Oj wow, jag har inte använt nouw på ett tag nu och när jag kommer tillbaka ä hela outlayen förädrad, najs, jag vänjer mig säkert så småningom men,,,wow. Anyway, en jävlit random sidenote men jag har haft den här bloggen sen 2014 och damn ibland tittar jag tillbaks på gamla inlägg å tänker på hur mycket som förändrats på runt 3 år.

Det har varit en väldigt lugn höst såhär långt, jag har tagit mycket bilder och tänker lägga till dem i det här inlägget. Jag brukar känna en viss hopplöshet när vintern är påväg men jag mår ganska så bra för tillfället, jag varken tröstäter eller övertränar så mycket heller så jag har lite mer kontroll över mitt liv.

Det är första Oktober idag, halloween är påväg å jag är helt down för det, det är alltid så mysigt under denhär månaden dessutom, sweater-weather så att säga, gött!

Squadden var här igår kväll och Ely sov över, vi tittar på gamla barndomsfilmer då och då och vi gjorde det både igår och i förrgår, först Bolt och sen Kogänget, det faktum att de räknas som barndomsfilmer för mig får mig att känna mig så gammal tbh. Men, att ha klasskamrater som är 16 år gamla gör ju också det så,,,,,, åldring på g.

Jaja denhär ranten av ingenting är slut här, vi ses igen om typ en månad eller nåt när jag minns att jag har en blogg igen.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hyello,

Så jag ar i princip börjat ett helt nytt liv sedan jag skrev här senast. Bytt skola, fått nya vänner (utan att förlora gamla) och enligt föräldrarna är jag mycket gladare nu än jag var tidigare!

Typ enda intressanta som hänt nu på senast är att jag hamnat i två olyckor två dagar i rad och mina knän är helt blå och upprivna, kan knappt gå.

Annars så är allting bara lungt och fint.

Likes

Comments

Hyello,

Det som är dåligt med att bo i ett so tight-knit community, är att rykten sprids, vare sig man vill eller inte, vare sig man är en mer utstående karaktär i samhället eller som jag bara hamnar i skymundan. Så nu, innan folk börjar undra och tänka så tar jag kontroll över situationen.

Mitt namn är Tove, jag gick ut högstadiet 2014 och gick sedan på ett tionde läsår för jag visste inte vad jag ville med mitt liv. Efter det tionde året sökte jag in till ett gymnasium, vet fortfarande inte varför. Tror jag försökte bevisa något för mig själv och andra, jag kände väldigt starkt att jag inte egentligen ville välja den vägen, men jag är perfektionist.

Jag har alltid velat leva ett "perfekt" liv, jag skulle vara smal, smart, städad, ha kontroll över livet, allt sånt. Men livet blev inte så, vad är ens "perfekt", och varför har jag varit så desperat att uppnå det? Jag trodde att om jag gick i gymnasiet och tog studenten skulle jag vara "perfekt", framtiden skulle vara säkrad och "perfekt" och den brutna Tove som gick ut högstadiet totalt mentalt sönderslagen skulle vara ett minne blott.

Tyvärr lät jag den här krävande sidan av mig tvinga mig framåt och fastän jag bröt ihop konstant under första året och grät ögonen ur mig under sommarlovet fortsatte jag på andra året. Andra året var värre.

Jag har nu börjat en slags färd emot att kunna låta mig själv leva fritt och inte göra allt för att "så här skulle en perfekt människa göra, så här skulle en perfekt människa säga/tänka".

Förutom att söka in till en privat terapeut som ska hjälpa mig genom bland annat kognitiv beteende terapi är en del i den här färden är att hoppa av gymnasiet, att gå i gymnasiet innebär inte att man automatiskt blir perfekt, att tvinga sig själv att uppnå perfektion leder ingenvart.

Detta är då inte det att jag ger upp, jag gör ett val för min egen mentala hälsa, jag sätter mitt eget välmående framför att desperat lägga upp en falsk vägg av lugn tills den spricker och drar ner mig.

Tack.

Likes

Comments

Tjo,

Sommarn fortsätter med både mörka och regniga dagar till, väldigt sällsynta, soliga och varma dagar.

Jag jobbar på för fullt, det är lungt och bra men det kan vara lite mentalt ansträngande at times. Jag kobbar med en demenssjuk människa, och det är ju sånt jag vill göra -jobba med människor, så jag är tacksam.

Med lönen har jag köpt en ny dator, det tog länge och jag kände mig tafatt af medan jag inte hade någon dator men nu finally!

Har ganska mycket att tänka på just nu, till den punkt att jag har svårt att somna för att jag övertänker så mycket, men jag tror att så fort det har bytt månad till Augusti kommer saker lugna ner sig, hoppas jag.


Likes

Comments

Hej, hallå, tjenare

min ständiga otur fortsätter att sätta prov på mitt tålamod [insert mammas röst: de e int otur du har du måst försök va postitiv!!] men helt ärligt, min vardag är en kedjereaktion av otur på otur på otur.

nu är det så att min dator har fallit på golvet, överlevt det, och sedan dött totalt då den föll igen och jag råkade stiga på den så liksom fuck me.

för någon vecka sedan var det bra väder vilket är en syn man sällan njuter av här så jag tog min begagnade longboard i hand och for en liten runda. med liten runda menar jag 4km varav jag ungefär halvvägs föll och skrapade upp mitt knä och dessutom lyckades förstöra min dyra, dyra iphone i samma resa.

så här sitter jag utan varken dator eller dyr iphone som jag köpt för mina egna hard earned money, utan istället sitter jag och skriver detta på en 160€ samsung galaxy j och gråter inombords fastän det nu gått ett tag sedan jag blev tvungen att köpa den.

provveckan är äntligen över, herregud, har aldrig varit så redo för sommarlov. jag har jobb i sommar som jag är helt ok med, jag finner det rentav lite spännande att få jobba med just det jag ska arbeta med, pengarna är ju inte så dåligt det heller, blir nog att köpa dator då för att datorn behövs i studentskrivningarna. och så slipper jag ju då sitta hemma med pappa under sommarlovet -vilket är ett klart recept för ångest.

på tal om ångest har jag inte haft någon värre attack sedan jag kom hem från Berlin, och tur är ju det, ångest är så hemskt och det hann ju bli värre ett tag där efter jul framtill någonstans i mitten av mars, men jag höjde min dos sertralin och det verkar ha hjälpt.

och så det där med Berlin, önskar jag att jag kunde visa bilder därifrån, men det kräver motivation nog att öppna dropbox, och jag har absolut ingen motivation alls.

Likes

Comments