Idag hade jag verkligen ingen lust att åka till stallet, men ibland måste man ju ändå. Så vi åkte dit, mockade, rycktade o allt sånt, sen gick vi upp till det lilla ridhuset och tränade balans. Mamma ledde hästen och jag satt så, utan sadel eller träns. Mamma gick runt i ridhuset och gjorde olika svängar, tempoväxlingar och ryggningar, medans jag bara skulle sitta på hästen och hitta balansen. Man lär känna hästen väldigt bra och man känner hur den rör sig. När man rider kan ju hästen tex bli skrämd av något och hoppa till eller göra någon annan oväntad rörelse och då är det väldigt bra om man snabbt hittar balansen och känner sig trygg med hästen. Vi gör så lite då och då när vi egentligen inte har ork att göra något annat. Det är en väldigt avslappnande övning för både häst och ryttare!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag är det julafton. En dag som många älskar och ser fram emot hela året, men även en dag som många hatar och fruktar hela året. Min julafton har hittills varit väldigt bra. Hela familjen plus mormor och hundarna har varit tillsammans. Vi har inte bråkat alls, och denna jul hamnar definitivt bland de bästa någonsin. Det tror jag beror mycket på att ja inte hade några förväntningar. Jag brukar nästan varje år bli så besviken på dagen och gråta i timmar på kvällen, men förhoppningsvis inte idag.

Den 22, kvällen innan vi skulle åka till mormor, var alla stressade. Det var otrevlig och spänd stämning hemma och jag tänkte att "detta kommer aldrig gå". Den 23, dagen vi åkte, satt vi i bilen tillsammans i 4 timmar. Vi åt lunch alla fyra och på något sätt kändes det helt okej. Den 24, idag, hade vi trevligt allihop. Min första jul som vegan och alla accepterade det. Vi åt tillsammans och pratade med varandra. Det känns overkligt, vi kanske börjar bli en familj, jag, mamma, pappa och E! Det skulle vara så skönt. För några månader sedan kunde jag inte ens höra min brors röst utan att få panik. Så fort något hade med honom att göra kände jag mig smutsig, för i mina sjuka ögon var han det. För att rena mig skulle jag svälta, tvätta och skada mig, för då var jag bättre. Jag grät denna julafton med, men inte pga psykisk smärta utan fysisk. Jag får ont i magen och mår illa om jag äter större mängder mat och sällan, det bästa för mig är att äta något litet varannan timme. Det funkade inte så bra idag så de andra bara åt 3 stora mål och ett fika. Det mår inte jag bra av alls. Den 25, imorgon, ska jag, mormor, mamma och min hund åka ut till mina kusiner. Det känns också bra. Jag är väldigt trött, vilket antagligen märks på denna extremt osammanhängande inlägg, men jag kände att jag ville skriva lite om julen. Kortfattat har jag haft en jul högt över förväntat, och det är jag så tacksam för.

Likes

Comments

Idag hade jag planerat att träna på galoppen, samla galoppen, rida volter och galoppombyten. Tyvärr var paddocken alldeles isig så där kunde man inte göra mycket mer än skritta på fyrkantsspåret, och ridhuset är pyttelitet så det är jättesvårt att galoppera där och dessutom var det upptaget. Så vi red uppe på fältet istället. Det gick inte så jättebra, vet inte riktigt varför men det kändes inte som att vi kom så bra överens idag. Jag tror det kan vara det att på fältet är det ojämn mark och dessutom snö, så hon kanske tyckte det var för jobbigt att gå så som jag ville. Jag försökte få henne att gå fint i form, trampa under sig och böja sig så baken följde med, men hon orkade nog inte. Jag är som sagt medryttare på henne och har inte haft henne särskilt länge, och jag tror inte hennes ägare rider på mycket dressyr och "ridbaneridning". Hon har aldrig hoppat heller (tror jag) så jag har tänkt lära henne det. Pga min skumma "sjukdom" (har varit rätt dålig till och från men läkarna hittar inget. Kan skriva mer om det i ett annat inlägg) så har jag inte lika bra balans längre och blir lätt yr och snabba svängar och sånt är ganska jobbigt ibland. Men jag tycker det är sååå roligt att rida ordentligt och hoppa och jag är som tur är inte så pass sjuk att jag inte KAN göra det. Jag mår sämre och blir väldigt trött fysiskt, men jag mår oändligt mycket bättre psykiskt så det är värt det!

Och jag måste bara tipsa om den här boken, så bra! Det finns jättemånga bra övningar man kan göra de där dagarna man kommer till stallet och inte riktigt vet vad man ska göra. Eller varför inte planera in dem? Till de flesta övningar använder man bommar och till vissa koner, men det finns också de som inte kräver något mer än en häst.


