God jul på er, kära läsare!
Det har varit ganska tyst det senaste ifrån oss här på Tottotokarna, kan bara skylla på att det har varit fullt upp.

Idag ska jag recensera Taurs egna barbackapad. Pad Supreme!
Jag fick se den i Bomlösa sadlar tips och erfarenheter på Facebook och blev väldigt glad då jag letat efter en lämplig barbackapad/sadel men inte funnit någon jag varit direkt sugen på.
Anledningen till att jag vill ha en barbackapad är för att jag inte vill skada tornutskotten på mina hästar, samt att Vinur inte uppskattar när jag rider barbacka utan något emellan och jag vill väldigt gärna rida barbacka för att träna upp min egen balans och styrka.

Jag beställde hem en pad ifrån Taur och redan nästa dag fanns den att hämta ut. Det var en stor men väldigt lätt låda. Hemma packade jag upp den väl emballerade padden och granskade den noga. Det var ett fint läder och den kändes väldigt behaglig. Ganska mjuk men inte sladdrig utan fast och ändå rejäl, påminde om en gelsadel. Padden går att vika, det var inget jag provade fullt ut men det kändes att det skulle gå när jag provade att böja den lätt i olika riktningar.
Två stycken d-ringar finns fram på padden att fästa en brösta i om den skulle åka bakåt. Kan sakna en d-ring bak på padden för svanskappa ifall den åker fram istället om man har det problemet. Om det finns något som omöjliggör detta utförande vet jag inte än, men det kan finnas en anledning till varför den är utan d-ring bak.

Taur själva rekommenderar att använda padden med renskinn, men det går lika bra att använda den utan.
När jag anlände till stallet var Vinur blöt och smutsig så jag fick tyvärr utesluta att prova den utan underlägg. Kändes bäst för både utrustning och häst att lägga renskinnet under. Renskinnet som jag verkligen rekommenderar!
Vinur är ingen strulpelle men uppskattar ibland att göra sig löjlig vid sadling, något som han helt lät bli när jag lade på padden.
Det var lite svårt att veta exakt hur jag skulle lägga den, om den skulle ligga långt fram eller om jag kunde lägga den som en vanlig islandshästsadel. Bästa sättet är att inte bry sig om hur man brukar göra utan att titta på hur den ligger så att den hamnar vågrätt över ryggen (framvalv och bakvalv i samma höjd).
Då den är så mjuk och följsam behöver man inte bry sig om den ligger an mot något, då den i princip bara ska vara som en tryckavlastande kudde mellan ryttare och häst.

Jag märkte att stropparna kändes väldigt långa till min islänning. Nu har jag en kort ELT så det var inga problem att få den att sitta bra ändå, men det kan vara värt att tänka på, att det behövs en kortare gjord till barbackapadden, något som jag även tror att Taur själva rekommenderar på sin sida.
Stropparna hängde lite men det var lätt att vika in vid kardborren på gjorden.

Väl uppe i padden blev jag glatt överraskad. Taur brukar kunna förvåna mig med sina produkter och även denna gång blev jag lyckligt varse att jag fått hem än bra produkt. Det kändes som att sitta på en ganska fast och fjädrande kudde/sits. En del skulle nog klaga på att den är för mjuk och för sladdrig, men då skulle jag nog vilja påstå att man mister meningen med en barbackapadd. En barbackapadd är till för att följsamt ligga på hästen, skydda ryggen och ge ryttaren lite stöd och säte.

Vinur blev som alltid lite fundersam när jag rider utan stigbyglar och tittade nyfiket omkring sig. Men när han väl började knalla på fick jag chans att känna padden på riktigt. Jag red i terräng, alltså skog med en del branta backar, både upp och ner och mycket hinder att ta sig förbi och över.
Följsamheten till hästen var otroligt bra och jag kunde känna varje rörelse genom padden men inte så stötigt som när jag rider helt barbacka.
Det var bra grepp i padden så när Vinur kastade sig runt fort  (som han för ovanlighetens skull gjorde den här gången) satt jag som gjuten tack vare lädrets struktur.
I uppförs och nedförsbackar var det lätt att få grepp för att kunna "stå" och för att kunna spjärna emot när det blev väl sluttande nedåt. Jag gled lite men backen jag provade nedför är väldigt brant och inte många vill rida där ens med sadel.

Jag provade att trava och galoppera i skogen och det gick också bra. Traven kan vara ett orosmoment för många då det är svårt att finna takten och lätt blir skumpigt barbacka. Här fanns det en chans att kunna rida lite lätt och hänga med, med hjälp av det fantastiska greppet i lädret.
Galoppen var också härlig och gick riktigt bra. Det är som att ha en lätt, enkel och superbekväm sadel att sitta i, men utan sadelkänslan!

