Åh du ljuva kravlösa kväll.
När jag kom hem idag var det tomt hemma. Förutom hunden som var överlycklig att se mig såklart. Ljuva lojala djur.
Jag föll platt i soffan klockan 19 och har legat där tills nu. Ätit grönsaksbullar från ikea med en burk krossade tomater direkt ur kastrullen. Jag köpte dom för tre veckor sen när jag i panik fick med mig syrran dit två timmar innan det stängde för att jag ville ha en ny soffa.
När jag ringde Kim och stolt berättade om mitt äventyr påminde han mig om att det vi egentligen behöver är en säng..
Utan att hitta varken soffa eller säng åkte jag med rastlös själ hem med mina grönsaksbullar och ett paket stearinljus.
Fem minuter innan Ica stängde köpte jag två tuber hårfärg och sen klippte jag lugg i badrummet samma kväll... Allt för att stilla det där kraftfulla suget av förändring som kommer över mig med ljusets hastighet emellanåt.
Lugg-grejen gjorde dock bara sitt för kvällen. Två veckor efter det letade jag frenetiskt efter både soffa och säng. Åkte land och rike runt för att provsitta och provligga varenda möbel i varenda butik. Var mer aktiv på blocket än en bekräftelsesökande singel är på tinder.
Förklarade för alla i min omgivning om mitt bekymmer och plötsligt var hela arbetslaget engagerade i min ilandsproblematik. Tillslut utökade jag min sökmotor ifrån Halland till "Angränsande län". Och där stod den. Som en djup dunstoppad dröm klädd i grå mocka. Det fanns inget att diskutera. Vi hyrde ett släp och körde ner dagen efter. I storm. I 80km/h. I tre timmar enkel väg. Till Skurup. Sveriges rövhål.
Väl hemma började det bli bråttom eftersom släpet skulle tillbaka till macken och mitt tidsschema inte var helt realistiskt när jag bokade. Men vi hade 20 minuter till godo. Soffan måste in. Helst fort. Helst nu. Klockan var över 23 och klockan 22 ska det vara tyst. Vi hann precis prata igenom hur vi snabbt och smidigt skulle få ut den gamla soffan och in den nya utan att väcka hela huset när Kim backade in i väggen med en smäll och tydligen repade grannens bil på kuppen. Billigt och bra.. Detta följdes av ett sånt där tyst ögonblick. Ni vet ett sånt där när man bara kollar höger, vänster och sen på varann för att liksom "stämma av" läget? Allt lugnt.
Trötta och hungriga sprang vi in och ut med delar. Upp och ner för spiraltrappan under ett konstant ljuddämpat bråk. Man vill skrika eller kanske gråta en skvätt men står istället och gör grimaser på varsin ände av den två meter långa läderklumpen med sin livskamrat. Funderar inte i några djupare banor men känner ett illmarigt hat bubbla i magen.
Mellan fötterna hoppade det ljuva lojala djuret omkring som en studsboll. Om möjligt ännu klumpigare än vanligt med en stor tratt runt halsen för att ett sår på baktassen skulle få läka i frid. Ordet frid finns det egentligen inget utrymme för i den här lilla berättelsen.
Sista delen kvar. Den nästan fyra meter långa delen av den nya soffan. Vi gav varandra en högst onaturlig vänskaplig, kanske lite manlig dunk i ryggen och lyfte skiten. När vi ska försöka vrida upp den för trappan ser jag till min stora fasa en stor svart klump som rör sig mellan reglarna på undersidan. Ut över kanten och rakt emot mig. Då öppnar grannen dörren i morgonrock och undrar vad som försiggår. Prata, le, ursäkta sig, le, säga godnatt och inte flippa ur för att min stora skräck här i livet just nu har siktat in sig på mig. En stor jävla husspindel. Med någon sorts urkraft skickade jag upp hela delen. Gav en skrikviskande order med tydliga gestikulationer om att döda spindeln och åkte tillbaks med släpet. Ursäkta sig, le, prata och önska godnatt till mack-killen för att sen skruva soffa in på småtimmarna.
Tack gode gud så är det kanske norra Europas bästa soffa vi spenderar våra kvällar i nu för tiden. Ända nackdelen är att det är lite svårt att at sig fram till den utan att slå ihjäl sig på den nermonterade sängen jag beställde. Den som nu ligger utspridd över vardagsrumsgolvet. Ifall budfirman skickat hela ordern på en gång hade man ju kunnat skruva ihop skiten och kanske till och med få sova i det som ätit upp halva sparkontot. Men varför inte krångla till det någon vecka till.

