Kväll igen, helt kolsvart ute och jag inbillar mig konstiga ljud. Har taskig mensvärk men kompenserar med mycket te, ansiktsmask och läser. Små Blå Män. Läste den någon gång när jag var yngre, Emma som läst dem innan mig och tipsade då och lånat den nu igen. Hur charmig som helst! Lite fantasy, lite humor.

Idag är jag legat ute hela dagen. Druckit kallt vatten, ätit äpplen och choklad. Läst en del, målat lite. Varit jättevarm och bränt mig. Dödade en geting som vägrade försvinna och fick jättedåligt samvete. Det sprang två rådjur genom trädgården, det kändes som en dröm. Gjort en ny spellista med mycket saxofon, piano och hesa röster. Äldre musik. Jazz! Känns lugnt. Passar något nytt hösthumör.

Mina sista dagar här ska bestå av:
Vill nog cykla till Klinteberget. Måste ändå lämna tillbaka böcker någon dag så kanske passar på då. Fast nog bara om det är okej väder.
Gå barfota i sand. Och i vattnet. Hade verkligen hoppats på några varma dagar i rad, och möjligen vågat mig på att bada med tror inte det. Kanske om jag känner mig modig.
Äta mer trädgårdsäpplen.
Borde kvällspromenera mer.
Äta crepes. Tänker att jag åker in tidigare på lördag och äter lunch eller tidig middag där. Åh vad mysigt. Ska också köpa te på leverans av pappa.
Vill egentligen samla sten men eftersom mitt bagage var jobbigt nog är det kanske inte den bästa idén.

Just nu är jag nyduschad och mår ganska bra. Haft upp och nedgångar ca en miljon ggr idag, som vanligt, men just just just nu känner jag mig okej. I möjligtvis bara någon timme men det är inte poängen. Känner mig lugn. Kram.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Om prick en månad fyller jag år. Har overklighetskänslor. Känns som jag typ sovit sedan studenten? Som ingenting däremellan har varit på riktigt? Eller iallafall som att hela den här tiden så har jag väntat på någonting. Väntar fortfarande.

Idag är det sol och varmt. Ätit frukost ute, gröt med trädgårdsäpplen och kanel och ligger på mage och läser bok. Gräspojken av Christer Lundberg. Mamma läste den i somras och tipsade. Konstig och annorlunda och rolig. Men bra!

Tristessen och rastlösheten börjar ta över så bokade båt hem igår. Stannar i Stockholm lördag till tisdag och tisdag kommer jag hem igen. Känns hemskt och förfärligt men vad gör man? Det har varit skönt att vara långt borta ett tag iallafall, även om jag föreställt mig att jag skulle må mirakulöst bättre. Känns som sagt bara som att jag väntar, och dagarna blir mest utdragna och långa och sedan börjar de om igen. Usch vad meningslöst. Behöver lite mer mening. Något projekt. Något som känns kul och inte bara vänta.


Äsch, det var dagens filosofiska tanke. Annars idag kommer jag nog inte göra särskilt mycket. Läsa ut boken kanske, och börja på en ny? Plugga teori kanske. Göra yoga eller springa. Måla akvarell. Ligga i solen och andas långsamt. Drick vatten. Försöka att inte må dåligt. Skriva önskelista, sånt är kul. Kram på er.

Likes

Comments

Hej alla fina. Det är kväll igen och mina tår är kalla.

Idag tog jag bussen till Visby. Lyssnade på Tove Styrkes Mistakes och tänkte på saker som inte finns i mitt liv. Får peppighet av den.
Gick på visbys lugna gator innanför murarna, det blåste kallt från havet och in under kläderna. Gick i affärer, kollade på hus, tog kort. Hälsade på träden och blommor och en katt i Botaniska trädgården. Tog bilder på rosor. Har kommit på att ungefär 90 procent av bilderna jag tar tar jag för fotograferandet och inte för att faktiskt använda bilderna.
Blir också lugn av att vara runt saker jag tycker är fint, liksom estetiskt tilltalande. Som havet, fina byggnader, träd, blommor.


Det var också så tomt. Ovant att vara här när det inte är säsong men också så skönt. Ingen hets. Allt kändes lite på paus, stoppknapp. Kunde liksom vara ifred.
Det är konstigt, för jag tycker verkligen om att vara ensam. Men det blir jobbigt när man känner sig ensam, förstår ni? Tror att om jag hade mer sysselsättning här skulle jag kunna stanna hur länge som helst, egentligen. Rastlöshet är det värsta som kan leva i en människa.

