View tracker

Jag måste ju medge att det var en otrolig fröjd för ögat att komma hem och det första man ser när man öppnar dörren till huset är att golvet och taket är på plats i allrummet. Helt fantastiskt! Där står min svärfar och har byggt upp större delen av kroppen till skåp/lådsystemen i köket. Man kunde se en början på något vackert! Igår kom Henning upp och han och Wille fortsatte detta plockepinn som består av diverse prylar som tillslut ska bli vårat kök. Men när jag står där och tittar på denna oreda av högar med prylar i diverse former och storlekar så insåg jag att det där, det där mina vänner krävs det tålamod för att bygga upp. Jag är en sådan människa som absolut inte har det när det gäller materiella ting. Så vi får helt enkelt tacka skrållan att hon är min fina ursäkt att dra mig tillbaka. När jag väl tar mig upp på övervåningen ser jag att Rafael har fått listverk, dörrkarmar och dörrar på plats. Ja jösses vad mycket som kan hända på en vecka!

Det är ju klart som korvspad att det bästa blev klart först i köket, min underbara sittbänk under fönstret! Där kommer jag spendera mycket tid sittandes och filosofera över livet medans min man lagar sin fantastiska mat åt mig. Längtan jag känner just nu är så total!

Allt är bara så otroligt spännande just nu! Känslan går faktiskt inte att beskriva. Det är alltid massor av nya saker som hänt när jag tar min lilla känguru-unge och går över och kikar.

Jag har helt glömt att visa er våtrumsmattan som hamnar i stora badrummet på övre plan, jag är helt kär i den! Dock får jag inte samma känslor och respons tillbaka från diverse familjemedlemmar som tycker den ser ut som skit. Men jag är helt såld, smaken är som baken, som någon konstig vis människa sa.

Min svåger har fått upp uttag lite varstans i huset, och stor del av belysningen är på plats. Man kan nästan känna hur slutet närmar sig mer och mer på detta bygge.

Nedan bland bilderna ser ni en badrumshylla, med värsta multifunktionen, den måste införskaffas när vi väl skaffar oss ett badkar. Rena rama livsglädjen att lägga sig i badet. Dock är drömmen om mitt badkar ganska långt borta just nu, en sak i taget.

Samtidigt så vill jag bara ha, och ha, och ha. Jag vill ha ditt och jag vill ha datt. Jag vill inreda, helst på en gång. Men jag måste ta mitt vuxna förnuft till fånga och helt enkelt inse att jag är en fattig liten hemlös husmus och att jag helt enkelt inte kan inreda detta hus över en natt. Samtidigt som jag skriver detta så känner jag hur jag blir tjurigare och tjurigare, som ett litet barn över något jag inte kan få.

Men vad är väl en bal på slottet liksom?

Vi kan ju inte bo på min svågers vind i all evighet.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej hopp i min älskade bebisbubbla!

Jag och Julia har investerat i en babybjörn, jag är frälst. Det bästa köp jag någonsin gjort. Jag är så lycklig. Julia med sitt hjärta mot mitt samtidigt som jag har händerna fria, ojoj, ren och skär lycka. Jag hyllar den till skyarna!

Min lillasyster har fått mig att sluta äta Nutella. Hon förstörde min glädje med sin predikan om hur mycket kalorier en burk innehåller. Så när hon var här tittade hon på mig medans jag tryckte i mig en halv saffranslängd samtidigt som jag utbrister lite panikartat:

"allt är nyttigare än nutella".

En finfin skenmanöver på sockerfronten. Ja, jag försöker intala mig själv om hur nyttig jag är.

Inatt hade Julia en jobbig natt och jag var helt slut i armarna och orkade inte vagga henne på samma sätt. MEN jag upptäckte att om jag har henne liggande på bröstet och spänner rumpmusklerna om vartannat så blev det ett gung hon gillade. Så vi körde på det. Men idag har jag en väldigt konstig träningsvärk i röven. Det är mycket irriterande. Jag blundar för hur otränad jag har blivit. 

Det jag inte ser det finns inte. 

Det känns...

Förra veckan hände det en hel del på bygget. Mamma var upp till oss och målade färdigt alla väggar på övervåningen. Så nu är hela övervåningen i princip klar. Till och med en dörrkarm har kommit på plats! Tak och golv på övervåningen är på plats och min svåger har fixat dit spotlights. Samtidigt som han leker med lite kablar. Jag vet inte riktigt vad han gör, men huvudsaken är att han vet. Mamma har äntligen lärt mig att tapetsera, och mitt första mission blev ju såklart Julias sovrum. Förstår faktiskt inte hur man orkar jobba som målare och tapetserare, det är verkligen inte ergonomiskt någonstans. Och den där jävla bocken som skall flyttas konstant. Nej jag fick upptäcka att det inte riktigt var min grej, men nu vet jag hur det ska gå till, om jag känner för att tapetsera i framtiden. Jag kommer nog inte alls att känna för det. Jag kommer nog anlita någon som gör det åt mig istället. Typ mamma och pappa. Jag är lite klent vaggad på den fronten.