Åh du ljuva kravlösa kväll.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag ligger i soffan och några meter framför mig snurrar paradise hotell. Märkte för en stund sen att jag ständigt satt med en spänd och rynkig grimas. Förmodligen har jag suttit så ett tag för när jag försökte slappna av kändes det som att jag stretchade ut ögonbrynen.
Nu kommer tanten. Hon som aldrig varit ung. (Som fortfarande bara är 23...) Eller så är det precis det jag varit. Det är nog dom som aldrig varit unga. Vuxna människor som leker snurra flaskan och hånglar hejvilt med närmsta mun. Killar med varandra för att hotta upp tjejerna och vise versa. Gjorde dom inte det där när dom var 14 som vi andra? I samma veva som man gick hem tre tjejer till tre killar och kollade på film i något blått pojkrum som luktade fotsvett.
Det hängde väl ihop allt det där? Smygrökning, tamponger, langarsprit, för hårda tungor och mopeder.
Hångla med tjejkompisar och be till gud att man ska få åka moppe hem bakom någon med tandställning och mysbrallor.
Kommer ihåg att man fick låna hjälm ibland också. En med repat visir och daxvax till förbannelse på insidan. Sen satte man sig så "lätt" man kunde. Han fick ju absolut inte sjunka ner av ens tyngd. Det var ren och skär skam som en käftsmäll.
På förfesten lekte man snurra flaskan och jag har aldrig. Alltid var det någon ny som hade förlorat oskulden och alltid bemöttes det med ett gemensamt "oooh" . Sen dansade vi, gjorde sugmärken, försökte ta halsbloss, PHEPHAKHAKHA skulle man säga på inandning...Höll någons hår och torkade någons tår för att sen dyngfull i fullständig panik, städa innan föräldrarna kommer hem. Allt det där man tänker tillbaka på med frasen "Så sjuka i huvudet vi var."
Gör dom sånt också fortfarande dom där i rutan? Eller är det bara när dom är med i tv som deras fjortonåriga lustar väcks till liv? Jisses..
Ja ja.. Livet har snurrat igång igen. Veckorna försvinner och min musikaliska ådra svälter lite. Kim är äntligen ledig och ville hänga med en vän ikväll. Så här ligger jag i soffan med hunden och ph tog precis slut. Kom i detta nu på att jag är jävligt nöjd med tillvaron.











Likes

Comments

TowesTankar, ToweTips

Lite osäker på vad jag ska kalla rätten ovan men satan så gött och enkelt det är.
koka upp lite gula linser. Under tiden så pressar man ner en vitlök, hackad gullök, tomat och persilja med lite olivolja i en panna. När det har fräst till sig lite och linserna är klara så smäller man bara ner linserna i pannan och tadah! En grymt god och enkel samt vegetarisk middag.
Jag gjorde en yoghurtdressing till med turkisk yoghurt, vitlök, salt och peppar. smidigt!

33g kolhydrater 12g fett och 15g protein. Ett perfekt käk efter jobbet och tar bara 10 minuter.

Jag har levt otroligt osunt i sommar. Inte bara för att det har varit sommar utan också för att jag haft så mycket för mig och helt enkelt inte orkat bry mig. Väldigt dumt med tanke på att det förmodligen bidragit till att jag känt mig så vansinnigt trött.
Nu är säsongen över och allt jag hyser min kärlek till ska bytas ut mot annan kärlek. Hatkärlek. Mitt vemod över det kan vi prata om en annan gång för nu har jag viktigare saker att klottra ner. Men det finns positiva saker med det också. Till exempel att jag kan lägga lite mer fokus på min hälsa.