Botaniska är så fint. Klappade på en katt + tog kort på den. Och fotografera blommor är min nya hobby, svär att min inre pensionär blir mer och mer levande.

Och första trädet man möts av är täckt med bokstav + bokstav. Tycker det är 50 % gulligt och 50 % fult mot trädet. Tar iallafall T + P som ett tecken att nästa person jag ska tycka om ska börja på P. Tror på Pål. Vad tror ni?
Fast har i o för sig en pakt med mig själv att vara i celibat resten av livet, så tror med på det. Tror det är bäst så. :-)

Jag köpte iallafall ett litet ritblock och efter att mina fingrar börjat domna gick jag till Fiket, hur mysigt fik som helst och som jag och Lisa alltid tyckte såg ut som Läckande Kitteln från utsidan, pga ligger i ett hörn och har en tekanna som skylt. Åt bärpaj, drack chai och läste bok. De spelade jazz och allt kändes lugnt, höstigt.

Handlade, såg fel busstider och väntade på bussen i 40 minuter. Var trött i kroppen på bussen. Kom hem, lagade pasta, kolla halvdåliga komediserier. Nu är planen te, Ben & Jerrys och kolla Spirited Away. Tips! Bästa filmen. Hoppas ni haft en fin måndag.
Sidenote: har konstig julkänsla?? Eller längtar typ till julen? Jag gillar inte ens julen? Någon ny del av min livskris eller psykiska hälsan. Äsch. Kram.

Likes

Comments

Det luktar hav. Gammal tång och salt, det ligger tätt, luften blir tjock. Fukten tränger igenom skor. Skicka flaskpost. Eller nej föresten gör det inte, haven är tjocka med skräp. Jag drar håret ur ögonen fast det är där lika snabbt igen. Borrar tårna ner i sanden, mjuk våt sand, jag tänker inte på dig jag tänker på mitt egna helvete. Sitt still. Prata högt om det du inte kan säga till någon, det som finns i ord men som inte går att säga, det du har i huvudet. Havet och alla på låtsas lyssnar. Och skogen bakom och tjock luft som luktar av salt och gammal tång. Tappa bort mig. Bär mig. Jag vill drunkna. Ligga under ytan, låta ljuset spegla, låta ljud försvinna, låta livet försvinna.
Drunkna går inte till så, att dö går inte till så. Om du drunknar får du panik. Lungorna slutar inte fungera på ett enkelt eller stilla sätt, de sväljer saltvatten och det kommer nog göra ont, håll andan så får du se, tänk dig när du drar efter andan igen att istället fyllas med saltvatten, långsamt. Du kommer vara fast. Att dö går inte till så. Du kommer ångra dig. Att dö är inte att ligga under vattenytan. Dör du är du död. Punkt.
Jag sitter i skräddare ett tag, ganska länge, pratar med himlen och havet och ingen särskild om allt som har gått fel inuti mig. Jag saknar inte närhet men jag tror att jag gör det. Jag är bra på att ljuga, speciellt för mig själv. Mina fingrar blir vita, det är fukten som gör det för det är inte särskilt kallt. Jag ska gå hem, laga mat, prata i telefon, dricka vatten och somna. Imorgon kan jag andas. Eller så ligger jag på köksgolvet och skriker för att kroppen är för liten. Så kan det bli. Jag är upptagen med mitt egna helvete, så jag kan inte tänka på dig. Hitta någon annan vars hjärna kropp system du kan ockupera jag har inte tid jag lever och frodas i mitt egna personliga helvete, jag är för upptagen med att må dåligt, stör någon annan jag försöker jobba.

Lyssna på låten och tänk på något sorgligt (tips! Tänk på mig jag är sorglig)

Likes

Comments

Vaknade inatt av magont. Det känns fortfarande och det regnar ute. Det har aldrig varit stökigt här men nu är det stökigt för jag är här själv och jag är stökig av mig.

Lös mitt problem; jag kan inte flytta för då är jag ensam och olycklig. Jag kan inte stanna i Östersund för då är jag olycklig och olycklig. Vad gör man?
Bit ihop käkarna så huvudet gör ont och var så i några år. Knyt knytnävarna och kavla upp ärmarna. Stå ut en dag eller två eller tre. Ta dig genom dagen. Snart kanske en rolig dag dyker upp, ibland så finns de. Var det inte mer än såhär?

