Mycket har hänt sedan mitt senaste inlägg. Några nutella burkar, stress, ett par semlor (med extra mandelmassa såklart, viktig detalj!) och extremt många koppar kaffe senare så fick vi beskedet att vi fick flytta in. Två dagar innan julafton. Kände lite stress då vi detta år valde att vi inte skulle röra oss en meter på julafton. Vilket ledde till att familjen på Willes sida kom hem till oss och firade jul. Hur fin jul som helst! Min allra första jul som jag anordnat alldeles själv, jag menar det kunde ju inte bli annat än bra.

Det är ju det här med ett hus, att man har en hel livstid på sig att iordningställa allt. Ja, jag ljuger för mig själv, upprepar allt som människor säger för att lugna min stressade själ. Men självklart har jag fortfarande extrem panik när jag ser mig omkring och det är miljoner saker kvar att ordna, inreda och strukturera. Men min man känner lugnet, han satsade stort och kom hem med porrbelysning till självaste toalettstolen han. Jag har alltid drömt om att sitta och titta när jag gör en touchdown på toaletten i hela universums olika färger, så sjukt spännande! Helt fantastiskt att denna man kan läsa mina tankar.

I januari började jag studera till förskollärare, I know, hur orkar jag egentligen? jodå jag är ju bara helt fantastisk, ni kan kalla mig superwoman. Men även superwoman blir svag, sitter och gråter i panik och frustration över situationen ett antal gånger i veckan och sliter av sitt hår. Så livet just nu består i stort av en 5 månaders bebis, 100% studier, en tik i höglöp och en ny kastrerad hanhund. Ni kan ju bara tänka er kaoset. Allt handlar om multi tasking på en extremt hög nivå.

Men det fixar väl jag!

Jag och Finland är oense. Jag som älskat Finland så högt! Men vad fan jag blir så oerhört jävla besviken. När jag väl körde över isvägen för att jag skulle handla mandelmassa till semlorna på fettisdagen så har dom inte mandelmassa? jag menar vad fan är problemet? På självaste jävla fettisdagen? jag var så arg, så frustrerad, jag kände hur jag var nära till gråten. Då kommer den finska lilla expediten och pratar sitt finska språk som jag uppfattar som en form av mandelmassa recept, varav hon visar ett recept på mandelmassa PÅ FINSKA. I och för sig, jag var ju i Finland så vad förväntade jag mig? Jag förstod socker och mandel, vilket är ganska uppenbart då det typ är huvudingredienserna i mandelmassa, men sen tappade hon mig. Jag försökte på ett fint sätt säga att jag löser det, men jag får en känsla av att vi inte riktigt förstod varandra. Men helt allvarligt, hade jag nu velat göra en egen mandelmassa från grunden så hade jag väl ändå för helvete gjort det istället för att köpa färdig? Alltså seriöst, ingen mandelmassa på självaste fettisdag? Nej, det är absolut inte okej, jag och Finland behöver verkligen en paus i vårat förhållande.

Här nedan får ni ett ultra långt bildspel.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hans har försvunnit. Men vi vet ju alla att han inte har flugit iväg, så han är nog här någonstans och gömmer sig.

Innan jag åkte till Luleå så var det spackling, slipning och målning på schemat. Vi hann halvvägs med det. Men min svärmor fortsatte arbetet medans jag och Julia var i Luleå. Det är bara lite som är kvar av det nu.

Anledningen till att jag for till Luleå förra veckan för att få lite utrymme och lugn och ro under allt kaos här hemma. Samtidigt som Julia inte sover alls på nätterna. I Luleå har jag bara haft pyjamasparty hela dagarna med Julia och försökt få lite julstämning när jag fått hjälp av min fantastiska mormor med alla förberedelser inför jul. I vanlig ordning sitter vi där och rullar flera kilo köttfärs, men alltid är det lika mysigt. Under den tiden vi var borta har det hänt så otroligt mycket på bygget. Det var så spänd över att få se all framgång på bygget när svärmor och Willes faster kom och hämtade mig. Hur fina är dom inte som kommer från Haparanda för att plocka upp mig och Julia? Riktiga Guldklimpar!

Jag går omkring och är allmänt hormonell, grinar över att jag inte gått ner alla gravidkilon att jag är "fet och ful" vill jag minnas att ordvalet oftast är.

Wille brukar alltid säga att jag är "fin som jag är" och jag kontrar ofta med "fin som jag är med finnar flott hår och glasögon" samtidigt som jag trycker i mig en längd med saffransbulla eller något annat sliskigt i vanlig ordning, en ond cirkel. Jag vill ju tro att jag är nyttig, uppenbarligen är det extremt dålig självinsikt och förnekelse. Men när den lilla sötsaken når mina smaklökar så finns det inga bekymmer i världen. Ja jag hörde precis hur sjukt det låter, men så är det. Jag är en gottegris, har alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara det. Jag måste bara helt enkelt lära mig att leva med det. Som småbarnsförälder får det gärna vara lördag hela veckan om ni frågar mig. Speciellt när man lider av sömnbrist, då är socker en fin fin tröst. Jag väljer gärna fikabröd över mat, helt allvarligt.

Svärmor och Willes faster la ner sin själ i städningen i huset under helgen. Det är helt sjukt hur hårt byggdammet sätter sig alltså. Man får skrubba till förbannelse..

