Älskar Torsdagar, älskar tanken av att det är Fredag imorgon. Älskar mitt schema. Älskar allt. Vaknade imorse kl 06:45 så jag fick lite sovmorgon kan man säga, pappa skulle till Mora så jag fick åka bil med han, och det är så mycket bättre än att åka buss, men buss funkar också. Första lektionen var Svenska, och vi håller på med Balkankonflikten. Jag har blivit klar med en uppgift som klassen fortsätter med nu, så jag fick börja med nästa. Jag ligger före i arbetet för en gångs skull, kors i taket?

Men jag ställde mig frågan imorse, vilken normal (Inte direkt, eller?) tjej som går samhäll på mora gymnasium tar med en förgasare till skolan? Jo, jag tydligen. Sålde den till en kompis som också går här, men ändå, det var lite komiskt. Man förväntar ju sig ändå att tjejer som går samhäll här ska vara lite "finare i kanten", men inte jag inte.

Idag är tanken iallafall att ha psykologi och sen sluta och åka hem kl 12. Så himla skönt. Bussen går 12:15 så jag hinner bara sluta och gå till resecentrum så får jag åka direkt, jag slipper alltså vänta i flera timmar på att en buss ska gå. Resten av dagen har jag planerat att läsa klart svenskaarbetet som vi håller på med, kanske på bussen hem, sen antar jag att jag ska lägga mig och fortsätta kolla på Prison Break och bara andas och fortsätta vara tacksam över allting jag har just nu, eventuellt att jag kanske drar och hälsar på 3orna på samhäll en sväng när jag kommer hem så jag får krama alla och säga hej.

Helgens planer är rätt så jävla underbara. Umgås med kompisar, möjligtvis (förmodligen, kanske, nästan inte) dra på sjön och icedrift, men det är inte spikat än. Så vi får se hur allt blir. Imorgon slutar jag sent iallafall och jag kommer inte vara hemma i helgen, så jag lämnar mitt rum på fredag morgon och kommer hem igen på söndag nångång om allt blir som tänkt.

Idag är en sånär dag som jag bara uppskattar allting, jag är så glad för mina beslut som har tagit mig hit. Jag ångrar verkligen inte en minut av de saker jag gjort fel eller som har gått lite mindre bra med relationer till andra och vänner, att jag slutade rida osv. Jag är så tacksam över hur jag mår just nu. Det känns som att allting äntligen börjar ordna upp sig. Att allting kan gå från att allvarligt talat vara så långt ner på botten man kan komma, till att gå så snabbt upp mot toppen. Jag är inte framme där än, men jag är fanimej påväg.

Det känns så bra för jag kan umgås med alla i klassen, jag känner mig inte ensam, men samtidigt får jagvara ensam lite grann varje dag när jag åker och går till och från bussen. Det känns som att det är en bra balans. Att jag får ha sällskap när jag behöver det, och att jag får vara ensam så att man inte umgås för mycket med någon. Det hjälper till som bara den att bli säkrare och starkare i mig själv. Jag klarar mig med både sällskap och ensam.

Kan inte ens komma ihåg den senaste gången jag grät, jag har varit lite nedstämd som mest men jag har ändå inte kunnat gråta för jag är så tacksam över hur bra allt har blivit. Hade kunnat skriva det hundratals gånger i olika former men jag ska inte tjata sönder det mer.

Jag har en lärare jag hade i Älvdalen i psykologi. Han slutade och började jobba i Mora när jag började 2an och sen kom jag hit en termin senare. Jag känner iallafall igen 2 lärare sedan innan. Haha dom blir inte av med mig. Men det känns bra att känna och att ha en tidigare lärare, så blir inte allting helt nytt i alla ämnen.

Jag ska fortsätta gå i skolan nu så hörs, hej! :)

Tb, bästa Patchen <3

Likes

Comments

Slutar 13:20 idag, vilket är rätt så värdelöst med tanke på att min buss går 14:45. Måste alltså sitta här och vänta sen i nästan 2 timmar, så även fast jag slutar tidigt så kommer jag hem sent. Det suger. Alla jobbar eller har nåt annat för sig så ingen kan hämta mig heller.

Jag vill ha helg nu, men det går fort. Imorgon är det Torsdag, vilket betyder att jag slutar kl 12 och kan ta bussen som går 12:15. Jag skulle ha hittat på någonting idag, men å andra sidan så vore det skönt att lägga sig och se en serie eller nåt. Jag började kolla på Prison Break igår kväll så jag har bara sett första avsnittet men jag har hört att den ska vara bra och hittills så verkar den bra, så jag ger den en chans.