Det är som det är. Idag är en dålig dag. Jag ska läsa hela dagen för när man läser så finns ingenting runtom. Olycka finns inte, en trasig kropp finns inte, ensamhet finns inte, tomhetskänslor finns inte och jag slipper tänka på det. Kanske tar jag en promenad någon gång. Undra om något roligt går på teve ikväll? Hur står pensionärer ut? Jag är så rastlös men orkar ingenting.

Varför har jag ont i magen? Jag läste ut Fight Club. Den var väldigt lik filmen men av någon anledning gillar jag filmen bättre. Om jag läst boken först hade jag nog inte tyckt om den. Så mycket äckliga grejer, som är äckligt i filmen också men det blir äckligare när man läser om det. Varför vet jag inte.

Igår var det sol och jag älskar solen men känner mig trygg när det regnar. Då får jag sitta här hela dagen. Kanske kan jag baka scones? Kanske borde jag prova att inte äta bröd för att se om magontet går över.

Virrigt inlägg. Hoppas ni mår bra. Kram.

Likes

Comments

Hallå vänner. Hur mår ni? Jag mår helt okej. Känner mig lugn och enkel och inte på övertänkar-humör vilket är trevligt.

Efter min cykling igår känns det som om jag får ta det väldigt lugnt idag. Om jag kollat rätt så skulle fram och tillbaka blivit 3,2 mil, så inte så konstigt med träningsvärk i benen.

Har ätit frukost ute, solen kilar fram då och då. Har tänkt göra följande en lördag som denna:

Läsa ut Fight Club. Precis börjat men känns som bra sysselsättning. Tror filmen gör att boken blir bättre.
Göra yoga. Och stretcha.
Plugga teori.
Försöker dricka 2 liter vatten om dagen igen, så ska dricka himla mycket vatten idag.
Lyssna på poddar.
Plocka äpplen och päron.
Börjat skriva en önskelista och ska fortsätta med det. Kan inte förstå att jag fyller år om lite mer än en månad? Känner mig mer som 18 åring än 19. Fyllde PÅ RIKTIGT 18 igår. Nyss. Inte för ett år sedan? Då åker vi ju snart till Berlin också!
Typ aktivt motarbeta dåliga tankar och känslor. De kommer lätt och är krångliga att bli av med.
Läsa bloggar, som vanligt.
Sitta på verandan och skriva.
Gå någon lugn promenad mot kvällen. Inte så långt.
Ska ikväll äta mackor med banan och jordnötssmör + kolla på Moonrise Kingdom. Längtar<3

En jävligt enkel lördag. Om jag blir rastlös blir det dock värre men vi hoppas på att det inte händer, eller hur?

Ha en fin septemberlördag, kram.


Likes

Comments

Det kliar i min hårbotten
Jag mår illa
Kallt vatten
Jag dör döden dör varje gång jag tänker på det


Avundsjuka smakar lakrits
Känns som hjärtat doppas i tjära
Tuggar krita, drar med nagel mot papper
Fingrar i halsen, avundsjuka är självhat
Avundsjuka är att inte vara
Att hellre vara ensam
Står inte ut står inte ut


Längta
Ta mig, sträck dig
Att vara otillgänglig
Perfekt
Jag längtar efter perfektion, det gör mig sjuk
Jag ska vara så söt att de mår illa


Säg till när det är över, snälla du
Över på riktigt
Du måste berätta när du hittar henne
När det känns på riktigt
När hon gör dig glad, hon som är det finaste du sett
När hon finns på riktigt
Snälla berätta när du blir kär
Kär på riktigt


"Kom hit och rör om,
jag behöver något att skriva om,"


När jag skriver om kärlek ser det löjligt ut
det blir inte bra
överspelat, så dramatiskt
jag låter ingenting vara enkelt
när jag skriver om kärlek skriver jag om det som gick fel
Jag ska inte skriva om det, det blir fel


Jag är en självisk liten människa
Som behöver en kram
Snälla ögon
Pengar
Och några tusen år i terapi
Jag är självisk
Och beroende av uppmärksamhet
Du var så fin


Tänker aldrig göra om det. Aldrig någonsin. Jag dör ensam, det rör mig inte i ryggen. Nästa som rör mig. Jag gör aldrig om det.

