(Detta är en anonym dagbok, därav är namnen påhittade och det finns därför inga bilder på mig eller min omgivning heller. Det kan dock komma bilder på citat, roliga vines eller liknande.)


Kära dagboksfolket...

Jag är såååå jävla godissugen just nu. Gillar inte ens godis? Har tröttnat som fan, men har inte kunnat sluta tänka på att ha något att äta framför mig hela tiden. Det värsta är ändå att vi inte har något godis hemma. Som sagt, har ju tröttnat på godis, så köper det aldrig längre, men ångrar det idag haha.

Har dock dukat fram veganska chips, oreos, ballerinas, after eight, toffifee och "syrliga persikokarameller"(?). Problemet är att vi ska äta om ungefär en timme, så jag kan ju inte äta något av det, för då äter jag inte någon mat. Så nu ligger det bara 1 centimeter ifrån mig och jag får inte ens äta det. Det hjälper inte mot godissuget, kan jag säga haha.

Har långtråkigt också och typ, ångest(?). Här är 15°C idag och sol och jag sitter inne, utan kompisar och utan hästen... kul. Man vill ju ta vara på att man kan gå ut i linne och shorts, men vad ska man göra ute helt själv? Klippa gräset? Nej, det gör ju robotdammsugaren.. Vattna växterna? Nej, det gör ju vattenslangen.. Ta en promenad? Hell no haha, för jobbigt och awkward. Ska man bara gå där mitt i allt och göra ingenting liksom? Nej tack, inte riktigt min grej haha.. och sen ska man behöva fixa sig också..? Tror jag avstår.

Skulle kanske kunna åka till hästen ändå, men är hos pappa nu och det är mamma och jag som har hästen tillsammans. Hon har säkert redan varit där och för att ta mig dit, måste jag be pappa skjutsa mig och allt. Kan ändå inte rida, så kanske kan göra det imorgon istället?

Men tillbaka till problemet då.. Vad ska jag göra idag?

Jag vet vad jag inte ska göra i alla fall.. Ringa Nicole eller Maja. Orkar inte med dem längre. Nicole har varit föör aggressiv, så råkade slå henne hehe (mer info snart) och Maja kommer jag slå snart också.

Kan ta och åka till mina långdistanskompisar..? Ja, vad kul... ... ... Hade det varit så lätt, hade jag inte ens suttit framför datorn nu :(

Men vill ni veta hur det gick till när den blyga, tysta, ensamma tjejen, vågade slå en kompis?

Jo, vi hade precis varit inne på Coop efter vår idrottslektion och vi gick mot skolan för att ha vår andra lektion för dagen. Jag gick med Nicole, Maja och två andra tjejer. Vi gick på en rad.. eller de gjorde det. Jag gick en meter framför, för de gick så långsamt och jag tänkte på annat.

Då började de plötsligt prata om att gå långsamt. De tyckte att det var så skönt att slippa stressa och skämtade lite och skrattade. Jag tittade inte ens på dem, utan bara fortsatte gå tyst. Jag var inte i något mood för att prata.

Då frågade Maja, som gick längst bort i andra änden av raden, om jag kände mig träffad (klart att hon ska få alla att ogilla mig liksom) och bad Nicole att slå till mig. (Eftersom jag då skulle bli träffad, alltså känna mig träffad. Ha. Ha. Ha. Kul.) Jag sa bara "nej, för det är så jävla drygt att gå långsamt". Då slog Nicole till mig igen på armen och de andra skrattade och skämtade. Hon slog hårt som fan också och jag bad henne sluta och sa "aj" flera gånger. Tillslut fick jag damp och skrek typ "kan du fucking sluta, det gör ont som fan?". Hon slutade inte, så då började jag slå henne och skrek ungefär samma sak igen. Hon backade undan och jag gick fortare och sa bara "sorry, jag är jääävligt arg idag". Nu var jag typ 4 meter framför dem och jag gick tyst tills lektionen började. De måste ha blivit riktigt chockade när jag gjorde så. Jag har aldrig varit så arg innan, framför någon av dem och jag har ändå känt Maja och de andra två tjejerna sen dagis och Nicole har jag känt sen ungefär 3 år tillbaka. Jag har dock varit så arg inför en av de andra två tjejerna, Hilma, innan, men jag tar lite mer om min och Hilmas relation senare.