Än har jag inte hunnit testa tölt och ridning på vanlig grusväg, där stegen tenderar att bli hårdare och lite annorlunda gentemot att man rider i skogen.
Men än så länge är jag glatt överraskad och jag ser fram emot att få träna mycket i den.

Det jag tror att man ska tänka på är att den kanske inte lämpar sig så mycket för klättring. Så välj inte att rida i vansinnigt branta backar eller klättra som jag gjorde. Det kan bli väldigt svajigt för ryttaren och tungt för hästen. Att rida längre turer i den i mer vanligt terräng är dock nog inga problem och att träna på ridbanan går som en dans!

Jag återkommer med mer recensioner när jag provat tölten och en långtur i den. Men fram tills dess kan jag varmt rekommendera padden. Inte bara är den i fin kvalité i ett snyggt utförande, den är också i en rimlig prisklass och fungerar ypperligt för den glade ryttaren som vill skona ryggen på sin häst.

Bifogar bilder på padden hur den ser ut före och efter ridning. (Före är bilden när Vinur står inomhus, efter är utomhus) Även hur Vinurs päls ligger efter ridning. Den har legat helt stilla trots den branta terrängen.

Ha en god jul så hörs vi i mellandagarna!
//Emelie

Likes

Comments

Återigen tänker jag på det negativa, det som inte får ta plats men som ändå tränger sig före och otåligt bankar på mig. Det blir ett sug i magen, en blandning av smärta, stress och oändlig rädsla. Varför ska jag behöva känna så? Varför tillåter jag det ens gå så långt att jag suger upp känslorna som jag inte vill ha? Varför säger jag bara inte nej och höjer blicken från marken och känner mig stolt istället för vad jag är?

Jag har aldrig förstått det där med att jämföra sig med andra, hur kan jag vara lik någon annan och hur kan någon annan vara som jag? Det går inte ihop, för ingen är den andre lik och vi kan aldrig bli någon annan än oss själva. Ändå fortsätter vi jämföra oss, speciellt med andra som vi tycker är bättre än oss själva. Som om det skulle hjälpa oss framåt men istället slår det bara hårdare, våldsammare och mer intensivt i magen, huvudet och i hjärtat.

Jag tänker citera "Annars vore jag inte jag" ur "Livet är en Schlager"
"om jag fick leva mitt liv en gång till
gjorde jag om det igen och igen
om jag fick välja precis som jag vill
vill jag vara jag
annars vore jag inte jag
annars vore jag någon annan"

Det är just det här som vi måste inse, att hur vi än ser på oss själva, hur vi än ser på andra, så kommer vi aldrig kunna bli någon annan än oss själva. Och vi måste älska det, vi måste älska oss själva för att vi är vi, för att vi är vad vi är!

Men varför skriver
jag det här på en hästblogg? Vad har det med ridning att göra?
Det har ALLT med ridning att göra. Hur ofta tittar vi inte på andra och tänker "Åh om jag ändå vore som honom/henne". Hur ofta står vi inte vid sidan av och beundrar någon annan med avundsjukan molande längst in och säger till oss själva att vi inte duger som ryttare och att vi aldrig kan bli så bra? Vi betraktar, bedömer, avundas och dömer oss själva så hårt tills vi inte längre orkar stå upprätt.
Vi hör sällan något annat än glorifieringar när det kommer till elit, men så fort det hamnar på en hobbynivå så ska varje centimeter granskas, vi ska styckas i delar för kontroll, korrigeras till perfektion och sedan ändå hånas för att hästen inte är av "tävlingskvalité".
Och det värsta är att det inte är alltid som vi hör det här från andra, nej vi får höra det från oss själva. Vi inbillar oss att alla andra ändå kommer göra så, så det är lika bra att vara kritisk och hård mot sig själv så gör det mindre ont sedan när någon annan säger något.

Jag har själv kommit underfund med att jag inte mår så bra av att tänka på vad alla andra ska säga. Jag är inte bättre än vad jag är, än vad jag gör mig. Och även om jag anstränger mig och försöker finjustera allting så det ser bra ut, finns det ändå ögon som kan se igenom och finna mina brister ändå. För brister har jag, enorma sådana i oändliga antal. Men jag väljer att se mina styrkor istället, se vad jag kan och vad jag kan utveckla för att bli bättre. Och det viktigaste är faktiskt inte att vinna varje tävling, även den vi ibland har mot oss själva. Det viktigaste är att vara nöjd med sig själv och känna lycka i sin ridning. Även om vi inte vågar hoppa, galoppera eller sätta foten innanför tävlingsbanorna, så är vi modiga nog att kämpa på för det vi vill och tror på.

