Egentligen, nu när jag tänker efter, så är det helt sjukt att jag aldrig under mina 14 år (!) i sadeln aldrig har blivit sparkad av en häst - fram tills idag. Jag vet inte hur jag har undkommit det, men det tog mig 14 år att få en spark.

Planerna för idag var repetition, men de ändrades ganska snabbt så jag insåg att det fanns något mycket viktigare att träna på idag; personligt space.

Zaza tenderar att vara dominant och gå in i mitt space och även gå över mig, vilket jag inser nu att jag har varit alldeles för snäll med. Jag har följt programmet till punkt och pricka och tänkt att det kommer på vägen, vilket det inte har gjort (eftersom att jag inte tagit itu med problemet direkt).

Problemet uppstår tydligast när vi ska byta varv på linan, då springer hon rätt över mig, bokstavligen, om jag inte flyttar på mig, vilket jag har gjort. Och det är ju en eftergift, vilket jag inte reflekterat över förrän igår kväll då jag snubblade över en video på en kvinna som hade exakt samma problem som mig. Så idag började vi. Zaza var uppe i varv idag, bet tag i grimman i hagen, krubb-bet på grimskaftet i stallgången och nafsade efter mig när jag backade upp henne i paddocken, vilket aldrig har hänt förut. Det kan ha berott på att det var livat i stallet idag, hon hade en dålig dag eller av helt andra orsaker, men hon kickade upp mot repet och lade öronen bakåt på linan idag, ett beteende som vi inte haft på ett tag så något var annorlunda. Såhär i efterhand kan det handla om att hon var dominant, men jag är inte 100% säker.

När hon nästan klev över mig idag så markerade jag med repet och i kombination med att jag stod felplacerad (dvs på en plats där jag var mindre säker) och att jag inte tagit itu med problemet tidigare så skickade hon helt enkelt ut ett bakben och fick en träff rakt över höftbenet. Jag måste erkänna att jag blev lite chockad! Men jag är förvånad på min egen reaktion; hade det här varit innan Australien så hade jag reagerat med att stanna henne och drämma till henne med repet, men nu istället så drev jag på henne och krävde fokus av henne, vilket i hennes värld betyder; jag sparkar/går in i hennes space = det blir jobbigt. Problemet ligger inte i att hon sparkar, problemet ligger i att hon inte respekterar mig. I en hästflock så är dt ledaren som får de andra hästarna att röra sig runt denne, så det är exakt samma metod som jag använder - när hon beter sig respektlöst mot mig så svarar jag med att driva henne runt mig = det är obehagligt och hon kommer att välja att visa mig respekt. Hur?

Jag tvingar henne egentligen inte till någonting, jag säger bara att 'om du är respektlös mot mig så är det obehagligt, men väljer du att visa mig respekt så är det behagligt, your choice, mate'. Eftersom att hästar letar efter harmoni (dvs, jag låter henne vara ifred) i en flock för att kunna spara energi som senare kan vara avgörande för deras överlevnad, så kommer hon att välja det alternativ som ger mest harmoni och hon kan därför på så sätt spara energi för att kunna överleva. Hästa gör antingen det det den tror att du säger till henne, eller dert hon måste för att överleva, idag gjorde Zaza det hon trodde hon behövde göra för att överleva. Det är alltså inte Zazas fel, utan mitt eget, som inte satt gränsen tidigare.

Men, efter att hon förstod vad som var mest behagligast för henne i längden, så fann hon sig till slut och bytte fint varv och börjar förstå vart min bubbla är någonstans.

När det kommer till kritan, så är hästen ett flyktdjur som har starka överlevnadsinstinkter och det är en väldigt stor anledning till varför den gör som den gör ibland.


Ett långt inlägg, men jag fick flera intryck och lärde mig en hel del idag så nu ligger jag här i sängen med öm höft och är ändå nöjd med dagen, det är oftast efter såna här incidenter vi tar två steg framåt i träningen, spännande nog. Det har varit två händelserika veckor för oss två, nu börjar det faktiskt att hända saker!