I övrigt så höll muraren på med skorstenen och när den väl var på plats så parkerade han fram ett helt jävla pussel av stenar med siffror och bokstäver på sig, ja jösses! Här går jag och tror att det bara är någon enstaka grej man bara sätter på plats, så är den färdig liksom. Men det där var det största tyngsta pusslet mina ögon har skådat. Men nu står den där, ståtlig och fin, och bara väntar på att få agera som mysfaktor.

Leveransen av kök och tvättstuga kom även under fredagsmorgonen, ett rejält lass kan man säga. Det fyllde upp en stor del av garaget. Jag väntar med spänning tills det är dags att skruva ihop fanskapet. Det är så spännande att det pirrar i hela kroppen, åh jag är så otroligt otålig. Kan knappt vänta!

Bastupanelen är på plats och det är även stuprännorna.

I söndags åkte jag och Julia till Luleå för att vara ett par dagar. Våra dagar ser väldigt lika ut. Jag gör i ordning henne samtidigt som jag själv går i pyjamas hela dagarna. Helt gudomligt. Jag, Julia, pyjamas och kaffe, perfektion. Hos mormor hittar man alltid massa roliga saker. Provade bland annat en peruk som tog mig till 80-talet. Era små stackare som permanentade er till förbannelse, vilken era. Tack gode gud att den tiden är över och för min del får det gärna får förbli så.

Mormor har även en spegel mitt emot toalettstolen. När man sätter sig på toaletten och ser sig själv vet man inte riktigt hur man ska bete sig. Antingen så tittar jag runt i badrummet som en idiot på allt annat än spegeln. Eller så sitter jag och gör fula miner samtidigt som jag kollar hur många dubbelhakor jag kan få ihop under mina fula miner. Ibland så sitter jag där och bara dumstirrar på mig själv när man sitter där nerspydd, håret åt alla håll. Ögonen är så rödsprängda att det ser ut som att jag krökat i en vecka och inte riktigt nyktrat till samtidigt som ringarna under ögonen är mörkare än julmust. Jag kan inte bestämma mig om spegeln är bra eller dålig. Den håller mig åtminstone tankspridd, så man inte är helt jävla körd i huvudet.

Här om natten skrek Julia i tre timmar, när hon väl blev tyst passade jag på att byta hennes blöja. Då pruttar hon, och det bara flyger bajs lite varstans. På täcket, på, lakanet, på min pyjamas. Jag kände verkligen där och då att

"Nej, jag orkar inte, jag orkar inte!"

Tröttheten var total och hade helt tagit över. När hon väl hade lugnat sig kunde jag pusta ut. Bajs sängen fick helt enkelt vänta, det fanns inte en tillstymmelse av ork och vilja. Vi var helt slut båda två så vi la oss helt enkelt ner och somnade.

Tänker tillbaka till då min man satt bredvid mig en morgon på sängkanten och beskriver hur trött han är. Där sitter jag och bara stirrar på honom med rödsprängda ögon av trötthet och tårar då Julia haft kolik hela natten. Så här i efterhand förstår jag hur trött och slut han också är. Han jobbar verkligen dygnet runt för att få huset klart. Men just då kunde inte jag ta till mig hans trötthet. Vi är helt slut båda två, fast på helt olika sätt.

Klarar vi detta, att bygga hus samtidigt som vi har en nyfödd bebis som dessutom har kolik, ja då klarar vi fann allt.

Nu kanske ni undrar vad som har hänt på bygget denna vecka, och helt ärligt så har jag inte en jävla aning.

Fick till mig att plattan på neder våningen har slipats då det var lite ojämnheter, och foam samt golv på nedre plan verkar ha satts på plats. Dom har även sprutat in lösull i mellantaket. Jag tror det heter så, jag vet inte. Nu säger vi så iallafall, för jag har ingen här som kan förklara mer djupgående på mina frågor. Tycker även att mina ögon skådar att det har kommit upp en dörrkarm och en dörr på bilden Wille har skickat. Ska bli otroligt spännande att komma hem på tisdag och se allt som hänt.

Jag lovar att uppdatera er mer då.

Här kommer en bildbomb.