"Sen följer en lista med krav
På förändringar man måste göra
För att bli godkänd, för att va med
Men om jag lyder dem nu
Då vore jag inte jag
Då vore jag någon annan än jag"

Vem bestämmer vem du är och vad du vill göra? Vem bestämmer om du duger eller ej?
Låt det aldrig bli någon annan än du själv som styr dina tankar och din ridning, låt aldrig någon säga att du inte duger.

// Emelie

Likes

Comments

Nu sitter vi vid bordet hemma och har ätit vår andra frukost. All vår packning är på plats och nu väntar vi bara på att hästarna ska få äta upp sin frukost och förhoppningsvis ger vi oss av ganska snart.

Vädret är inte riktigt överens med oss idag. När jag vaknade i morse så öste det ner utanför fönstret och när det väl slutade och man skymtade solen bakom molnen, varade det bara fem minuter innan regnet öste ner igen.
Så för säkerhets skull packar vi ner regnkapporna i packväskorna innan vi ger oss av.

Vi är lite spända men framför allt väldigt glada att äntligen få ge oss ut. Under några veckor har vi försökt rida långa skritturer och korta fartfyllda turer för att träna upp hästarna och vi har själva planerat hur mycket packning vi ska ha med oss och vilken väg vi ska ta dit.
Resten får gå lite som det går. Vi har inte planerat exakt vad vi ska göra när vi kommer fram, det är ju semester så vi tar det som det kommer 😉
Men efter all förberedelse så får vi äntligen lön för mödan! (Hoppas vi)

Ha det gött!
// Emelie

Likes

Comments

Vår planerade långritt närmar sig med stormsteg! På måndag är det dags. Då styr vi hästarna ut i vildmarken och mot enorma betesmarker. Planeringen har tagit tid men känns välbehövlig, så mycket man kan missa om man inte tänker till ordentligt!

Vi har skrivit en lång packlista och åkt upp till platsen vi ska övernatta på innan och planerat lite för hur vi ska ha det. Vi kommer att stanna en natt men det kan vara tillräckligt när vi saknar vana för att övernatta med häst i det fria.
Vad ska vi ha för kläder? Mat? Sovplats? Hur ska vi få vatten? Var finns bästa skydd? HUR SKA VI FÅ MED OSS ALLT?

Vi har försökt planera så enkelt som möjligt och eftersom ritten inte blir jättelång  (räknar på 4-5 timmar innan mål) så behövs inte jättemycket. Vi kommer köra dit den mesta packningen innan så kan vi fokusera på att bara ta oss dit och få njuta av naturen runt om oss.

Vi ska försöka att dokumentera så mycket som möjligt under turen med hjälp av kamera. Mest för nöjes skull men också för att lära oss bättre till nästa gång och kanske ge lite inspiration till andra som vill ge sig ut på långtur men inte vågar!

återseende!
//Emelie och David

Likes

Comments

Sm-veckan med Islandshäst har varit spännande att följa även om jag fick nöja mig med att bara följa den via internet. Grattis till alla sm-guld tagare,  och grattis alla deltagare som modigt och envist ställt upp med vackra hästar.

Jag själv förbereder för vår sommarritt. Ja, vi ska göra en långtur på semestern med övernattning.
Vi har redan planerat det mesta så nu väntar bara intensiv motion för oss och hästar de sista veckorna innan semestern. Mest för att få igång styrka och flås igen. Det är inte jättelångt vi ska rida men det räcker nog för att trötta ut oss och hästarna rejält 😉

Under den närmaste tiden kommer vi göra små uppdateringar om hur det går inför ritten och ge tips för hur man lättast ska klara av en långtur utan problem. Hoppas någon kanske blir lite peppad och tar efter 😉

Nu rider vi mest ut i skritt, långt och aktivt. Någon enstaka galopp ibland som belöning men mycket mycket skritt. Idag gav jag hästarna chansen att få sträcka ut under var sitt pass. Först tränade vi lite trail i skogen, för att sedan träna styrka i backar och genom igenvuxna (och givetvis icke brukade) fält. Efteråt blev det finlir på grusvägen där bägge hästarna skötte sig exemplariskt. Kanske var det hos mig poletten trillade ner, men idag kändes ridningen så jäkla bra! 😄

// Emelie

Likes

Comments

View tracker

Provade att bygga en enkel trailbana i skogen igår. När jag säger enkel menar jag verkligen att den är i enklaste laget, dels för att det inte behöver vara så avancerat och för att det ska vara lätt att bygga om och ändra. Den består av fyra hinder; bommar, en grind, en bro och ?
Ja det fjärde hindret är inte riktigt klart än. Funderar att bygga en stängd fålla som man ska vända i men funderar på att bara bygga en enkel smal fålla med plast/presenning hängande på sidorna som fladdrar läskigt. Vi får se vad jag bestämmer mig för!