Likes

Comments

Jag vaknar, vrider mig, konstiga drömmar känns i munnen, ligger kvar på kudden med. Det är alltid fuktigt när jag vaknar, det är alltid fuktigt här. Lampan i lilla bastun som inte är en bastu längre lyser, jag sover med den lampan på och sovrumsdörren öppen. För trygghet, förstår ni väl. Som ett litet barn. Vrider på radion, kokar vatten, dricker upp en halv vattenflaska. Äter frukt, sitter konstigt, får ont i ryggen. Jag packar min ryggsäck med sånt som behövs och klär mig i jeans, mammas randiga tröja som jag fick, bekväma trädgårdsskorna som bor här trots att jag vill ha dem hemma, en sliten men fin anorak. Undrar vems den var innan den blev allas här? Mormors? Morfars? En moster? Någon annan kanske. Vecklar ut en karta på ett litet köksbord. Gotland.


Varmt innanför, jag ska till Eksta kusten, det blåser och himlen är mulen men jag är varm. Känner blodet i ansiktet, jag är varm, benen säger ifrån, min kondition är inte så bra, skäms. Slutar skämmas, cyklar vidare. Det är platt här, det är bra för cyklande personer med mjölksyra i låren och dålig kondition. Gotland har väldigt få uppförsbackar ska ni veta. Men lika få nedförsbackar, fan.

Det tar tid, försöker låtsas som att jag cyklar för cyklandet inte för att komma fram. Vanessa Paradis sjunger i mina öron. Joe Le Taxi. Hon låter som en tonåring. På skivomslaget på min telefonskärm är hon liten, smal, långt hår, hon låter som en liten kaxig fransk tonåring och jag älskar henne. Gotland kan vara likt fransk landsbygd tänker jag när jag susar förbi gotländska pensionärer med som står på alla fyra i något trädgårdsland. Det är likt där och vips tänker jag på att vara någon annanstans, längtar alltid någon annanstans. Jag stannar och dricker vatten, tar kort på mina skor. Jag tycker om min version som jag är här. Tror jag.

En skylt det står Pizzeria öppet lör-sön men också sandhamn, där ska jag ner, jag svänger och det blir nedförsbacke och allt jag kan tänka på är åh nej här blir det jobbigt att cykla upp sedan. Det blåser mer och svetten innanför tröjan, under brösten, i nacken blir kall, jag huttrar. Trampar förbi där jag mamma och lisa satt i somras, jag känner igen mig men det känns avlägset, här satt vi och fikade, drack kaffe, jag huttrade inte alls, jag hade min gröna baddräkt och det var ganska varmt i vattnet. Jag trampar vidare, en bit, vill jag sitta i lä eller med utsikt, jag väljer lä. Man längtar efter att komma fram, jag blir plötsligt rastlös. Mitt kokade ägg är löskokt och termosen med tevatten måste haft kaffe i sig, för vattnet är brunt och grumligt och det luktar beskt. Jag stannar inte länge. Läser några få sidor, men kan inte koncentrera mig. Fryser. Fast det är fint. Väldigt fint. Och solen tittar fram, då och då. Lägger sig över min rygg. Mackan är god, med sallad och tomat. Fruktköttet är sött, nektarinen spricker, jag slickar av fingrarna. Det är fint och jag andas långsamt.

Jag packar ihop och cyklar hemåt igen. Stannar då och då för att ta bilder, men kroppen börjar bli så trött, benen värker. Jag är varm igen. När jag kommer till Klintehamn vet jag att det inte är så långt hem, men jag har nästan ingen ork alls. Jag pausar på en bänk i närheten av biblioteket, dricker vatten, blundar, hör dunk dunk dunk innanför tröjan. Min nacke gör ont. Jag cyklar hem.

Jag duschar länge, byter om, kommer somna. Äter frukt och dricker te på verandan, läser tidning, läser bok, läser blogg. Sitter så, länge länge. Jag är lugn men också inte alls. Jag sveper en filt runt benen och dricker långsamt upp. Plockar två päron och fyra äpplen i trädgården. Jag är trött. Nu känns kroppen på ett bra sätt, jag är ren och utmattad, kall om fötterna, kan kura ihop. De visar Gone Girl ikväll på fyran vilket är det bästa som hänt mig. Ska äta äpplen med jordnötssmör och dricka ännu mer te. Kram.

Likes

Comments

14 september, torsdag.

