1/11 ska vi fira, för det var då hon överlevde…..

Så närmar vi oss årsdagen då livet rasade….och vände. Hur jävligt och jobbigt det än har varit kan jag bara konstatera att allt är bättre än alternativet, att jag skulle förlorat min älskade unge!

Ska man på något sätt försöka sammanfatta året så har det såklart pendlat mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg, ilska och tacksamhet.

Det är för jävligt att se sitt barn behöva gå igenom det Tove gjort och gör. Samtidigt är vi så otroligt mycket starkare och medvetna om verkligheten än innan.

Det har för min del krävts kraftansträngningar för att hålla mig på fötter. Jag har tagit hjälp och förstått att efter chocken när man nås av beskedet att ens barn blivit svårt sjuk kan man bli kvar i en frågasättande fas i flera år om man inte jobbar aktivt med att komma vidare. Jobbet, djuren och mina närmaste, ni vet vilka ni är, har varit helt avgörande för mig. Men också att se Toves framsteg, hon är ju, ursäkta språket, för fan tillbaka i sin hela energiska galna forserade och fina person…bara tanken på hur allt kunde ha varit gör att jag ryser! Läkarna sa att det kommer inte vara samma person som vaknar, hon kommer nog inte kunna gå igen….men min Tove är tillbaka, och går gör hon….och springer. Framsteg gör hon men det har också smärtat något fruktansvärt att se hennes reaktioner på hela händelsen och att hon inte mått bra , agerat på sätt hon absolut inte ska och maktlösheten att inte kunna hjälpa till.

Oron för ett barn som man hållit på att förlora är enorm. Bilderna, känslorna och minnena är det sista jag vill ha igen.

Nu känns det som vi kommit vidare på riktigt, Tove går i skolan, tar livet på allvar och med att hon mår bättre kommer också lugnet till mig.

1 November är årsdagen….tankar och reflektioner. Två saker kan jag konstatera.

Hur jobbigt det än har känts i perioder under det här året står det helt klart att alternativet hade varit värre

Men framför allt….utan forskning och den fantastiska läkarvård hon fått hade hon inte varit med oss längre

Hjälp oss nu att samla in pengar till hjärnfonden. Toves insamling heter Mer än hjärna, lämna ett bidrag så ser vi hur långt vi når innan 1/11.

Sist men inte minst, somna aldrig osams. Lev nu…och vänta inte. Uppskatta varje dag med era kära….ni kan ju tänka er att aldrig mer ta ett telefonsamtal eller sms för givet. Jag blir lika lycklig varje gång det står nån av mina älskades namn i displayen….för jag vet inte hur länge jag har dem hos mig. Men tack vare forskningen har jag dem alla kvar efter något som definitivt skulle slitit oss isär.

Klicka HÄR  för att komma till insamlingen

Tack för ditt bidrag

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Halloj!!
Jag är säker på att jag inte sagt ännu att jag fått ett gymkort!
Dagens pass är klart nu iallafall, blev abs&ass så skön känsla att komma hem efter ett hårt pass😍

Likes

Comments

Idag och igår har jag jobbat första gångerna sedan jag blev sjuk! Så skönt att vara tillbaka!

På måndag sätter även skolan igång på riktigt!

Kram på er❤️

Likes

Comments

Tjaaa!! Nu sitter jag och väntar på taxi, ska in till stan och möta upp pappa där, vi ska ses vid afasicenter och träffa Cinna Bromander! En kvinna som fick en stroke vid 31 års ålder! Hon har föreläst om sin händelse så jag ska passa på att fråga lite om hur jag ska gå tillväga för att kunna börja prata om detta! Ikväll ska jag till stallet med mamma också, har jag nämnt att jag har börjat trava nu?

PUSS!

Likes

Comments

Ger du dig fan på att du klarar du det, så gör du det.

Bild från Egypten för ett par månader sedan då jag kom upp på wakeboard med enbart den fungerande handen! Vågade inte testa med båda då jag riskerar att vänstra axeln hoppar ur led!

Likes

Comments

Halloj! Hur mås det idag?

Första dagen på länge som jag faktiskt har något att göra, haha.. Ska in till Danderyds sjukhus för att träffa min nya psykolog! Efter hjärnskador är det vanligt att en del kognitiva saker påverkas, i mitt fall har det vart uppmärksamhet, koncentration och minne! För att ha lite koll på huruvida det blir bättre/sämre gör man tester för att se vart man ligger till, så det ska jag in för att göra klart! Vad gör du idag?

Ha det bäst så hörs vi!😘

Likes

Comments

Halloj, min uppdatering här på bloggen har inte vart på topp, ber om ursäkt för det!

Men tänkte köra en liten genomgång på hur allt går!

Jag har nu blivit utskriven från öppenvården, nästa steg kommer i höst, vilket blir unga vuxna, Som jag har förstått det är det lite samma sak men mer sällan, för att kunna kombinera det med skolan. På tal om skolan så har jag börjat lägga upp en studieplan, för att slutföra det sista året i gymnasiet till hösten!

Vänster arm hänger fortfarande inte riktigt med, tyvärr!, Eller själva armen fungerar utmärkt, men det är handleden och handen som ligger efter...

Men jag fortsätter kämpa vidare, sakta men säkert går det faktiskt framåt, jag antar att det beror på träning, men det kan lika gärna vara i samband med att hjärnan läker!

Det kognitiva jag märkt är påverkat, är närminnet, koncentrationen, och uppmärksamheten! Detta vet jag inte om det kommer bli bättre, men minnet kan man träna genom att träna upp minnesstrategier!

Juste!! Kände värmen från mammas hand på vänstra armen här om kvällen! Det var en väldigt fin känsla!💗


Likes

Comments

För typ 10 minuter sen gick jag på en upp och nedvänd bänk (ca 5 cm bred) Snart är jag på min lina igen❤️💪🏻

Likes

Comments

Jag har gått och dragit på mig en förkylning... så denna vecka är det ingen Styrke-eller konditionsträning:/ förhoppningsvis går det över tills nästa vecka, men jag fortsätter träna handen:)

En bild på mig och Hoff på påskafton, världens bästa medicin<3

Likes

Comments