Dock kom inte hälsan i första hand. Tyvärr fick jag i första hand panik för att mina jeans började strama. Små hjärnspöken började babbla och den där självkänslan tog ett litet skutt över kanten.. Det är inga sunda eller realistiska värderingar jag har när det kommer till den här biten.
Men i min kropsfixerade panik bestämde jag mig för att köpa hem en massa nutrilette. Även det med lite vemod eftersom jag varnat en fin vän för det där med självsvält på sötningsmedel.. Men ändå stod jag där och köpte jag hem några stycken.
Tog en till frukost och fyllde i min lilla app på telefonen. För jag kan ju inte bara bli smal. Jag måste ju få en uträkning på dagens dos av kalorier med ett stort rött minustecken framför.
Sen kollade jag näringsbalans resultatet. På en shake stod det 3 av 100. 3!? Om jag nu skulle dricka 5 om dagen hade jag alltså i slutet av dan haft 15 av 100. Där tog det stop. Aldrig i livet.
Sund och god mat i måttliga mängder med lite löpträning och frisk luft. Svårare är det inte. Bättre mår man inte heller för den delen.
Men jag blir så otroligt ledsen när jag tänker på det. Vad världen har gjort med oss. Med mig. Hur ett jävla ideal har kunnat påverka en frisk (jag har mina kärringskador förvisso..) och ung kropp så mycket att ett rött minus blir något positivt.
Det är väl fan också att man ska behöva titta efter så jävla noga för att se hur fel det är. Alla andra fel ser man ju. Alla naturliga fel. Det som hade kunnat vara vackert utan all hjärntvätt.
En kollega berättade att hon bara åt under 6 timmar av dygnet. Det ska tydligen vara bättre för kroppen om blodsockret inte skjutsas upp och ner för ofta. Hon förklarade ingående om forskning som gjorts kring detta och hur kroppen har svårare att utveckla cancer ifall man håller sig till det. Varpå mitt svar blev. "Märker du någon skillnad då? Du är ju redan smal."
Trots att till och med ordet cancer var inblandat så står det alltså helt klart i min hjärna att det givetvis har någonting med utseendet att göra också. Att alla andra också har små monster i huvudet som skrattar och pekar på allt hela tiden.
Poletten föll ner och drog med hela mig. Sådär som när man halkar mitt i stan.
Jag trodde verkligen att jag hade kommit längre på den här fronten men svart på vitt så kretsar mitt huvud på tok för mycket kring min vikt. Kring att duga och känna mig fin. Inte ta plats. Hjärnspökena finns alltså kvar.
Och med handen på hjärtat.
Om någon annan behandlat mig en enda gång så som jag behandlar mig själv ibland eller framförallt har behandlat mig själv. Så skulle det vara en no turning back. Det skulle vara en sån där människa man ser tio år senare och fortfarande hatar. Det skulle inte finnas någon hejd på mitt vokabulär för hur vidrigt den här personen har betett sig om någon lite nyfiket frågat "känner du henne?".

Nej hälsa först. Känna sig vacker för att man helt enkelt inte är något annat oavsett. Knuten näve på rak arm.