Likes

Comments

2-3 portioner


​Ingredientser:

1 paprika

1-2 dl broccoli

2-3 morötter

1 dl sugar snaps

2-3 portioner valfri pasta (jag tål inte gluten och valde därför bönpasta)

0,5-1 dl växtbaserad grädde (tex Oatly iMat)

olja att steka i (går även bra med vatten)

salt

peppar

ev. andra kryddor


​Gör så här:

Hacka löken

Skär paprikan och morötterna i lagom stora bitar

Tina (om den är fryst) eller dela (om den är färsk) broccolin

Hetta upp oljan och stek löken på ganska hög värme

Tillsätt grönsakerna och låt steka tills de ser bra ut (eller tills vattnet kokat bort)

Salta och peppra och ev. krydda med andra valfria kryddor

Koka pastan

Häll på grädden över grönsakerna och blanda runt

Häll av pastan och blanda ner i stekpannan

Klart! Det är också jättegott att ha på tex nötter, frön eller (vegansk) ost.


Likes

Comments

Det är de små sakerna som räknas. Visst, du har hört det tio tusen gånger, men jag tänker tjata om det igen.
Ett ord, en blick, vad som helst, kan betyda så mycket, och göra så stor skillnad.
För några dagar sen när jag skulle till gyn möte jag en av sjuksköterskorna från avdelningen i hissen. Hon frågade hur det kändes, om jag var nervös. Sen sa hon något som fastnade i mitt huvud - "det är din kropp, kom ihåg det". Det kanske låter som ingenting och hon har förmodligen glömt att hon sa det.
Men jag kommer ihåg, och att någon berättade det för mig fick mig att känna mig så mycket lugnare och tryggare. Den meningen hjälpte mig verkligen.
Det jag var mest rädd för var att de inte skulle bemöta mig tillräckligt bra, att de inte skulle bry sig om att jag hade egna åsikter. Och att det skulle vara en man. Men hon var jättesnäll, hon lyssnade på mig, behandlade mig som en person, och det var inte obekvämt alls.
I gynstolen är man sårbar, så är det bara, och i sådana situationer är bemötande så otroligt viktigt. Det krävs oftast (betoning på oftast!) inte mycket av en själv. Att ta det lugnt, fråga om personen är okej, titta på den man talar med och inte vara rädd för ord, åtminstone inte visa det - sånt gör skillnad!

När jag är sjuksköterska, undersköterska med för den delen, ska jag göra allt jag kan för att patienterna ska känna sig trygga. Jag ska lyssna på dem, visa att det är okej att prata om vad som helst och se varje patient som individ. Jag är rätt säker på att nästan alla strävar efter det, jag menar det är väl ingen som jobbar inom vården som VILL vara otrevlig?? Jag tror att jag kan, för första gången på länge, om inte någonsin, tror jag på mig själv. Jag kan, och jag ska bli en sådan ssk som patienterna säger "hon var snäll" eller "hon förstod verkligen" när de går!

Likes

Comments

Svår fråga, ellerhur? Tove är mitt namn, jag gillar att skriva, lyssna på musik (och gärna sjunga med, sorry grannarna), vara ute med hunden, rida och att laga mat. Jag märker själv att det låter otroligt basic men jag har ingen aning om vad jag ska skriva.

Jag har nyligen börjat förstå vem jag är, vad jag tycker och vad jag vill. Till hösten ska jag börja skolan igen efter ett drygt år av sjukskrivning och hemundervisning, och jag längtar så! Gymnasiet är vad som gäller, vård och omsorgsprogramet. Jag vill sen jobba som undersköterska några år innan jag vidareutbildar mig till sjuksköterska. Jag planerar att sen jobba som det i Sverige eller ev. Norge, men också åka utomlands och jobba frivilligt med utsatta barn. Detta kan ju självklart ändras helt men det känns rätt just nu. Det är vad jag vill och jag ska kämpa för det.

Jag har en hund som vi skaffade i somras. Min pappa är egentligen allergisk mot hundar men henne tål han. Hon är en Soft Coated Weathen Terrier ifall någon råkar vara i samma situation som jag var i. Jag har även två kaniner, varav den ena var mitt första husdjur och jag älskar henne så. Jag är medryttare på en underbar häst också så som ni säkert förstått är det mycket djur i mitt liv.

Jag kämpar dagligen med att få mat till något positivt och trevligt och jag skulle så gärna ge ut en kokbok. Jag tänkte därför exprementera här och lägga upp en del recept jag tycker blir bra. Helt veganska och antagligen ganska enkla och snabba då jag har noll tålamod.

Så ja det var väl det. Hoppas någon tycker det ska bli kul att läsa, jag tycker absolut det ska bli kul att skriva!

Likes

Comments

Instagram@findingtove