Det har kommit klinkers i hallen, väggarna till skrubben under trappan har kommit upp. Klinker i lilla toaletten och kakel på väggarna både i duschrummet och lilltoan är färdigt. Sotaren har varit och besiktigat skorstenen. Tvättställen har hittat sina platser och det har även toaletterna. Vilket gör min man väldigt nöjd, då jag till och med fick en video på snapchat med invigningen av toalettstolen under

"premiär-skiten".

Romantiken flödar i vanlig ordning, känner mig ytterst hedrad som hustru.

Det har kommit leveranser, både av tvättmaskin, torktumlare, och tak duschar. Även allt det har hunnit hitta sig till sin plats. Bastun, det som vi alla har väntat på med spänning har också kommit och funnit sig till rätta. Jag är förvånad över hur snygg den faktiskt blev, det var verkligen inte som jag hade föreställt mig utifrån ritningarna vi hade. En glädjande överraskning helt enkelt.

Idag har varit en dag då det har hänt väldigt mycket. Jag och Julia var först på bygget, kanske inte så konstigt när hon inte sovit hela natten varav hennes mamma behövde sysselsätta sig. Sen kom gubbarna. Jag satte mig direkt och började skrubba all klinker i dusch rummet, med en diskborste, vilket jävla straff. Usch, fy, blä och jävla tvi. Det värsta är nog vetskapen om att det måste skrubbas ex antal gånger till.. Jag kan tyvärr inte se fram emot det. Jag kände mig verkligen som askungen, fast en lite bittrare version skulle jag väl vela säga.

Wille och svärfar har donat med att lägga silikon längs kanter i våtrummen och svärmor har behandlat bastun. På dagen kom utbildning nord och påbörjade läggningen av badrumsmattan. Jösses så snyggt det blev, blev lika kär i mitt golv som när jag såg det för första gången. Oj vad jag kommer trivas där inne. Dom kommer tillbaka imorgon för att lägga badrumstapeten. Tydligen måste vi ha en jävla bård till det.. vad är det för svammel? snacka om 90-tal.

Under eftermiddagen började Wille och Rafael att göra färdig balkongen och strax där på kom den positiva trappmannen för att hel färdigställa trappan.

Igår blev det slutbesiktning och den blev godkänd! Nu kan vi bocka av att vi har överlevt att

"bygga sitt eget hus"

från att göra listan. Till detta kan vi även tillägga

"skaffa barn" & "kolik".

Kom ihåg ordet ÖVERLEVDE. För det är precis det vi har gjort. I nöd och lust säger man, och det har varit extremt jävla mycket nöd på senaste tillsammans med ständiga motgångar, så jag ser fram emot den dagen han där uppe (om han nu existerar) ger oss om än så lite, ersättning för alla motgångar, krigande och slit.

Men då visar det sig att den bittra tanten på kommunhuset som ska sätta dit sin namnteckning på formuläret är på semester och återkommer efter nyår. Alltså, jag blir ju inte förvånad. Imorgon tar vi nya tag för att kolla om någon annan har befogenhet att skriva under besiktningsprotokollet eller om man kanske kan lösa det på något sätt så att vi kommer oss in innan jul eller om det rent utav har skitit sig totalt.

Jag får veta mer om hur situationen ser ut imorgon.

Nu somnade min känguru unge så jag måste försöka få åtminstone en timma ihållande nattsömn innan jag förlorar både humör & förstånd. Om jag inte redan har förlorat dom, om inte så är det riktigt, riktigt nära.

Likes

Comments

Nu kände jag att det var ett tag sen jag uppdaterade er. Det har som vanligt hänt en hel del på bygget. Rafael har fixat så att alla lister, dörrkarmar och dörrar har hittat till sina platser. Svärfar håller på med klinker och kakel i relaxen och duschrummet, vilket Wille tycker är helt fantastiskt då han själv inte ville göra det, medans Henning och Wille har monterat upp mina materiella barn, köket och tvättstugan. Som jag har väntat och längtat efter detta! Jag har stått och verkligen beundrat mitt kök, även om det inte är helt klart, så är jag så sjukt nöjd Jag har så otroligt bra smak. Sen att min man är nöjd med sina "manliga" saker som han valt till köket (fläkten, spisen, micron & ugnen) det är ett riktigt plus då det faktiskt är han som lagar mat i detta hushåll.

förra veckan var vi iväg och kikade på lite färg till våra trappsteg, och jag måste då säga att det blev otroligt tjusigt, vi är jätte nöjda. Min kära mor har varit här en sväng och målat sista varvet i allrummet och relaxen. vi fick montera ner våran fina tillfälliga trappa så att mamma kunde fixa väggen inför ankomsten av den ordinarie trappan. Trappan har vi valt att ta från Trä och design här i Haparanda.

Här hemma kämpar vi för fullt hela familjen. Att hålla ut, hålla ut lite till. Andas, och räkna till tio. Allt för att orka nu under slutspurten på bygget.

Wille kämpar på och stressar med bygget. Julia kämpar med att få in hela näven i munnen. Diva kämpar med att få ha sin mat ifred. Jag kämpar med Julias kolik samtidigt som jag försöker hålla alla mätta, nöjda och glada och på det försöker jag hålla mig själv levande utan att bryta ihop och tappa fotfästet totalt. Mitt emellan alla miljoner amningar, spyande, blöjbyten, ensamhet, rastande av hundar, kolik, självförakt och tröstätande (mestadels saffranslängd med mandelmassa i) om än så i bara två minuter så får jag bryta ihop i tystnad. Tömma mig på alla hopplösa känslor, gråta lite för att sedan resa mig upp och vara starkare än någonsin igen. Har jag turen på min sida så hinner jag även med en dusch.