Likes

Comments

View tracker

Här ligger jag och tänker tillbaka på livet som gravid. Hur jag svor och var irriterad då det inte riktigt gick som jag hade tänkt mig. När man knappt kunde gå, sätta sig upp i sängen, ja inte ens diska då fingrarna var som korvar fyllda med vätska. Jag kunde knappt göra någonting. Jag kände mig helt hjälplös och oduglig. Bara tanken av att duscha var jobbig. Men jag köpte mig en pall. En helt fantastisk pall. Där satt jag i duschen och filosoferade på livet, ja duschningen kändes mitt i allt inte alls lika jobbig helt enkelt med min lilla pall.

Livet som småbarnsförälder är lite tvärtom och på ultra speed. Förutom att man är några kilo lättare,

(om man bortser från den fladdrande bulldegsmagen man fick på köpet) ¨

man kan inte göra så mycket mer än att bara vara i sin lilla rosa bebisbubbla. Att duscha är lite av en bristvara och när det väl sker så är det på enormt snabba ackord. Min man är ju på bygget från morgon till kväll så det är jag och Julia som håller en någorlunda ställning här hemma. Direkt man ska göra någonting så är det höga skrik i ren protest. Men när man dör av tristess så sover hon så gott minsann. Man har blivit enormt multitasking som mamma. Att skita och amma samtidigt är faktiskt ingen ovanlighet. Nej det är inte omöjligt att kunna torka sig efteråt när man sitter där. Ni kan kalla mig superwoman, det är helt okej.

Under graviditeten hann jag även med att bajsa ner mig, järntabletterna gjorde att magen slog bakut. Jag kände bara att nej alltså det här händer inte, det här händer bara inte. Jodå, det hände. Otroligt förnedrande, men jag vill se det som att det gjorde mig starkare på något vis. Sen kissade jag även ner mig en gång, en rejäl nysning kom på oväntat besök när jag var höggravid, då var det kört. Ja, allt ska man vara med om! Jag tror ju på att det finns en mening med allt, men i det här fallet har jag lite svårt att se det faktiskt. Nu undrar ni säkert hur jag kan skriva detta för allmänheten, helt ärligt så bryr jag mig inte om hur ocharmig jag är. Livet är inte lätt.

Åter till nuet.

Julia har fått en ny vinteroverall av mamma nu när vi går mot kallare tider. Den är lite stor men den gjordes inte i mindre storlek och hon kommer ju ändå växa i den. Jag har alltid velat ha en gungstol, och nu har mamma hittat och köpt en åt mig. Min alldeles egna, fina, fina gungstol. Vi kommer spendera mycket tid tillsammans jag och min gungande vän. Tack snälla, fina, underbara lilla mamma!

Förra helgen kom en stor del av familjen på besök, det är så mysigt när dom tar sig tid att komma hit och umgås. Man får passa på att suga åt sig all kärlek och värme tills nästa gång!

Jag har inte uppdaterat er på husbygget på länge och det har hunnit hända väldigt mycket sedan sist.

Förra veckan kom mamma och pappa med deras praktikanter och började spackla och måla invändigt på övre plan. Det är så spännande nu då allt som görs är så synligt, det är som de roliga som sker nu. Det är spännande precis varje dag!

Wille har även monterat upp ventilationen och aggregatet till det på plats. Alltid fint att andas ren luft har jag hört. Rafael har börjat med all grund i våtutrymmena, lagt tätskikt och flytspacklat. Han har även lagt golvkakel i bastun.

-Tätskiktets uppgift är att skydda de delar av golv och väggar som inte tål fukt. Det är viktigt att tätskiktets egenskaper inte försämras under livslängden och att de tekniska och kemiska förutsättningarna inte försvagar tätskiktet. Förutom kravet på vattentäthet, finns också krav på ångtäthet. Ångtätheten skyddar organiskt material i byggnaden mot bakterier.

Kopierat från nätet och inklistrat speciellt för er som är korkade, har absolut noll insikt i husbygge och dess innebörd, precis som jag.

Under helgen började Wille och svärfar att lägga tak på övervåningen. Min svåger har även varit på bygget och fixat lite el grejer i huset. Henning kom till världsmetropolen igår och takläggningen fortsattes. Idag anslöt sig även morfar till oss, så han och Henning har börjat lägga golv. Jag är otroligt glad över vårat val av golv, riktigt, riktigt tjusigt!

Muraren kom idag och började med skorstenen till kaminen. Vi pratade inte alls med varandra då han endast var finsktalande. Så jag överlät snacket till Rafael och morfar. Det är jävligt fint att vara tvåspråkig, synd bara att man inte är det själv liksom. Nåväl, jag har ändå ingen större ambition till att bli det just nu heller för den delen. Morfar berättade att muraren hade svårt att se att vi skulle bli klara innan jul. Då kände jag att det var nog lika bra att vi inte kunde kommunicera med varandra, tänker lite i förebyggande syfte, man vet aldrig vad man råkar hiva ur sig när man är sömnlös, hormonell och allmänt jävla trött. Så kommer den lilla nissen och tycker och tänker, lite för mycket.