Likes

Comments

Jag är i vanlig ordning trött. En ledig kväll som i högsta grad skulle handla om god och nyttig mat följt av en lång promenad eller löprunda slutade med att jag åt wook. Gick en runda på 20 minuter. Grät en skvätt och landade i soffan framför en dokumentär om sengångare. Dags att bara vara lite mänsklig en stund.
Det enda min disktrasa till hjärnbank lyckats snappa upp är att en sengångares ansikte ser ut lite som en jävligt gammal människas. En så gammal människa att man ser på dem med lite vemod. Det blir nästan som att allt förflutet syns i ögonen. Visdom, sorg och förståelse för så mycket mer än man själv har lyckats samla på sig trots desperata försök.
En människa man drar en lättnadens suck över ifall man skulle få syn på en vecka senare. För att det på något vis ger livet lite hopp. Döden har inte varit framme ännu. Ni fattar? As gammal.
I övrigt kom jag på att det enda jag visste om sengångare sen innan är att dom ibland dör för att dom tar tag i sin egen arm och tror att det är en gren...
Hur mycket sanning det ligger i det där ska jag låta vara osagt.
Jag borde nog kolla på kunskapskanalen oftare. Vara bättre på att läsa nyheter och i allmänhet, vara mer nyfiken. Men det får liksom inte plats i mina rutiner. När ska jag kolla på tv? Enda gången jag gör det är när Kim tvunget ska se på något. Nyheter kan utan problem förstöra en dag för mig. Hemska bilder och idiotier det ena värre än det andra. Ifall det någon gång skulle spridas lite positiv energi ifrån Aftonbladet så är det 9 gånger av 10 någon idrottsstjärna som gjort bra ifrån sig. Och dessvärre är jag inte speciellt insatt där heller...
Jag tycker däremot väldigt mycket om att lyssna på folk som berättar om nyheter. Diskutera nyheten efteråt. Fråga lite och fördjupa mig med någon. Så för att inte verka helt lost har Kim och Bias fått den stora äran att uppdatera mig. Dom vet inte om det själva men med lite kvinnlig list och ett leende vrider jag ur min disktrasebank på det som luktar surt och låter dom strila lite fräsch kunskap över den.
Såhär en timme senare kan jag berätta att sengångaren är utrotningshotad på grund av alla fiskare som skövlar mangroveträden och den lilla mat som finns kvar är så näringsfattig att dom krympt med ungefär 40% i kroppsstorlek. No more scampi.




Likes

Comments

Så sjukt nöjd med mitt förhållandevis korta hår. Jag kunde knappt ha det utsläppt längre. Så jävla slitet, risigt och yvigt. En frissig katastrof som stört mig hela sommaren. Så det åkte av. Fy fan vad skönt. Utan att behöva göra någonting så blir det bara lockigt och stort igen. Precis som jag vill ha det. En kalufs att kasta omkring med istället för att ha i en fläta för att det helt enkelt inte går att reda ut annars. Tack Felicia för hjälpen!

I övrigt blev min lugna vecka intedet minsta lugn då spelningarna plötsligt förökade sig. Igår var det bröllop och ikväll kör vi quiz på Hansagård. Välkomna gott folk!

Likes

Comments

GaneshaGroove, GaneshaGroove, TowesTankar, ToweTips

I morse slog det mig att jag bara har ett endaste jobb att gå till nu i några dagar. Fel jobb om jag hade fått bestämma. Om jag hade varit gud för ett beslut. Men ändå. Ett endaste ynka jobb att bry mig om. Givetvis kunde jag inte ta till mig detta och åkte direkt efter mitt endaste jobb till ringströms för att köpa canvas som jag målat på ända tills klockan sa ifrån.
Men ändå så tog jag väl hand om tiden i morse och gjorde mig en egen supergröt till frukost. Jag har fått någon form av dille på det nu... Världens bästa tips har jag på kall gröt också men det kan vi ta en annan gång.
Jag åkte en timme tidigare till det endaste jobbet och när jag klev ur bilen så slog det mig hur jävla trött jag är.
Jag älskar sommaren av den enkla anledningen att det är då jag får sjunga som mest. Det är då vi är som bäst. Det går som på räls och ger så otroligt mycket energi. Matar hjärta och själ med det som både jag och Bias behöver för att bli bra människor.
Nu är Bias i och för sig en grymt bra människa året om men kickarna och det där förbannade nuet som folk jagar så förtvivlat bara uppenbarar sig när man står där. Och jag älskar det. Lägger mig på knä med armarna framåt. Utåt sträck! Pannan i mattan. Tack. Tack tack tack för denna passion. Jag har hatat den så många gånger när lösningen på mina behov varit utom räckhåll men nu. Sommartid. Så bara finns den här. Och det i stora mängder.
Men som jag nämnt innan så faller allt annat lite ur fas. Jag längtar lite efter att få tillbaka det som inte hinns med nu. Längtar efter lugn. Kvällar i soffan med myskläder. Tända ljus. Längtar efter att ta tag i min hälsa, efter att inte ha konstant dåligt samvete och längtar efter Kim.
Sommaren är stormen och snart kommer lugnet. Det som inte bara är mitt får också ta plats för snart finns det tid. Jag tycker generellt att människor blir mindre hysteriska på hösten också. Julen och våren är helt klart värst men snart släpper den där sommarpressen som alla verkar lida av men ingen vill prata om. Om det regnar på hösten så hör det till. Om det regnar på sommaren får man panik. Det var inte det man hade tänkt sig. Den största fasan blev verklighet och dessutom till allas (inklusive min) stora förvåning trots att det är samma visa nästan varje år...