Snart, snart är detta projekt över. Vi kan leva tillsammans som en familj och spendera kvällarna ner mysandes i soffan. Allt blir vardag igen och våra rutiner kommer tillbaka. Jag saknar speciellt kvälls rutinen med mina älskade kattpojkar, en halvtimme med enormt mycket kärlek innan man somnar till ljudet av deras brummande spinnande. Det är tur att dom är hos så kärleksfulla människor som värnar om dom när vi inte kan. Snart är vi tillsammans, hela familjen under ett och samma tak. Längtan är total.

Den enda som verkar extremt nöjd och tillfredsställd med situationen just nu är våran kalv Roy som stolt spatserar med Hans i munnen på promenad direkt han får gå ut. Hans är en död stelfrusen sjöfågel, som Roy har valt att behålla som sin trogne utomhuskompis. Klart mitt husdjurs kompis (husdjur?) skall ha ett namn.

Annars har vi haft en hel del strömavbrott här i Karungi. När strömmen var borta som längst ringde jag min kära svärmor och sa att vi kanske var tvungna att åka till henne då hon har kamin, om strömmen inte var tillbaka inom en halvtimme. Min svågers hus är gammalt så det blir kallt fruktansvärt fort. Varav jag berättar för henne lite små chockad att strömmen minsann har gått på finska sidan också, även hon blev chockad och vi konstaterade helt enkelt att detta absolut inte tillhör det normala. Dagen efter låg jag dubbelvikt i skratt då jag väl kommer ihåg min och svärmors djupa samtal under natten. Alltså vi har ju en jävla ö mitt emellan oss och finska sidan, klart som fan att det var jävligt mörkt där ute. Jag vet inte riktigt vars jag befann mig geografiskt sätt i mitt lilla huvud, men uppenbarligen inte här längst söderut på kyrkholmen.

Igår kom den glada positiva trappmannen och monterade upp trappan med hjälp av Wille. Vi hade även utbildning nord på besök för att kika på det stora badrummet på övre plan som deras elever skulle ta sig an som projekt med mattläggning. Det är lite med skräckblandad förtjusning som jag överlåter min vackra badrumsmatta i deras händer. Mer skräck än förtjusning om jag ska vara ärlig.

Idag har min svåger varit på bygget hela dagen och Rafael hade också varit där och jobbat på. Jag blev otroligt nöjd över min svågers arbete med lysena i smygen på våra stora fönster i allrummet, det blev riktigt, riktigt bra. Han kan verkligen det där. En av dom få människor jag gett helt fria tyglar till, jag litar fullkomligt på hans omdöme.

Det är nu man kan börja skymta ett slut på detta bygge. Övervåningen är i princip klar, det är bara stora badrummet som inte är färdigt. På nedre plan är det fortfarande saker kvar att göra, lite pillerjobb på både kök och tvättstuga. Bastulavarna och aggregat kommer nu till veckan, även leveransen av tvättmaskin och torktumlare. Våtrummen på nedre plan är inte riktigt klara ännu, fortfarande kakel som ska läggas.. Sedan skall det komma taklister på plats, men dom kommer Wille med på måndag då han går av sina skift. Hallen ska slipas och målas två varv och klinker skall sättas på plats.

Nu skriker mitt barn att det är dags att amma för 711e gången. 

Det ska bli spännande att se om man har några bröst kvar efter detta eller om man helt enkelt ser ut som en enda stor jävla röv.

Önska mig en god amning & en god natt.

Likes

Comments

Jag måste ju medge att det var en otrolig fröjd för ögat att komma hem och det första man ser när man öppnar dörren till huset är att golvet och taket är på plats i allrummet. Helt fantastiskt! Där står min svärfar och har byggt upp större delen av kroppen till skåp/lådsystemen i köket. Man kunde se en början på något vackert! Igår kom Henning upp och han och Wille fortsatte detta plockepinn som består av diverse prylar som tillslut ska bli vårat kök. Men när jag står där och tittar på denna oreda av högar med prylar i diverse former och storlekar så insåg jag att det där, det där mina vänner krävs det tålamod för att bygga upp. Jag är en sådan människa som absolut inte har det när det gäller materiella ting. Så vi får helt enkelt tacka skrållan att hon är min fina ursäkt att dra mig tillbaka. När jag väl tar mig upp på övervåningen ser jag att Rafael har fått listverk, dörrkarmar och dörrar på plats. Ja jösses vad mycket som kan hända på en vecka!

Det är ju klart som korvspad att det bästa blev klart först i köket, min underbara sittbänk under fönstret! Där kommer jag spendera mycket tid sittandes och filosofera över livet medans min man lagar sin fantastiska mat åt mig. Längtan jag känner just nu är så total!

Allt är bara så otroligt spännande just nu! Känslan går faktiskt inte att beskriva. Det är alltid massor av nya saker som hänt när jag tar min lilla känguru-unge och går över och kikar.

Jag har helt glömt att visa er våtrumsmattan som hamnar i stora badrummet på övre plan, jag är helt kär i den! Dock får jag inte samma känslor och respons tillbaka från diverse familjemedlemmar som tycker den ser ut som skit. Men jag är helt såld, smaken är som baken, som någon konstig vis människa sa.

Min svåger har fått upp uttag lite varstans i huset, och stor del av belysningen är på plats. Man kan nästan känna hur slutet närmar sig mer och mer på detta bygge.