Hade någon för ett år sen sagt till mig att jag skulle vara nöjd och glad med att ha blivit sparkad av en häst, skulle jag ha skrattat denne rakt upp i ansiktet, för vem kan bli glad över en sån sak?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag när jag kom upp till stallet så var mitt huvud en stor klump med mos = dåligt fokus från min sida. Bestämde mig för att inte pressa oss så hårt idag, så det blev en genomkoll först för att se vad vi behöver träna på;

* Flytta bakdel med steady pressure, hon tenderar att gå framåt i en liten cirkel istället för att endast flytta bakdelen.

* Driving Game. Då vi bara gjort två sessioner med den här leken så behöver vi träna mer på det här tillsammans innan det sitter.

Sedan så bytte jag till en längre lina, hittills har vi nämligen inte gjort mer än skritt och trav på linan men idag var det dags. Blev mycket bus i båda varven, men nöjde mig med att hon galopperade tre varv runt mig utan bus och avsaktning innan det fick räcka för dagen. Passade på att mysa ute i paddocken en stund, uppskattades av oss båda verkade det som.

Imorgon är det dags igen, då blir det finslipning av det som vi behöver träna på!

Likes

Comments

Session #7 skulle egentligen bli repetition av Driving Game, men blev med ett miljöombyte - ridhuset. Det låter märkligt, men jag och Zaza har bara varit ute i paddocken och tränat, alltid ensamma med undantag av någon annan som varit där i max tjugo minuter innan vi har fått vara ensamma igen. Det har alltså inte varit så mycket distraktioner eller miljöombyte, så jag tänkte att det kunde vara nyttigt för oss båda. Jag behöver träna på att ignorera min omgivning (jag hatar när folk tittar på mig när jag tränar haha, det är det värsta jag vet), och Zaza behöver träna på att bibehålla fokus på mig även om det är någon annan där. Sagt och gjort, vi gick in i ridhuset medan någon annan var där. Det blev lite bus i början men hon kom ner i varv snabbt och hade bra fokus med tanke på de nya momenten vi hade med oss. Hon har förstått the Driving Game förvånansvärt snabbt och gjorde det riktigt bra.

Sessionen var inte helt diskussionsfri, dock. När den andra hästen hade gått ut blev hon lite stressad och slängde sig bakåt och reste sig. Den här gången var diskussionen betydligt kortare och hon lugnade ner sig snabbt igen, det var nästan som att trycka på en knapp.. Det visar i alla fall att vi har gjort stora framsteg tillsammans, det tog oss någon minut innan hon var lugn igen, förra gången tog det tjugo minuter... Då blev jag lite varm i hjärtat. Sen tänkte jag att hon kunde få busa av sig lite då hon hade väldigt mycket energi under sessionen, som hon majoriteten av passet la på träningen, så då släppte jag henne i ridhuset och hon fick busa av sig lite. Hon var överlycklig och det blev några rundor av bus och pip.. :)

Det är så kul att se hon gör så stora framsteg mognadsmässigt, hon använder huvudet mycket mer än vad hon gjorde i början (eller ja, hon kanske använder huvudet till rätt saker kanske jag ska säga)..!

Likes

Comments

Jag tränar utifrån Parelli Horsemanship och Pat Parelli, grundaren, har utvecklat något som heter horsenality - olika personlighetstyper.

Detta fick jag lära mig när jag jobbade i Australien hos John & Angie Wicks, lite förenklat då vi hade blåa och röda hästar som antingen var extroverta eller introverta, i Parelli Horsemanship så finns det "Left-brained" och "Right-brained", men som också är extroverta eller introverta. "Left-brained" är en häst som använder vänster hjärnhalva mest, den tänkande och logiska sidan och är ofta dominant. Den här hästen är väldigt smart, självsäker och ses ofta som "lugn". En right-brained häst är en häst som använder höger hjärnhalva mest, den sidan som är instinktiv, är inte speciellt självsäker och ofta undergiven. Den kan också upplevas som nervös och reaktiv.

Som med människor så kan en häst vara mer left-brained i andra situationer och mer right-brained i andra, men man kan generalisera för att hitta träningsmetoder som passar hästen, för de olika personligheterna har olika behov i sin träning, precis som med oss människor. Och också precis som oss människor är de mer extrema i sin personlighet när de är unga, speciellt hingstar, och blir mer nyanserade i sin personlighet när de blir äldre.

Här så ser ni mer detaljrikt hur de olika personlighetstyperna fungerar, vilka behov de har och vad det finns för mål med varje personlighet:

Vad är Zaza?