Jag höll på att slå Nicole under ena lektionen också. Jag var rädd och är egentligen fortfarande rädd, eftersom att jag tror att min tålamod har tagit slut. Alla känslor om Hilma, Felicia, Caroline, Nicole och Maja som jag har hållit inom mig i 5 (?) års tid, har blivit för mycket för mig nu. Det är för många känslor att hålla inom sig och mitt tålamod klarar inte av mer. Jag klarar inte av att känna mig det minsta ledsen över någon av dem och när jag gör det, får jag spel. Antingen är det så.. eller så är det så lätt att jag kanske ska få min mens snart? Jag har inte fått min mens än, men jag har haft flytningar i 1? 1,5? 2? år nu och jag kanske kommer få min mens snart. Jag har haft ont i magen ibland denna veckan och haft humörsvängningar, så det kanske är dags nu? Jag vill inte ha det än, men jag vill heller inte vara den som är efter längre. Dock så är jag inte mer "efter" än Maja. Hon har inte ens fått bröst än, så jag är inte den som är mest efter i alla fall.

Jag ville i alla fall prata med kuratorn och frågade Nicole om kuratorn skulle vara på skolan på måndag. Hon sa bara "antar det". Hon brydde sig inte ett dugg om varför jag ville till kuratorn. Hon bryr sig inte om mig, utan vill bara att jag ska bry mig om henne. Jag var riiiktigt nära på att smälla till henne, kan jag säga er.

Men till känslorna med Hilma, Felicia och Caroline. De har faktiskt varit mina bästa kompisar sen 5/6 år tillbaka. Inte Felicia dock, henne träffade vi i 6:an, när vi var tvungna att byta skola, eftersom årskurs 6, helt enkelt inte fanns på vår förra skolan.

Men det började med att de frågade om jag ville vara med och uppträda i skolans årliga Melodifestival, tillsammans med dem. De var de coola tjejerna och jag var den "töntiga" tjejen som var deras sista val. Jag tackade ändå ja såklart. Hallå.. vem säger nej till en chans att hänga med de coola tjejerna liksom? Haha jag kommer ihåg första gången jag var hemma hos Caroline. Jag tyckte det var såå konstigt att vara hos henne, med de coola tjejerna.

Vi tränade inför Melodifestivalen nästan varje dag och efter att vi hade uppträtt, var vi vänner. Det var inte svårare än så.

Det blev dock svårt och komplicerat när jag och Caroline hamnade i ena klassen i 6:an och Hilma och fjärde tjejen i gänget hamnade i en annan. Caroline och jag var aldrig jättenära, jag var närmast med Hilma och den fjärde tjejen gillade jag knappt haha, så jag var inte speciellt glad över hur vi blev indelade i de nya klasserna, när vi bytte skola. Caroline träffade i alla fall snabbt en ny tjej, Felicia. De blev oskiljaktiga och hon tog Caroline ifrån oss. Ingen annan i gänget gillade det, så vi började umgås utan dem. Caroline brydde sig inte ens om sin allra bästa vän sen bebisåldern, Hilma längre. Det var bara Felicia som gällde. Jag kom dock ännu närmre Hilma och den fjärde medlemmen i gänget började hänga med andra i sin klass och gled ifrån sitt gamla gäng.

För att ta det kort, blev jag väldigt utanför när jag tvingades vara tredje hjulet med Felicia och Caroline. Jag var ett steg ifrån att byta till Hilmas klass, för att slippa dem. Hade jag bara varit tyst, så hade allt varit bra nu.

Men nej, jag sa till Felicia och Caroline, så vi bråkade i någon månad. Blev sedan vänner igen och sen bråkade vi igen. Jag skyllde på att de inte var några riktiga kompisar och på något sätt blev det att jag sa så till Hilma också..? Så.. jag var själv.. och i bråk med tre bitchiga tjejer. Ha. Låter trevligt, eller hur?

Bråket pågick i alla fall i ett år, om jag minns rätt. Jag blev kompis med min gamla dagiskompis Maja och hennes nya kompis Nicole, som även råkade vara Felicias gamla dagiskompis.

