va ett tag sen jag skrev nu men saker börjar äntligen bli bättre.
Bytte medicin från atarax till theralen som funkar mycket bättre för mig, nu så klarar jag att ta mig till skolan. Inte fult men ungefär 2 timmar på vissa dagar och just nu är mitt mål att komma tillbaka 2 timmar varje dag, och saker och ting går framåt.
Alla lärare vet nu hur jag mår och låter mig få ta den tid på mig som jag behöver.
Om jag råkar missa ett prov som inte är så super viktigt så låter lärarna mig få hoppa in dör dem andra jobbar för att inte sätta så mycket press på mig Skälv.
Allt känns jätte bra, jag är gladare och piggare. Dem dagar jag inte kommer iväg till skolan så pluggar jag hemma och jag ligger bra till i en del ämnen.
Mina vänner är helt förstående en allt känns bara bra.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

När ni läser detta är det andra gången jag skriver just denna text och inte för den förra bart dålig utan för att den försvann, så de e bara att försöka börja om.

Det är onsdag kväll och imorgon ringer alarmet klockan 06,00 på morgonen. Då ska jag gå upp, klä på mig, äta frukost och försöka åka till skolan, och antingen slutar de med att jag åker och kör på en halv dag eller att jag brister ut i tårar och ångest och sedan kämpar för att åka och handla mat med mamma, varför jag skulle åka och handla är för att komma ut ut huset, se lite folk...

Och nu kanske någon undrar hur det gick med skolfotot och jag kan säga så här: tårarna rann, bussen åkte och jag satt på sängen med sky hög ångest.

Allt jag ville va att få va med på sista skolfotot men jag klarade de inte, varje morgon så blir jag så besviken på mig skälv, jag känner mig så värde lös och så kass, att jag inte klarar ett skit och de är jobbig att få denna tyngden på sig varje morgon.

Dessutom så börjar jag bli rädd, rädd för att hamna i ny deprition och rädd för att jag ska sluta kämpa, att jag inte ska gå upp varje dag och föra mitt bästa utan att jag Ska säga "jag tar nya tag" för de gjorde jag förra terminen och de gick ju halv bra, de va bra för att jag fick några dagar utan att gråta på morgonen men i slutändan så gav jag upp och de vill jag inte Ska hända igen.
Nu ska jag försöka sova och få till skolan imorgon, godnatt.

Likes

Comments

måndag, alla måste ju älska måndagar men de gör inte jag. helgen går alldeles för fort och plötsligt är det skola igen, visligen har vi dem roligaste lektionen på måndagar men hittills har jag inte varit på en ända och skolan gick precis in på 3e veckan och jag kämpar varje dag, jag trodde nog att de skulle bli lättare detta år och att jag skulle komma tillbaka på fötterna igen men de blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. de e lika tufft i år igen tror de lite har med att jag var borta hela terminen förra året men trodde nog de skulle va lättare än vad det är.

utan min mamma vet jag inte riktigt vad jag skulle ha gjort, hon stöttar mig hela tiden och pushar mig till att kunna gå till skolan men när de inte går så finns hon ändå alltid här förr att torka mina tårar. mamma har skälv ångest och har tidigare gått in i väggen så hon vet hur jag mår genom att hon kan relatera och jag tror även att de e därför mamma e så förstående som hon e.

pappa är också förstående men ser tyvärr inte honom så ofta då har bor lite längre från skolan och han börjar jobba 05,00 på morgonen. pappa tycker också stora folksamlingar e jobbig och även han har haft ångest attacker förut.

så måndag... som ni kanske redan har förstått så kom jag inte iväg till skolan idag häller. det slutade inte i tårar men en stor besvikelse och ilska från mig skälv, för de inte så att jag vill vara hemma eller vill må dåligt jag vill må bra som alla andra. jag vill gå till skolan och när jag inte klarar det så blir jag så besviken på mig skälv, vilket leder till att ja trycker ner mig skälv. och efter som att jag lider av autism så kan jag inte alltid skilja på mina känslor, de börjar dok gå lite bättre då jag har lyckats börjat känna igen mina känslor och ibland kan jag inte först hur jag mår innan någon har sagt det till mig.

i imorgon så är det tisdag och de innebär att det är skolfoto och eftersom att jag går i 9an så både vill och ska jag lyckas vara med imorgon för de är ju sista året med denna klass. och gymnasium vill jag knappt tänka på, jag bor söder om Stockholm och de gymnasium jag vill gå finns närmast vid globen/Enskede, jag kan knappt åka till skolan som ligger 5 minuter bort med buss/moppe och nu ska jag snart på nått sätt sätta mig på både buss och tåg i ungefär 1 timma för att komma till skolan, jag ser inte hur de ska funka så just nu väntar jag på att få gå prata med syv så jag kan fråga om råd. om jag ska bli lärling, plugga in ett extra år eller om jag ska byta inriktning. alla tankar snurrar i huvudet och jag vet att de är ett år kvar men jag kan inte tänka på det senare. jag är en person som är beroende av att ha kontroll och min framtid va uttänkt jag skulle börja på gymnasiet och utbilda mig till en konditor men nu så är de tankarna ganska långt borta.

hur som helst så ska jag kämpa mig till att kunna gå till skolan imorgon och då så kommer jag ta hem material så att jag plugga då jag varit borta några dagar och eftersom att på onsdagar så är jag ledig från skolan är det en perfekt dag att plugga på då jag kan ta små raster när jag känner att jag behöver de.

