En tjej född 96, som älskar att släppa loss.
Jag vart diagnoserad för ADHD när jag gick i 5:e klass och har sedan dess försökt acceptera att jag inte är som alla andra.
När jag blir arg, glad eller ledsen så blir jag extremt arg, glad eller ledsen.
Jag har svårt för att sitta still en längre tid, jag har svårt för att sluta skratta när jag väl har börjat, jag har svårt för att koncentrera mig.
Jag är en sprallig person som alltid är i farten, folk tycker att jag är jobbig när jag har mina damp dagar.
Men det är sån jag är, jag tänker inte lotsas vara någon annan bara för att du tycker jag är jobbig eller alldeles för speedad.
Jag är kärleksfull och sällskapsjuk, jag älskar närhet och ger det mest hela tiden.
Men folk ska veta att jag inte är något ängla barn eller mammas flicka heller för det är jag inte.
Jag har suttit på behandlingshem, jag har suttit i fyllecell,jag har varit inblandad i rättegång och jag har bråkat med allt & alla.
Jag har gjort misstag efter misstag, men jag har också lärt mig utav dom.
Jag har blivit sårad och jag har sårat, inom familj, vänskap och kärlek.
Jag har förlorat en syster och sitter här snart 3 år senare och vet fortfarande inte hur jag ska hantera det.
Jag lider av panikångest och psykisk ohälsa som jag tidigare inte kunde hantera men som jag lärt mig göra med tiden.
Jag har haft stora svårigheter med skolan, gått om 3 år.
Men titta på mig nu, jag bor i en lägenhet, tar studenten i juni och är på riktigt god väg till att ha ett jobb.
Jag har min familj, riktigt fina vänner och en katt som är frisk.
Jag kan inte säga att jag är nöjd med mig själv men där skyller jag på mitt dåliga självförtroende.
Men jag är däremot jävligt stolt över den jag blivit och att jag lyckats så här bra trots all skit livet har bärt med sig från helvetet.
Jag har redan planerat min framtid, jag har satt upp mål jag vill nå och jag har bestämt mig för att lyckas.
Folk ska också veta att jag inte är lätt att leva med, men som mina vänner säger "alla behöver en toone i sitt liv".
Sen kanske det inte är så, men jag är glad att ha sådana vänner som faktiskt accepterar mig för den jag är.
Jag vet inte vart denna långa texten kommer leda er men jag hoppas att det leder till förståelse.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments