Ryggmärgsskada

Vad är en ryggmärgsskada egentligen? Jag kan ärligt säga att jag knappt hade någon koll på det själv innan jag råkade ut för det. Och jag kan tänka mig att det är många av er som inte har så bra koll på det och därför vill jag försöka berätta lite.
En ryggmärgsskada kommer oftast till när nacken eller ryggen utsätts för en kraftig smäll eller våld. Man kallar det då för en traumatisk ryggmärgsskada. Ryggmärgen går innanför ryggraden/kotorna som därmed skyddar märgen. Av en kraftig smäll så kan kotorna krossas som då tränger in i ryggmärgen som skadas och kontakten bryts. Kontakten mellan hjärnan och ryggmärgen bryts antingen helt eller delvis. Hjärnan kan då inte längre skicka ut impulser till musklerna och nerverna kan heller inte skicka ut impulser till hjärnan.
En jämförelse man brukar använda är att om man klipper elsladden till en lampa så blir det omöjligt att tända lampan eftersom att elektriciteten inte längre kan färdas genom sladden.
Graden av skadan beror på var den är lokaliserad och hur mycket av ryggmärgen som är förstörd. Ju högre upp man skadar sig desto värre blir skadan och ju mer förlamad blir man.
Skadar man sig längre ner i ryggen blir man oftast bara förlamad i nedre delen av koppen.
Alltså i benen och lite bål. Och högre upp i rygg och nacke blir du förlamad i ben, bål och armar.


Man kan även få "icke-traumatiska ryggmärgsskador". Oftast genom infektioner, blödningar eller tumörer. Man kan även födas med skadan men då säger man ofta ryggmärgsbråck.

I Sverige drabbas ca 150 personer om året av traumatiska ryggmärgsskador. Ungefär lika många råkar ut icke-traumatiska skador. Ca 6000 personer i Sverige lever med ryggmärgsskada och jag har läst att 250 000-500 000 drabbas i världen varje år.

I Sverige är 80-85% av alla skadade män och 50-70% av dom är yngre män(under 30 år).
Det ska delvis bero på mer uttalat riskbeteende. Vanligaste orsaken är fallolyckor och trafikolyckor. Vad jag förstått så är det ofta tex motorcykel, häst och dyk-olyckor.
Några kända personer som skadat sig och fått en ryggmärgsskada är tex skådespelaren Christopher Reeve(Stålmannen) som kastades av sin häst. Och Thomas Fogdö som är före detta svensk utförsskidåkare. Sen har vi Claes Hultling som är det stora ansiktet utåt för oss ryggmärgsskadade. Han är läkare som grundade Spinalis i Stockholm. Och han har en son som var det första barnet i världen att födas med en ryggmärgsskadad man som far med hjälp av "in vitro-fertillisering" (provrörsbefruktning).

Inte bästa bilden men här träffar jag Claes Hultling knappt 1,5 år efter min olycka. Ett viktigt möte för mig!



Det finns sju kotor i nacken(C1-C7). Eller halskotor som man också säger och jag skadade mig på tredje halskotan (C3) men tog även skada på C5. Det gjorde mig förlamad från halsen och neråt. Jag hade även problem med andningen och fick hjälp av respirator men efter mycket träning på sjukhuset i början så kunde jag plocka bort den.
Det är nog det största och viktigaste framsteget enligt mig.
Många som skadar sig är oftast vid medvetande och vad jag förstått blir det nån typ av strålning med nervsmärtor plus att man inte kan röra sig.
I mitt fall skadade jag mig så illa eftersom jag först kollapsade och sen medvetslös gled med huvudet före in i sargen. Hade jag inte tuppat av så hade jag aldrig glidit in i sargen och hade jag inte befunnit mig på is så hade aldrig nacken tagit skada och då heller ingen förlamning. Det blir många sådana tankar i början och man kan lätt komma tillbaka till det men jag förstår samtidigt att det kunde blivit ännu värre med tanke på att jag inte var vid medvetande och kroppen var helt avslappnat vid smällen. Skadar man översta halskotan, även kallad atlaskotan så kan man få stora problem med andningen och tal. Skadan är så allvarlig att man i värsta fall bara har ögonen att kommunicera med.


