View tracker

Hey babez!

Är på väg hem nu från en jättemysig picknick i Humlegården med Ksenia, Silvio, Josie och Carl-Adam. Ingen kände egentligen varandra särskilt bra innan, men det visade sig vara en sjuhelsikes bra kombination människor! Det faktum att vi hade en engångsgrill som avgörande faktor för huruvida det skulle bli någon mat eller ej kanske brought us all together, engångsgrillar är ett ondskans påhitt.

Halloumi, tomater (mestadels bränt haha), majs, banan och choklad grillades och sedan förtärdes även lite baguette med aioli och natursnacks. Sååå gott. På slutet började "the foreigners" frysa, men jag och Carl-Adam som är vana vid svensk sommar tyckte att det var riktigt skönt haha.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Wow, vad mycket fina grejer de hade på utförsäljningen! Jag blev kär i typ halva sortimentet och tog med mig många plagg in i provrummet haha. Sedan slutade det med att jag "bara" köpte tre klänningar, men jag tycker att det är så kul att bara prova kläder.

Jag och Ksenia myste runt med champagne och naturgodis och lite annat snacks medan vi kollade kläder. Nu är vi på väg till picknick i Humlegården, något försenade för att kläderna var för fina för att slita sig från i tid hehe. Ska visa vad jag köpte lite senare :)

Likes

Comments

View tracker

Sitter på Il Caffè (<3) på Södermannagatan just nu och svettas i solen. Tog med mig dator för att få lite jobb gjort, har varit väldigt mysigt att sitta här och skriva och titta på alla människor som går förbi. Räkna med att se mig här fler gånger i sommar! Nu ska jag strax runda av för sen lunch innan jag ska iväg igen på nästa aktivitet idag. Har bland annat en utförsäljning och picknick på schemat :)

Likes

Comments

Detta ar vad som hander nar man umgas 24/7 (nastan) med en sydstatare: man lyssnar pa country music. Hela tiden. I bilen, i duschen, precis nar man vaknar. Hela. Tiden.

Lyckligtvis har jag blivit introducerad for valdigt bra country music. Typ som Chris Stapleton som maste ha en av jordens basta roster. Check it out!

Likes

Comments

Hey babies!

Jag holl ju uppe bloggandet har borta i Kalifornien ganska bra haromdagen, men det var fram tills jag tappade min telefon i ett stengolv och skarmen i princip slutade fungera... Kan anvanda ena kanten av skarmen och knapparna pa sidan sa med lite tur kan jag bladdra bland de bilder jag tagit. Daremot kan jag inte radera nagot eftersom det kraver att jag klickar pa "Ok" vilket jag inte kommer at haha. Haromdagen ville jag kolla hur mitt lappstift sag ut och tog en JATTEFUL selfie och kom pa efterat att "Ja, just det. Kan icke radera." LOL

Anywho, det ar darfor jag inte kan blogga ordentligt. Jag mar bra i alla fall. Har fatt lana en Amazon phone som forutom att den ar sjukt svarnavigerad anda fungerar att texta med. Kommer antagligen inte ta med den till Sweden dock sa far se hur jag loser telefonsituationen nar jag ar hemma igen...

Idag ska jag traffa Kenny, en filipino som jag traffade i Israel i hostas. Han bor i LA egentligen men ar i detta nu pa vag till San Diego for att paddleboarda med mig! Will be a lot of fun :)

Ciao for now!


Jag och Kenny i Tel Aviv:

Likes

Comments

Efter att vi hade sagt hejdå till John och lovat honom att komma förbi hans och Page's hus samma eftermiddag (och efter en massa "I'm very happy that I met you! We have a lot to talk about!" på grov New York-dialekt) begav vi oss mot Castle Rock Trail. Att hika var en av mina måsten innan jag åkte hit :) Just denna trail är en av de lättaste, det tar ungefär 45 min att komma upp (förutsatt att man går rätt haha), men den är ganska brant så det är inte den lättaste uppgiften.

Med världens största hybris och övervärdering av mina egna förmågor tog jag täten och satte av i en rasslade fart. Och det gick bra! De första typ 10 metrarna... Sedan gjorde sig altituden påmind och jag började flåsa som om jag hade sprungit en mil (no joke). Matt hade varnat för att altituden gör allting mycket jobbigare här uppe, men jag hade inte trott att det skulle vara ett problem för mig. Inget rår på den filippinsvenska tigern, right?!

Anyways, mitt stora ego gjorde så att jag kept up with the pace i alla fall även om jag höll på att avlida. Vi körde lite off road eftersom det var svårt att se var trailen gick men trodde oss ändå veta vilket håll vi skulle åt (eller snarare trodde Matt att han visste, jag avsäger mig allt ansvar här haha). Vi klättrade upp på en klippa och ba "Woooow, what a view!!" men sen såg vi att vi var helt fel haha... Castle Rock var ett par hundra meter bort. Initialt tänkte jag "Fan också, det är ju aaaslångt dit!!!" och överlevnadsinstinkten sa mig att vyn här var ganska bra som den var, ingen anledning att vara girig! Men Matt sa att det inte var så långt ändå och att det var bra med extra exercise så jag ba "Mmm :):):)"

Vi fick lämna våra grejer precis nedanför den sista etappen för den var ganska krånglig - ren bergsklättring - så vi behövde båda händerna och så lite grejer som möjligt att vara i vägen. But boy, what a view up there!!! SÅ coolt. Man såg hela Big Bear Lake och de snöklädda bergstopparna runt om oss. Och solen lyste och gav oss fett bra feeling (tills den gick i moln och jag började sakna min extra tröja som jag lämnat några meter ned). Så värt alla flås, gasellhopp över bäckar och ninja warrior-kravlande.

