Idag har jag firat farsdag med mamma och pappa, det var så mysigt. Vi överraskade pappa med brunch (undrar egentligen hur överraskad han blev..?) och det var så smarrigt. Det är ändå mysigt det där, att visa uppskattning till någon som gör så mycket för en och är bäst helt enkelt.

Efter brunchen så har jag bara tagit det lugnt. Jag borde ha pluggat men känner verkligen att jag måste unna mig lite me-time innan veckan börjar. Ibland måste man bara undvika att plugga helt enkelt

Här är lite bilder på den supergoda brunchen

PLUS lite bilder på pappa, dagen till ära <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

HEJ fulisar! Idag är det söndag och jag är lagom taggad på att gå till skolan imorgon. En sak jag funderade över när jag skulle sätta mig och skriva detta inlägget var att jag är så fenomenalt dålig på att ta bilder. Det är väldigt hemskt eftersom jag själv ÄlSKAR att kolla på bilder när jag läser andras bloggar.

Jag började lovet med att träffa min finfinfinfina vän Matilda som kom hem från London. Vi åt en brakmiddag (definitionsfråga) och sedan stack vi till en fest (glömde såklart fota under hela kvällen). Dagen efter gick Matilda, jag och Gustav till Tugg och mös. Det var mysigt att bara "vara" med Matilda, eftersom vi inte har kunnat bara mysa under två månader. Ska jag vara helt ärlig var jag lite nervös över att träffa Matilda, jag vet inte varför och kan inte beskriva känslan men jag var så nervös. Har dessutom övningskört massor

Vill skriva vidare och berätta om allt men eftersom jag har 0 bilder, känns det inte kul eftersom ni inte kan få en bild på det faktiskt var och vilka jag var med.

PUSSSS

Likes

Comments

Just nu är jag i en fas där jag inte finner någon som helst motivation. Jag finner att väldigt få saker värt att anstränga sig för, vilket är HEMSKT. Vad jag behöver just nu är verkligen höstlov och mys. Skolan känns som ett evigt trampande för tillfället. Jag känner ingen som helst motivation att prestera och det gör mig ledsen. Jag tränar inte och känner verkligen inte för att träna (har för övrigt inte rört en fena sedan slutet av sommarlovet). Allt känns bara lite sådär små tråkigt och som en konstant huvudvärk.


Jag tror verkligen att skolsystemet förstör mycket för många av oss. Genom att ha bland annat kursbetyg kan en aldrig känna känslan av att "det löser sig". Skolan tvingar en ständigt slita, ha ångest och det är svårt att bara andas ut. Alla ha självklart olika drömmar och ambitioner, därmed förstår jag att systemet inte är frustrerande för alla. Jag har ingen aning om vad jag vill bli men tanken av att just det där psykologiprovet kommer påverka hela mitt kursbetyg, vilket kommer leda till mina slutbetyg ger en dåliga tankar. Tanken av att framtiden kan hänga på ett prov bara för att kunskapskraven inte kan omprövas mer än en gång under kursens tidsperiod.


Hur gör jag egentligen för att finna positiv energi? Jag älskar verkligen att umgås med människor och det brukar för det mesta ge mig en boost av positiv energi (negativ också såklart). Genom att prata och skratta känner jag att skolan, känslorna och andra tankar försvinner på något sätt. Jag är som ni kanske ser väldigt extrovert men kan samtidigt ÄLSKA att bara vara ensam och isolerad på mitt rum. I vissa faser (som just nu) känner jag verkligen att jag inte vill lämna mitt rum.  Det är som om alla tankar kommer till en när en sitter ensam. Ensamhet är en slags hat-kärlek.

PUSS & KRAM




Likes

Comments

Hösten är helt underbar. Det finns inget bättre än när löven faller, skola och rutiner är igång och allting börjar få struktur efter sommaren. Samtidigt saknar man ju värmen, sommaren och alla underbara stunder galet mycket i det här rusket. Mitt i allt rusk kan jag tänka tillbaka på sommaren 2017 och känna så mycket olika underbara känslor.