Supergröt


1 dl havregryn

2 dl vatten

1/2 dl valnötter

1 msk kokos

1 dl hallon

1 msk solrosfrön

1/2 msk linfrön

1 krm salt

Godnatt


Likes

Comments

TowesTankar

Äntligen lite ledig. Som sagt. Jag älskar mitt jobb men fy satan vad det kändes välförtjänt med två helvita rutor i kalendern. Nu har jag hunnit med min älskade morfar. Babblat och skrattat ihjäl mig med min syster. Gått på långpromenad med min hund, storstädat och som inledning på en ledig helg. delat lite för mycket lättdrucket vin med min grek på stranden.
Sommarens varmaste kväll och vi var helt ensamma på Skrea. jäkligt märkligt...
Tanken var egentligen att hunden skulle få provåka i sin cykelvagn för första gången och då kan man ju lika gärna ta en paus på stranden. Med lite vin.
Tiden försvann i takt med att boxen blev lättare och jag fick någon romantisk idé om att jag ville dansa som dom gör i slutet på filmen Strul med Björn Skiffs. Så det gjorde vi.
Sen dog högtalaren mitt i det som gått över till en sandig salsalektion. En som jag skulle komma att hata dagen efter när golvet hemma i lägenheten kändes som ett stort paket finmalet salt...
Överlyckliga och fulla trampade vi i alla fall hem vid tresnåret med en sur hund som hatade sitt nya vrålåk.
Kim lagade den obligatoriska nattamaten och sen slocknade jag som en sten i rena lakan.
Typ tre gånger per år så sover man "lyckligt". Man somnar liksom med ett lyckostråk susandes genom kroppen. Det gjorde jag den här natten. Alltihop i enkelhetens tecken. Precis som jag vill ha det.

Likes

Comments

GaneshaGroove, GaneshaGroove

Herregud.. Att klicka sig in här kändes nästan lika dant som att träffa en gammal vän. Inte en gammal kompis eller bekant utan en vän. Sådär som det bara blir med dom som har varit allra längst in och berört under en lång tid. I sitt mest oinspirerade mode så flyger samtalen på en. Plötsligt har det gått jättelång tid och man är lite sådär själsligt lycklig. Säger hundra gånger att vi får ta en kaffe någon dag men den där kaffen rinner ut i den rutinfasta vardagen och blir aldrig av.
Lite så.. Om möjligt inte riktigt lika deep kanske. Bloggen är trots allt lite av ett bollplank för mig. Finklotter och fulklotter. En och annan spottloska.

Anledningen till att jag inte tagit mig tiden att klottra här på ett tag är av samma anledning som jag inte handlat på alldeles för länge. Inte dammsugit, tvättat, gått på långa promenader, sprungit, träffat vänner, hälsat på morfar, solat, sett en film eller varit lite sådär sommarfräsch och spontant cyklat in till stan för att ta en drink någon kväll.
Jag har ta mig fan jobbat som en dåre. På skolan på dagarna och spelningar på kvällarna. En mindre glamourös vardag såhär i sommartider.. Sminkat mig i bilen eller i den låga spegeln på förskolefritids toalett. bytt om när jag försäkrat mig om att ingen gått förbi utanför. Kusten är klar. Lite deo på den gamla deon. krogmat eller donken i all hast. Bil och låttexter. Packa in och packa ut. Rigga upp och rigga ner. Alla nödprylar i två väskor som troget följer mig i varje steg jag tar. Öl och knäckebröd med tonfiskröra när man kommer hem. När knäckebröden tog slut blev det enbart de två kvarstående basvarorna.
Sen ska man på något konstigt vänster med kroppen överöst av endorfiner försöka sova. Älska sin nästa osv. Nae det är mycket som inte går ihop och att hålla på som jag gör nu året om hade inte slutat vackert.
För det första hade jag varit singel. För det andra hade jag varit enormt tjock och för det tredje hade nog dött av sömnbrist. Det enda hållbara hade nog varit ekonomin men vad fan spelar den för roll om man aldrig hinner använda pengarna till något?
Ni fattar grejen.. Det är inte hållbart i längden. Men fy fan vad det är roligt. Det är så vansinnigt kul när vi väl sitter där att jag aldrig skulle få för mig att ens ifrågasätta min hälsa eller omvärld.
Om jag ska kunna bli lycklig på riktigt så behöver jag musiken. Så enkelt är det bara, i all sin krånglighet. Det kommer inte av sig självt men jag är fan i mig beredd att slita som den oxe jag är för att slippa byta om på det ena jobbet och sen åka till det andra. För att kunna leva ett liv med hyfsat god standard med min karl och min hund och kunna åka till det roligaste jag vet som man i alla år har åkt till vilket jobb som helst.