Man tappar också större delen av känseln i kroppen. Mycket nedsatt känsel under skadenivån. Och man kan även ha en komplett och inkomplett skada.
En komplett ryggmärgsskada innebär att ryggraden helt och hållet klippts av.
Jag har en inkomplett skada och det innebär att det finns enstaka nervkontakter kvar.
Det innebär också att man då inte står helt stilla i utvecklingen och att man kan göra lite framsteg även om det kan ta lång tid. Ca 50% får en komplett skada och funktionsbortfall.
För mig kändes det viktigt att få höra och märka att skadan var inkomplett så att jag kan träna på och även hålla lite hopp och gnista uppe. Framförallt när allt var så nytt och helt nytt liv och värld stod framför mig. Åtminstone ett väldigt annorlunda liv!

Tummen upp med min gudson Alvin på Rönnängs Brygga förra sommarn


Om någon är nyfiken eller har funderingar, frågor så är det bara att höra av sig. Antingen via mail eller bara skriva i kommentarsfältet nedan. Det finns inga dumma frågor i detta ämne!🙂

toskarsson#17

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Storyn


Nu är det drygt 3,5 år sedan olyckan var framme. När jag tänker tillbaka på det och vilken match det var så minns jag att jag var galet taggad till just det mötet. Det var en viktig match mot Alingsås som då låg några poäng precis före oss i tabellen och vi hade som mål att ta oss förbi dom och sen klara kontraktet eftersom vi hade en väldigt tuff säsong!


Det var 10 matcher kvar av säsongen och jag hade höga krav på mig själv minns jag.
Jag hade precis satt upp mål på personliga plan som jag själv ville uppnå. Vad jag skulle bidra med och vad jag skulle göra för att hjälpa laget på bästa sätt. Och som lag hade vi målet att klara kontraktet och stanna kvar i divisionen. Detta var målsättningar som jag då diskuterat och även satt upp eller talat om med coacherna. Men dessa mål hann jag aldrig med att försöka uppnå då olyckan var framme nästan direkt efter. Det är något som än idag svider väldigt mycket faktiskt. Att jag inte fick chansen att bevisa och försöka uppnå dom.

Saknar hockeyn & glädjen i såna här ögonblick!


Jag varken vet eller förstår hur det kunde gå så illa den kvällen. Men uppenbarligen kanske inte min hälsa var på topp eftersom kroppen helt plötsligt bara la av och jag kollapsade mitt i ett intensivt byte. Men vad jag vet är att det var dagen då jag faktiskt lyckades överleva trots att det inte såg särskilt ljust ut till en början. Och det tack vare flera människors snabba reaktionsförmåga, kunskap och skicklighet i stundens allvar. Utan er hade jag inte suttit här och skrivit idag. Jag har inte tackat er nog men jag är så glad och tacksam att just ni var där på plats den kvällen.

Tänk på att ta vara på det viktiga och de som betyder mest i livet för vi lever egentligen på lånad tid!

Detta är en bild hur det blev efter olyckan och dom första 2-3 åren med hakstyrning som sitter på bröstet.

toskarsson#17

Likes

Comments

Vardagssysslor

Idrotts tokig som jag är så blir det såklart en hel del sport hemma i tv rutan hos mig.
Framförallt är det hockey och fotboll gäller. Och idag är det dags för sista VM-kval matchen för Sverige.
Det är väl ingen som kan ha missat? Nä tänkte väl det!
Sverige kan ikväll bli helt klara för Fotbolls VM i Ryssland nästa sommar. Dock tror jag inte att det blir så denna tisdags kväll för då krävs ett mindre mirakel. Vi behöver ta oss förbi jätten Frankrike som möter en av kvalets sämsta nation Vitryssland hemma i Paris. Men vinner Sverige mot Holland nu (vilket jag tror dom kan göra) samtidigt som Frankrike tappar poäng så är vi klara. Jag tror även Sverige kan spela oavgjort samtidigt som Frankrike förlorar men det kommer definitivt inte hända. Det blir playoff till VM för Sveriges del om vi då inte klappar ihop helt och förlorar med mer än 6 mål och det kan man ju inte heller se komma.

