View tracker

​Hallå i stugorna. Måndag, ny vecka nya möjligheter brukar man väl säga. 

Idag är det lite mer än en vecka sedan jag och Adam började med vårat kostschema. Tråkigt att inte få äta chips, godis och kakor varje dag men kroppen mår så jäkla bra just nu så det gör ingenting. Finns seriöst ingenting jag tycker känns värre än när jag går runt och känner mig svullen och har magknip. Nu känner jag ingenting sånt alls. Kroppen känns mycket piggare. Behöver inte ens ta powernaps längre och blodsockret håller en jämnare nivå. 

I veckan ska vi få våra träningsschema och då blir det en utmaning att både få ihop det plus kosten. Dock har vi kommit in i ett flow med kosten så förhoppningsvis kommer det gå bra. Är taggad på att få en träningsschema att följa istället för att bara gå till gymmet och lalla runt lite lätt som jag brukar. Är så dålig på övningar, hur mycket vikt jag ska ta osv. Så det blir oftast inga supertuffa pass. Ser fram emot att hitta en glädje i att gå till gymmet igen. 

Idag jobbar jag eftermiddag/kväll på jobbet så jag börjar om en timma lite drygt. Har hunnit med ett lätt pass på gymmet, laga mat, träffa sia och en kort promenad när solen tittade fram lite. Har även beställt två par nya träningstights från Icaniwill då jag bara har ett par(!!) för tillfället. Dem andra fick åka i soporna efter det bootcamp jag gick på i höstas. Blev hål i varenda par tights jag ägde haha. Sia nämnde dock att dem var lite trånga i strl så jag hoppas jag får på mig dem jag beställde. 

I veckan står jobb på schemat mån, tis och ons. Sen kör jag lite ledigt torsdag-fredag och har öppning i helgen båda dagarna, På fredag ska jag och gänget på musikquiz och det ska bli så jäääävla kul. Är sjukt laddad. Annars rullar livet på i vanlig ordning. Är i en härlig fas, livet känns gött. 

​Här är dem supersnygga tightsen jag beställde. Omdöme kommer när jag testat dem. Nu ska jag spackla fejset inför jobbkvällen. Ha de gott, PÖSS

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Long time no see mina trogna läsare haha. Först och främst lite update om operationen jag skulle göra som inte alls blev som planerat.

Blev inlagd på ortopedmottagningen tidigt på morgonen som planerat. Fick ett eget rum med toalett och dusch. Direkt kom en sköterska in med descutantvål och sjukhuskläderna. Fick duscha och byta om innan en ny sköterska kom in med mina mediciner jag skulle ta innan operationen. Efter det kom narkossköterska in och ställde lite frågor angående narkosen osv. Tillslut kom min läkare in som skulle göra operationen. Han ställde lite frågor angående knät och hur ont jag haft den senaste tiden. Efter ett tag sa han att han hade tänkt om angående operationen och att det fanns en annan operation som var liknande den vi planerat men mycket mer skonsam emot knät. Den ville han dock inte göra själv utan ville isf ta dit en läkare från Linköping som hade gjort den operationen fler gånger än han själv. Det sluteade med att han fick lite fria händer. Han skulle gå in genom titthål i knät och såg han att det stora planerade operationen skulle funka bra på mitt knä så skulle han göra den och annars skulle han bara undersöka knät och göra den mer skonsamma operationen i framtiden.

När jag rullades ner till operationssalen så visste jag alltså inte om jag skulle vakna upp helt handikappad eller med bara några titthål. Hade underbara sköterskor som alltid i Oskarshamn. In i operationssalen, försöka hitta ett blodkärl till kanylen, får lugnande, blir lite beng i kolan, får massage samtidigt som jag somnar.

Vaknar upp påväg till uppvaket, slumrar lite igen och vaknar sedan upp och känner mig väldigt bra direkt. Får lite saft och får mersmak så drack nog 10 glas sammanlagt haha. Är så pass pigg så ber om en telefon för att ringa Adam som uträttat lite ärenden i Ohamn under tiden jag opererades. Får ligga kvar på uppvaket och bli ännu mer pigg innan sköterskorna kommer och hämtar mig och rullar upp mig till mitt rum.