Nedan bland bilderna ser ni en badrumshylla, med värsta multifunktionen, den måste införskaffas när vi väl skaffar oss ett badkar. Rena rama livsglädjen att lägga sig i badet. Dock är drömmen om mitt badkar ganska långt borta just nu, en sak i taget.

Samtidigt så vill jag bara ha, och ha, och ha. Jag vill ha ditt och jag vill ha datt. Jag vill inreda, helst på en gång. Men jag måste ta mitt vuxna förnuft till fånga och helt enkelt inse att jag är en fattig liten hemlös husmus och att jag helt enkelt inte kan inreda detta hus över en natt. Samtidigt som jag skriver detta så känner jag hur jag blir tjurigare och tjurigare, som ett litet barn över något jag inte kan få.

Men vad är väl en bal på slottet liksom?

Vi kan ju inte bo på min svågers vind i all evighet.

Likes

Comments

Hej hopp i min älskade bebisbubbla!

Jag och Julia har investerat i en babybjörn, jag är frälst. Det bästa köp jag någonsin gjort. Jag är så lycklig. Julia med sitt hjärta mot mitt samtidigt som jag har händerna fria, ojoj, ren och skär lycka. Jag hyllar den till skyarna!

Min lillasyster har fått mig att sluta äta Nutella. Hon förstörde min glädje med sin predikan om hur mycket kalorier en burk innehåller. Så när hon var här tittade hon på mig medans jag tryckte i mig en halv saffranslängd samtidigt som jag utbrister lite panikartat:

"allt är nyttigare än nutella".

En finfin skenmanöver på sockerfronten. Ja, jag försöker intala mig själv om hur nyttig jag är.

Inatt hade Julia en jobbig natt och jag var helt slut i armarna och orkade inte vagga henne på samma sätt. MEN jag upptäckte att om jag har henne liggande på bröstet och spänner rumpmusklerna om vartannat så blev det ett gung hon gillade. Så vi körde på det. Men idag har jag en väldigt konstig träningsvärk i röven. Det är mycket irriterande. Jag blundar för hur otränad jag har blivit. 

Det jag inte ser det finns inte. 

Det känns...

Förra veckan hände det en hel del på bygget. Mamma var upp till oss och målade färdigt alla väggar på övervåningen. Så nu är hela övervåningen i princip klar. Till och med en dörrkarm har kommit på plats! Tak och golv på övervåningen är på plats och min svåger har fixat dit spotlights. Samtidigt som han leker med lite kablar. Jag vet inte riktigt vad han gör, men huvudsaken är att han vet. Mamma har äntligen lärt mig att tapetsera, och mitt första mission blev ju såklart Julias sovrum. Förstår faktiskt inte hur man orkar jobba som målare och tapetserare, det är verkligen inte ergonomiskt någonstans. Och den där jävla bocken som skall flyttas konstant. Nej jag fick upptäcka att det inte riktigt var min grej, men nu vet jag hur det ska gå till, om jag känner för att tapetsera i framtiden. Jag kommer nog inte alls att känna för det. Jag kommer nog anlita någon som gör det åt mig istället. Typ mamma och pappa. Jag är lite klent vaggad på den fronten.

I övrigt så höll muraren på med skorstenen och när den väl var på plats så parkerade han fram ett helt jävla pussel av stenar med siffror och bokstäver på sig, ja jösses! Här går jag och tror att det bara är någon enstaka grej man bara sätter på plats, så är den färdig liksom. Men det där var det största tyngsta pusslet mina ögon har skådat. Men nu står den där, ståtlig och fin, och bara väntar på att få agera som mysfaktor.

Leveransen av kök och tvättstuga kom även under fredagsmorgonen, ett rejält lass kan man säga. Det fyllde upp en stor del av garaget. Jag väntar med spänning tills det är dags att skruva ihop fanskapet. Det är så spännande att det pirrar i hela kroppen, åh jag är så otroligt otålig. Kan knappt vänta!

Bastupanelen är på plats och det är även stuprännorna.

I söndags åkte jag och Julia till Luleå för att vara ett par dagar. Våra dagar ser väldigt lika ut. Jag gör i ordning henne samtidigt som jag själv går i pyjamas hela dagarna. Helt gudomligt. Jag, Julia, pyjamas och kaffe, perfektion. Hos mormor hittar man alltid massa roliga saker. Provade bland annat en peruk som tog mig till 80-talet. Era små stackare som permanentade er till förbannelse, vilken era. Tack gode gud att den tiden är över och för min del får det gärna får förbli så.

Mormor har även en spegel mitt emot toalettstolen. När man sätter sig på toaletten och ser sig själv vet man inte riktigt hur man ska bete sig. Antingen så tittar jag runt i badrummet som en idiot på allt annat än spegeln. Eller så sitter jag och gör fula miner samtidigt som jag kollar hur många dubbelhakor jag kan få ihop under mina fula miner. Ibland så sitter jag där och bara dumstirrar på mig själv när man sitter där nerspydd, håret åt alla håll. Ögonen är så rödsprängda att det ser ut som att jag krökat i en vecka och inte riktigt nyktrat till samtidigt som ringarna under ögonen är mörkare än julmust. Jag kan inte bestämma mig om spegeln är bra eller dålig. Den håller mig åtminstone tankspridd, så man inte är helt jävla körd i huvudet.