Hoppas att vi snart kan få uppleva ett liknade ögonblick som det här men dock utan Anders Svensson som här knorrar in en frispark mot Argentina i VM 2002


JAG TROR SVERIGE VINNER MED 2-1 IKVÄLL! VAD TROR NI? Kommentera gärna👇

Önskar alla läsare en trevlig tisdagskväll!

toskarsson#17

Likes

Comments

Allmänt

Efter tre års frånvaro från denna blogg tänkte jag nu försöka med ett nytt ärligt försök. Känner att jag vill ge något tillbaka till alla som undrat, hört av sig och frågat vart jag tog vägen efter att jag plötsligt slutade skriva. Där och då ganska direkt efter att jag flyttat hem från sjukhuset efter min allvarliga olycka så kände jag att det blev för mycket med allt skrivande och det tog väldigt mycket energi. Folk var på mig att fortsätta skriva men jag vägrade. Trodde aldrig att så många skulle läsa och bry sig om det jag hade att dela med mig om. Men nu vill jag försöka igen eftersom jag kommit mycket längre, framförallt i den psykiska biten av rehabiliteringen men även på andra plan. Hoppas kunna berätta lite om dessa första åren. Hur det har gått, vad jag gjort, vardagssaker osv. Sen får jag ta det därifrån hur mycket jag kan berätta och hur min vardag ser ut. Förhoppningsvis kan jag ge tillbaka lite och göra det intressant för er som läser och vill följa med här trots min långa frånvaro.

toskarsson#17

Likes

Comments

Allmänt
Tja tja bloggen!

 

Tänkte berätta lite om min stålfarmor som var på besök idag. En dam som alltid hjälpt till med måltider när man behövt det som mest eller bakat bröd när det tagit slut i frysen. Hon är oförskämt fräsch för sin ålder vilket jag är jag är jäkligt glad över.

Jag kan inte längre hjälpa till när du behöver hjälp med skjutsning eller i hemmet med t.ex häck och gräsklippning och det svider!

Du har inte alltid vågat kolla på mina eller kusinernas matcher eftersom du tycker att sporten är så tuff. 

Så när farbror Jonas kom och berättade för dig att jag skadat mig och att man inte vet hur allvarligt det var, bara att det var väldigt kritiskt och kanske att det värsta kunde skett så tog du det väldigt hårt och jag förstår kanske hur jobbigt det var för en gammal dam som du!

När du första gången får komma till sjukhuset och träffa mig 1,5 månad senare den 6 mars så vet du inte riktigt vad du ska säga till mig samtidigt som du kramar mig och vi börjar gåta tillsammans.

Du säger i alla fall att "det skulle varit du som sitter där i min situation, jag önskar att vi kunde byta plats".

Det kan tyckas låta lite konstigt att du säger så men när du inte vet vad du ska säga till ditt barnbarn så säger du det och du menar så väl och det är så härligt. Med tanke på din ålder och alla år du levt önskade du så och det hade alla far & morföräldrar sagt i det läget. 

Men du är stark farmor och vi ska dela många år till. Du ska få se stora framsteg från mig!

 



 

toskarsson#17

Likes

Comments

Storyn
Jag var iväg på röntgen när mamma och pappa anlände men var snart tillbaka.

Samma kväll får mina föräldrar träffa mig inne på rummet och röra vid mig medans jag sover.

Jag var så drogad när mamma säger till mig att inte prata och inte röra på nacken utan bara blinka på tilltal.

Jag minns inget men mamma bad mig blinka två gånger om jag kände igen henne - jag blinkade, två gånger.

Sen frågade hon om jag kände att hon rev mig i handen? I så fall blinkar du en gång - jag blinkade!

Sen gav dom mig mer lugnande för att sova till morgonen då jag skulle iväg på en till röntgen 06.30 och därefter operation runt 09.30. Mina systrar med respektive var inne hos mamma och pappa runt 11 snåret.

Röntgen och operationen tog 10 timmar och jag var tillbaka 17.30 då alla fick träffa mig.