Jag vågade aldrig släppa in någon helt och trodde aldrig riktigt på att Nicole och Maja var mina riktiga kompisar. Jag hade bara upplevt en sorts vänskap hittills och den var falsk. Hur kunde jag lita på dem? Guess what? Det gjorde/gör jag inte. Jag släppte aldrig in dem i mitt liv och vi blev inte så tajta.

Nu är fortfarande Felicia och Caroline oskiljaktiga och vi andra har börjat inse hur taskiga de kan vara och vi har börjat undvika dem smått. Dock är jag fortfarande snäll mot Felicia och skrattar och skämtar med henne och Caroline, även fast jag vet att Nicole kallar henne bitch och nästan hatar henne. Men jag orkar inte med att Nicole ska bestämma över mig längre, så jag skiter i att hon nästan hatar dem och är med dem ändå. Jag gillar att provocera lite haha. 

I alla fall, Hilmas nya kompis Julia och Nicole har även blivit ganska bra vänner, så det blir att jag, Nicole, Julia, Maja och Hilma hänger väldigt mycket och det är så jäkla kul. Jag har en chans att få tillbaka min gamla kompis, som jag saknat så jävlaa mycket. Vi har redan varit själva en gång, hon bad mig att följa med henne, till hennes nya häst och det är klart jag sa ja. Vem säger nej till en chans att hänga med de coola tjejerna liksom? Haha.

Så.. Felicia och Caroline håller på att få sitt straff, jag håller på att bli kompis med Hilma igen och jag vågade äntligen säga ifrån till Nicole.. det kan inte bli bättre, eller hur?

Jo, det kan det.. Jag saknar mina långdistanskompisar som aldrig förr nu och jag hade flyttat dit första chansen jag hade fått och lämnat allt drama bakom mig, men mamma vill såklart inte flytta ifrån sina släktingar och sitt liv här och inte pappa heller såklart, men man kan fortfarande drömma.

Jag vill så gärna ha en normal vänskap för en gångs skull. En som är äkta och en som inte är 8 timmar ifrån mig med tåg. Men det är livet antar jag. Det är för jävligt.

Hejdå dagboksfolket! Kram på er.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

(Detta är en anonym dagbok, därav är namnen påhittade och det finns därför inga bilder på mig eller min omgivning heller. Det kan dock komma bilder på citat, roliga vines eller liknande.)


Kära dagboksfolket...

Haha asså jag bara ääälskar mina långdistanskompisar. Pratade med Matilda idag på teamspeak med hennes killkompisar och körde cs. De är fööör sköna haha. Vi pratade om min skånska och om deras dialekt. De tyckte jag lät som en dansk och jag tycker de låter som norskar? ...norrmän? Vi diskuterade det ett tag haha, alltid lika kul att försvara min vackra skånska.

Vi pratade också om hur jag och Matilda träffades och vi fick panik.

Först lämnade Matilda mig med två av hennes killkompisar, eftersom hon skulle äta och duscha. Var dock bara ena killen och jag först och vi sa inte ett ord till varandra. Båda skrev till Matilda på snapchat, att vi tyckte den andra var blyg och att vi ville att den skulle börja prata haha. Det blev riktigt stelt och bara sitta där. Ville verkligen prata, men är inte den som bjuder upp till samtal precis, så jag fortsatte vara tyst. Jag satt dock och fingrade med min mick, för att förhoppningsvis få honom att prata, men det ända jag fick ut utav det, var att han skrev till Matilda och ba "nu har hon fått damp, nu sitter hon och blåser i micken". HAHA dog lite efter det och satt och tänkte att nu var min chans, så efter lite planerande av vad jag skulle säga, tvingade jag mig själv att säga "haha har inte damp, ville bara få dig att säga något". Han svarade bara med typ "haha aa, kollar youtube" och jag sa då sarkastiskt; "tråkig du e". Sen blev vi tysta igen. Skämdes lite över dissen haha, men sen sa han "jag kommer snart"... och efter det blev det dödstyst igen. Då kom dock den andra killen in på ts och ba "hej", svarade direkt med ett "hej" för att slippa den där jobbiga tystnaden igen och efter det började vi prata. Han ba "neeej, e det skåningen?" sarkastiskt. Hahaha, fattar aldrig hur det märker att jag pratar skånska på bara ett "hej". Hade aldrig hört talas om deras landskap innan jag träffade mina långdistanskompisar för ca. ett år sen, så förstår inte hur de gör haha. Men efter det, snackade vi lite till och då hände det...