Jag har bara naturkunskap och Svenska idag, känns jättebra. Är dock väldigt sugen på att festa, det har jag varit sedan skolan började. Men det får vi ta när det blir nåt speciellt så det är lite folk ute.

Igår när jag kom hem så mötte Ronja (min lillasyster) och Molly (våran hund) mig när jag gick av bussen så jag fick sällskap från busshållplatsen och hem. Det var skönt att slippa gå själv, mycket bättre att ha någon att prata med. Sen när vi kom hem så beställde vi pizza och jag och Ronja såg på en film.

Det känns som att vi har fått en något bättre relation sen jag började i Mora. Det är liksom lättare att vara snälla mot varandra tror jag när vi inte ser varandra så ofta, men det är bra för jag gillar att umgås med henne och hitta på en massa tok, även om hon kanske oftast inte tror det.

Likaså med min lillebror Pontus. Ronja blir 15 nu i Februari och Pontus blir 13. Helt sjukt att de inte är små längre. Nu snart är vi alla tonåringar och jag blir myndig, 18 bast i oktober! Vad hände med tiden? Vad hände med våra slagsmål med träskor och andra diverse tillhyggen? Vad hände med att jag alltid var player 1 på Mario kart? Man känner sig så gammal när man tänker på att Pontus börjar 7an nästa höst. Och Ronja börjar 9an, liksom va? Nyss gick jag 1an på gymnasiet och snart är det hennes tur?

Jag sitter på naturkunskap nu och måste fortsätta på en uppgift, så vi hörs!


Likes

Comments

Jag lovade att jag skulle besvara lite frågor nu eftersom jag har håltimme tills 12:00 när matten börjar. Idag slutar jag 13:50, och bussen hem går 14:45 så denna dag kommer bli fruktansvärt seg, men jag slipper ju plugga så det är härligt iallafall. Jag har förresten inte ens någonting att plugga än.

Varför slutade du att rida?

Jag slutade rida eftersom stressen med skolan, elitsatsningen och stallet tog upp 99% av min tid, vilket dödade mitt intresse totalt. Till slut var det inte ens kul längre, det var bara jobbigt. Jag tycker fortfarande om att rida, och jag älskar Diva supermycket men jag skulle nog inte orka med en elitsatsning idag.

Vad gör du på fritiden nu?

Nu spenderar jag min fritid med kompisar, film och sömn typ, haha. Nej men jag försöker hitta på saker hela tiden, och nu i vinter har jag åkt skoter och umgåtts med härliga människor. Men ibland är det skönt att bara kunna lägga sig i sängen och sova en timme eller två utan att ha några måsten.

Hur kunde du vara helt ensam i klassen?

Den frågan har jag också ställt mig många gånger. Jag vet helt ärligt inte. Vi var 3 sökande från början, och hur vi ens fick börja med 3 pers är för mig fortfarande en gåta.

Har du några planer för helgen?

Ja, lite iallafall. Det är "Girls on ice" på lördag som jag ska vara med på. Det är alltså isdrifting för tjejer, på sjön med bil eller epa. Jag antar att jag ska åka lite skoter också, så vi får se vad som händer sen.

Vad går du för program?

Jag går "Samhällsvetenskapliga programmet" (som är det fina namnet, men det räcker med samhäll) med inriktning beteendevetenskap.

Vad har varit jobbigast med att byta skola?

Det jobbigaste med att byta skola var nog att lära sig att gå upp extra tidigt på morgonen, och att stå på egna ben hela tiden, men det har varit så värt det hittills. Jag ångrar ingenting.


Jag tror att det var alla frågor, så nu ska jag berätta om rubriken. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag inte alltid mått så bra. Så idag har jag varit "ren" från självskadebeteende i en månad. Det kanske låter rätt lite men man måste börja någonstans, ellerhur? Jag lovade en kompis att jag skulle sluta, och jag håller vad jag lovar. Så tack för att du hjälpte mig och pratade med mig och tvingade mig att sluta.

Till er som på något sätt mår dåligt eller kämpar med samma sak, det blir bättre. Om ni behöver någon att prata med så är det bara att höra av sig, för jag vet hur det känns att inte ha någon att prata med och jag vet hur det känns att vara rädd för att berätta för någon som kanske inte kommer förstå.