Jag hade vaknat upp "på riktigt" om man säger så. Jag minns hur jag vaknade och satt fast.

Jag kunde bara kolla i taket och jag undrade givetvis var jag befann mig. Jag märkte ganska snart att jag inte fick fram någon röst och hade svårt att göra ljud eller om jag inte visste hur jag skulle göra. Jag kände mig så ensam.

Jag blev rädd, var va jag? Min rädsla blev fort väldigt stor innan jag tillslut fick harklat och gjort små spott försök eller spott ljud som fick sjuksköterskorna att dyka upp från ingenstans typ. 

En sköterska sprang efter mina föräldrar bara för att dom skulle vara med under uppvaknandet. Två andra förklarade att jag låg på sjukhus efter att ha råkat ut för en olycka i en hockeymatch.

Mina föräldrar kom in och jag frågade givetvis dom vad som hänt? Men det var ju samma svar.

Men de talade också om att jag av någon anledning som vi inte ens vet eller kunnat få reda på av läkarna än idag föll ihop på isen och brakade in i sargen med helt fel del av kroppen först. Jag hade haft maximal otur!

Det var inget ojuste som inträffade och jag hade givetvis önskat att jag bara föll ihop mitt på isen!

Och de som sagt och trott att det berodde på ett felskär har jag redan skrattat bort för längesen eftersom man får felskär, ramlar och blir tacklad flera gånger på en match men man tar emot sig eller skyddar sig med reflexer varje gång. Först tog jag det inte så hårt eftersom jag inte fattade redan då och för att jag skadat mig förr i hockey.

Det är snart bra igen efter lite rehabträning tänkte jag. Efter att jag upprepande gånger försökt resa på mig och inte lyckats så sa dom att jag inte kunde röra mig och att jag var förlamad. Det hade alla säkert sagt innan utan att jag förstod men det är så här jag minns det.

 

Nästa dag, på fredagen, där hela resan egentligen börjar sitter det en familjemedlem vid min sida hela tiden.

Det är mamma, pappa, Therese, Andreas, Louise, Pontus och en nära vän till mig!

Dom bestämmer sig för att lägga ut ett inlägg på min Facebook om min status eftersom det florerar en massa konstiga rykten. 

 




 




 

På söndagen fick jag tydligen mitt första besök. Då kom Tobias Karlsson med min ena matchtröja och även barndomsvännen Marcus Sandberg men dessa besöken minns jag faktiskt inte ens idag.


Under dessa två veckor på intensiven var det mycket känslor, mycket nytt och mycket tårar!

Jag hade den där jävla respiratorn med slangen i halsen kopplad till mig hela tiden.

Den gjorde att man nästan konstant harklade och fick suga slem i min hals genom trachen.

Och alla fick hela tiden läsa mina läppar vilket inte var så lätt. Det är väldigt tålamodsprövande.

Det tog tid innan jag fick börja prata korta stunder.

Jag minns när vi pratade om den Grekland resan vi skulle på i slutet av maj. Den skulle vi tydligen ställa in!

Va? Varför ska ska vi ställa in den frågade jag med mina läppar? Jo men vi skjuter på den resan nu när du skadat dig sa någon. Men va fan.. 25 maj, det är långt dit och då är jag frisk igen.

Nej någon Grekland resa med hela familjen blev inte av!

 

Mina systrar har berättat om en situation som jag inte själv kom ihåg var när den enda sköterskan jag minns från intensiven frågade: var vi går ut när vi ska på krogen ute på Tjörn?

Jag svarade att det blir ju stan (Göteborg) ibland men annars är det mycket Stenungsbaden.

Stenungsbaden svarade hon förvånat? Är det inte bara äldre kvinnor där?

- nej då, eller det är väl lite blandat men åldern har väl ingen betydelse... det är ju charmen sade jag lite lätt drogad och gav henne en liten blink! Mina systrar kollar på varandra och flinar tyst tillsammans! 

 

Den 28 januari hämtade sköterskorna in mina föräldrar för jag ville prata med dom.

Mamma och pappa kommer in. Sköterskorna hade kuffat ur så jag kunde prata för första gången men det visste inte päronen när jag säger "Hej" och morsan blir alldeles till sig. Det var ett stort ögonblick och jag hade 2 minuter på mig att prata. Mamma har berättat vad jag sa.