Han frågade hur jag och Matilda ens träffades, med tanke på att vi bor så pass långt ifrån varann. Jag satt tyst och försökte komma på en lögn, men som tur var, så sa den killen som innan hade sagt "jag kommer snart", "hej", så jag slapp svara. De började prata och jag blev tyst, för att inte påminna honom om att jag var med i samtalet och faktiskt inte hade hunnit svara på hans fråga ännu.

Matilda dök sedan upp i samtalet och fler och fler av hennes killkompisar joinade ts. Till slut var vi ca. 7 stycken med mig. Vi pratade på.. men till slut kom den där jävla frågan igen. "Hur träffades ni egentligen?" Jag började direkt fnissa lite och ba "Matilda, du kan svara". Vi satt och försökte byta ämne ett bra tag, men killarna märkte direkt att vi blev nervösa och då gav de sig inte. De ville ha svar.

Till slut sa jag att jag stötte på Matilda på tinder, när jag letade efter homosexuella tjejer. De var inte säkra på att jag var sarkastisk och fattade typ inte att jag faktiskt hade sagt det. De hade väldigt svårt att få fram ord. De ville ju inte vara taskiga och skratta åt mig, om jag nu talade sanning. Deras reaktion var det bästa på hela månaden HAHA. Matilda och jag började sedan skratta och hon ba "ja HAHA", så då fattade de att jag var sarkastisk och vågade skratta med. Efter det släppte de frågan och det var då vi kom in på dialekter igen haha. Standardtema när man pratar med någon med en så olik dialekt. Men det är alltid lika kul hahah.

Tänkte ta upp lite negativt om Maja, som hände idag också, men efter samtalet, är jag för glad för att ens lägga en gnutta energi på det, så får ta det imorgon istället eller nåt.

Godnatt kära dagboksfolket! Hoppas ni också har någon ni älskar så mycket, som jag älskar dem där "norrmännen" haha.

Likes

Comments

(Detta är en anonym dagbok, därav är namnen påhittade och det finns därför inga bilder på mig eller min omgivning heller. Det kan dock komma bilder på citat, roliga vines eller liknande.)


Kära dagboksfolket...

Jag bara ääälskaaaar tisdagar. Min klass slutar en timme tidigare än alla andra på skolan, så jag kan spendera hela 90 minuter hemma själv, innan min lillasyster kommer och stör.

Jag älskar och lyssna på musik, så det allra första jag gör, är att starta spotify. Idag gjorde jag det tom. innan jag tog av mig skorna och jackan haha. Sedan gick jag upp och startade datorn. Jag har möblerat om i mitt rum och då flyttade jag ut min dator och mitt skrivbord till ett "hörn" i vardagsrummet utanför. Här är riktigt mysigt och sitta, så jag spenderar myyycket tid på min kontorsstol. Efter jag startat datorn, så gick jag i alla fall ner och startade plattången. Jag har naturligt lockigt/krulligt hår och jag plattade det i lördags, så jag har fortsatt att fixa till det lite på morgonen dessa morgnarna, så jag kan ha mitt älskade platta hår i skolan också...

Min mage kurrar väldigt mycket, så ska bara hämta något att äta snabbt... Blev två mackor och lite skorpor och oj.. råkade ta någon kaka också... Nu när vi ändå är inne på mat, så måste jag nämna att jag verkligen gillar tomter av någon konstig anledning haha.. och de där kakorna, asså omg vad goda. Tror dem heter kylskåpskakor(?) och sen har min lillasyster bara rullat smeten som en salami, låtit salamin va i kylen och sedan pudrat på florsocker. Otroligt gott!

Var var vi? Juste, jag satte igång plattången... Mitt hår hade blivit rufsigt och lite, lite lockigt, så borstade det och plattade till det. Tycker att det är mycket skönare när håret är borstat och plattat. Är väldigt, vääldigt pedantisk, så det är nog därför jag stör mig på när vissa slingor är lite lockiga.

I alla fall, idag satte jag väckarklockan på en timme tidigare, än vad jag egentligen behövde, bara för att kolla på en serie jag typ älskar. Jag ville hinna se ett avsnitt innan skolan, även fast jag nästan blundade hela tiden haha. Jag hade väldigt svårt att hålla ögonen öppna kan jag säga.