Svärmor kom över under eftermiddagen och förgyllde min dag med sin tid och umgänge över lite kaffe och kaffeost. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne, hon ställer alltid upp. Jag är verkligen lyckligt lottad när det gäller min familj.

Hur som haver, här har i en rejäl bildbomb.

Over and out.

Likes

Comments

Här sitter jag. Rund och go, med kaffekoppen i högsta hugg och nutellaburken inom synhåll. Jag som tappade allt sötsug under graviditeten, jag var så stolt och nöjd samtidigt som jag hånade min man då han mitt i allt fick ett sötsug. Nu sitter jag här, dag ut och dag in, med en nutella burk i närheten. Det är lite som om mina gravid cravings kom lite för sent. Nåväl, nutella är syndigt gott, och jag känner absolut ingen ångest över mitt sjuka beroende än så länge, jag har valt att accepterat de jag inte kan förändra helt enkelt. Genom denna acceptans når jag vägen till ett sundare tankesätt.

Lite winwin situation det här.

Nutella = glad mamma & glad flickvän = Harmoni

Annars så har vi äntligen lyckats flytta ut från lägenheten, min svåger var snäll nog att ta emot oss, så vi har flyttat in på hans vind. Trångt och jäkligt, men samtidigt väldigt mysigt. Så jag har sysslat med adressändring, köp av en brevlåda och en massa tråkigt pappersarbete.

Tusen tusen tack älskade mami för all hjälp med flytt och städ! Vad vore jag utan dig?

Inte född ioförsig..Nåväl jag älskar dig till tusen!

Nils-George och Kent-Elvis fick äran att bosätta sig i Nikkala hos Willes faster och hennes man tills huset är klart. Tack kära svärmor för att du ställde upp mitt i allt kaos och körde dom dit!

I övrigt kollar jag på inrednings idéer och lite färg och tapeter. Wille valde fondtapeten till lilleskruttens rum. Han var så stolt, vilket gjorde mig alldeles varm inombords! I samma veva utbrister han:

"Då kan hon sitta i sitt rum och sikta med ett hagelgevär på kaninen!"

vilket förstörde vårat fina lyckliga lilla familje moment.

På tal om lilleskrutten, hon är nämligen inte fröken namnlös längre, hon fick namnet Julia Lundström. Och jag sa till min man att om vi inte alla tre heter Lundström inom en framtid så byter jag efternamn på henne. Sådär, nu vet hela internet om min fina pik också. Det ska sättas press i tid.

I övrigt arbetas det för fullt på bygget. Gubbarna har fixat golvvärmeslingorna till övervåningen på plats och golvskivorna ovanpå det. Henning har hämtat allt golv från XL bygg, och Wille har fraktat det till huset. Rafael färdigställer huset utvändigt och sätter alla tillbehör till stuprännorna på plats. Min svåger har fixat all fasadbelysning och det blev så otroligt snyggt! Vill ni se mer än bara denna bild så får ni väl helt enkelt åka ut till kyrkholmen och kika.

Sen har vi blivit stolta ägare till en underbar Tulikivi, bild på den ser ni nedan. Så Wille mötte muraren igår som var förbi och kikade vars kaminen skulle stå.

Jag har mer bilder, men dom är i kameran som är i garaget.

Samtidigt så har jag inte tid att uppdatera mer just nu.

Hejhej.

Likes

Comments

Här ligger jag med lill tösen på mitt bröst. Håret mitt är fyllt med spya, det kan man väl även säga om tröjan jag har på mig. Men vet ni vad det är helt okej.

I don't care

För jag räddade upp situationen genom att spraya på mig min nya favorit parfym. Så jag luktar sjukt gott. Luktar man gott så känner man sig helt enkelt snygg och erotisk. Vilket gör att allt känns helt okej!

Jag är snygg ändå, jag lovar.

Köket är nu beställt och även allting till tvättstugan, längtar enormt tills det kommer! Som ett barn på julafton faktiskt.


Under veckan har det hänt otroligt mycket. Henning har varit på bygget tillsammans med resterande gubbar Wille, svärfar, Rafael och Sebbe. När min morfar hade en ledig dag, anslöt även han sig till bygget med sin hjälp.

Varje vecka ska vi iväg till BVC med lill tjejen, det är tur jag har en svärmor som älskar att följa med. Hon förgyller den tråkiga resan och gör den mysig med sin närvaro och idéer. Det har blivit lite av våran vecko-dejt.