- Jag älskar er!

- Jag har Världens underbaraste familj, ni är helt fantastiska!

Sen vände jag huvudet mot sköterskorna och sa:

- Säg till alla dom där ute som hjälper mig här inne att de är fantastiska och helt underbara mot mig (antagligen väldigt drogad vid tillfället då alla känslor kommer fram haha!) 

Mamma frågade sen: ser du din tröja som du fått av laget?

- Ja, flera gånger svarade jag!

Sen kuffade dom upp mig igen så somnade jag snart för den dagen med syster Louise och Pontus vid min sida!







 






toskarsson#17

Likes

Comments

Storyn
 

Innan operation 23 januari 05.55



 

 


En helt vanlig januari dag fast en mycket svartare sådan.

Dagen började precis som den brukar göra med arbete. Jag jobbar som snickare och det oftast ute på Tjörn men nu var inne i Göteborg och renoverade restaurang La Gondola Trattoria på avenyn. 


Egentligen minns jag inte mycket.

Min familj har tagit hjälp och sen förklarat för mig. Det har varit svårt men jag har sakta efter dessa månader börjat minnas.


Klockan hade blivit tre och jag lämnade jobbet lite tidigare än vanligt för ge mig av på vad jag tror och minns var årets viktigaste match. Alingsås var motståndet som låg några poäng framför oss. 

Jag har börjat minnas att vi väldigt gärna ville ta revanch efter några tighta matcher med snöpliga poängtapp.

Jag minns även att lagets eller om jag ska prata för mig själv så var i alla fall mitt mål i huvudet att ta oss förbi just Alingsås och då var vi tvungna att vinna denna viktiga hemmamatch.

 

Som sagt- klockan hade blivit tre. Min polare och lagkamrat Tommy plockade upp mig i stan. Vi åkte hem till honom i Kungälv. Han hämtade kläder och vi bytte några ord med hans pappa. Jag minns hur han önskade oss lycka till och att jag sen stängde igen dörren och sen är det svart!

Senare har jag fått förklarat att vi tydligen blev upplockade av en annan lagkamrat och vän Tobias Karlsson.

Han sa att vi var så jäkla tråkiga. Tommy sov där bak.

Jag bara skrev sms och var hemlighetsfull tydligen.

Vi kom fram. Allt var som vanligt. Man var taggad och hade nu bara fokus på match.

Tommy har berättat att jag, han och Leo var ute på den klassiska promenaden innan uppvärmningen på is.

Matchen drog väl igång och jag antar att allt fortfarande var som vanligt.

Klockan hade tickat in i sista minuten av första perioden.

Mamma som såg allt har berättat att jag förlorade en tekning i anfallszon. Blev lite nedtryckt. Reste mig upp och tog några skär tillbaka som "tredje man hem". Vi låg tydligen under med 2-0. Det var 30 sekunder kvar av första och jag antar att jag ville sätta press på killen som tog burskydd.

På vägen dit faller jag först ner på knäna och sen kommer resten av kroppen.

Mamma på läktaren ska samtidigt förklara för någon vem som är hennes son. Hon hinner säga -  det är han nummer 17 där. Han som ramla nu. Mamma tyckte direkt att det såg väldigt konstigt ut. Jag tog inte emot mig i fallet. Jag gled sakta på isen och träffade tillsist sargen. Mamma väntade på tecken från mig och tänkte- res på dig Tobbe, res på dig medans hon räknade till 3!

Jag visade inga tecken så hon skyndade ner och var först ut. Tobias Karlsson var där också. Han försökte få kontakt med mig. Jag var helt blå i ansiktet och mamma såg fragman runt munnen.. 

Jag hade svalt tungan i smällen. Mamma drog ut tungan och frigjorde andningsvägar.

Sen pågick fullt räddningsarbete med många kompetenta människor som också räddade mitt liv i all bedrövelse. 

Man befarade att nacken var skadad men var ändå tvungna att vända på kroppen försiktigt.

