Efter många år och många inlägg är detta nu det sista inlägget på denna bloggen. Jag kommer inte att ta bort den pga av olika anledningar men jag kommer att sluta göra inlägg här! Min plan är att starta en ny blogg!
Detta pga att i denna bloggen har det blivit så mycket tårar och jag känner att det är dags för nytt och fräscht. Precis som mitt liv!
Jag vill bara säga att Han med stort H är nu mera bara en vän. Det kommer aldrig bli han och jag. För han kan inte göra mig lycklig på samma sätt. Jag kommer alltid att älska honom som ingen annan! Hans plats i mitt hjärta kommer alltid vara något speciellt. Men det är över nu. Det är sista gången jag säger det. För jag vet att jag verkligen har släppt honom nu. Han är absolut inget annat än en riktigt nära vän!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Kärlek är konstigt. Att man kan känna sig så betonande av en annan människa känns för mig ganska jobbigt. Rent av obehagligt. På så sätt är jag en ganska tråkig partner, när man får höra att man är saknad, när det bara gått 2 dagar sen vi sågs för övrigt, så tycker jag att han är löjlig. Vi ses om en vecka och han tar nog det värre än mig. Jag tycker inte det jobbigt. Vi pratar ändå telefon varje dag.
Jag tycker om honom. Jag trodde ju aldrig att jag skulle tycka om någon annan igen. Men jag faktiskt det. Men jag håller tillbaka och försöker ta det väldigt lugnt. Att inte hasta in i något och sen blir det bara kaos av allt. Slow and steady.

Likes

Comments

Jag står här, ensam. Jag håller upp alla runt omkring mig medan jag själv sjunker. Men ingen ser. Alla vill bara att jag ska bära dom högre. Jag står ensam kvar tårarna forsar ner för min kinder och jag kan inte andas längre. Jag försöker vara stark. Men jag orkar inte. Jag är så trött. Så trött. Ingen frågar hur folk mår längre. För ingen vill veta hur man mår. Ingen bryr sig. Iaf inte om mig. För jag är inte speciell för någon. Jag bara finns. Så många som önskar att jag inte gjorde det.

Likes

Comments

Igår var jag, mamma och min syster i Köpenhamn! Så mysigt! En hel dag som vi bara gick på Ströget och sedan upp till norreport och torghallarna där vi åt lunch och kollade runt!

Likes

Comments

Aldrig ska du få svika mig igen! Aldrig ska du vara mig nära igen! Aldrig tänker jag förlåta dig för det du gjort mot mig. Att du dömt mig efter att DU struntade i mig! Aldrig mer ska jag slösa mina tårar på dig! Aldrig mer kommer du vara en del av mitt liv! Aldrig! Aldrig! aldrig! Så som du svikit mig ska aldrig hända igen! Du är död för mig. Aldrig mer. Aldrig mer sviken av dig!

Likes

Comments

Ensam en hel dag och när mamma väl kommer hem då vill hon inte prata med mig iaf. Utan hon pratar hellre i telefon en att prata en stund med mig. Det känns ju verkligen som att hon har saknat mig och tycker det är trevligt att jag är hemma. Ja trevligt tycker hon nog, någon som kan passa hundarna gratis. Känns ju kul att flytta hem till det. Varför ville jag ens flytta hem från början... detta kommer bli sånt misstag. Jag har ju dessvärre ingen annan stans att ta vägen ändå. Men jag hoppas att det inte blir allt för länge

Likes

Comments

Nu med alla student och sånt som är över kan man äntligen bara lägga sig ner och andas!
Är helt slutkörd! Det blev en intensiv och sömnlös student vecka! Men det är lite jobbigt att ha flyttat ifrån alla nu, på riktigt! Men vi kommer träffas. Det tar inte så lång tid att köra mellan!
Det är ju så klart ändå alltid jobbigt att vara ifrån ens närmaste vänner!

Likes

Comments

Jag vet inte vad jag ska säga. Alla får sin lycka och här sitter jag ensam kvar. Jag kommer förlora allt när detta är över. Men jag måste vara den starka nu. För alla andra behöver det. Jag måste svälja mina tårar och le. Inte nu. Jag måste hålla ihop. Jag kan inte nu. Dom behöver mig. Dom behöver att jag är stark. Jag måste. Jag kan inte. Inte nu. Måste vara stark.

Likes

Comments

Jag kan verkligen inte förstå att det bara är 17 dagar kvar tills jag tar studenten! Det känns så overkligt! Men samtidigt längtar jag riktigt mycket! Men det går så fort nu på slutet! Kommer sakna alla fina vänner jag fått här! Det ska bli mysigt att komma hem till mamma, men att lämna alla här är jobbigt! Speciellt när man vet att vi inte kommer ses igen till hösten! Det värsta är att jag flyttar ifrån min bästa vän! Det känns väldigt jobbigt, men jag vet att vi kommer träffas så fort vi kan, och ringa varandra kommer vi göra hela tiden! Det ska bli spännande att få börja leva på riktigt! Det är dock väldigt obehagligt samtidigt!
Men nu taggar vi om och taggar till på nedräkningen som börjar på allvar nu!

Likes

Comments

Att veta att han är på akuten och inte får veta vad som händer gör mig så sjukt orolig! Men jag kan inte skriva till honom. Jag vill, jag vill verkligen! Jag önskar att jag kunde vara där med honom... men istället ligger jag här hemma helt ensam och vet inte vad jag ska göra. Ska jag skriva till honom? Han verkar inte vilja höra av mig ändå och saker och ting är så konstigt mellan oss! Men jag bryr mig fortfarande och jag vill ju ändå att han ska veta det. Jag blir bara så sjukt förvirrad av mig själv och allt runt omkring. Jag förstår verkligen inte. Det gör ont i mig att se honom så där och ännu mer över att inte veta om jag ska skriva eller inte...

Likes

Comments