Kände så fort jag vaknade att det inte hade gjorts någon stor operation men hade samtidigt lite ont så jag visste att dem nog gjort någonting i knät i alla fall. När jag sedan fick träffa min läkare så berättade han att mitt knä såg lite annorlunda ut än vad han hade trott. Man ser mycket på röntgenbilder men inte allt. Så man såg att min fåra i lårbenet där knäskålen ligger är alldeles för grund. Det hade alltså troligtvis inte hjälpt mig om vi gjort en sån operation då knäskålen fortfarande glappat runt då det är fåran i lårbenet som är problemet. Det innebär att det gentligen inte finns så mycket mer att göra förutom att träna träna träna. Det finns en operationsmetod som kallas för fårplastik men det är en stor och komplicerad operation där man gör en ny, djupare fåra i lårbenet och efter det flyttar in knäleden. Komplicerat, lång rehab, hög risk för knäprotes osvosv. Ingenting jag vill gå igenom i nuläget. Så framöver blir det sjukgymnastik för att stärka musklerna kring knät. När han var inne knät och slet och drog så hittade dem en broskskade bakom min knäskål som troligtvis orsakat mycket smärta. Det var löst brosk sen min knäskål hoppade ur led första gången när jag var 13 år. En bit som var ungefär lika stor som en femkrona. Så det tog dem bort samt gjorde en "shaving" av knäskålen eller som min läkare sa "gröpte ur" knäskålen haha.

Skulle vara sjukskriven ca 3 veckor beroende på hur ont jag hade men eftersom att allt gått så bra efter operationen så ska jag börja jobba redan imorgon. Kunde gå utan kryckor hyffsat bra redan 2 dagar efter operationen och har inte använt min stora knäställning på typ 5 dagar nu. Kan gå normalt utan att ha ont också så det känns som att jag borde klara av att jobba nu. Har lite ont när jag lägger tyngden på högerbenet och sträcker ut knät men det trodde han att jag skulle ha ganska länge då broskskador har en tendens att jäklas lite ett tag efter. Tror jag haft lite tur med smärtan då jag inte behövt ta något smärtstillande alls knappt. Någon Alvedon dagen efter operationen annars ingenting. Återbesök hos läkaren i slutet av April för uppföljning efter operationen samt kolla av lite hur framtiden ser ut.

Sådär, det var knähistorian för denna gång. Nu till en annan lite roligare grej... Jag och Adam tog för ett tag sedan kontakt med en PT och kostrådgivare som ska hjälpa oss att komma i form och bli lite mer hälsosamma. Så nu är kyl/frys/skafferier rensade och påfyllda med massa nyttigheter istället. Det var jag som tog initiativet att ta kontakt med en PT då jag försökt komma igång så många gånger själv men inte riktigt vetat hur jag ska gå till väga med träning och kost för att få en balans och se resultat. Killen vi kontaktade heter Per Ekbjörn och har även en hemsida ni kan kika in på: www.ekbjorn.se. Ett utav paketen han erbjöd var ett sambopaket och det bestämde jag och Adam oss för att testa. Så nu ikväll har vi dragit igång ordentligt med kosten. Ska bli spännande och roligt att göra detta tillsammans med Adam. Ser fram emot att bli stark och sund i kroppen igen.

Nu är det söndagkväll och dags att börja ladda inför jobb imorgon. Ska bli så kul att komma tillbaks trots att jag bara varit borta i två veckor. Men har varit såååå jäkla rastlös om dagarna. Det var nog allt för denna gång. Ta hand om er så hörs vi kanske om två veckor igen ;) PÖSS

Likes

Comments

View tracker

Shit vad tiderna förändras. På både gott och ont. Det händer verkligen någonting efter man slutat gymnasiet. Det känns som att det är efter studenten som jag har hittat mig själv. Vem jag vill vara, vad jag vill göra med mitt liv, vilka människor jag vill ha i min omgivning och vad som verkligen betyder någonting.

För ett tag sedan hamnade jag i nån kris då jag insåg att jag knappt umgås med människorna som var mina närmaste förut. Det är inte förrän nu jag har accepterat den fakta att vi faktiskt har växt ifrån varandra. Bara för att man fungerade sjukt bra ihop under skolåren så behöver det inte vara så längre. Man har helt olika livssituationer. Vissa är ute och reser, vissa pluggar och har flyttat till andra orter långt borta, vissa jobbar mycket och vissa har man helt enkelt ingenting gemensamt med längre. Och det måste ju vara okej. Vissa hörs man med ibland och träffar någon gång ibland. Det är kul när man väl ses men det räcker liksom med det. Livet kommer emellan. Jag har typ känt mig dålig som inte hört av mig till gamla vänner som man förut sågs med jämt. Men och andra sidan så hör ju inte dem av sig till mig heller? Det är väl ett bevis på att man kanske växt ifrån varandra. Man behöver inte varandra på samma sätt som man gjorde förr. Man har sitt "nya" liv och annat att tänka på helt enkelt. Klart jag bryr mig om alla som en gång varit nära mig men man kan inte fara runt som en tok för att hinna träffa alla längre.