Men sen gick jag till skolan. Dagens höjdpunkt.. Nej men, jag blev faktiskt vääldigt chockad idag. Juste, innan jag fortsätter, så måste jag säga detta. Jag hade min vanliga tur på mrogonen och lyckades inte få upp låset till dörren och kom alltså inte ut till min buss, som skulle gå inom 5 minuter och jag var redan lite sen. Jag fick säkert stå där i 2 minuter, men fick inte upp låset, så jag fick springa och ta andra dörren. Som tur var, med lite springande, hann jag precis till bussen i alla fall haha. Såå lyckad morgon..

När jag väl kom till skolan, var Felicia jättesnäll mot mig och vi hade jäättekul tillsammans. Det var som att bråket aldrig hade hänt. Hon är dock fortfarande arg på Nicole, ni vet, hon som är för aggressiv och dramatisk för min smak.. och Nicole är fortfarande arg på henne. Jaja, "det går över tills du gifter dig", som de irriterande vuxna brukar säga.

Men förutom dörrincidenten, hehe, så var dagen riktigt lyckad.

Tänkte att vi hörs innan jag läger mig också, så kan jag dela med mig av lite nattankar då, jag tänker alltid på alllllllt innan jag ska sova haha.

Säger "god eftermiddag" sålänge, så hörs vi ikväll!

Likes

Comments

(Detta är en anonym dagbok, därav är namnen påhittade och det finns därför inga bilder på mig eller min omgivning heller. Det kan dock komma bilder på citat, roliga vines eller liknande.)


Kära dagboksfolket...

Idag var första dagen jag skulle träffa Felicia och Caroline, efter att jag och mina kompisar, hade startat ännu ett bråk med dem under helgen. Jag var ändå lite taggad på att se dem, speciellt på att se hur de reagerar när de ser oss. Skulle de säga "hej" eller bara börja skrika på oss?

Jag var dock inte rädd för dem, jag vet att mitt gäng skulle ställa upp för varann, om de två bara skulle gå på en person.

Det skulle inte precis förvåna mig om de var villiga till och göra det igen liksom. De är riktigt bitchiga ibland. Felicia går runt med mörkrött läppstift och har outblandat smink på sig. Hennes ögonbryn består bara av tydliga streck och hennes bronser ser hemsk ut. Caroline sminkar sig dock fint, men hon har den mest irriterande pojkvännen, som dessutom har mobbat mig under en längre tid. De firar tydligen 10 månader tillsammans på torsdag. Fast de hade faktiskt en paus i två dagar, i somras, där Caroline gick direkt till hennes killes bästa vän och strulade och runkade av honom. Och Felicia går hela tiden runt och bitchblickar folk.

Ni förstår hur de är va? De tror att de är såååå mycket bättre än alla andra, men de har egentligen bara varann och Carolines kille Neo. Caroline förlorade alla sina vänner och även sin allra bästa blodsvän sen dagis, pga. Neo. Ni förstår nog hur dryg han också är då? Man får lite damp på dem ibland, men jag har rätt bra tålamod, så jag klarar av att inte slå dem. Min ena kompis dock.. Eller hon är egentligen inte min kompis. Jag bråkade med mina gamla vänner i ETT år i sexan (går i åttan nu) och då gick jag till Nicole och Maja. Jag tycker dock inte om dem så jättemycket. Nicole är alldeles för aggressiv, dramatisk och lättretlig för min smak och Maja tror hela tiden att jag försöker ta Nicole ifrån henne och är tydligen avundsjuk på mig, så hon skyller alltiiid på mig och säger t.ex. "ha, kunde du inte det, det klarade jag på 2 sekunder, fan vad kass du är", så ibland vill jag bara skrika "håll käften" till henne. men vad ska jag göra? Mina riktiga tre vänner, bor seriöst 8 timmar med tåg härifrån och jag har bara haft möjligheten att träffa dem en gång på ett år. Det är väl bara och bita ihop eller nåt?

Jag har bara känt dem i ca. ett år nu, men de är de mest riktiga vännerna jag har haft i mitt liv. Det kanske är för vi inte ses så ofta och därmed tröttnar jag inte på dem? Tanken har slagit mig många gånger, men jag tror inte att det är sanningen. Jag älskar dem och de älskar mig, det är därför vi är så bra vänner.