I början av sommaren var jag väldigt mycket med Alice. Alice är verkligen en sån vän som sätter färg på vardagen, sådär underbar och spontan. Vi gjorde så många utflykter och hade verkligen så kul under hela sommaren. Mitt i allt det underbara åkte jag till England för ungefär 2 veckor, vilket var helt underbart men också helt tokigt verkligen. Första veckan drabbades jag av en extrem släng av hemlängtan som kryddades av nässelutslag över hela kroppen. Andra veckan blev aningens bättre efter att vi hade besökt en ”theme park”, karuseller är ju aldrig fel. När jag blickar tillbaka på vistelsen är jag väldigt tacksam, jag fick träffa så många trevliga filurer.

Efter London hälsade jag på en hårt arbetande Matilda i hennes stuga, det var så mysigt. Att träffa Matilda var samtidigt konstigt för min del, för jag hade börjat förstå att hon skulle åka. Tankarna gick ju banans när man satt och tänkte på att världens finaste vän inte kommer sitta och äta chips med mig på ett HELT år. Jag var däremot så förväntansfull för Matilda, tänk er att bo i London under ett års tid?!

Då och då under sommaren åkta jag och träffade en filur. Varje gång jag tänker tillbaka på de stunderna och de underbara tillfällena vi hade under sommaren får det mig känna så mycket känslor. Ett speciellt minne var i slutet av sommaren när vi var påväg till Göteborg. Resan var fylld utav av känslor, tankar och förväntningar. Jag var sådär kär en bara kan vara och jag var i Göteborg med den personen jag kände mest för, samtidigt visste vi att det bara var en vecka tills att vi skulle säga hejdå. När vi var framme i Göteborg gick vi till ett cafe som heter Fox, som ligger precis intill min systers förra lägenhet. Lägenheten var fylld av kartonger och var redo för flytt och där skulle vi bo. Vi gick sedan till Ullevi tillsammans med min syster och hennes pojkvän för att kolla på Håkan. Bara att stå där tillsammans är ett minne jag aldrig kommer glömma.

Den 8 augusti sa jag och min filur hejdå, för att hen skulle åka på äventyr till USA. Jag var så glad och verkligen exalterad för hens flytt, men samtidigt var det verkligen helt hemskt. Det känns och kändes så konstigt att den personen en spenderar mest tid med och tid på är borta efter en dag (yeeees, I’m a dramaqueen). Det är svårt att förklara hur det känns att göra slut när man är sådär kär så man tror man tuppar av. Efter det dramatiska avskedet åkte jag och mamma till Italien för att lindra känslorna med pasta och Pizza. Blir helt varm av att tänka på mamma och resan, är så tacksam.

Saknar alla fina filurer som har åkt, kan inte vänta tills de kommer hem så jag får krama om de igen. <3

PUSS & KRAM


Likes

Comments

Det här med att blogga, är det en helt lysande ide eller är det en riktig bajsmacke ide? Jag har förr haft en YouTube kanal med Matilda meeeeeen, den karriären tog slut väldigt snabbt. 

Jag är 17 år och går på Katedralskolan i luuuuund. Jag hade mer än gärna nämnt någon aktivitet menen jag har dessvärre inte mycket aktiviteter för mig. Jag är väll mer av en soffnjutare och TV-tittare (sunkigt). 

Jag hade älskat att dela min vardag, tankar och funderingar här. Vill vara personlig men var går egentligen gränsen och vilka kommer egentligen läsa? Det känns så himla bra att skriva av sig men frågan är om jag verkligen ska visa hela vida världen vad jag tycker och funderar över. Jag vill iallafall bara dela ett första inlägg och se vart detta leder. Vem vet, det kanske kommer fler, kanske inte. 

PUSS & KRAM


Likes

Comments