" Barnen är också nöjda. Även om det är roligt med kaniner så händer det ju att de rivs. Tackade grannen för lånet igår. Idag är det lugn i trädgården.

Likes

Comments

Ibland kan det vara skönt att lägga ifrån sig allt vad surfplattor och mobiltelefonen heter och bara njuta av naturen. Jag valde bort att nyhets-surfa och kolla sociala medier i en timme och istället cyklade jag till hallonsnåret i skogen och plockade bär en timme. Det var på morgonen innan sommarlov slutade på TV:n, barnen saknade mig knappast. Hallonen ställde jag i kylen. Nästa dag bojkottade jag Facebook uppdateringar och istället plockade jag 2liter hallon till. Har väll ändå hyfsat koll på vad mina vänner gör och man kan ju faktiskt ibland bli lite stressad över att se vad alla andra hinner med att göra. Och sen blir man ju sugen på att prova på allt som de lägger ut som ser kul eller gott ut. Tror vi alla mår bäst av att inte jämföra oss med varandra hela tiden. Vi har ju alla olika möjligheter och förutsättningar som vi lever efter. Det är ju det som är så fantastiskt när vi möter andra människor, att vi inte är lika. Det är faktiskt fantastiskt att någon t.ex tycker det är kul att fylla på olja i bilen, köra motorsåg och allt annat som jag tycker är tråkigt. Sen berikar det ju samtalen när man möter någon som ser enkla lösningar på problem som man själv inte klarat av så bra. Det är så fantastiskt att byta erfarenheter med varandra.

Det gick fortare än väntat att plocka skogs-hallon. Nu hade jag redan 3liter hallon i kylen. Nästa dag tvingade jag barnen från dator och spel. Solen sken och vädret bjöd in till uteaktiviteter. Barnens cyklar hade knappast rullat i sommar och de hade spenderat alldeles för mycket skärmtid. Jag kände också att jag ville ha lite kvalitetstid med dom utan att för den skull åka till någon nöjespark. De jublade kanske inte direkt men följde i alla fall med ut. Kanske kommer de tacka mig när de blir äldre? Vi var ute ett par timmar så det blev absolut inget heldags projekt. Vi fick tid över till både bad och träffa kompisar efteråt. Bären fick stå i kylen över natten.

Sen var det dags att koka sylt! Jag lägger alltid ut alla skogsbär på en bricka för att bättre se och kunna rensa bort småkryp, mask och blad som jag inte vill ha med i sylten. De är ju faktiskt direkt från naturen, utan besprutning och gifter men den enda baksidan är just att det är en del kryp på bären som måste bort. Sen mäter och väger jag bären. Kokar sönder hallonen i 5minuter innan jag tillsätter 7hg socker till varje kg hallon och kokar i 10minuter till. Jag är extra noga med hygienen så de glasburkar som jag ska ha sylten i har jag inte bara diskat. Jag har haft dom i ugnen i en timme på 100grader också så alla bakterier säkert ska dö. Viktigt är att ställa in burkarna i kall ugn så de inte spricker. När sylten kokar bildas lite skum som jag tar bort för att minska risken för att mögel kommer bildas senare. När den är färdigkokt häller jag upp den i glasburkar och skruvar på locken innan sylten kallnar. Då sluter sig nämligen locket när sylten svalnar och det blir konserverat. När man en gång provat att göra sylt inser man hur enkelt det är.

Jag tycker bäst om min hallonsylt på våfflor men dottern tål inte en lukten av våfflor så hon föredrar att äta den som marmelad på rostat bröd. Den lilla vill helst ha sylten i yoghurten.

Likes

Comments

Recept på vår hallon smoothie

1dl yoghurt
1dl färska hallon
1/2dl fryst mango
1/2dl banan

Likes

Comments

Idag gör vi svartvinbärs saft. Plockade 3liter bär igår och kokade upp 2liter vatten. Detta hällde över bären. Sen fick det stå över natten. Idag silas bären. Det kan vara drygt att vänta så under tiden kan man blanda om lite eller göra något man tycker är kul. Vi har rört runt rejält, kanske inte så mycket bland bären. Imorgon ska sockret i den silade saften. Sen är det bara att späda ut med vatten efter behag och avnjuta. Känns som det kan behövas lite saft imorgon.