Men, back to hur Nicole har svårt att hantera sin aggression. Hon har inte samma tålamod som mig, kanske för att hon har blivit sårad för många gånger och vägrar bli det igen? Det är samma med Maja. Hon har lika lite tålamod när det kommer till att någon retar henne, speciellt killar som Nicole också, men Maja har dock inte blivit sårad på samma sätt som Nicole, så jag vet inte varför hon håller på. Jag själv, tycker killar är skitbra vänner och älskar att vara med dem. Deras skämt är bättre, deras tolerans är högre och de är bara allmänt sköna.

De gånger jag verkligen inte orkar med Nicole och Maja, är när de inte tål att bli det minsta retad av killarna. Jag bara skrattar och skitkul, medan de börjar gråta och slå dem? Jag förstår inte, fattar de inte att det var ett skämt? Killar är ju såna, sarkastiska jävlar, som älskar att retas. Låt bli dem om du inte klarar av det. Jag själv är nog mer kille i personligheten, än tjej. Jag är så jävla sarkastisk, har seriöst världens torraste humor, är avslappnad, gillar att hänga med dem, kör cs och tycker det är skitkul att spela bl.a. pingis och fotboll. Tjejer kan vara en real pain in the ass ibland.

Ni som nu undrar varför jag inte är med killarna istället för att vara kvar med några tjejkompisar, som jag bara halvt gillar då... Är för att de flesta killarna tror jag är tråkig, blyg och tyst. Och det är nästan sant. Jag är blyg, men bara kring folk jag inte känner så bra. Och jag övertänker alllllt. "Om jag hoppar en centimeter åt vänster, för att ge mer plats åt honom bredvid mig.. Tolkar han det då som att jag inte vill sitta bredvid honom eller som att jag är snäll och ger mer plats till honom? Man vill ju heller inte att de ska tycka att man är ett creep som tycker om att de halvt sitter i ens knä och därför inte flyttar." Ja, jag övertänker mycket. Och ja, det kan vara negativt.. ibland. Men i skolan är det en otrolig egenskap att ha. Man tänker ur olika perspektiv och får fram riktiga bra argument.

Jag är även en person som minds her own business.. Jag bryr mig inte så mycket om de andra, utan jag sköter mig själv och då blir det lätt så att jag ibland sitter för mig själv och kollar min mobil, medan de andra pratar och är sociala. Det är inte speciellt konstigt att de uppfattar mig som tråkig, menar jag. Jag hade liksom själv tyckt att en person som sitter tyst för sig själv och kollar på sin mobil, verkar lite tråkig. Det de inte vet, är dock att jag är jättesocial och skriver med mina långdistanskompisar istället. Jag vill såååå gärna flytta till dem, så varför är det lönt och bli bästisar och lägga tid på dem här. Jag har dem, jag behöver inga fler kompisar.

Det roliga är att jag tror att killarna skulle tycka jag var skiitrolig, bara de lärde känna mitt riktiga jag. Jag älskar samma saker som dem och är inte lättretlig. Men jag vågar ju inte visa dem mitt riktiga jag, eller... Okej, jag har aldrig visat dem det... Jag kind of väntar på att de ska räkna ut att jag spelar cs och är rolig och fsktiskt oftast står i mitten, så de börjar gilla mig. Jag vill inte verka desperat och plus så är jag rädd att de skulle mobba mig jävligt mycket om jag berättade för dem att jag kör cs och så. Det finns dock en snygg kille i min klass, som är så jävla rolig och snäll och som kör cs. Han hade nog bara tyckt att jag hade varit skitrolig som kör cs, men alla andra... Nej usch.. Jag vågar inte berätta för dem, jag vet inte hur de ska reagera.


Måste lägga mig snart, så får säga godnatt dagboksfolket. Haha hoppas ni orkar läsa allt. Detta är första gången jag skriver av mig och det blev lite som en introduktion av mig o mitt liv, istället för något man skulle skriva i sin dagbok, men det var riktigt skönt att bara få skriva ner alla sina tankar, så det blev svårt att sluta. Okej, tyst Alice (tänkte kalla mig själv Alice här, ok?), jag kan aldriiig hålla det kort och enkelt. Så. Tyst med dig. Okej, godnatt nu haha!



(Så jag btw haha.)


Likes

Comments