Jag tror det är viktigt att acceptera att man är på olika nivåer i livet och att man egentligen inte pratar längre pga att man helt enkelt har fullt upp med det vuxna livet. Man behöver ju inte vara osams över någonting utan man kan bara inte umgås på samma sätt som man gjorde när man var 15 eller 17.

Man träffar ständigt nya människor som man släpper in i sitt liv. Har blivit så rik på nya vänner sen jag flyttade till Hultsfred. Vi är som en liten familj haha. Vi behöver inte höras varje dag men vi vet vart vi har varandra. Och bara för att jag inte hör av mig till mina gamla vänner eller dom inte hör av sig till mig så betyder det ju inte att vi har någonting otalt eller inte bryr oss om varandra. Det är ju bara så livet fungerar. Livets gång.

När jag var 13 var det viktigaste i mitt liv att synas och höras. Passa in i alla olika grupper. Passa in på simträningarna, passa in i skolan, passa in i umgänget utanför skolan. Det var viktigt att klä sig snyggt, ha en ball mobiltelefon, anvönda dubbla brottarlinnen från gina och att ha vita knästrumpor som stack upp över dem svarta stövlarna.

Nör jag var 14 var det viktigt att gå på varje metropolfest, tupera håret, åka och hänga på fritidsgården i Målilla där alla snygga grabbar hängde, Sen bytte man skola. Då var det sjukt viktigt att sticka ut och göra avtryck. Fortfarande viktigt att vara duktig på simning men det började bli roligare med kompisar, killar och fest.

Sen blev man 15. Festade ännu mer, blev kär i lite äldre killar, smalhetsen drog igång då man lagt på sig några kg(rumpa, tuttar, höfter) under puberteten. Jag blev ihop med min första pojkvän som man satt ihop med dygnet runt. Man skulle börja gymnasiet och då var det självklart viktigt att göra avtryck och skaffa nya vänner.

16 år var någon mellanperiod. Vet inte riktigt vad man gjorde här. Försökte överleva första tiden av gymnasiet. Plötsligt ställde skolan lite krav på en. Dock var det roligare att kolla på serier på datorn än att plugga. Försökte börja tvångsdricka kaffe för att vara cool. Såg någon cool tjej klippa av sig håret och bli skitsnygg så jag gjorde likadant. Nu i efterhand ser jag ju att jag såg förjävlig ut i det haha.

17 år. Man hade skapat något slags "gäng" i gymnasiet som man hängde med hela tiden. Utan det gänget hade jag nog aldrig klarat av skolan. Här började all hets på sociala medier. Man kunde inte gå osminkad till skolan och man var tvungen att lägga hela studiebidraget på utseendet. Lyckades aldrig med utseendet hur mycket pengar jag än la ut på det haha. Jobbade extra på ica så kunde leva livet. Idag önskar jag ju att jag hade sparat dem pengarna.

18 år och man kände sig typ fri. Fattar inte varför egentligen då jag bodde hemma och mamma och pappa bestämde. Men jag tog körkort och det var ju gött. Trots att jag tog det senare än alla andra. Här någonstans började jag må sjukt dåigt över min kropp. Ville va lika smal som alla andra kompisar jag hade. Såg mig själv som en jätte fast jag aldrig var det. Tog studenten och började jobba. Ett helt nytt liv började här. Man blev typ vuxen dagen efter studenten. Det var här man lovade alla bästisar att man alltid skulle hålla kontakten och umgås hur mycket som helst, fast de blev aldrig riktigt så. Några månader efter studenten träffade jag Adam. Han blev min trygghet då efter en ganska sökande tid. Och han är fortfarande min trygghet.

19 år fyllde jag också. Hade fåt ett vikariat på Ica i Virserum, Min första riktiga arbetsplats. Det var där jag lärde mig att jobba, vad det innebär och jag blev så sjukt mkt mer ansvarsfull. Var ju hos Adam hela tiden så fick pendla till jobbet men det gjorde inget. Tusenlappar lades på bensin. SÅ VÄRT. Bestämde mig för att köpa en bil och flytta hit, vilket jag gjorde. Jobbade kvar på Ica tills jag kände att det var dags för någonting nytt. Såg mig om efter lite jobb i Hultsfredtrakten. Hade en grym sommar. Spenderades med människor som fått mig att må så himla bra. Kände verkligen denna sommaren att detta är mitt liv och FAN vad jag älskar det.
Bytte jobb och visste inte riktigt vad jag gett mig in på, men det blev ju skitbra. Trivdes som fisken i vattnet från dag 1.