Likes

Comments

Vi skulle fira midsommar med Kims familj i år. Planen var att cykla till festen och sen för en gångs skull slippa tänka på taxi, skjuts eller hur många timmar hunden varit ensam.
Först och främst behövde vi en till cykel för att detta ens skulle bli möjligt. Så jag och mamma åkte ner till stugan och hämtade ett gammalt rostigt skrälle med ett platt bakdäck och ett skevt framdäck.
När vi skulle backa in på uppfarten så backade mamma rätt in i ett träd med sin splitter nya bil. Jag flög upp och slog i huvudet i solskyddet och bakdelen på bilen såg ut sådär som underarmarna gör när man lekt med någons kattungar timme efter timme.
I alla fall så kom vi där ifrån. Jag åkte med en röd och svullen panna till jobbet och beordrade Kim att åka och laga cykeln. Sagt och gjort.
På kvällen kom vi på att vi inte har något fraktmedel för hotdogen. Hon är för gammal för att springa med cyklarna så långt och dessutom har hon ont i en tass. En cykelkärra. Det måste ju vara den helt klart bästa lösningen!
Jag skrev på varenda köp och sälj jag kunde hitta och fick klockan 01.00 på natten svar ifrån en tvåbarnsmamma bara en dryg kilometer bort. Vi åkte dit och köpte den det första vi gjorde dagen efter. Pumpade den och skruvade ihop den. Bäddade med filtar och packade bilen med grejerna som skulle bort till festen så att vi skulle slippa cykla med dom.
Kim åkte iväg. Allt var fixat och planerat in i minsta detalj. Då kom regnet. Vi tog bilen.




Likes

Comments

Förra veckan tog jag varje tillfälle jag kunde för att få insupa allt det den underbart vackra västkusten har att erbjuda. Veckan som gått har snarare insupit mig och näst intill allt jag haft att erbjuda den i energi.
I tisdags var det final och jag är så glad att jag sa ja till att vara med i tävlingen när Andreas ringde och frågade om jag hade lust att göra en låt ihop med honom. Jag är så glad att jag fått träffa alla finalisterna, testat på lite radio och att låten faktiskt gick till final trots mina självkritiska tvivel.
Det gick inte hem den här gången dock och jag fick från ingenstans en rak höger av nervositet. Inte det där som brukar komma i magen. Det där suget som höjer pulsen lite grann i väntan på den sjukaste av endorfinkickar. Nej nej. Utan den där panikartade. Jag. Kan. Inte. Andas.- Nervositeten. Luften fastnade i strupen och ville liksom inte ner längre.
Det har slagit mig nu i efterhand att det nog hade med själva "tävlandet" att göra. Plötsligt ska man bli bedömd för sin insats. Svart på vitt inför publik.
I alla fall så gjorde jag det. Det var långt ifrån mitt bästa framträdande men det är ingenting att hänga upp sig på i efterhand. Filippa Borgman ifrån Halmstad vann med låten This time around och hon ska vara en stolt och värdig vinnare på sina 18 år! Hatten av.
Nu har veckan i alla fall fått rusa förbi med alla sina bravader och här ligger jag på rygg. 30 minuter in på semestern och
tänker på min höjd ta mig till kylen för att hämta en öl. Ledig. Leeeedig.






Likes

Comments