Under väntan på ambulanspersonal och helikopter så pågick det väldigt länge hjärt och lungräddning. 

Från början fanns det ingen puls. Varken på hals, handled eller ljumske. Man kände efter igen lite senare i ljumsken och kunde då hitta lite puls. Dom andra kände efter på respektive ställe och det fanns även puls där.

Det var antagligen kaos i hallen och inte många förstod vad som hände och många undrade nog hur det gick där nere. Men med någorlunda goda hopp i vissas huvuden lämnar jag med helikopter till Sahlgrenska sjukhuset.

 

Inne på sjukhuset får mina föräldrar beskedet att deras son brutit nacken, att han ligger i respirator men att det är eran Tobias och han är helt klar i huvudet! 

 



Innan operation 23 januari 06.07


 

toskarsson#17

Likes

Comments

Hockey
Igår var det dags för derby mellan Rönnängs IK och Stenungsund HF.

Första derbyt jag missade på över 8 år. Det sög fruktansvärt mycket att inte kunna vara med gubbarna där ute på isen när man själv inte valt att sluta!

Det finns inga roligare matcher att spela och det är alltid väldigt mycket känslor.

Stenungsund med kniven mot strupen tog sig ut till Rönnängs fiskelada som dom så fint kallar det. 

Rönnäng som tappat halva laget från föregående år och som fyllt på med några unga friska och duktiga spelare fick denna kvällen stå som förlorare för första gången på 7 år.  

Storsatsande Stenungsund som värvat friskt skulle bara ta sig över bron och ro hem tre pinnar enkelt men Rönnäng med sitt nya unga lag och utan duktige nyförvärvet Didrik Tollefsen ville annat och gjorde det mycket svårt för Stenungsund och tog matchen till sudden och till sist straffar.

Tyvärr räckte det dock inte denna afton.

Bina från Stenungsund fick med sig 2 poäng och fick till slut jubla efter 7 långa år! 

Grattis till Stenungsund!

 

All heder till Rönnäng som slet som djur denna kväll. Det ville så gärna förlänga segersviten men i mina ögon är dom ändå segrare! 

 

Inga bilder från matchen men bjuder här på några kort när jag skrinnade runt på grillerna!

 













 






toskarsson#17

Likes

Comments

Storyn
Tänkte att jag skulle dela med mig av lite starka bilder från de första dagarna efter olyckan.

Ibland väljer jag att se tillbaka på bilderna för att veta hur illa det verkligen varit.

Jag vet inte hur jag pallar men jag antar att det är nån slags terapi för mig.

Blir i alla fall påmind om vilken fantastisk familj jag har!

 

Här är några bilder med världens bästa föräldrar.

Att se tillbaka på bilderna är ofta väldigt känsloladdat och det kommer nästan alltid några tårar.

Ikväll var inget undantag! // Kärlek

 

 



 


 



Med bästa mamma!

 

 



 

 



Jag & min far!

 

 



Fick smaka isglass på min 24 årsdag!




toskarsson#17

Likes

Comments


 

Tja tja bloggen!

 

Tänkte jag börjar min story med en liten text och en bild om hur det ofta ser ut hemma hos mig!

Jag har en elcykel, en så kallad motomed som jag försöker använda varje dag. Den har både en ben- och en armcykel funktion. Idag har jag bencyklat nästan fyra mil under två timmar, alltså nästan till Stenungsund och tillbaka till Rönnäng. Jag här även armcyklat 3 km under 20 minuter. Det finns inte jätte mycket träning som jag kan ägna mig åt just nu men detta är ett sätt att träna som jag hoppas ska stimulera kroppen till framsteg som gör att jag kan använda fler träningsmetoder. Det känns en del i kroppen efter ett pass och jag får även upp blodcirkulationen vilket är bra och som även ger mig värme!

 

På bilden ser ni en klassisk multitasking som vi män är så bra på! Bencykling och surfing på samma gång är viktigt om jag ska hinna med vardagen och samtidigt ha lite koll på omvärlden, skriva meddelande och mycket mer.

 

För övrigt är mössa inomhus ett måste när man är lite frusen!

 

 


 


 

toskarsson#17

  • 2317 Readers

Likes

Comments