Snapchat: brudensvensson

Instagram: tovasvenssoon

Privat instagram: tovasvprivat

Likes

Comments

Första veckan på nya skolan är avklarad, jag lever, jag andas, jag har inte fällt en enda tår under hela veckan, vilket måste vara något slags rekord. Det betyder att jag blir bättre. Jag mår bättre. Jag har för en gångs skull haft ett leende på läpparna oftare än jag har gråtit under en vecka, det är helt sjukt.

Jag trodde aldrig att jag skulle få säga det såhär snabbt, (och egentligen kanske jag borde vara försiktig med vad jag säger) men jag är lycklig. Jag trivs med min tillvaro, jag trivs med mig själv, jag är säkrare i mig själv och allt är bara så jävla bra just nu.

Jag saknar inte ÄUC (gamla skolan) överhuvudtaget. Att en människa kan må så fruktansvärt dåligt utan att någon lägger märke till det istället för att fråga varför uppgiften blev sen, det är för mig riktigt förvånansvärt. Att samhällsprogrammet var "det bortglömda programmet", det stämde för hela samhäll har haft det fruktansvärt jobbigt på ett eller annat sätt och ingen på skolan bryr sig.

Därför sa jag fuck it och bytte skola, det kunde åtminstone inte bli värre än hemma, ellerhur? Det är hittills det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Det enda jag saknar hemifrån är de underbara människorna jag hade turen att träffa. Ingen nämnd, ingen glömd.

Bara tanken på mitt schema denna termin gör mig så himla glad. Jag behöver inte gå 8 till 4 varenda eviga dag som jag gjorde hemma. Jag slutar tidigt 3 av 5 skoldagar, hur jävla härligt är inte det liksom? Det enda jobbiga är att komma upp ur sängen när klockan är 04:50 på morgonen, att passa busstiderna, att jag inte har fixat ett skåp än och att min nya franskalärare verkar jättekonstig, haha.

Jag skulle vilja flytta dock. Jag skulle vilja skaffa en egen lägenhet i Mora. Vi får se om jag kanske skaffar ett jobb och flyttar, inte nu men inom snar framtid är det planerat, enligt mig själv iallafall. Det skulle vara bättre för mig på många olika sätt. Att slippa åka buss, att ha epan i Mora, att ta sig dit man behöver när man vill, utan att behöva passa busstider osv.

Min dag idag har varit helt kung. Jag har umgåtts med härliga människor, åkt skoter, varit med på ice drift med epan och sett klart på Breaking Bad. Jag tog med lillebror på en skotertur ner på sjön för att kolla på bilarna och det slutade med att jag åkte hem och hämtade epan och var med själv, dock kom jag dit en timme innan dom stängde banorna, men jag ska absolut vara med nästa gång, det var superkul, Då är det tjejernas tur, så det kommer bara vara tjejer som kör då. Helgen efter det ska jag eventuellt vara med också, men vi får se.

Jag har haft en underbar helg (för den är ju ändå så gott som slut). Nu på Måndag så börjar skolan med idrott och enligt en klasskompis så är det längdskidor som gäller. Vi får se hur det går, men efter idrotten har jag ett stort hål i schemat så om någon har några frågor får ni gärna ställa dem här i kommentarerna eller någon annanstans så ska jag svara på dem i ett inlägg på Måndag. Frågorna kommer att läggas upp som anonyma, och vill ni inte synas i kommentarerna så är det bara att höra av sig på annat vis. Så fråga på!

Nu ska jag nog gå och lägga mig eller fortsätta äta chips och dipp till en film, det visar sig. Hejsålänge!

Likes

Comments

Ligger här i min säng kl 21.30 och reflekterar i skrivande stund över livet under det senaste året. Det är så mycket som har hänt, både positivt och negativt. 2016 har varit det mest turbulenta året hittills i hela mitt 17åriga liv. Jag har gjort så mycket förändringar på både gott och ont, och detta inlägg kommer bli sjukt avslöjande även om det just nu känns lite obehagligt att skriva detta.

Tänkte avslöja lite "hemlisar" jag haft under året, eftersom jag är redo att lägga det bakom mig, så det spelar ingen roll längre. Vill bara tillägga att detta inte är något snyftinlägg, utan jag skriver detta för att psykisk ohälsa finns överallt, även om det inte alla gånger syns. Jag skriver detta eftersom jag vill belysa psykisk ohälsa och göra fler människor medvetna om att det existerar överallt i ens omgivning även om det inte berör en själv.