Likes

Comments

Min far brukar prata om att plocka hjortron men jag kan inte minnas att jag gjort det som vuxen. Sista gången tror jag var när, om jag minns rätt, min lillasysters katt av någon anledning fick för sig att den skulle med. Har för mig att katten försvann och det var ett stå hej innan den blev återfunnen. Nu befann jag mig i alla fall i dessa träskmarker där hjortron växer. Du som gått i ett träsk vet hur förrädisk marken kan vara. Man får hoppa mellan tuvor och rätt som det är stiger man snett med ett ben och stöveln hotas slukas upp av under jorden mellan tuvorna. Nu var det ingen större fara för där jag gick hade någon gjort en trä-gång med två brädor i bredd att ta sig fram på. Syftet var inte häller att hitta hjortron då dessa nu redan är övermogna. Men jag gick i alla fall där på plankorna och gången tog slut. Eller i alla fall hade den sett sina bästa dagar för det började saknas en bräda här och var och kärret mynnade ut i en sjö. Eller möjligen en bottenlös jöl. Jag såg trästöden som brädorna hade legat på en gång och även brädor fanns en bit bort. Så jag tänkte att jag bygger på där de en gång legat. Is och tö ha förmodligen flyttat på brädorna. Jag kände ingen större oro när jag lagt dit brädor på det ursprungliga stället. Det hela blev lite spännande. Vart hade piren en gång gått till? Nu såg jag stolparna fortsätta ut i vattnet. Måste varit som en bro till andra sidan vattnet. Jag tyckte mig se ett gammalt torp på andra sidan vattnet eller i alla fall något som en gång varit ett torp. Nyfikenheten och längtan till att se vad som fanns där kunde jag inte låta bli att lägga ut fler plank. De fanns ju ändå där. Fundamenten bör ju hålla för lilla mig. Där har säkert sprungit fullväxta karlar en gång. Och trä som står i vatten ruttnar väll inte så snabbt? Det går bra och snart är jag mitt i sjön. Men då ser jag att de första brädorna vid land lossnat och flyter iväg. Jag har ju faktiskt inte spikat eller satt fast dom på något sätt utan bara lagt dom löst på. Hur gör jag nu tänkte jag då? Ska jag ta brädan bakom mig och fortsätta framåt? Eller vända om och snabbt springa tillbaka, och i värsta fall simma de metrarna där det saknas brädor? så otroligt klumpigt och vet inte varför jag skriver om det så alla kan läsa om mina dumheter.Medan jag står där på mina flytande brädor mitt ute på sjön och tittar än framåt och än bakåt så ser jag att fler brädor lossnar och ger sig iväg. 

Nu finns det inte längre kvar någon väg tillbaka. Men innan jag hinner ta brädan bakom mig så rycker det plötsligt till under fötterna på mig och den bräda jag står på sjunker ner en decimeter. Ajdå! Det här var ju inte genomtänkt. Jag slinter till på brädan och blir hängande med armarna runt brädan. Men detta är ju ingen långsiktig strategi eftersom jag kommer tappa greppet när jag blir trött. Mina stövlar fylls av vatten och jag känner hur tung jag blir. En stund sjunker jag ner under ytan och ser bubblorna som bildas över huvudet på mig. Efteråt låter det jätteknappar men jag minns att jag funderade på om det skulle vara smartare och gå snabbare att ta sig i land genom att gå på botten än att simma i land. Jag har ju aldrig varit särskilt snabb på simning och det kunde ju trots allt inte vara mer än två meter djupt där jag befann mig. Eller i alla fall inte mer än max fyra meter djupt. Men sen började jag simma upp mot ytan. Visste inte hur lång strecka jag skulle behöva simma och om jag skulle orka men vattnet skulle ju i alla fall vara lugnt. Så dumt och korkat gjort av mig att ge mig ut på okänt vatten själv. Det är ju inte vinter och is precis. Ingen hade en aning om vart jag befann mig. Hade inte ens sagt till någon att jag gick ut i skogen eller åt vilket håll. Ett litet tag trodde jag på riktigt att jag skulle drunkna. Man hinner tänka mycket under kort tid när man känner stress. Jag tänkte att detta var ju ett klantigt sätt att drunkna på och att det kommer dröja väldigt lång tid innan någon saknar mig och ännu längre tid innan jag blir hittad. Sen finns ju säkert någon som skulle undra om det verkligen var en olycka eller om jag gjort det med flit. Någon som ångrar något de gjort eller sagt till mig, eller inte sagt. Tar på sig skuld och mår dåligt utan att det skulle finnas någon anledning.