Här om natten skrek Julia i tre timmar, när hon väl blev tyst passade jag på att byta hennes blöja. Då pruttar hon, och det bara flyger bajs lite varstans. På täcket, på, lakanet, på min pyjamas. Jag kände verkligen där och då att

"Nej, jag orkar inte, jag orkar inte!"

Tröttheten var total och hade helt tagit över. När hon väl hade lugnat sig kunde jag pusta ut. Bajs sängen fick helt enkelt vänta, det fanns inte en tillstymmelse av ork och vilja. Vi var helt slut båda två så vi la oss helt enkelt ner och somnade.

Tänker tillbaka till då min man satt bredvid mig en morgon på sängkanten och beskriver hur trött han är. Där sitter jag och bara stirrar på honom med rödsprängda ögon av trötthet och tårar då Julia haft kolik hela natten. Så här i efterhand förstår jag hur trött och slut han också är. Han jobbar verkligen dygnet runt för att få huset klart. Men just då kunde inte jag ta till mig hans trötthet. Vi är helt slut båda två, fast på helt olika sätt.

Klarar vi detta, att bygga hus samtidigt som vi har en nyfödd bebis som dessutom har kolik, ja då klarar vi fann allt.

Nu kanske ni undrar vad som har hänt på bygget denna vecka, och helt ärligt så har jag inte en jävla aning.

Fick till mig att plattan på neder våningen har slipats då det var lite ojämnheter, och foam samt golv på nedre plan verkar ha satts på plats. Dom har även sprutat in lösull i mellantaket. Jag tror det heter så, jag vet inte. Nu säger vi så iallafall, för jag har ingen här som kan förklara mer djupgående på mina frågor. Tycker även att mina ögon skådar att det har kommit upp en dörrkarm och en dörr på bilden Wille har skickat. Ska bli otroligt spännande att komma hem på tisdag och se allt som hänt.

Jag lovar att uppdatera er mer då.

Här kommer en bildbomb.

Likes

Comments

Här ligger jag och tänker tillbaka på livet som gravid. Hur jag svor och var irriterad då det inte riktigt gick som jag hade tänkt mig. När man knappt kunde gå, sätta sig upp i sängen, ja inte ens diska då fingrarna var som korvar fyllda med vätska. Jag kunde knappt göra någonting. Jag kände mig helt hjälplös och oduglig. Bara tanken av att duscha var jobbig. Men jag köpte mig en pall. En helt fantastisk pall. Där satt jag i duschen och filosoferade på livet, ja duschningen kändes mitt i allt inte alls lika jobbig helt enkelt med min lilla pall.

Livet som småbarnsförälder är lite tvärtom och på ultra speed. Förutom att man är några kilo lättare,

(om man bortser från den fladdrande bulldegsmagen man fick på köpet) ¨

man kan inte göra så mycket mer än att bara vara i sin lilla rosa bebisbubbla. Att duscha är lite av en bristvara och när det väl sker så är det på enormt snabba ackord. Min man är ju på bygget från morgon till kväll så det är jag och Julia som håller en någorlunda ställning här hemma. Direkt man ska göra någonting så är det höga skrik i ren protest. Men när man dör av tristess så sover hon så gott minsann. Man har blivit enormt multitasking som mamma. Att skita och amma samtidigt är faktiskt ingen ovanlighet. Nej det är inte omöjligt att kunna torka sig efteråt när man sitter där. Ni kan kalla mig superwoman, det är helt okej.

Under graviditeten hann jag även med att bajsa ner mig, järntabletterna gjorde att magen slog bakut. Jag kände bara att nej alltså det här händer inte, det här händer bara inte. Jodå, det hände. Otroligt förnedrande, men jag vill se det som att det gjorde mig starkare på något vis. Sen kissade jag även ner mig en gång, en rejäl nysning kom på oväntat besök när jag var höggravid, då var det kört. Ja, allt ska man vara med om! Jag tror ju på att det finns en mening med allt, men i det här fallet har jag lite svårt att se det faktiskt. Nu undrar ni säkert hur jag kan skriva detta för allmänheten, helt ärligt så bryr jag mig inte om hur ocharmig jag är. Livet är inte lätt.

Åter till nuet.

Julia har fått en ny vinteroverall av mamma nu när vi går mot kallare tider. Den är lite stor men den gjordes inte i mindre storlek och hon kommer ju ändå växa i den. Jag har alltid velat ha en gungstol, och nu har mamma hittat och köpt en åt mig. Min alldeles egna, fina, fina gungstol. Vi kommer spendera mycket tid tillsammans jag och min gungande vän. Tack snälla, fina, underbara lilla mamma!

Förra helgen kom en stor del av familjen på besök, det är så mysigt när dom tar sig tid att komma hit och umgås. Man får passa på att suga åt sig all kärlek och värme tills nästa gång!

Jag har inte uppdaterat er på husbygget på länge och det har hunnit hända väldigt mycket sedan sist.

Förra veckan kom mamma och pappa med deras praktikanter och började spackla och måla invändigt på övre plan. Det är så spännande nu då allt som görs är så synligt, det är som de roliga som sker nu. Det är spännande precis varje dag!

Wille har även monterat upp ventilationen och aggregatet till det på plats. Alltid fint att andas ren luft har jag hört. Rafael har börjat med all grund i våtutrymmena, lagt tätskikt och flytspacklat. Han har även lagt golvkakel i bastun.