20 år och idag. Fyllde 20 år. Bor i en lägenhet ihop med mitt livs kärlek. Umgås med vänner som är dem bästa på hela jorden. Går och jobbar på en arbetsplats jag älskar. Börjar insé att förändringar är bra. Det är livets gång och det är bara nyttigt. Prövningar är bra. Prövningar har gjort mig till den jag är idag. Till skillnad från när jag var 13 så är helt andra saker viktiga idag.

Nu drog det iväg lite kan man säga. Men det är coolt vad åren gör med en. Tänk att man skulle bli vuxen och förståndig. Tack till alla människor som format mig och gjort mig till den jag är. Vare sig vi fortfarande umgås eller kanske inte ens hörts sen jag var 15. Hoppas ni känner precis som jag att allt bara blivit bättre med åren.

Och livet är för kort för att man ska gå runt och vara irriterad och störa sig på andra(även om jag själv också gjort det och fortfarande gör ibland). Det är lika bra vi släpper det och går vidare, bättre att vi är glada för varandras skull oavset tom vi är på olika plan i livet. En gång i tiden var vi på samma plan och hjälpte till att forma varandra. Ser fram emot allt som livet har att ge mig.

Peace out

Lite bilder från stunder då livet varit extra härligt.


Likes

Comments

Idag är det 18 dagar kvar till min planerade knäoperation. Har väl inte undgått någon utav mina vänner att jag ska opereras då jag pratat ganska mycket om det, mest för att jag är nervös tror jag haha. Och för att jag vill vara förberedd. Men för dem som inte vet men är nyfikna på vad som ska hända så tänkte jag göra ett inlägg om det och vad jag har haft för problem med knät.

Det började när jag var 13 år och var på landet hos min mormor och morfar. Jag och min lillebror sov i samma rum och innan vi skulle gå och lägga oss så stod jag och dansade och larvade mig. Helt plötsligt så känner jag hur någonting(visste inte vad) flyttar sig i mitt knä och hela benet viker sig. Min lilebror bryter ut i skratt då det säkert såg jättekul ut när jag bara ramlade ihop mitt under mitt lilla tramsuppträdande. I alla fall, dagen efter åker vi in till akutmottagningen i Norrtälje där dem konstaterar att min knäskål flyttat sig ur led. Jag fick hoppa på kryckor några dagr sen skickades en remiss till sjukhuset i Oskarshamn. I Oskarshamn fick jag träffa en kanonbra ortoped som undersökte mitt knä. Det gjordes magnetröntgen och datorröntgen innan dem bestämde att vi skulle göra en titthålsoperation.

Titthålsoperationen gjordes nör jag var 14. Hände inte så mycket efter det då jag fortfarande var relativt ung och knät var inte så pass trasigt så en operation var nödvändig. Utan istället försökte vi med sjukgymnastik för att träna upp musklerna runtom knät.

När man är 14-15 år är man inte så himla intresserad av att hålla på med sjukgymnastik en gång om dagen. Då var det roligare att hänga med kompisar och springa på fester. Så jag kan inte säga att jag var jätteflitig med min träning för knät. Däremot så la jag av med fotbollen och höll endast på med simning vilken inte slet speciellt mycket på knät. Dock fortsatte det att gå ur led ibland. Det gick lite i perioder. Ibland kunde det hände en gång per halvår och ibland kunde det hände två gånger i månaden. Dock så kände jag mig ostabil i högerknät hela tiden. Började avstå från saker som jag inte vågade göra pga att jag var rädd att knäskålen skulle gå ur led. Det höll på såhär fram och tillbaks ända tills i sommar då jag fick nog när knäskålen gått ur led ca 3 gånger under loppet av en månad. Det ska även tilläggas att varje gång den går ur led så får man fruktansvärt ont och knät svullnar upp, smärtan sitter i under en veckas tid ungefär.