Jag tror att allt började med min depression. Jag var totalt sönderstressad. Min psykolog som jag pratade med ett par gånger sa att han trodde att jag var på väg att gå in i väggen. Hur som helst så slutade jag att rida. Intresset hade dött tillsammans med allt annat. Jag blev helt ensam i hela klassen. Även fast jag gick med treorna och även fast de gjorde ett fantastiskt jobb att ta hand om mig så kände jag att jag liksom inte passade in.

Det funkade såklart ganska bra, men inte i längden och när jag fick en bättre relation med dem. De var alltid äldre än mig. De fick gå på krogen, plugga körkort och allt annat man får göra när man blir myndig. Jag har alltid känt mig lite utanför sen jag började gymnasiet eftersom jag 98% av tiden i ettan var helt ensam, och sedan för att jag var ett år yngre än treorna och att vi inte alltid hade samma lektioner.

Treorna på samhäll på ÄUC, ni är helt underbara och tack för att jag fick vara en del av er klass den korta tiden det varade men jag är så tacksam för att ni har tagit hand om mig så bra. Jag vet hur ni sliter för att få allt att fungera med all stress. Kämpa på sista terminen så ses vi när ni tar studenten, det lovar jag!

När jag gick i ettan så fick jag problem med maten och att äta. Eftersom ensamheten tog död på mig så hjälpte det inte direkt med att jag fick lov att gå in helt ensam i matsalen, så jag gjorde aldrig det. Jag tror att jag kan räkna mina besök i matsalen i ettan på en hand. Istället för att äta så gick jag oftast och satte mig utanför den salen vi skulle vara i efter lunchen och lyssnade på musik.

Jag gick ner i vikt, och jag insåg att siffrorna på vågen blev roligare och roligare ju mindre de blev, så jag tog mina matproblem med mig hem också. Jag intalade mig själv att jag inte gillade att äta och att jag blev illamående om jag åt exempelvis köttfärs eller köttbullar. Oftast "glömde" jag att äta. Det gick ut över allting. Över ridningen, familjen, skolan, allt. Jag var fruktansvärt lättretad. Jag kände inte ens hunger tillslut, och gjorde jag det så tänkte jag att det "snart går över", vilket det gjorde ganska snabbt.

Det som var mest skrämmande och som fick mig att tänka om var den gången då jag hade sovit en stund efter skolan eftersom jag var så trött. När jag vaknade var jag törstig och började gå mot köket för att hämta vatten, men jag kom inte längre än till tröskeln på mitt rum innan jag blev så fruktansvärt yr och faktiskt svimmade. Jag ramlade bakåt på dörren och fick dörrhandtaget i ryggen och slog i huvudet i golvet. Men det insåg jag först efteråt när jag hade piggnat till och kände att det gjorde ont i ryggen och bakhuvudet. Jag hade aldrig i hela mitt liv svimmat innan det.

Men det var nu när jag började tvåan som hela helvetet brakade loss. Jag slutade som sagt rida, och lånade då ut Diva. Det jobbigaste jag har varit med om var att säga hejdå till min bästa vän i hela världen. Vad skulle jag göra utan henne? Hur skulle mina dagar nu se ut? Det var skrämmande och jobbigt eftersom jag lämnade bort min enda trygghet jag känt till i hela världen under tio år av kontinuerlig ridning och tävling, och skulle nu få lära mig att stå på mina egna ben.

Det har gått bättre att äta sedan jag började tvåan och hade sällskap in i matsalen. Men jag mådde absolut inte något mycket bättre för det. Jag kan nog inte minnas att jag har varit glad en enda hel dag under hela höstterminen. Jag kan inte sätta fingret på orsaken till hundra men jag tror att mycket berodde på stressen från skolan. Alla uppgifter som skulle göras, allt gnäll från olika lärare, fritiden och kompisar.

Jag har sagt upp kontakten med 4 nära vänner på väldigt kort tid, eftersom de bara tillförde negativitet till mitt liv, vilket jag absolut hade så att det räckte. Jag har ingenting emot dom idag för jag har gått vidare nu, vi pratar inte längre men trots det kan det ha varit det bästa jag har gjort på länge. Jag stod faktiskt upp för mig själv, och det kostade mig 4 vänner tillsammans med underbara minnen. Men jag ångrar ingenting, det var såhär det skulle bli och det fanns en anledning.