Jag har faktiskt haft lite problem med att placera Zaza på den här skalan, för hon visar mig olika sidor.

En del av mig skulle säga att hon är en left-brained extrovert för att hon är pushig, och utåt sätt cool i det mesta men behöver speed i träningen, men ibland så kan hon väldigt snabbt skifta över till en right-brained extrovert om jag ser till vad hon behöver i träningen, vad jag har märkt hittills - hon behöver trygghet och struktur och det går inte att lära henne något när hon är uppe i varv och är emotionell. Hon är känslig för energier och blir snabbt emotionell. Utåt så kan hon verka ganska tuff och hård, men vad hon behöver är struktur och mjukhet. Hon är lite äldre än de hästar jag har jobbat med förut, vilket ger mig svårt att placera henne exakt men hon behöver lite av båda personligheternas behov av träning, så det är det jag utgår ifrån. Sen har hästar precis som alla bättre och sämre dagar, och det är okej.


Jag som ledare har också ansvar för att jag gör så mycket som jag kan för att hjälpa henne, så märker jag att hon eller jag är i ett "fel" state of mind för en viss typ av träning så tar jag träningen dit vi kommer för dagen och ser till att inte ställa orimliga krav för någon av oss. Vi gör det här för att det är roligt! Vi avslutar alltid på god not tillsammans, jag skulle aldrig någonsin sluta en träning med att vi bråkar, men däremot kanske jag får sänka mina krav det passet och avslutar ett steg i rätt riktning istället för det egentliga målet, beroende på situation såklart. Det fina och svåra med hästar är att allting är situationsbaserat men att det är svart eller vitt för dem i deras värld, och att hitta en balansgång är inte alltid så lätt. Att tänka som en häst är inte altid så lätt...

Likes

Comments

​Nu har jag skrivit om alla de sessioner som vi har haft tillsammans, jag och Zaza. Jag har läst igenom allt och inser hur mycket som har hänt hos henne och hur annorlunda hon är. Hon är så oerhört mycket mer fokuserad på mig, men jag ser också en arbetsmoral och en häst som vill! ​När vi gör någonting nytt så ser jag hur hon försöker på olika sätt att förstå vad jag vill, hon testar sig fram och hon förstår direkt när hon gör rätt - eftergift. Hon tuggar och slickar sig om läpparna (så visar hästen bland annat att den förstår och reflekterar över det du gör) i varje pass och är väldigt mottaglig för att lära sig.


Hon är inte längre defensiv och söker mycket kontakt, hon älskar att bli kliad på huvudet och under halsen. Hon är oerhört mjuk och mottaglig för allt vi gör och är också förlåtande när jag gör misstag. Hon är verkligen en helt fantastisk häst att jobba ihop med, vi kommer nog att ha mycket roligt ihop.. :)

Likes

Comments

​Nytt kapitel för oss två, den här leken var helt ny för mig så det blev en test för oss båda.

Zaza kan vara lite pushig och går mer än gärna in i din personliga bubbla, vilket är något som vi måste öva på eftersom att det i längden kan bli farligt i fel tillfälle. Hon, som alla andra hästar som inte fått lära sig, går rakt igenom tryck. För en häst är det naturligt att gå emot tryck, så om din häst lutar sig emot dig när du till exempel försöker flytta honom/henne åt sidan så handlar det inte om att den är dum eller inte respekterar dig - den följer helt enkelt sina instinkter. Börja långsamt men ge efter snabbt, hästar motiveras av tryck och lär sig av eftergift.


I början av passet så sprang hon rakt igenom spöet (och mig) men efter att istället ha börjat bakvägen och fått henne att gå undan för spöet med hjälp av staketet när trycket låg framifrån så började hon snabbt att förstå att hon ska gå undan för energin som jag sänder ut med hjälp av spöet. Jag har aldrig behövt att röra Zaza med spöet, endast energin från den fungerar för henne då hon är väldigt mottaglig för signaler nu när hon förstår att jag inte använder spöet som bestraffning utan endast är en förlängning av min arm och därmed är support och behaglig. Tidigare har vi haft problem att byta varv då hon kommer in till mig och in i min bubbla, men i slutet av passet så stannade hon och bytte varv som om hon aldrig gjort något annat! Det tog en liten stund för henne att förstå att ge efter för rytmiskt tryck men när hon gjorde en suverän övergång från trav till skritt så slutade vi för dagen, då var vi båda två väldigt trötta. Det var en trött häst som snällt gick med ut till hagen igen, det var skönt att se att hon hade fått tänka och jobba med både kropp och huvud det här passet.