Men efter en av gångerna i somras så la sig aldrig riktigt svullnaden och jag hade ont längre än vanligt. Då tog jag kontakt med läkare igen som tog upp min utredning. Åkte fram och tillbaks mellan hemmet och sjukhuset några gånger efter sommaren. Det var röntgen, återbesök osv.. Kände under denna tid att jag började begränsa mig mer och mer. Avstod från mycket saker för att jag var rädd att skada knät ännu mer. Efter svar från röntgen bestämdes det att en operation skulle göras. En operation som heter elmslie-trillat.

Knäskålen löper i en fåra i lårbenet som ni kan se på bilden. Till höger på bilden ser ni en knäskål som ligger för högt och lättare går ur led. Det är alltså en instabil knäled där det hela är för "slappt" och därför går knäskålen ur led.

Operationen innebär att man stabiliserar upp knäleden genom att flytta den en cm inåt för att sedan fästa den där men två skruvar.


Efter operationen väntar en väldigt lång tid med rehab. Upp till ett år. Jag kommer vara sjukskriven i 5-6v beroende på hur operationen går. Efter operationen kommer jag behöva anvönda en knäortos i ett par månader. Knäortosen kan man ställa in efter hur många grader man får böja benet vilket kommer öka succesivt.


Är ganska nervös men jag vet att jag är i goda händer båda i operationssalen och efteråt. Jag får tänka att detta bara är en liten tid i mitt liv som förmodligen kommer göra så att mitt knä håller resten av mitt liv. Blir kämpigt i början men förhoppningsvis kommer jag bli helt återställd. Just nu vill jag bara få operationen gjord så jag kan börja träna upp musklerna i benet igen. Det är denna jäkla väntan som är jobbig just nu. Och alla frågar kring hur ont jag kommer ha, när jag kan börja gå ordentligt igen, hur länge jag måste släpa på den stora ortosen osv... Kommer försöka uppdatera här innan och efter operationen för dem som vill veta hur det går för mig.

Puss och hej sålänge​

Likes

Comments

Nu blir det ett lite smörigt inlägg tillägnat min underbara sambo. Har sagt det tusen gånger men jag säger det  igen, vad vore jag utan honom? Han kan få vilken skitdag som helst att vända till någonting bra. Är jag orolig över någonting eller tror att jag inte klarar av någonting så försäkrar han mig alltid om att alt kommer bli bra tillslut och att jag klarar mer än vad jag tror. Han får mig att tro på mig själv på ett sätt som jag aldrig gjort förut. På något vis har vi fått vår vardag tillsammans att funka jäkligt bra. Visst kan vi ha dåliga dagar men överlag så är våra vardagar fyllda med kärlek och uppskattning. Vi lägger ingen större vikt vid dem dåliga sakerna eller något småtjaffs. Uppstår en diskussion så pratar vi om det och sen glömmer vi det. På det planet är vi ganska lika. Sen är vi väldigt olika på många plan också. Adam är mer lugn och sansad, jag är ivrig och vill att saker ska hända direkt. Tålamod är ingenting som finns i min värld medans Adam imponerar på mig med sitt tålamod. Jag kan lätt spela över ibland och då håller han ner mig på jorden igen. Adams bästa egenskaper är att han alltid försöker hålla humöret uppe trots att saker kanske inte är så roliga för tillfället. Ska någon syssla göras hemma så kan jag tjura ihop om det inte går som jag vill, Adam däremot kör på tills det är klart och ser lösningar på de flesta problemen. Sen får han mig alltid att skratta. Hur jävla sur och tvär jag än är så kan han locka fram ett leende. Vet inte hur han gör men jag kan bara inte vara sur på honom. Kanske för att jag älskar honom så mycket. Så, detta var ett litet uppskattningsinlägg till den finaste mannen som finns på vår jord. Du gör mig hel älskling.

Likes

Comments

God förmiddag och gott nytt år! Är redan den andra januari och jag fattar inte vart tiden tar vägen. Hade en trevlig nyårsafton ihop med mina fina vänner. Anna och Kim hade ordnat med trerätters hemma hos dem. Vi käkade, körde frågesport och drack en massa gott. En ganska lugn kväll men alldeles lagom av allting. Jag och Adam kom hem runt 3-tiden tror jag. Stänge på jobbet igår, det gick bra men jag var lite sliten. Skulle egentligen varit ledig i helgen men tog på mig lite extrajobb så blir 12-17 både lördag och söndag.

Har egentligen inga nyårslöften då det känns onödigt att lova en massa saker då man aldrig kan vara säker på att man kan hålla dem beroende på omständigheterna. Jag kommer i alla fall försöka göra mitt bästa för att uppnå vissa saker. Har gjort en liten lista här:

1. Jag ska göra min knäoperation den 26e januari och efter det krävs 100% satsning från min sida vad gäller rehabiliteringen. Jag ska försöka vara jättenoga med att göra mina träningsprogram varje dag hur jobbigt det än kommer kännas vissa dagar pga smärtan. Jag vet att detta är avgörande för min framtid.