-Tätskiktets uppgift är att skydda de delar av golv och väggar som inte tål fukt. Det är viktigt att tätskiktets egenskaper inte försämras under livslängden och att de tekniska och kemiska förutsättningarna inte försvagar tätskiktet. Förutom kravet på vattentäthet, finns också krav på ångtäthet. Ångtätheten skyddar organiskt material i byggnaden mot bakterier.

Kopierat från nätet och inklistrat speciellt för er som är korkade, har absolut noll insikt i husbygge och dess innebörd, precis som jag.

Under helgen började Wille och svärfar att lägga tak på övervåningen. Min svåger har även varit på bygget och fixat lite el grejer i huset. Henning kom till världsmetropolen igår och takläggningen fortsattes. Idag anslöt sig även morfar till oss, så han och Henning har börjat lägga golv. Jag är otroligt glad över vårat val av golv, riktigt, riktigt tjusigt!

Muraren kom idag och började med skorstenen till kaminen. Vi pratade inte alls med varandra då han endast var finsktalande. Så jag överlät snacket till Rafael och morfar. Det är jävligt fint att vara tvåspråkig, synd bara att man inte är det själv liksom. Nåväl, jag har ändå ingen större ambition till att bli det just nu heller för den delen. Morfar berättade att muraren hade svårt att se att vi skulle bli klara innan jul. Då kände jag att det var nog lika bra att vi inte kunde kommunicera med varandra, tänker lite i förebyggande syfte, man vet aldrig vad man råkar hiva ur sig när man är sömnlös, hormonell och allmänt jävla trött. Så kommer den lilla nissen och tycker och tänker, lite för mycket.

Svärmor kom över under eftermiddagen och förgyllde min dag med sin tid och umgänge över lite kaffe och kaffeost. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne, hon ställer alltid upp. Jag är verkligen lyckligt lottad när det gäller min familj.

Hur som haver, här har i en rejäl bildbomb.

Over and out.

Likes

Comments

Här sitter jag. Rund och go, med kaffekoppen i högsta hugg och nutellaburken inom synhåll. Jag som tappade allt sötsug under graviditeten, jag var så stolt och nöjd samtidigt som jag hånade min man då han mitt i allt fick ett sötsug. Nu sitter jag här, dag ut och dag in, med en nutella burk i närheten. Det är lite som om mina gravid cravings kom lite för sent. Nåväl, nutella är syndigt gott, och jag känner absolut ingen ångest över mitt sjuka beroende än så länge, jag har valt att accepterat de jag inte kan förändra helt enkelt. Genom denna acceptans når jag vägen till ett sundare tankesätt.

Lite winwin situation det här.

Nutella = glad mamma & glad flickvän = Harmoni

Annars så har vi äntligen lyckats flytta ut från lägenheten, min svåger var snäll nog att ta emot oss, så vi har flyttat in på hans vind. Trångt och jäkligt, men samtidigt väldigt mysigt. Så jag har sysslat med adressändring, köp av en brevlåda och en massa tråkigt pappersarbete.

Tusen tusen tack älskade mami för all hjälp med flytt och städ! Vad vore jag utan dig?

Inte född ioförsig..Nåväl jag älskar dig till tusen!

Nils-George och Kent-Elvis fick äran att bosätta sig i Nikkala hos Willes faster och hennes man tills huset är klart. Tack kära svärmor för att du ställde upp mitt i allt kaos och körde dom dit!

I övrigt kollar jag på inrednings idéer och lite färg och tapeter. Wille valde fondtapeten till lilleskruttens rum. Han var så stolt, vilket gjorde mig alldeles varm inombords! I samma veva utbrister han:

"Då kan hon sitta i sitt rum och sikta med ett hagelgevär på kaninen!"

vilket förstörde vårat fina lyckliga lilla familje moment.

På tal om lilleskrutten, hon är nämligen inte fröken namnlös längre, hon fick namnet Julia Lundström. Och jag sa till min man att om vi inte alla tre heter Lundström inom en framtid så byter jag efternamn på henne. Sådär, nu vet hela internet om min fina pik också. Det ska sättas press i tid.

I övrigt arbetas det för fullt på bygget. Gubbarna har fixat golvvärmeslingorna till övervåningen på plats och golvskivorna ovanpå det. Henning har hämtat allt golv från XL bygg, och Wille har fraktat det till huset. Rafael färdigställer huset utvändigt och sätter alla tillbehör till stuprännorna på plats. Min svåger har fixat all fasadbelysning och det blev så otroligt snyggt! Vill ni se mer än bara denna bild så får ni väl helt enkelt åka ut till kyrkholmen och kika.

Sen har vi blivit stolta ägare till en underbar Tulikivi, bild på den ser ni nedan. Så Wille mötte muraren igår som var förbi och kikade vars kaminen skulle stå.

Jag har mer bilder, men dom är i kameran som är i garaget.

Samtidigt så har jag inte tid att uppdatera mer just nu.

Hejhej.

Likes

Comments

Här ligger jag med lill tösen på mitt bröst. Håret mitt är fyllt med spya, det kan man väl även säga om tröjan jag har på mig. Men vet ni vad det är helt okej.

I don't care

För jag räddade upp situationen genom att spraya på mig min nya favorit parfym. Så jag luktar sjukt gott. Luktar man gott så känner man sig helt enkelt snygg och erotisk. Vilket gör att allt känns helt okej!

Jag är snygg ändå, jag lovar.

Köket är nu beställt och även allting till tvättstugan, längtar enormt tills det kommer! Som ett barn på julafton faktiskt.


