View tracker

Allsång på Skansen. Ett program som kommer att sändas tills dagen mina barnbarn dör. Det är ju minst lika folkkärt som Melodifestivalen. Antagligen av den enkla anledningen att det är somrigt och glatt. Sen är det tydligen roligt att höra Miriam Bryant tolka en gammal folkvisa.

När jag var liten så älskade jag detta program. Men då var Lasse Berghagen i och för sig programledare, och Håkan Hellström var rynkfri och sprang runt i sjömansdräkt. Sen tog den där tondöva Anders Lundin över i hundra år. Sen börjades det maniska bytandet av programledare.

Ikväll sänds det andra programmet för denna Allsång-säsong. Vilket betyder att det är Sanna Nielsens andra arbetsdag. Jag såg inte förra avsnittet men kände mig tvungen att göra det idag. Daniel Adams-Ray skall nämligen gästa programmet.

Okej. Ska försöka att inte vara allt för hård nu. Men hur fan tänkte SVT när de anlitade fröken Nielsen som programledare? De vill väl antagligen skrämma bort den yngre målgruppen och imponera på Agda 81 i Tierp.
Sanna Nielsen överspelar och är så skräckinjagande käck. Det är nästan så att jag hellre väljer att glo på Lotta på Liseberg.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Har lite panik över att jag precis vaknade från en två timmars nap. Jag hatar att sova på dagen. Dels för att det är en fruktansvärd känsla att vakna upp efter en tupplur. Man är så hemskt förvirrad. Sen kommer det ju att vara en kamp att somna inatt.

Jag har varit och fart och flängt hela förra veckan. Det har inte blivit mycket bra sömn. I tisdags somnade jag klockan 7 på morgonen och vaknade 12. I onsdags somnade jag klockan 4. I torsdags kom jag hem 04:30 från krogen. I fredags sov jag jätteobekvämt i en soffa vilket resulterade i nackont. I lördags kom jag och Ellen hem klockan 3, men somnade vid 6 för att sedan köa till Coldplay, och framförallt; se Coldplay. Detta har tagit på krafterna.

På tal om konserten igår så har jag inte så mycket att säga förutom wow. Det var så jävla jävla jävla bra. Det var en enda stor fest, samtidigt som att hela arenans hjärta brast vid Fix You. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när Chris sjöng "No one ever said it would be this hard. I'm going back to the start" i The Scientist. Eller när den sista delen av Up&up ägde rum och med tonerna av sista raden i låten - "Don't ever give up" - avslutar konserten. Och där står man. Redo att gråta, skutta, skratta och tjoa på samma gång. Istället så gör man ingenting.

Likes

Comments

View tracker

Idag när jag vaknade upp så kände jag att jag ville blogga. Det var ett tag sen nu ju. Jag låg precis och tänkte på förra året; när jag gav gymnasiet en sista chans. Efter mina två tidigare gymnasium, där jag pluggade media som inte alls var något för mig, så kände jag att jag var tvungen att välja något som jag med all säkerhet vet att jag tycker är kul. Musik! Dans! Teater! Det kan ju aldrig bli fel om man heter Tora Nylander.

Sökte in till Artist/musikal-linjen Scengymnasiet S:t Erik i sista sekund och kom in. Utan att ha gjort något som helst intagningsprov. Det var ju kul.

Jag kommer väl ihåg första dagen. Jag var inte rädd över huvudtaget. Rädslan släpper väl efter att ha bytt skola sex gånger. Jag minns att man skulle sånadär värdelösa "lära känna-övningar". Att skolor fortfarande kör med sånt är ju makabert.

Efter att ha gått två dagar i skolan så kände jag att jag ville sluta. Jag fick panik. Men jag sa till mig själv att: "jag ger det en månad". Jag kunde ju fan inte byta IGEN! Så jag bet ihop en vecka och tyckte att det var ganska roligt. Det absolut bästa var ju teatern och individuell sång. Däremot så var gehörslära bland det tråkigare jag gjort i mina dagar.

Tåget rullade på och musikalklassen som jag gick i påbörjade något slags tema. Då fick vi dansa jazz med någon lärarkandidat eller vad hon nu var. Och vi var även tvungna att från ett häfte välja en musikallåt att sjunga på individuell sång. Jag kände till en låt. EN. I samma sekund så kom jag på att jag egentligen tycker att det är dötrist att titta på musikaler. Jag står inte ut med musikalmusik, och jag förstår inte charmen med att sjunga ut sina repliker.

Min sånglärare fick välja låt åt mig och garvade åt mig när jag sa att det var en jävla tönt-låt. Han måste ju verkligen undrat vad fan jag gjorde där. Det undrade jag med. Fick även frågan av en tjej i min klass. "Varför valde du musikallinje om du avskyr musikaler så mycket?". Jag trodde ju att det skulle vara mer en artistutbildning.

Jag säckade fullständigt ihop i mitten av terminen. Jag började få jättemycket panikångest och hade massa andra bekymmer utanför skolan. Dessa problem syns ju naturligtvis på betyg och närvaro. Men en kommunal skola som S:t Eriks gymnansiet vill inte se förbi det alla gånger. Dom erbjuder en kass kurator som dessutom aldrig är på plats. Så när jag fick mina mittterminsbetyg och såg mina F-varningar så rev jag sönder pappret och sa: "Jag hoppar av". Detta oroade min mentor, så vi hade ett möte med rektorn, två skolsköterskor och kuratorn. Då kom folkhögskola på tal. Det var antingen hoppa av helt, plocka bort matten, plocka bort temaämnena eller folkhögskola som gällde. Valet var inte särskilt svårt. Så nu går jag förhoppningsvis min sista skola.