Mellanväggarna på övervåningen börjar ta form med isolering, spånskivor och gipsskivor. Ventilationssystemet har kommit till bygget och Wille har tagit ritningarna som såg ut som en otroligt kodad skattkarta för matematiker, var mest streck i olika färger med massa konstiga koder med bokstäver och siffror. Jag gav gladeligen bort dessa till min man! Stackars sate.

Under helgen så kom min älskade mormor hit för att hjälpa mig, så otroligt mysigt! Med hennes hjälpande hand fick jag några extra kartonger packade, tvätten tvättad. Sen tog hon allt det tråkiga skit görat som jag kallar det, men som hon anser är kul. Putsa fönsterna samt rengöra ugnen och spisen. 

Varsågod att ta för dig av min smuts! 

I övrigt levererade mormor som alltid enormt med omtanke, skitsnack och massvis av kärlek!

Sen anslöt sig även min kära mor under helgen. Hon passade på att göra färdigt väggarna i tvättstugan. I övrigt förgyllde hon mina dagar och lyste upp dom. Min mamma är verkligen min bästa vän. Men jag blir alltid så ledsen och dyster när hon åker. Det är tur hon kommer tillbaka i helgen.

Jag däremot, jag håller mig på hemma plan med tösen. Jag försöker promenera till bygget och fota lite då tillfälle ges men det blir inte så ofta tyvärr. Vid varje powernap hon tar så passar jag på att packa ihop lite kartonger här och där.Eller så passar jag på att ta mig en dusch på ultra-speed och hoppas på att hon inte hinner vakna, det är lite som rysk roulett det där med duschningen. Det är bara så över jävligt att springa dyngblöt med shampoo eller vad för skit du höll på med ut ur badrummet för att sedan bli iskall genom märg och ben. Så står man där kall, blöt och jävlig. Hade nästan varit trevligare att gå varm och nerspydd, åtminstone i väntan på att min man kom hem och avlöste mig så duschen kunde bli mer förnöjsam och stilla.

I övrigt, lägenheten vankas tom, och det har till och med börjat eka. Nu under veckan börjar vi föra alla grejer till garaget och på söndag flyttar vi in på övervåningen hos min svåger tills dess att huset står klart.

Jag älskar min stora feta tornedalska familj, all kärlek till er!

Likes

Comments

Här sitter jag. Ny duschad, ren, fräsch och luktar jävligt gott. Livet känns allmänt behagligt kan jag säga.

Tills min dotter skriker och det blev som att syndafloden brast. Det bara forsar mjölk ur brösten, ner längs magen. Ja det var den lilla stunden av tillfredsställelse.

Tack för den fina stunden, tills nästa gång. Gud vet när.

Men vad gör väl lite kräk på axeln och bröstmjölk längs kroppen? Blandat med en hudlotion som luktar blommor.. Denna fantastiska kombination gick ju dessvärre inte riktigt ihop som jag hade hoppats på.

Tänkte dra en liten uppdatering på husfronten åt er också.

Medans jag är hemma med våran lilla dotter så har hela familjen anslutit sig och vi har varit lite extra människor på bygget. Förra veckan kom en av mina bästa vänner the one and only Henning och var hela veckan på bygget tillsammans med Rafael, Wille och svärfar. Sen anslöt sig min underbara mor under helgen och påbörjade spackling och målning på nedre plan. Samtidigt som min svåger har fortsatt med att dra elen i huset.

Tjusigt tjusigt!

Vattenledningar och avloppsledningar till övre plan är dragna och jordvärmen är igång så huset är nu varmt. Det sista fönstret är nu på plats, ovanför dörren, helt perfekt! Så snart är allt på utsidan helt färdigställt.

Vi har haft några choklad incidenter under helgen med den ständiga chokladtjuven. Wille gick in i köket en morgon och såg min mor ätandes med sked ur nutella burken. Det jävliga var ju bara att när jag tog fram nutellan till min fruktsallad så var burken i princip tom. Hon hade nästan tömt allt. Såklart.

Jag köpte även hem lite kex choklad, jag visste att det fanns kvar innan jag gick och la mig, så när jag vaknade på natten smög jag runt i lägenheten för att leta dessa underbara chokladkakor. Det dröjde inte länge tills jag insåg att min mor hade hunnit före mig, IGEN.

I söndags blev det väldigt tomt då både Henning och mami åkte hem, lägenheten kändes väldigt stor just då. Det var tur att världens bästa morfar kom till undsättning och fyllde ut tomrummet i lägenheten igen och gav en hjälpande hand ett par dagar på bygget. Balkongen har börjat färdigställas och det har salats inför vidare isolering uppe på övervåningen. Samtidigt har även svärmor varit och börjat städa på bygget.