Som tur var vaknade jag upp i min säng ur denna hemska mardröm. Tacksam över att jag fick en chans till i livet. Tanken slår mig att det finns de som lever en mardröm varje dag beroende på omständigheter som de inte kan rå över. Sjukdomar, förtryck eller förhållanden de inte orkar ta sig ur. Skönt att kunna vakna upp till en lugn och fin sommar dag i verklighet. Kanske roar det någon att läsa om min mardröm?

Likes

Comments

För ett par veckor sedan besökte vi en energiplats. Vi roade oss med att bygga en gubbe av några stora stenblock. När vi åkte förbi idag såg vi att den fortfarande var kvar. Det hade kommit till flera mindre stenar som andra besökare lagt dit. Några hade till och med ristat in sina namn i skifferstenar och lagt dit som ett monument. Tänk att detta enkla kunde ge energi till fler än oss. Snacka om att möta andra människor utan att ses.

Likes

Comments

Före

Efter

Fanny kom med denna smarta idé, som skulle underlätta rensningen som jag skjutit på hela sommaren. Den är enkel och genial. Ta en bild före och en bild efter så går arbetet lättare.

Det hela tog inte längre tid än en kafferast. Och det ser ju ut som jag har jobbat riktigt hårt hela dagen;-)

Bara 15minuter senare drog jag över kantstenen med trotjänaren (=gräsklippare av äldre modell).

Jag började lite skeptiskt rycka bland det förvuxna ogräset.

Under tiden satte Vendela upp dockorna i min bästa solstol. Så den var uppvärmd när jag var klar för att lata mig (med gott samvete).

Hej då ogräs!

Likes

Comments

Det finns så mycket vackert, så många skatter att drömma om så många saker som vi till slut känner att vi måste ha för att vara lyckliga. Vi kan köpa mycket om vi har pengar men lyckan blir sällan så stor som i drömmen. Jag blir sällan lycklig särskilt länge av impulsköp som jag trodde att jag skulle bli. Idag begav vi oss ut för att leta efter skogens-skatter. Vi gick en lång runda i skogen, letade oss fram i snåren och upp på berg men korgen förblev lika tom som när vi gick. Om det berodde på vädret, platsen eller vår otålighet vet jag inte. Men trotts att vi kom hem tomhänta så fick vi en stunds glädje, full med förväntan och lycka. När jag tänker tillbaka på dagen så kunde jag kanske som är så modernt uttryckt använt dagen mer tidseffektivt. Jag kunde ha fått så mycket mer gjort. Putsat fönster, rensat gångplattorna eller städat. Allt det där som jag sett borde göras och inte orkat eller velat ta tag i, trotts att jag haft tid nu under veckor av semesterledighet. Men NEJ det hade inte gjort mig lycklig! Att sitta ensam med rena fönster och missat denna skogspromenad skulle inte gjort mej lycklig särskilt länge, om ens alls. Nu sitter jag under en filt och minns åter igen förväntningarna och glädjen vi kände under promenaden och tänk då slår det mig, vi hittade lyckan i skogen och den kostade oss ingenting. Den fanns bara där mitt i skogen och väntade på oss.

Likes

Comments