På vägen ned körde vi off road igen, det blir lite mer spännande så ;) Men sen blev det lite för spännande när vi hörde ett konstigt ljud som definitivt hade kunnat vara ett attackerande lodjur eller vildkatt. Lite närmare vägen mötte vi några kids i tonåren som definitivt inte var där uppe för att njuta naturen i dess renaste motionsform utan snarare för att njuta naturen i dess weed-form.

Over all: mycket bra hike!! Den filippinsvenska tigern är nöjd.

Den första klippan vi besteg som visade sig vara fel haha

Skönt att se vägen igen hehe

Likes

Comments

Strax innan lunch åkte vi runt till olika thrift shops i Big Bear för att kolla utbudet. Matt var egentligen ute efter något att linda in ett kylskåp i som vi skulle ta med från bergen till San Diego, men det var kul att bara strosa, hoppa runt på gamla kryckor och bläddra i slitna böcker. Fantastiskt mycket Sagan om Ringen-prylar fanns också!(?)

Jag blev även förälskad. I Big Bear. Allting är så himla mysigt och fastän det är "land of the trucks and the wooden houses" och fastän alla amerikanska stereotyper och klichéer som jag nånsin haft och som nånsin existerat har visat sig stämma så älskar jag stället. Det är extremt svårt att förklara exakt hur allting är, det är bara en helt annan stämning, en helt annan värld här uppe. De kallar folk som inte är från Big Bear för flatlanders vilket säger en del om hur annorlunda det är.

En av de trevligaste människorna på jorden träffade jag denna dag. En 80-årig gubbe som heter John, ursprungligen från upstate New York och talar därefter. Han är construction worker sedan ~50 år tillbaka och hjälper Matt med diverse småjobb, engagerar sig personligen i honom. Medan Matt tog hand om business i en ny stuga som han håller på att göra i ordning för uthyrning hängde jag med John på verandan och solade oss. Vi pratade om allt möjligt, bland annat försökte jag matchmake honom med mamma haha. När dagens duties med huset var klara, alla hjälpgubbar i rutiga skjortor och keps farit iväg och kylskåpet var lastat i trucken tog John fram sina gamla svartvita foton för att visa oss. Fick tyvärr en jättedålig bild på den här stunden, om jag hade siktat kameran lite bättre hade man sett att John visar upp bilder på sin pistolsamling.

Likes

Comments

Första morgonen i Big Bear började bra! Jag hade tagit med mig svensk fika i form av chokladbollar och mazariner från Delicato till Matt som satt och smaskade i sig en chokladboll redan innan frukost med motiveringen att det är svensk tradition haha. Vi begav oss till ett ställe som heter Thelma's Family Restaurant and Bakery för att äta frukost som tydligen är ganska autentiskt, många locals går dit. Vi beställde varsin Pop Eye som enligt beskrivningen skulle vara en omelett med spenat, en av de billigaste valen, men vad som senare kom in på bordet liknade mer en frukostbuffé. Helt otroligt vad mycket mat man får för pengarna! Matt fick biscuits with gravy till sin omelett vilket är exakt så äckligt som det låter (söt kaka med sås till, yuck) men tydligen är det en höjdare i USA haha. Jag provade något som heter gritts som är en väldigt smaklös grötliknande veteblandning som man ska blanda ned smör, ost och brunt socker i för att det ska få smak. Tydligen väldigt populärt i sydstaterna. Smakade väl helt ok, inte riktigt mitt val av frukost annars 😉

Likes

Comments

Efter mycket om och men träffade jag ÄNTLIGEN Matt igår! No hard feelings för vår kommunikationsbrist på amerikansk mark, var så kul att träffa honom igen. Och så knäppt att vara på HELT andra sidan jorden och träffa någon man känner?!

Vi drog direkt iväg mot Big Bear, men eftersom det hunnit bli eftermiddag hade rusningstrafiken redan börjat - roadtrippen på 2,5 h tog oss 4,5 h istället pga detta. Under tiden hade vi kändisspaning på motorvägen, amerikansk sightseeing (SÅ många snabbmatsrestauranger) och ringde till Matts bröder i Georgia för att höra deras sydstatsdialekter (främst för att påvisa att Matts dialekt inte är så farlig trots allt hahah). Vi fick även den ena brodern att via three-way-samtal ringa sin kollega som har en ännu värre dialekt (hur det nu är möjligt) och så satt vi och tjuvlyssnade I bakgrunden 😂

Nedan är lite bilder på hur det såg ut när vi började klättra uppför berget. Som högst var vi uppe på 7,000 feet i altitud - mina öron slog lock flera gånger och alla mina skönhetsprodukter poppade på grund av trycket. Helt fantastiskt att vara ovanför molnen... I solnedgången dessutom.

Den sista bilden visar hur det såg ut när vi gick för att äta middag på Social i Big Bear Village. Jag kom in i restaurangen och fullkomligt dog av skratt när jag såg att det var fullt av massa mountain men som alla bar keps och pratade så som country/mountain people gör! Fick Matt att smygfota dem åt mig för jag kunde verkligen inte sluta skratta, särskilt som han också hade keps på sig hahaha. Kan ha varit tröttheten efter en lång resa med lite sömn också som gjorde hela situationen ännu roligare, men visst ser det helt makabert ut?! Welcome to Big Bear, sa Matt.

Likes

Comments