Det är inte alla som blir gammelmorfar och gammelmormor innan pensionsåldern är nådd. Så det kan dom lätt skryta med! Mina coolingar.

Jag gav mig även sjutton på att baka bullar igår då min man har klagat att vi aldrig har bullar hemma. Jag kan bara tillägga att det märktes ganska rejält att jag inte äter bullar, om man säger så. För det gick åt fanders redan från början.

Men dom säger att träning ger färdighet!

Jag väljer att helt enkelt förlita mig på detta.

Likes

Comments

Det hela började med att jag sov dåligt under natten. Tyckte natten var usch, tvi, spott och jävla fräs rent ut sagt. Så jag åkte gladeligen till bygget 08.00 och inväntade morgon kaffet med gubbarna. Kände däremot att värkarna började bli lite mer intensiva, men ändå inte så pass att det var dags att åka in.

Väl i kaffedrickandet så sätter det igång lite sådär irriterande extra, när man bara vill ha sin kopp full i kärlek i lugn och ro. Rafael fick panik och och ville att vi skulle åka in med en gång då han insåg att jag hade värkar. Wille tyckte att jag skulle åka hem och vila lite, då ha såg att det tog på mina krafter.

Väl hemma tyckte jag att det var en bra ide att bädda sängen och dona lite här hemma, jag hade inte alls någon lust och vila. Men jag tänkte att jag för skojs skull skulle ta tid på mina värkar. När jag insåg att jag hade minst 3 värkar på tio minuter så ringde jag förlossningen, dom bad mig komma in med en gång.

"Hah, fan heller då får jag vara där i en evighet". Tänkte jag högt för mig själv.

Därefter ringde min man och kollade läget, jag bad honom att komma hem snarast.

Väl hemma så inser även han att det börjar vara dags. Men även han var rädd att få sitta på förlossningen i en evighet, så vi kom helt enkelt överens om att vi tar det jävligt lugnt.

Min man satte sig på dass och jag packade i ordning allt vi behövde ha med oss. Lugnt och fridfullt.

Då hör jag en stämma från badrummet:

"Är du säker på att vi måste åka in?"

-Ja, alltså jo. Förklarade det här med värkar.

"Så dom bad dig åka in?"

-Jo

"Och vi är nu säkra på att du verkligen måste in den här gången?

-Ja, vi borde åka nu.

När min man väl var klar på dass, så packade vi in oss i bilen och åkte. Vi kom överens om att köra lugnt och stilla för att slippa sitta på sjukhuset i massor av meningslösa timmar. Jag tror aldrig att vi någonsin har kört så sakta. Efter vägen insåg vi att vi måste äta något, då vi båda endast fått i oss kaffe. Så vi stannade på macken i Kalix för lite lunch. Men klart som korvspad så tänkte hela jävla Kalix att lunch på macken är det ultimata en dag som denna. Så jag, mina värkar och min man rullade vidare till macken i Töre. Min man gick in för att hämta lunch och choklad medans jag satt upptagen med att hantera värkarna.

Mellan varje värk kastade jag i mig lite lunch och choklad om vartannat, jag vägrade låta mina värkar hindra mig från allt gott här i livet!

För er söder ifrån, från Karungi till Sunderby sjukhus är det ca 13,4 mil.

Väl i Råneå började dock värkarna ta över en del, så jag vände mig mot min man och bad honom snällt öka farten ganska ordentligt. Problemet var nu att vi var tvugna att lämna Balder hos min mor och samtidigt sätta ut Nallo på gården. Vi tog oss till Gammelstad. Väl på parkeringen får min man syn på en cheva som han tyckte var fin, han saktade in och gled saaaaakta förbi. Han var i sin lilla bil bubbla.

Det är helt underbart att min man älskar bilar, det är inte det. Men jag satt där och skulle föda barn liksom så jag ropar rakt ut FOKUSERA! Väl hos min mor gick det ju för övrigt käpprätt åt helvete. Nallo vägrade att gå ut, la sig ner på golvet och bara spjärnade med varenda muskel han har i kroppen samtidigt som förlossningen i princip var igång.

Efter många om och men så låg vi efter 97an i full fart till sunderby sjukhus. Väl framme så finns det inte en enda parkering ledig. Vad in i hela jävla helvete. Vad fan är oddsen för detta?! Wille släppte av mig utanför akuten. Jag tog min lilla väska och gick in. Bad första bästa sköterska att visa mig till förlossningen. Hon erbjöd mig en rullstol som jag sansat avvisade. Jag kan gå.