Det regnar igen. Någon försöker kanske dränka mig. Det regnar inte såhär hemma.
Sovrummet är litet, allt känns fuktigt, luktar barndom, luktar mormor, luktar tryggt. Jag cyklade hem, i randig regnjacka och röda stövlar, en lugg jag klippt själv. Hon jag är här passar inte in hemma. Innan regnet kom cyklade en liten flicka förbi. Hej. Vart ska du. Bor du där. Jag har precis slutar skolan. Hejdå. Sedan kom regnet och mjölksyran i benen och jag trampade motvilligt hem igen.

Jag gråter när jag kokar teet ikväll. Inte för att jag inte vill vara här, för det vill jag. Jag är ledsen för det är så och trots att jag inte vill erkänna det så hjälper det inte att byta miljö. Ett hopplöst fall. Jag hoppas att det går att vänja sig vid. Jag hoppas fortfarande på att bli mirakel-lycklig någon dag. Det är nog dumt att hoppas på sånt.
Jag tänker att om jag ska vara olycklig kan jag lika gärna vara det här, där jag tycker om att vara. Det är fint här. Östersund är inte fint.

Jag är lite rastlös samtidigt som inte alls. Jag har ont i magen ofta och tror att det är någonting jag äter. Hon i kassan var trevlig och hon på biblioteket hade lyssnat på Det här är hjärtat på ljudbok i sommar. Hon som skrivit den har så speciell röst, så sa hon. Jag nickade och log.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra.

Likes

Comments

Hej alla fina. Vet inte vilken dag det är och struntar helt i att tänka på saker jag borde eller måste göra. Det är skönt men vet inte hur länge jag kan leva så.

Igår vaknade jag i rimlig tid, tvättade mig, lyssnade på klassisk förmiddag i p2 och hade ansiktsmask. Åt frukost bestående av turkisk yoghurt, nektarin, banan och granola. Drack te. Efter en långsam frukost drog jag ut för att springa. Sprang en halvlång bit tills höfterna sa nej och orken också. Det räckte ändå. Tycker bäst om att springa när jag springer ett tag och sedan går hem. Hinner få ner pulsen och kroppsvärme. Förut blev jag alltid så besviken på mig själv när jag inte orkade så långt som jag tänkt, blev arg och ledsen på mig själv. Det är det värsta med träning, att man måste göra det bra och felfritt, att det blir sjuk prestation bara under en springtur. Träning ska inte vara ångest, vilket jag ÄNTLIGEN insett. Nu springer jag tills jag blir uttråkad, för trött eller för andfådd, håller ut en liten bit extra sedan går jag istället. Fungerar bra, och då vill jag sedan springa igen eller mera, istället för att förknippa springträning med att jag inte kan eller att jag gör det dåligt.

Kom tillbaka till stugan och luften var ljummen. Solen kom fram då och då och vilade på min rygg, mina lår, mitt ansikte. Gjorde yoga! Tycker om yoga även om jag nästan aldrig gör det och tycker det är svårt. Har ändå en del smidighet automatiskt från dansen så en del grejer går, men att få in flöde mellan olika positioner eller rörelser + andning! Jättesvårt. Var helt slut efter. Gjorde yoga med hjälp av youtube kanalen Yoga With Adrienne, vilket var superbra! Tips om någon fler vill börja men inte riktigt vet hur. Älskar youtube ändå.
Stretchade efter det och låg en stund i solen. Lyssnade på podd och läste blogg.

Duschade, kollade serier, åt frukt. Var också knäppa regnskurar här igår. Verkligen spöregn i kanske tio minuter i taget sedan ingenting. Mot kvällen regnade det rejält men drog på mig regnjackan, stoppade kameran i en plastpåse i kameraväskan och gick ner till havet. Genom snorig skog och mina skor blev blöta. Grått och vatten överallt, blöt sand, blåsigt. Härligt.


Idag då! Vaknade för en stund sedan, ätit frukost. Tänkt att jag ska träna + yoga igen. Sedan ta en rostig cykel och cykla in till Klintehamn för att låna böcker och handla lite. Kanske gå en sväng där, en liten halvt utdöende by. Kom ihåg när jag var mindre, mycket fler människor och affärer som fungerade och fanns där. Lite sorgligt.
Annars idag har jag tänkt söka lite jobb över internet, läsa en del, dricka mycket te och skriva. Känner mig annorlunda och ensamhetskänslan är borta. Känner mig lugn och jag är glad att jag kan vara i mitt eget sällskap.

Gud långt inlägg. Om inte så mycket överhuvudtaget. Äsch. Hoppas ni mår bra! Imorgon ska det vara helt okej väder så kanske gör någon utflykt då. Vi får se! Kram.

Likes

Comments