2. Jag ska försöka ta vara mer på mina lediga dagar. Visst det är skönt att sova till klockan 12 och ligga framför soffan en hel dag, men jag vet att jag får ut mer av dagarna och mår bättre om jag kommer igång och gör någonting. Jag är expert på att skjuta saker framför mig istället för att ta tag i det med en gång. Så det är någonting jag skulle vilja bli bättre på.

3. Jag ska försöka bi bättre på att spara pengar. När man jobbar i butik där man hela tiden har tillgång till färdigmat är det lätt att latheten tar över och att man köper sig en färdigsallad eller tar en korv istället för att ha med sig matlådor. Någon gång ibland när det kriser så är det ju bra att möjligheten finns men om man ska handla färdigmat varje arbetspass så springer det lätt iväg. Att planera måltiderna på jobbet skulle göra att jag kan spara mycket mer pengar än vad jag gör i dagsläget.

Detta är ju alltså inga löften utan några små grejer som jag kommer försöka tänka på. Annars kommer jag nog leva precis som under 2015. Det har varit ett av mina bästa år hittills. Året började med att jag flyttade till Hultsfred och blev sambo med min fina Adam. Under våren och sommaren jobbade jag fortfarande i Virserum så jag pendlade en del. Hade en jättebra semester med en massa roliga upptåg. Efter sommaren började jag titta efter lite jobb i Hultsfredstrakten och fick genom en kompis nys om jobbet på Frendo. Fick de jobbet och började där ordentligt i oktober. Trivs så himla bra hos Frendogänget och jag ångrar inte en sekund att jag bytte jobb. Annars har detta året bestått av mycket kärlek och skratt. Är omgiven av fantastiska människor som gör varenda dag helt fantastisk.

Ett stort tack alla som hjälpt till att göra mitt 2015 till ett av de bästa åren någonsin. Nu försöker vi göra 2016 ännu mer fantastiskt. Jag är positiv trots prövningarna jag har framför mig. Detta ska bli ett riktigt bra år.

Karin

Likes

Comments

Hej och hallå allihopa! Fick för mig att starta en blogg. Tror jag har haft 50 bloggar i hela mitt liv men ingen som jag varit så intresserad av att skriva någonting på. Nu gör jag det lite mer för mig själv. Mer och mer känner jag att jag vill skriva av mig. Vad jag tänker och funderar över.

Det är ganska mycket som händer i mitt liv just nu känns det som. Eller ganska mycket som jag vill dela med mig av i alla fall. En av anledningar till att jag skaffade en blogg är för att jag ska vara sjukskriven i 6 veckor från och med den 26e januari. Jag ska genomgå en ganska stor knäoperation vilket kommer vara en stor prövning både fysiskt och psykiskt. Jag tror att det kommer underlätta i rehabiliteringen om jag får skriva av mig ibland. Samt se tillbaks på vart jag var när jag startade för att lättare se mina framsteg när dagarna känns grå.

En annan grej som kommer hända är att jag och min sambo Adam ska flytta(!!). Inte så långt dock, bara till grannhuset haha. En större lägenhet än den vi har nu och det bästa av allt, EN BALKONG. Som jag saknat att ha en balkong eller uteplats sen jag flyttade till Hultsfred. Kände mig så fruktansvärt instängd i somras under min semester då vi just nu bor på tredje våningen utan balkong.

Detta blir ingen blogg om vad jag har för kläder på mig eller vad jag äter. Det blir en blogg mer likt en dagbok. Har jag en bra dag så skriver jag om det, har jag en dålig dag så skriver jag om det.

Förväntar mig egentligen inte att särskilt många ska läsa det här förutom mina vänner. Jag fick tipset att starta en blogg av en tjej som genomgått samma knäoperation som tyckte att det hjälpte för henne att skriva av sig dem dagarna det var tufft. Så det är som sagt mer som en dagbok. En ganska öppen dagbok eftersom alla som vill kan läsa detta,

Nu har jag knåpat ihop mitt första inlägg och nu är det dags att göra sig redo för ett kvällspass på jobbet. Ha det gott så hörs vi! (Vet inte vem som ska ha det gott eftersom att ingen vet om denna blogg än haha)

Karin

Likes

Comments