Under veckan har det hänt otroligt mycket. Henning har varit på bygget tillsammans med resterande gubbar Wille, svärfar, Rafael och Sebbe. När min morfar hade en ledig dag, anslöt även han sig till bygget med sin hjälp.

Varje vecka ska vi iväg till BVC med lill tjejen, det är tur jag har en svärmor som älskar att följa med. Hon förgyller den tråkiga resan och gör den mysig med sin närvaro och idéer. Det har blivit lite av våran vecko-dejt.

Mellanväggarna på övervåningen börjar ta form med isolering, spånskivor och gipsskivor. Ventilationssystemet har kommit till bygget och Wille har tagit ritningarna som såg ut som en otroligt kodad skattkarta för matematiker, var mest streck i olika färger med massa konstiga koder med bokstäver och siffror. Jag gav gladeligen bort dessa till min man! Stackars sate.

Under helgen så kom min älskade mormor hit för att hjälpa mig, så otroligt mysigt! Med hennes hjälpande hand fick jag några extra kartonger packade, tvätten tvättad. Sen tog hon allt det tråkiga skit görat som jag kallar det, men som hon anser är kul. Putsa fönsterna samt rengöra ugnen och spisen. 

Varsågod att ta för dig av min smuts! 

I övrigt levererade mormor som alltid enormt med omtanke, skitsnack och massvis av kärlek!

Sen anslöt sig även min kära mor under helgen. Hon passade på att göra färdigt väggarna i tvättstugan. I övrigt förgyllde hon mina dagar och lyste upp dom. Min mamma är verkligen min bästa vän. Men jag blir alltid så ledsen och dyster när hon åker. Det är tur hon kommer tillbaka i helgen.

Jag däremot, jag håller mig på hemma plan med tösen. Jag försöker promenera till bygget och fota lite då tillfälle ges men det blir inte så ofta tyvärr. Vid varje powernap hon tar så passar jag på att packa ihop lite kartonger här och där.Eller så passar jag på att ta mig en dusch på ultra-speed och hoppas på att hon inte hinner vakna, det är lite som rysk roulett det där med duschningen. Det är bara så över jävligt att springa dyngblöt med shampoo eller vad för skit du höll på med ut ur badrummet för att sedan bli iskall genom märg och ben. Så står man där kall, blöt och jävlig. Hade nästan varit trevligare att gå varm och nerspydd, åtminstone i väntan på att min man kom hem och avlöste mig så duschen kunde bli mer förnöjsam och stilla.

I övrigt, lägenheten vankas tom, och det har till och med börjat eka. Nu under veckan börjar vi föra alla grejer till garaget och på söndag flyttar vi in på övervåningen hos min svåger tills dess att huset står klart.

Jag älskar min stora feta tornedalska familj, all kärlek till er!

Likes

Comments

Här sitter jag. Ny duschad, ren, fräsch och luktar jävligt gott. Livet känns allmänt behagligt kan jag säga.

Tills min dotter skriker och det blev som att syndafloden brast. Det bara forsar mjölk ur brösten, ner längs magen. Ja det var den lilla stunden av tillfredsställelse.

Tack för den fina stunden, tills nästa gång. Gud vet när.

Men vad gör väl lite kräk på axeln och bröstmjölk längs kroppen? Blandat med en hudlotion som luktar blommor.. Denna fantastiska kombination gick ju dessvärre inte riktigt ihop som jag hade hoppats på.

Tänkte dra en liten uppdatering på husfronten åt er också.

Medans jag är hemma med våran lilla dotter så har hela familjen anslutit sig och vi har varit lite extra människor på bygget. Förra veckan kom en av mina bästa vänner the one and only Henning och var hela veckan på bygget tillsammans med Rafael, Wille och svärfar. Sen anslöt sig min underbara mor under helgen och påbörjade spackling och målning på nedre plan. Samtidigt som min svåger har fortsatt med att dra elen i huset.

Tjusigt tjusigt!

Vattenledningar och avloppsledningar till övre plan är dragna och jordvärmen är igång så huset är nu varmt. Det sista fönstret är nu på plats, ovanför dörren, helt perfekt! Så snart är allt på utsidan helt färdigställt.

Vi har haft några choklad incidenter under helgen med den ständiga chokladtjuven. Wille gick in i köket en morgon och såg min mor ätandes med sked ur nutella burken. Det jävliga var ju bara att när jag tog fram nutellan till min fruktsallad så var burken i princip tom. Hon hade nästan tömt allt. Såklart.

Jag köpte även hem lite kex choklad, jag visste att det fanns kvar innan jag gick och la mig, så när jag vaknade på natten smög jag runt i lägenheten för att leta dessa underbara chokladkakor. Det dröjde inte länge tills jag insåg att min mor hade hunnit före mig, IGEN.

I söndags blev det väldigt tomt då både Henning och mami åkte hem, lägenheten kändes väldigt stor just då. Det var tur att världens bästa morfar kom till undsättning och fyllde ut tomrummet i lägenheten igen och gav en hjälpande hand ett par dagar på bygget. Balkongen har börjat färdigställas och det har salats inför vidare isolering uppe på övervåningen. Samtidigt har även svärmor varit och börjat städa på bygget.

Det är inte alla som blir gammelmorfar och gammelmormor innan pensionsåldern är nådd. Så det kan dom lätt skryta med! Mina coolingar.

Jag gav mig även sjutton på att baka bullar igår då min man har klagat att vi aldrig har bullar hemma. Jag kan bara tillägga att det märktes ganska rejält att jag inte äter bullar, om man säger så. För det gick åt fanders redan från början.