Jag mådde alltså så dåligt att jag fick antidepressiva tabletter och både mamma och jag funderade flera gånger på om jag skulle behöva läggas in. Men så blev det ju inte, vilket jag idag är glad över. Det som många inte vet om och som har varit jobbigast att berätta om är mitt självskadebeteende. Jag har alltså hellre valt att uppleva psykisk smärta i form av sår än den psykiska smärtan jag upplevde varje dag. Det är svårt att sätta ord på det så jag låter det vara osagt. Men så var det iallafall.

Detta inlägg blir en bibel känns det som, men allting har inte varit negativt hela tiden. Jag måste bara säga att oavsett hur jobbigt det känns idag, och hur mycket man får lida så blir det bättre. Man måste bara bestämma sig, för ingen kan göra det åt en. Jag gjorde en hel den förändringar och gick långt utanför min comfort-zone. Det har lönat sig. Idag mår jag bättre.

Jag trivs i skolan, jag trivs med att åka buss, jag trivs med mig själv och med mina kompisar. Idag har jag varit "ren" från mitt självskadebeteende i 26 dagar och det ska bli kul att se den siffran växa i samma takt som min självkänsla och mitt självförtroende. Jag ska sluta med tabletterna och det betyder att det bara kan bli bättre. I'm making progress!

Imorgon kommer det bli intressant att ta sig upp ur sängen med min träningsvärk efter ett grymt benpass på gymmet med min underbara vän Veronica som går trean på samhäll på ÄUC. Bjuder på bilden och hoppas att alla har en lika bra dag som jag har haft. Nu är det lika bra att jag lägger mig om jag ska orka gå upp 04:50 imorgon. Godnatt! :)

Likes

Comments

View tracker

Igår var alltså min första dag här i Mora. Dagen började med att jag skulle åka buss för första gången på sisådär tio år, haha. Men det gick bra och nu känns det helt okej att åka buss. När jag kom fram så mötte Jennifer (gått i parallellklass 7-9, hon går ekonomi nu) upp mig på resecentrum och sen gick vi till IT och skulle hämta ut min skoldator (men det tog ca en timme att ta fram en så vi gick). Sen följde hon mig till klassrummet eftersom jag inte hittade och hade ingen aning om vart salarna var.

Första lektionen var engelska och det gick bra. Jag fick låna en dator av en klasskompis och göra övningar på internet när hon läste en bok. Jag tycker att lektionerna är något långa men det funkar bra. Jag älskar mitt schema eftersom jag gick 8-4 varje dag hemma i Älvdalen. Nu går jag bara långa dagar Tisdagar och Fredagar. Resten av dagarna slutar jag oftast runt kl 1, och så ska det se ut fram till sommaren. Så himla härligt!

Jag tycker att klassen verkar bra och alla är trevliga (hittills). Jag har hunnit prata med ungefär halva klassen och jag försöker umgås med så många som möjligt så jag lär känna allihop. Igår hade jagungen koll på någonting kändes det som. Dagen gick åt till att försöka lära mig datorn och att lista ut vad jag skulle gå på för lektion nu idag.

Att åka bussen hem var inte heller några problem. Det jobbigaste var väl att stå på resecentrum och vänta antar jag. Kändes som evigheter att stå där innan bussen kom. När jag kom hem så åt jag en macka och gick och la mig. Jag slocknade direkt fastän det inte riktigt var meningen. Jag hade sovit en timme natten innan så det kanske inte var så konstigt.

Nu imorse så vaknade jag när klockan ringde 04:50, men jag stängde av larmet och lyckades somna om och vaknade senare och insåg att jag hade 20 minuter på mig att äta frukost, sminka mig, platta håret osv. Det blev lite stressigt eftersom jag skulle gå till bussen men det löste sig ganska bra eftersom mormor kunde skjutsa mig till busshållplatsen (ca 10 minuters promenad). Sen när jag väl stod där och väntade så var bussen jätteseg. Jag hade kunnat gå hemifrån en kvart senare än tänkt och ändå lätt hunnit.

Nu sitter jag iallafall på min första Nk2b (Naturkunskap 2b) lektion och hittills verkar det bra utom att läraren känns lite seg och han verkar ha dålig hörsel, men det ska nog gå bra ändå.