Vinur gillar inte riktigt att traggla på ridbanan så jag försöker hitta roliga saker att variera med. Vi provade banan igår och jag tror att han gillade det. Grinden var svårast men han var duktig! Bron har jag tränat på från marken tidigare så det var inget problem. Den byggde jag av vanliga brädor som jag lade över ett dike i skogen, under bron fyllde jag upp med grus för att göra den stabil. Det ska mest simulera en bro så den behöver inte vara på riktigt, räcker att lägga några brädor på marken som man kan skritta över.
Grinden ska egentligen vara en rejäl, riktig grind men jag gjorde den av vanligt elband som jag knöt mellan två träd med säkra knutar som lätt går att få upp ifall olyckan skulle vara framme. Enkelt och billigt!
Bommarna ligger lösa och kan läggas på olika vis för att få till varierande höjd och svårighet. Hästen ska skritta över, så ju högre hindret blir desto mer får hästen lyfta på benen. Du kan också lägga bommarna så att hästen antingen får länga steget eller lägga bommarna i ett kryss på marken så hästen får titta noga hur den sätter hovarna.

Man måste få prova sig fram och våga hitta på saker. Så ut och bygg banor! Det går lika bra att bygga i en paddock eller ett ridhus. För er som inte vet vad trail är; det är som agility till häst. Du ska rida genom en bana med hinder som du kan stöta på i verkliga livet från hästryggen. Det grundar sig på arbetet som en cowboy utför, dem kan inte sitta av när de ska öppna grindar och kan råka ut för broar, hinder över vägen och mycket annat. Googla runt lite så kan ni hitta jättemycket inspiration och videos på Youtube. Det är en underskattad gren. Den är nyttig och rolig; precis vad fler ryttare behöver göra med sina hästar!

// Emelie

Likes

Comments

Ja, det har varit ganska tyst nu ett tag från vår sida och det ber vi om ursäkt för. Men för att vara ärlig har det varit rätt så skönt med lite tid för oss själva och hästarna.

Under en tid nu har vi mest låtit hästarna vila och spontanridit lite. Under tiden har vi "roat" oss med att sälja av lite grejer. Bland annat våra Barefoot sadlar. Så nu har vi bara en Atlanta och vår Cherokee kvar, men den ska också bort så småningom.
Atlantan är väldigt bekväm men måste repareras, något jag ska ta tag i snart. Små saker som måste fixas bara, inget annat. Fler saker ska också bort, träns, grimmor, bett och massa annat onödigt som bara ligger.

I övrigt tränar vi som vanligt på allt. Hästarna är något otränade för tillfället men vi försöker rida så ofta och mycket vi kan. Vinur gör framsteg i sin kondition och jag lär mig att inte fastna i gamla mönster, lättare sagt än gjort. Gloí, den pärlan kämpar på som alltid och jag red senast idag!
Jag har tankarna på att eventuellt hyra in mig på ett ridhus i närheten. Mest för att då kunna rida för tränare då och då eller bara träna själv och få vänja Vinur vid ridhus. Det ligger 10 minuter härifrån med bil och på hästryggen en knapp timme i skritt. Bra uppvärmning tänker jag! 😊
Men det är ännu bara en tanke. Ridbanan vi har hemma är inte så stor och hästarna är inte jättemotiverade.
Vi har ändå mål uppsatta för sommaren och ska börja träna så vi kan bygga upp konditionen rejält! En riktig långtur är inplanerad (ingen vanlig 2 timmars tur utan det här är heldag) och förhoppningsvis kan vi nå målet för att sedan skaffa nya mål och distanser. På något vis älskar jag att tävla mot oss själva, det räcker där!

