Jag har egna lakan i sängen. Jag blöder ur själen, att du lämnade mig helt när timmarna gick som långsammast och andetagen så snabbast. Jag kunde inte andas och du satt i solen. Jag höll om trasiga människor och du knäckte en öl..


Klarar jag det här?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Och jag nöjer mig igen, jag vänder upp mitt ansikte mot solen och känner mina fötter mot marken. Jag är jordad, jag är en åskledare av varm metall som skyddar mot smärta. Jag är en människa av stål, av eld. Jag är en människa av solskensskratt över en isig sjö. Ett skratt i helvetet. Tårar i himlen.

Likes

Comments

Dina varma händer och leende läppar, när du visar två rader av perfekta tänder och säger att jag är vacker trots oplockade ögonbryn och trasigt ansikte.

När jag vet att jag älskar dig så jag förgås men ändå inte kan låta dig röra mig.

När jag säger att jag inte vill och du försvinner genom dörren.

Det är då jag vet att det inte kommer bli vi två, att jag kommer vara för evigt ensam. Det är då jag vet att det inte kommer bli vi två, när du anklagar dig själv för att vara ful, när du ger mig skuldkänslor för min icke existerande lust. När du tror att storstilade gester ska laga allt, när jag i själva verket vill ha något så litet som förståelse. Något så litet som att veta att du kommer hålla fast vid mig, att vi kommer vara bästa vänner även utan att kyssas och sova bredvid varandra.

Men jag vet att det inte kommer vara så, att det aldrig kommer vara så. Du sa att om vi någonsin slutar vara så vill du aldrig se mig igen.

Likes

Comments

Vissa stretchar ut, drar ut på jobbiga saker långsamt och länge för att få det att inte göra så ont. För att slippa ha ont och slitas mellan verklighet och önskan, för att slippa dra av ett plåster och istället låta det trilla av av sig själv. När döda hudceller släppt och blivit ersatta av nya.

Jag gör det också. Som när jag tar bort foton, rensar album och kläder. Försöker bli av med otrygga känslor och tvivel, försöker förbereda mig på vad som kommer hända. Jag tar bort dina foton, kommer säga att det är för att jag inte behöver längta längre. Även om jag vet att du vet att jag ljuger, att du känner detsamma.

Jag släpper lite i taget och du håller hårdare, jag skriker och gråter och du säger att jag är vacker.

Likes

Comments

Jag dricker ett rätt dåligt vin vi köpte i mataffären medan du pratar med din pojkvän. Jag önskar att du förstod att jag ville vara ensam med dig, att vi skulle göra oss vackra och vara på en delad nivå, där ingen av oss sticker ut. Du väljer att prata med din pojkvän. Och jag tänker på min, min pojke som är hemma, går på rave och drogar. Han som spränger min värld med varje andetag, han som berättar om universums evighet och förklarar hur människor aldrig kommer ha ett syfte. Han som räknar matte och gråter i min famn. Han som inte ringer när jag är med dig, för att vi ska få vara ensamma, för att vi ska få vara vi. Men nu saknar jag honom, nu känner jag mig övergiven.

Likes

Comments

Jag har varit så rädd för förändring, så rädd för att ta steget längre, bryta av totalt skratta över ångesten som sköljer över. Men jag bygger dammar, låter väggarna brista för en sekund, låter vattnet leta sig genom trådnätet av förstört spackel. Innan nästa damm fångar upp allting, i väntan på bristning.

Varför kan man inte ta sig tid, tid till att skriva två så enkla rader av känsla. Två enkla rader som inte ekar av tomhet, sönderfall. Jag vill inte se honom, jag vill inte se mina känslor eka i hans tomhet.

Varför kan jag inte ta kritik? Varför skriker jag inombords i panik av att någon ska se mina sprickor? Av att någon ska förstå att jag bara är en bluff. Tomhet. Att allt jag gjort är en överdrift och allt jag önskar är ickeexisterande. Varför är jag en bluff? Varför har jag en existens.

Likes

Comments

​Jag har en katt på benen och ljus i sinnet, eller mest ont. I själen ont. För när vet man att allt är över, när vet man att det inget mer blir? Jag får panik av mitt jobb. Ont i magen av att tänka på det och människorna där. ”Jag samlar på bögar!” Jag samlar på idioter och glasskärvor i magen.

Likes

Comments

Jag vet inte varför jag får ångest, hyperventilerar. Varför mitt hjärta slår dubbelslag över att skicka ett simpelt sms till någon jag egentligen inte vill ha. Jag fattar inte varför det känns som att min strupe snörs ihop och jag blir gråtfärdig. Jag vet inte varför det känns som att jag sviker honom, och hans vän, genom att bara existera.

Likes

Comments

​Och jag sprang och sprang i panik, i förhoppning om att finna förankring, en klippa i skärgården där alla minnen var verklighet och den där dagen av värmande sol och kalla klippor bevisade att det skulle vara vi. Men den tiden är över, förkolnad, nu finns det bara tomma ögon och dyra klockor kvar.

Likes

Comments

När jag tar på mig läppbalsam lägger jag alltid på tre lager. Ett för mina läppar som spricker och blöder var och varannan dag. Ett för att jag är nervös, tänk om det ser ut som att jag har kladdat ned hela ansiktet? Och ett sista för att han också ska få mjuka läppar.

Likes

Comments