Idag slutar jag kl 13:20 och den enda lektionen jag har efter denna är Svenska. Min buss hem går härifrån kl 14:45 så frågan blir sen vad jag ska göra tills dess, för jag tänker inte sätta mig på resecentrum och vänta så länge i förväg, haha. Sen när jag kommer hem är planen att träffa Veronica (en kompis som går på skolan hemma). Sedan antar jag att det är lika bra att gå och lägga sig för att hinna med bussen imorgon.

Bjuder på denna eftersom jag glömde att berätta att jag tog hål i tungan förra Tisdagen. Har dessutom blivit brunett men har ingen selfie än så detta får duga. Hörs, hej :)

Likes

Comments

Mina planer för nyår kan man säga har varit allt annat än planer. Jag har inte ens hittat en nyårsklänning så det får bli samma som jag hade på julafton. En svart funkar alltid. Ska förhoppningsvis lyckas köra en utekväll i Mora med goa människor och även med lösögonfransar för första gången.

Jag hoppas det blir en bra kväll men mina förväntningar är inte så höga, för då blir man bara besviken har jag lärt mig efter de senaste 3 årsskiftena. Jag hoppas på en rolig, onykter kväll med härliga människor helt enkelt.

Det jag är mest nervös över är nog hur resultatet av lösögonfransarna ska bli. Men det blir nog bra, har tränat i flera dagar och på slutet blev det helt okej, haha.

Om någon kommer befinna sig i Mora på nyår får ni gärna höra av er! Följ gärna min privata instagram också (Om ni får hehe) för mer tokigheter! @tovasvprivat

Bjuder på en bild på min nyårsoutfit som är tagen med en potatis (snapchats kamera suger).

För övrigt har jag hittat kärleken i en parfym, hörs hej!

Likes

Comments

Åh vad kul det är att skriva detta! Jag ska ta upp bloggandet igen, och det har hänt riktigt mycket sedan senast. Jag vet inte ens vart jag ska börja men man hade kunnat tro att det är en helt annan människa bakom denna skärm idag.

Sedan mitt senaste inlägg skrevs här så har det som sagt hänt en hel del, och jag ska försöka berätta och förklara alltihop. Ett steg i taget, som med allt annat nu för tiden.

Sedan jag skrev här sist så har jag varit deprimerad. Jag har känt att ingen sömn räcker, inte ens om det har varit flera dygn av bara vila. Jag har pratat med en psykolog men jag kände inte riktigt att det passade. Det kändes bättre att prata med skolsköterskan, så det gjorde jag.

Jag berättade för psykologen att jag var slutkörd, att jag inte orkade med att rida, ta hand om en häst, gå i skola, umgås med vänner, med familjen, ta hand om mig själv och läxorna. Det blev liksom för mycket. Så mycket att ingenting blev roligt till slut. Hans teori var att jag inte visste vem jag var i mig själv. Jag visste bara vem jag var i mina "roller". Som elev, ryttare, dotter, syster och vän.

Den historien är fortfarande inte slut, den är in progress, men just nu är det okej eftersom det är jullov. Jag har hursomhelst börjat äta antidepressiva och jag tycker det funkar bra. Jag är jämnare i humöret nu, vilket är skönt eftersom jag inte gråter konstant. Det har varit jättejobbigt både för mig själv och min omgivning, men kanske framförallt för mamma som alltid finns där för mig när jag behöver henne.

Det var hon som fick lyssna på hur dåligt jag mådde och jag tror det var lite hemskt att se sin dotter må så dåligt. Men hon fanns där för mig när ingen annan gjorde det, och det är jag så fruktansvärt tacksam för. Jag har världens bästa mamma.

Men detta är bara första punkten.

Jag har bytt skola och ska börja på Mora Gymnasium efter jullovet. Det ska bli spännande och roligt för klassen verkar så välkomnande. Man skulle kunna säga att det är en skräckblandad förtjusning. Jag är fruktansvärt nervös redan nu inför första dagen. Men jag tror och hoppas att det kommer bli hur bra som helst.

Anledningen till att jag tog beslutet att byta skola var pga min speciella situation i skolan. Jag var själv i klassen och tjejerna i trean skulle ändå sluta till sommaren, så då hade jag blivit totalt ensam. Jag klarar inte ensamhet på det viset så jag tror att det var dags nu, det känns rätt.

Just ja, jag glömde berätta att jag har slutat rida. Det är också en skräckblandad förtjusning. Men det finns fortfarande alternativ, vilket känns bra om jag skulle vilja rida igen. Jag har lånat ut Diva till världens bästa Hilma Hansback!