Väl uppe på förlossningsavdelningen kände jag att allt började trycka på, aj så in i helvete. En barnmorska stod bredvid mig och bad mig "ta värken", som om jag hade lust att omfamna och välkomna den med öppna armar. Hon bad mig sedan sätta mig ner och vänta.

Jojo det är klart att det är lätt för dig att säga så glatt när ett bowlingklot är på väg att klyva hela mitt jävla underrede. Svor jag för mig själv.

Samtidigt som jag hör Willes ord "underrede är underdelen på en bil Amanda, inte ditt könsorgan".

Underrede som underrede för fan.

Tillslut fick jag ett rum och dom kollade med kurvan hur bebisen mådde samtidigt som min man kom in i rummet. Sen kollade dom hur öppen jag var varav dom drog av mig kläderna i all hast, gick igenom lustgasens funktion med ultrafart och på någon sekund kom krystvärkarna och mitt i allt var hon ute. 16 minuter tog förlossningen, vi hann inte riktigt med allting själva.

Sen tappade barnmorskorna moderkakan på golvet. Men det reflekterade man inte så noga över.

Wille var lite skärrad efter hela förloppet då han fått höra mina djungelvrål som närmast kan likna med tarzan i målbrottet och en jävligt arg björnhona.

Men där var hon, vårat lilla mirakel.

Likes

Comments

Jag kan ju bjuda på lite uppdateringar så här på kvällskvisten.

På senaste har jag blivit min mans rese bihang, så när han åker och jobbar, är det bara packa väskan och åka med till Luleå. Han är lite less på mitt morgon prat som faktiskt oftast handlar om att jag måste äta. Men vi har kommit överens om att det är bäst att vi är nära varandra nu då jag kan kalva när som helst.

Jag och Wille har provat på det där att vara målare, det var faktiskt ingen höjdare.. Vi var tvungna att göra färdigt ett hörn i grov entrén, då jordvärme pumpen skulle börja kopplas på plats. Det skulle på primer, det skulle spacklas och slipas, det skulle grundas och sen skulle väven limmas på. Efter det kunde man börja måla, två hela jävla varav. Nä alltså jag är inte alls avundsjuk på min mor och fars yrkesval, sjukt tråkigt, ett evigt pillande och väntande. Men jag och min man insåg hur multitasking vi egentligen är. Sjukt stolta!

Det high fiveade vi på!

Det var väldigt kul att börja inhandla dom roligare sakerna till huset. Välja kakel, klinkers och diverse spännande pulver till allt möjligt som väger djävul. Med pulver så menar jag såklart fogmassa och golvfix. Men alla är så uppmärksamma på att jag är höggravid så all personal kommer springandes till undsättning som mina små personliga bärare.

Jag hatar verkligen att känna mig beroende av andra.

Annars så har även fönsterdekorerna börjat hitta sina platser, helt underbara är dom, är enormt glad över vårat val där!

I övrigt isoleras det för fullt. vilket också är ENORMT tråkigt att titta på. Ett mjukt pussel kan man väl säga att det är. Hela övre plan är fylld med isolering till förbannelse. Men det är ju alltid bra att inte frysa förstås. Har försökt hjälpa till, men min senaste upptäckt visar att jag tydligen har grava problem med att böja mig ner nu för tiden, det tar stopp. Så jag sitter mest och inväntar kaffepauserna, övervakar bygget och agerar som handräckning av diverse prylar, det duger jag till.

Våra vänner åkte på semester till Kroatien i söndags så deras hund Balder gör oss sällskap i en vecka. Gav mig fan på att gå promenader med dom båda i koppel, vilket går lite si så där, då det är två okastrerade hanar, ca 70 kg som drar framåt, åt olika håll för att sedan springa och kissa i kors eller om det är riktigt stressigt, på varandra. Då mina händer är så svullna så kan jag inte heller hålla normalt i koppel, så jag virar dom runt armarna. Folk måste tro jag är dum i huvudet, där går jag och viftar och far med armarna åt alla håll och kanter samtidigt som jag stundvis "springer" kors och tvärs över gatorna. Det är nog dom som är på promenad med mig och inte tvärt om. 

Om inte dessa två hyenor sätter igång min förlossning så vill nog inte vårat barn komma ut över huvud taget.


Likes

Comments

Jag har inte kunnat uppdatera då vi har spenderat några dagar borta från bygget. Men idag kom vi äntligen hem, hujja vilken hemlängtan jag haft. Tystnaden, stillheten, lugnet, djuren mina egna duschprodukter, ja allt. Det är tur att våra djur har varit i goda händer.