Men dom säger att träning ger färdighet!

Jag väljer att helt enkelt förlita mig på detta.

Likes

Comments

Det hela började med att jag sov dåligt under natten. Tyckte natten var usch, tvi, spott och jävla fräs rent ut sagt. Så jag åkte gladeligen till bygget 08.00 och inväntade morgon kaffet med gubbarna. Kände däremot att värkarna började bli lite mer intensiva, men ändå inte så pass att det var dags att åka in.

Väl i kaffedrickandet så sätter det igång lite sådär irriterande extra, när man bara vill ha sin kopp full i kärlek i lugn och ro. Rafael fick panik och och ville att vi skulle åka in med en gång då han insåg att jag hade värkar. Wille tyckte att jag skulle åka hem och vila lite, då ha såg att det tog på mina krafter.

Väl hemma tyckte jag att det var en bra ide att bädda sängen och dona lite här hemma, jag hade inte alls någon lust och vila. Men jag tänkte att jag för skojs skull skulle ta tid på mina värkar. När jag insåg att jag hade minst 3 värkar på tio minuter så ringde jag förlossningen, dom bad mig komma in med en gång.

"Hah, fan heller då får jag vara där i en evighet". Tänkte jag högt för mig själv.

Därefter ringde min man och kollade läget, jag bad honom att komma hem snarast.

Väl hemma så inser även han att det börjar vara dags. Men även han var rädd att få sitta på förlossningen i en evighet, så vi kom helt enkelt överens om att vi tar det jävligt lugnt.

Min man satte sig på dass och jag packade i ordning allt vi behövde ha med oss. Lugnt och fridfullt.

Då hör jag en stämma från badrummet:

"Är du säker på att vi måste åka in?"

-Ja, alltså jo. Förklarade det här med värkar.

"Så dom bad dig åka in?"

-Jo

"Och vi är nu säkra på att du verkligen måste in den här gången?

-Ja, vi borde åka nu.

När min man väl var klar på dass, så packade vi in oss i bilen och åkte. Vi kom överens om att köra lugnt och stilla för att slippa sitta på sjukhuset i massor av meningslösa timmar. Jag tror aldrig att vi någonsin har kört så sakta. Efter vägen insåg vi att vi måste äta något, då vi båda endast fått i oss kaffe. Så vi stannade på macken i Kalix för lite lunch. Men klart som korvspad så tänkte hela jävla Kalix att lunch på macken är det ultimata en dag som denna. Så jag, mina värkar och min man rullade vidare till macken i Töre. Min man gick in för att hämta lunch och choklad medans jag satt upptagen med att hantera värkarna.

Mellan varje värk kastade jag i mig lite lunch och choklad om vartannat, jag vägrade låta mina värkar hindra mig från allt gott här i livet!

För er söder ifrån, från Karungi till Sunderby sjukhus är det ca 13,4 mil.

Väl i Råneå började dock värkarna ta över en del, så jag vände mig mot min man och bad honom snällt öka farten ganska ordentligt. Problemet var nu att vi var tvugna att lämna Balder hos min mor och samtidigt sätta ut Nallo på gården. Vi tog oss till Gammelstad. Väl på parkeringen får min man syn på en cheva som han tyckte var fin, han saktade in och gled saaaaakta förbi. Han var i sin lilla bil bubbla.

Det är helt underbart att min man älskar bilar, det är inte det. Men jag satt där och skulle föda barn liksom så jag ropar rakt ut FOKUSERA! Väl hos min mor gick det ju för övrigt käpprätt åt helvete. Nallo vägrade att gå ut, la sig ner på golvet och bara spjärnade med varenda muskel han har i kroppen samtidigt som förlossningen i princip var igång.

Efter många om och men så låg vi efter 97an i full fart till sunderby sjukhus. Väl framme så finns det inte en enda parkering ledig. Vad in i hela jävla helvete. Vad fan är oddsen för detta?! Wille släppte av mig utanför akuten. Jag tog min lilla väska och gick in. Bad första bästa sköterska att visa mig till förlossningen. Hon erbjöd mig en rullstol som jag sansat avvisade. Jag kan gå.

Väl uppe på förlossningsavdelningen kände jag att allt började trycka på, aj så in i helvete. En barnmorska stod bredvid mig och bad mig "ta värken", som om jag hade lust att omfamna och välkomna den med öppna armar. Hon bad mig sedan sätta mig ner och vänta.

Jojo det är klart att det är lätt för dig att säga så glatt när ett bowlingklot är på väg att klyva hela mitt jävla underrede. Svor jag för mig själv.

Samtidigt som jag hör Willes ord "underrede är underdelen på en bil Amanda, inte ditt könsorgan".

Underrede som underrede för fan.

Tillslut fick jag ett rum och dom kollade med kurvan hur bebisen mådde samtidigt som min man kom in i rummet. Sen kollade dom hur öppen jag var varav dom drog av mig kläderna i all hast, gick igenom lustgasens funktion med ultrafart och på någon sekund kom krystvärkarna och mitt i allt var hon ute. 16 minuter tog förlossningen, vi hann inte riktigt med allting själva.

Sen tappade barnmorskorna moderkakan på golvet. Men det reflekterade man inte så noga över.

Wille var lite skärrad efter hela förloppet då han fått höra mina djungelvrål som närmast kan likna med tarzan i målbrottet och en jävligt arg björnhona.

Men där var hon, vårat lilla mirakel.

Likes

Comments