Jag slutade eftersom stressen tog över och jag vill satsa på skolan när jag har chansen. Det känns bra men det är klart att jag saknar det ibland. Typ såhär på loven när man bara sitter hemma och rullar tummarna, om man inte med lite tur kan ta en tur på skotern. Annars är det ganska värdelöst just på loven.

Och eftersom jag skriver detta kl 3 på morgonen så tänker jag att detta räcker tills nästa gång, haha. Nu ska jag försöka sova så att jag inte sover bort hela dagen imorgon. Godnatt!

Likes

Comments

Okej, seriöst. Jag är trött på vintern nu. Det var kul sålänge det varade men det är lika bra att snön smälter bort nu och gräset får bli grönt.

Jag längtar efter alla roliga tävlingar som:

* Gustav Wasa ryttarspel

* Dalahoppet

* Porfyrspelen

* Ev. Nationaldagstävlingarna på Strömsholm

Men det är inte bara det jag längtar efter. Att få bada, kunna vara ute dygnet runt, umgås med kompisar, slippa stress, åka på cruisingar och kunna gå i vilka kläder som helst.

Det blev inget inlägg igår kväll eftersom jag inte orkade, jag grät och kollade på filmen War Horse innan jag skulle sova så jag orkade inte skriva.

Jag red ut på Diva igår. Känslan var fin men hon ville inte riktigt samarbeta. Hon blev hård i munnen på båda sidor men främst på höger och en gång på vänster. När det blev på vänster vände jag runt som på en minivolt.

Det accepterade hon inte och reste sig istället så idag har Mia hjälpt mamma att tömköra henne och hon gjorde likadant då så vi ska försöka jobba bort det från marken så ingen kommer till skada om hon skulle stegra över.

Dagen idag har varit rätt så seg. Jag har sökt till Strömsholm. Inriktning ridledare. Men mer än så har det inte blivit än. Jag ska skritta Diva en sväng senare och sen är det väl bara att gå och lägga sig antar jag.

Bjuder på lite olika sommarminnen från olika år! :)

Likes

Comments

Imorse ringde klockan 06:00. Jag har sovmorgon till 14.15 på måndagar men jag gick upp tidigt för att hinna ta ut hästarna innan det bar av mot Rättvik med moster och deras ponny som skulle till veterinären på återbesök. Det gick bra iallafall.

Skolan började 14.15 med en lektion, historia, slutade klockan 15.45. När jag kom hem hade ingen gjort mat, hästarna behövde middag, stallet behövde mockas och det regnade och var snorhalt överallt.

Hästarna fick middag först och såsmåningom även jag. Man kan säga att viljan till att rida var verkligen noll. Kallt, blött och halt. Skulle jag vänta med att rida inne så hade jag kommit in i ridhuset först kl 20.30. Kändes inte jätteinbjudande att vänta så länge.

Tillslut bestämde jag mig för att rida ut ändå i regnet. Jag pysslade lite extra med Diva innan ridturen och under tiden hjälpte mina underbara föräldrar mig med mockningen så att det skulle gå fortare för mig, och det gjorde verkligen skillnad för då kände jag mig fri från stress. Allt gick mycket lättare.

Under ridturen lyssnade jag på musik (gör alltid det när jag rider själv) och så travade jag så mycket jag kunde efter vägarna. Det gick okej med tanke på att det var is eller asfalt överallt.

Men, känslan jag pratade om. Ni vet denhär känslan vi alla ryttare sliter så hårt för att uppnå? Denhär känslan som man bara får känna på några gånger i halvåret (om man har tur), den känslan fick jag känna på idag.

Jag travade efter vägen och hon kändes så fin, formen var en 10/10, avspändheten var 10/10, steget var en 11/10! Det börjar gå bättre med att hålla henne lugn nu så galoppen var 8/10 på grund av att hon är lite sned, så jag skulle egentligen behöva ställa henne mycket åt olika håll. Hon skjuter liksom in rumpan mot det hållet man ställer.

Om jag tillexempel galopperar i höger varv så skjuter hon in rumpan mot mitten och tvärtom. Men ställer jag åt "fel håll" så blir hon rakare, det måste vi jobba på! Men det är enklare inomhus.

Hur har eran dag varit? Har ni ridit? Kommentera gärna här nere eller hör av er på instagram @tovasvenssonse 😘

Likes

Comments