Likes

Comments

Skolan har idag varit igång i en vecka, och jag har varit där 3 gånger.

Jag lider av ångest och jag har även nyligen blivit diognaderad med autism. Och som att de inte e jobbigt nog så har jag även dyslexi,

Under vår terminen va jag hemma, Jsg låg i min säng med en utmattnings syndrom villket lede till att jag hamnade i en deprition

Detta hade hållit igång i många år men då va jag inte borta länge än 3 veckor, skolan såg inget problem i detta då jag va en duktig elev och dem såg bara min frånvaro och mina bra betyg.

Men vårterminen i 8,an brakade jag ihop jag kom knappast ut ut huset eller såg kompisar. Jag föjde med mamma iblan för att handla mat för att de något annat än väggarna i mitt rum.

Jag hadde även pratat med en psyckolog i ungefär 1,5 år men de gav inte så mycket.

På samma ställe där jag gått och prtat fick jag nu träffa en läkare och Jag fick ångestdämpande som jag skulle ta vid behov (atarax) och ett sömnhormon (melatonin) då jag hadde svårt att somna gör alla tankar.

Ataraxen hjälpte inte så mycket och jag började med en ny medecin som jag skulle ta varge dag (sertralin). Sertralinet hjälpte och jag började må lite bättre och började kommer ur min deprition men jag låg fortfarande hemma, 1 tablett blev till 1,5 och livet började bli lite lättare igen och Jsg påbörjade min utredning.

Läsåret tog slut men jag lyckades att gå på skolavslutningen och dagen efter så fick jag resultatet på min utredning, jag hadde autism nivå 1, vad allt detta innebär vet jag fortfarande inte riktigt.


Sommarlovet gick mot sitt slut och ångesten började komma tillbacka men innan skolan började va jag och mamma på möte i skolan, lite om min diagnos och va de innebar och hur mitt läsår skulle se ut, Jag började ju 9,an så de va ju nu de gällde. Jag hoppade av No för att fokusera på kärnämnena, och de bestämdes även att jag skulle va ledig på onsdagar för att inte gå in i väggen igen.

Och tillslut kom dagen då skolan började de va tufft men jag tog mig dit även fast ångesten va svår och förskylningen va jobbig, första dan gick och vi kom till nästa kom, den va inte lika jobbig men de va tufft, onsdagen kom och Jsg va ledig men torsdags morgonen utbrast i tårar och ett hav av ångest, jag vart hemma de ända Jsg inte ville, och nästa dag skulle vi på en vandring på 1,5 mil och eftersom Jsg va förskyld vart jag hemma.

Ny vecks och nya tag, trodde iallafall jag som på måndags morgonen blev skjutsad av mamma till skolan med de slutade med en panikattack i mammas bil på skolans parkering och nu är vi faktist på den dagen jag skriver detta, tisdag den 29 augusti lyckan och stoltheten på morgonen då jag tog mig till skolan va stor, jag gick hela dagen och nör Kag kom hem berättade jag allt för mamma i lycka vad som hade hänt under dagen, imorgon e det onsdag och jsg är ledig, på torsdag Äre frilufts dag och den skippar jag också så nu villar jag i några dagar för att gå till skolan på fredag:)


Likes

Comments

Fredagen kom och började som en katastrof, jag mådde konstigt och illa,
De va dax att gå till bussen för att åka till skolan då jag bryter ut i tårar som flera andra dagar. Jag gick och tvättade bort mitt smink som rann åt alla möjliga håll och satte upp mitt hår i en extremt ful bulle, och sedan sa mamma att hon skulle gå ut i skogen och leta svamp och undrade om jag skulle med, jag älskar att gå i skogen då jag växte upp i skogen, och dessutom e det ju väldigt fridfullt.
När vi kommit hem va jag så slut att jag somnade väldigt djupt i ett par timmar. Tiden gick och efter middagen så bestämde jag mig för att sätta mig och göra naglar, jag har köpt saker och börjat göra gelenaglar då de e min nuvarande hobby. Denna fången tog de många timmar innan jag va klar, de va för jag ringde en av mina bästa vänner på Face Time och senare kom en annan av mina bästa vänner över och vi snackade skit och bara umgicks, de va en av dem bästa kvällarna på länge.
Så med andra ord så började min dag skit med mycket ångest men slutade som en av dem bästa på länge💕

Likes

Comments