Men jag är några erfarenheter rikare och jag kan lova att min man är nog mer redo än någonsin på att ta sig iväg till BB när det väl är dags. Paniken kom i torsdags när jag var tvungen att ringa in till förlossningen varav hon på en gång ber mig ringa ambulansen för att ta mig direkt till Sunderby sjukhus. Inte direkt min plan. Förklarade snällt att jag inte alls ville ta ambulans då vi knappt har några här uppe, jag kände mig inte direkt döende trots all blodbrist som jag började få. Jag sa att jag ska ringa runt lite och kolla vem som är hemma i byn och kan köra mig istället.

Så här i efterhand känner jag mig som en tvättäkta tornedaling

"Ska ringa runt och kolla vem som är hemma i byn".

Haha ja jösses, jag finner inga ord.

Tillslut fick jag tag i svärmor som kom som blixten och vi påbörjade våran färd samtidigt som vi är illa tvungna att ringa ambulans och be dom möta oss mitt emellan Haparanda och Kalix i den lilla, lilla byn Björkfors. Det var min första färd med ambulans, inte alls så spännande som jag hade föreställt mig att det skulle vara. Min man spenderade sin tid i Luleå då han jobbade dygn samtidigt hade han lite halvt panik då han snällt fick invänta sin höggravida kvinna som är på väg till sjukhuset i ambulans, utan vetskap om vad som händer. För att förkorta förloppet så kan jag säga att efter mycket "kläm och känn" av diverse barnmorskor och läkare och diverse evighetskurvor så visade det att våran krigarbebis mådde bra i sin trygga lilla tillvaro. Men ingen kunde förklara varför min kropp reagerade som den gjorde. Men varje gång jag gjorde ett toalettbesök så skulle mina kroppsvätskor undersökas. Så dom behöll mig där under observation i två dygn. 

Men då insåg ju jag, smart som jag är vad som var på gång. Jag förklarade för Wille att det troligen är så att jag är döende, att det säkert är stora blodkärl i min kropp som brister, men dom vill inte säga något för att oroa mig så det inte påverkar bebisen. Han försökte i möjliga mån att trösta mig utan att dumförklara mig och ge mig stämpeln som fullkomligt galen.

Jag har tjatat på Wille i månader att han måste packa inför förlossningen så han är redo när det väl sker, att han inte bara står där i ren och skär panik.. Tillslut orkade jag inte vänta längre så jag packade åt honom. Väl på förlossningen så insåg jag att jag har packat allt åt Wille och åt bebisen, men jag hade minsann inte packat någonting åt mig själv förutom små reseflaskor jag fyllt med schampo, balsam och tvål. Uppenbarligen ansåg jag att det var det viktigaste. Jag kan då minsann säga att jag blir påmind om hur duktig jag är av min man varje dag. Hatar när han har ett så stort övertag, han blir så äckligt nöjd när han har rätt.

Tur att älskade mami kunde komma med lite kläder.

Sista natten fick jag sova med Wille på patienthotellet. Rena rama lyxen om man bortser från "the walk of shame" jag var tvungen att göra till och från. Det är ju som en bit mellan förlossningen och patienthotellet. Aningen för långt. När jag förflyttade mig till hotellet så var jag ju tvungen att ta med mig en grej jag kallar potta så dom kunde fortsätta undersöka undersöka mina fantastiska kroppsvätskor. Där går jag, magen och våran nyfunna vän "pottan" på en fridfull promenad genom hela jävla sjukhuset. Med ett påklistrat, aningen ansträngt leende. Det jävliga är ju att man inte är så jävla snabb heller för den delen. Allt går enormt sakta och långsamt, en paus här för att hämta andan och en paus där för att vila fötterna lite.

Nä vi gjorde inte så mycket mer än äta, vila, visa diverse kroppsdelar och kroppsvätskor för okänd sjukhuspersonal, dansa runt sjungandes i nättrosor och en jätte binda med min enorma mage, enormt sexigt!

Men vi har haft kul trots omständigheterna och vi hade varandra. Vad mer kan man begära? 

Efter mycket om och men fick vi åka hem. Vi hade så bråttom att jag fortfarande hade nålen kvar i armen när vi kom från sjukhuset.

Väl tillbaka på vårat bygge upptäckte vi att det hade hänt en hel del grejer. Rafael har varit enormt snabb och driftig. Vid sin sida har han haft min svåger som dragit lite el under sin lediga helg samt min svärfar som hjälpt till att flytta diverse byggmaterial ute på tomten.

Min man var oerhört taggad att äntligen få komma tillbaka till bygget och börja snickra igen. Fullkomligt förståeligt.

Nu är några av alla mellanväggar uppe, isolerade och sen med spånskiva samt med gipsskiva på diverse ställen. Så framåt går det minsann.

Fortsättning följer.

Likes

Comments