Här var jag en södersnubbe vid namn Calle. Jag hittat på honom själv. Han var ganska rolig. Lite vidrig också. Åh! Vill jättegärna spela teater igen! 

Likes

Comments

Igår vid 14-tiden träffade jag Ellen, Therese och Sofia vid Medborgarplatsen för att avnjuta ett glas på Medis kök och bar i det otroliga vädret! Det var ju på riktigt sommar. Vi var så svenniga och förflyttade oss till skuggan för att det var för lökigt i solen. Min öl blev jätteäcklig när vi satt där också. Alldeles varm och avslagen.
Vi gick senare vidare till Hellströms. Men vi ville inte stanna för att det var så himla omysigt. Vi ville ju höra lite musik ju! Så vi gick till Bara Enkelt där vi fastnade i några timmar.

Jag och Ellen hade planerat att promenera över Skanstullbron. Vi kände att det skulle vara lite mysigt. Men såklart så gick vi in på 7 eleven och köpte "middag" så vi orkade inte promenera.

Likes

Comments

Det har nyligen varit en tjuv på besök och rotat runt i trädgården. Hen har försökt sno pappas vespa och Joels moppe. Utan success.
Nästan varje cykel jag haft under mitt liv har blivit snodda. Till och med min cykel jag hade som typ 7-åring blev snodd. Alltså helt seriöst, vem fan snor en barncykel? Hur kan man gå runt med gott samvete efter att ha sårat en liten flicka. Fy fan. Sammanlagt så har cirka sex stycken barncyklar blivit stulna från mig och min bror Joel. Idioterna som gör detta säljer sedan cyklarna vidare på typ Blocket, och därefter köper knark. Äckliga, trasiga, misslyckade töntar.



Likes

Comments

Min mamma har tjatat på mig att jag ska skaffa ännu ett jobb eftersom jag typ aldrig får pass till det jobb jag har nu. Jag misstänker att dom inte tycker om mig där. Eller att dom tycker att jag är för känslig och dålig. På mitt senaste arbetspass fick jag en ångestattack och pratade lite då med arbetsledaren om mitt psykiska mående. Jag kan känna att jag ångrar att jag sa något om mina psykiska besvär, för hon har säkert återkopplat till chefen, som nu har beslutat att inte erbjuda mig så många jobb. Känner ändå att jag mår dåligt när jag tänker på att jobba. Alla mina arbetspass har varit så psykiskt påfrestande. Har mått dåligt varenda pass. Men jag tvingar mig själv att jobba. Annars förblir jag den soffpotatis som jag har varit idag och igår.

Har skapat ett konto på statist.se idag. Jag hoppas verkligen att jag kan få jobb där. För uppenbarligen så klarar ju inte jag av restaurangbranschen. Jag tycker att det är så roligt med agerande! Älskar att gå in i olika karaktärer och härma olika individer. Så jag ska verkligen ligga i nu och söka söka söka! Behöver saker att göra nu när jag är ledig.

​Hade blåa läppar idag. Festligt.

Likes

Comments

Det är så förbannat svårt att veta i förväg vilka stora val man ska ta. Utbildning känns ju som ett sånt där livsavgörande val. I skrivande stund så bör jag egentligen inte oroa mig. Men jag gör ju det i alla fall, förstås. Jag är ju inte klar med gymnasiet ännu. På grund av att fröken Tora Nylander kände att gymnasiet inte var för henne och hoppade av/dissade skolan för festligheter. Så kan det gå.

Efter jag har samlat ihop mig all gymnasiekompetens så tänker jag absolut inte sätta mig vid skolbänken igen det första jag gör. Jag måste ju upptäcka världen litegrann och finna mig själv på andra sidan jorden och allt det där... Men om man vill ha en toppenkarriär och dessutom tjäna massvis med pengar (som jag vill till exempel) så måste man utbilda sig på ett eller annat sätt. Men vad i hela världen ska en välja?

Jag vill göra så så så mycket. Jag vill jobba med både radio och TV, samt musik, film, skådespeleri och skrivande, samtidigt som jag vill bli stylist och designa solglasögon. Och detta är bara lite av det jag vill. Jag vill liksom vara en Alex Schulman blandat med Laila Bagge, Carolina Gynning och en liten gnutta Mia Skäringer.


Likes

Comments

Halshugger för dessa. Helvita och så otroligt cleana Dr. Martens. Minns att jag ville ha dom för typ två år sen men hade typ glömt bort dom tills nu när jag kikade runt på Junkyards hemsida. Kan inte hjälpa och undanhålla min kärlek till kläder. Det går verkligen inte!

Likes

Comments

Vi har lärt oss allt och ingenting på ett decennium sen "Är" släpptes. Men det bästa har inte hänt än.

Om detta nu stämmer så går jag i taket, fast på ett bra sätt. Detta är faktiskt det bästa som skulle kunna hända. Och nu händer det. Kanske. Fy fan vad dessa genier är menade att skapa tillsammans.

Likes

Comments

Klockan 9 imorse var jag hos en barnmorska. Har väntat i över en månad på denna tid för att genomföra detta ingrepp. Att ta bort min p-stav. Jag har ända sen i julas haft mensproblem. Överdriven mensvärk, humörsvängningar utan dess like och fruktansvärt oregelbunden mens vilket tar väldigt mycket energi från mig. Allt detta på grund av denna stav.

Jag kan kort och gott säga att det var vidrigt att ta ut den. För det första så fick jag ingen bedövning över huvudtaget, så det gjorde förfärligt ont. Hon gjorde ett snitt i armen där staven satt, för att sen dra ut den med en tång. Så fruktanvärt obehagligt. Sen så visade hon upp min blodiga stav när den var ute. JAG VILL INTE SE. Men nu är den i alla fall ute.

Likes

Comments