Annars är livet bra och vi njuter av att ha häst. Det är slitigt men så fruktansvärt roligt! Nu ska hagarna fixas och invänjning av bete pågår. Så åker också täckena fram då knotten börjar bli vansinniga hemma 😡
Och päls.. PÄLS ÖVERALLT!
Snart kommer alla våra 100 inlägg med smarta tips och idéer. Har samlat på oss en del, det är bara orken att skriva ner det som måste fram 😉

På återseende!
// David och Emelie

Likes

Comments

Jag ser så många som går på trenderna inom hästsporten idag. Du kan läsa om en kändis inom hästsporten som varit med och utvecklat ett nytt bett, nya träns eller nya stigbyglar och plötsligt är det ett MÅSTE att ha produkterna som marknadsförs som oövervinnliga.

Men så kommer efterskalvet. Den tid då jag uppmärksammar många frågor och besvikna köpare på ex antal forum. Så många som har "köpt drömmen" men drömmen var snarare en dyr mardröm. Tränset höll inte, stigbyglarna gav dig ömma knän och hjälmen var väldigt otymplig.

Reklam är till för att sälja in varan som ett tillfälle att få prova det som eliten använder. Men ställ dig kritisk till ALLT! Bara för att en kändis finns på bild med produkten i hand betyder det inte alltid att det är bra kvalité. Dyrt är inte heller alltid bäst. Du blir inte en bättre ryttare heller. Så var vaksam, håll hårt i plånboken, läs på och avvakta innan du lägger enorma summor på något som kanske inte mäter sig bättre mot en billigare vara i samma utformning.

// Emelie

Likes

Comments

Idag ska vi visa hur vi byter framvalv på en Barefoot sadel. Det är lite knivigt i början när sadeln är ny och har du aldrig gjort det förut så är det svårt innan du riktigt lär dig tekniken. Sadeln vi visar på är en Barefoot Cheyenne i Dry-Tex. Läder har en tendens att kunna töja sig och bli både mjukt och följsamt med tiden men Dry-Tex är ett syntet material som håller sig ganska hårt och stelt hela tiden vilket gör att du får ha tekniken och styrkan med dig.




Steg 1!

Se till att öppna dragkedjan och försök att mjuka upp öppningen lite innan du försöker ta ut framvalvet/pommeln.

Detta underlättar sedan att få ut pommeln då den kan sitta rätt hårt!



Steg 2!

Kontrollera den nya pommeln du ska sätta i så att den är i rätt storlek och ser hel och ren ut. På varje pommel finns det ett L och R för att markera vilken sida som är vilken. L står för "left" som betyder vänster och R för "right" som betyder höger. Det är viktigt att sätta i pommeln rätt då den är formad för att passa hästen. Uppe på pommeln finns storleken skriven, i det här fallet "WI" som står för "wide".

På bilden tagen uppifrån visar jag hur pommeln ska ligga i facket när den är rätt placerad.


Steg 3!


När du tagit ur den gamla pommeln sätter du i den nya. Det kan ta en stund då det är lite krångligt innan du får in tekniken för det, men det är bara att kämpa på och hålla modet uppe!
Lättast är att börja i ena änden, att verkligen trycka ner den och försöka sig på den andra sidan efteråt. Men tryck inte i den för långt, då blir det istället för svårt att få in den på andra sidan också.

Här jämför vi också den gamla pommeln (den grå) som är storlek medium jämfört med den nya (röda) som är i storlek wide.



Steg 4!

Tryck sedan ner den på andra sidan. Skulle det inte fungera så får du försöka lyfta upp den lite från den första sidan. Ibland blir det för snävt om den är för väl nedtryckt i position på första sidan.

När den väl är nere är det bara att dra för dragkedjan igen och så är du klar!

Ett sista tips är att hålla koll på dragkedjan under tiden då den ibland kan vika sig inåt och då kan du inte stänga den. Så försök hålla lite koll så du inte måste börja om igen!




Likes

Comments

Läste igenom några gamla blogginlägg från tidigare om våra Barefoot sadlar och blev lite förvånad över hur glömsk jag är! Utlovade att visa hur man byter framvalv på dessa sadlar men det har jag helt glömt bort! 😳 Så det här MÅSTE vi fixa snarast.

Nu har vi bara en Barefoot kvar då våra två andra är sålda så jag får helt enkelt visa på den innan den också försvinner. 😊 Jag lovar att ordna detta så fort jag kan i helgen och förhoppningsvis så kommer det gå bra! David är faktiskt experten på att byta framvalv utav oss två men då han jobbar hela helgen får jag helt enkelt klara det själv!

Nu blir det sängen för vår del. Vi hörs av imorgon! 😴

God natt!

// Era trötta Tottotokar
David & Emelie

Likes

Comments