Likes

Comments

Dagen började på bästa möjliga; hon kom fram självmant till mig i hagen. Väldigt stor skillnad mot för bara två sessioner sen...!

Den här sessionen hade allt klickat. Mjukare, fokuserad och mer arbetsvillig än någonsin tidigare. Wow! Vilken toppenhäst det är att jobba med. Session #5 skulle vi egentligen ha börjat på the Driving Game, men eftersom att allt vi tränat på gick helt perfekt så lät jag det vara där. En kort session med andra ord, men det gör inget.

I hagen så har hon nu även slutat springa ifrån mig när jag släpper henne, utan nu står hon mer än gärna kvar med mig och vill bli kliad innan jag vänder och går. Hon går inte förrän jag går vilket jag tar som att hon tycker om att spendera tid med mig. Hon är så otroligt härlig när hon visar sin mjuka sida och släpper in mig, det är nästan så att hon gör mig tårögd...



Likes

Comments

​Repetition är A och O, även med en så smart häst som Zaza. Att träna på approach i hagen förra gången var tacksamt, den här gången så stod hon fint stilla i hagen och sökte till och med kontakt med mig när jag stod vid manken och kliade för att bli kliad på huvudet, superfint framsteg!

Detta är det vi repeterar:

​Pek- och klicklek:

​Här tränar vi på att jag pekar och klickar 1 gång - Dvs. skritta i den riktning jag pekar. Peka och klicka 2ggr betyder trav. Det här förstår hon väldigt fort. "Wohoooo" (inte skrika så som det kanske ser ut haha, utan lugnt) betyder sakta av, vilket hon börjar förstå.


​The Friendly Game:

​Vi kör the friendly game varje gång, nu med spö och det går bara bättre och bättre. Spöet har blivit mer en snäll förlängning av min arm och support mer än något som får henne att gå framåt eller bestraffa henne. Hon responderar väldigt mjukt till korrigeringar istället för att pipa och sparka mot spöet.


​Porcupine Game:

Flytta undan för steady pressure (hair, skin, muscle, bone). I början så blev hon lite defensiv och spände emot trycket men blir mer och mer mjuk för det och flyttar mycket lättare.


Repetitionerna är viktiga! Vi övar på dessa tre saker för att hon behöver bli stimulerad och denna typ av träning passar henne bäst då hon är väldigt snabbt i huvudet, träningen behöver ha lite tempo och jag behöver framförallt bli snabb med eftergift då hon är snabb på att förstå. Hon är en otroligt tacksam häst att jobba med då hon förstår och är väldigt förlåtande när jag är för långsam eller gör fel. Jag är fortfarande bara nybörjare så det är oerhört kul att dela denna resa tillsammans med Zaza!

Likes

Comments

Infångning:

Idag började träningspasset i hagen, då vi övade på att jag ska få approacha henne på båda sidor och att hon står stilla. Hon har en ganska stor personlig bubbla, så det behöver gå ganska långsamt i början, men det tog oss ungefär 20 minuter innan jag fick approacha henne på båda sidorna utan problem.


​Repetition och Friendly Game med spö:

Gick mycket bättre med Friendly Game med repet idag, påbörjade även med spöet, vilket fick en annan reaktion. För henne betyder spöet att hon ska gå framåt medans jag vill införa att det endast är en förlängning av min arm och är till för att supporta henne och vår träning, ingen bestraffning!


​Porcupine Game:

​Porcupine game innebär kort att jag ska börja flytta olika delar av hennes kropp med steady pressure med följande steg; hair, skin, muscle, bone. Så stegvis öka trycket tills hon flyttar.

Framdel gick otroligt bra, hon förstod väldigt fort vad jag menade. Bakdelen blir hon lite mer defensiv på vilket beror på att jag kan ha gått för fort fram också, men till sist så klickade det för henne och hon flyttade bak väldigt fint.

Backning var inte heller några problem, så fort hon förstod principen så behövde jag nudda hennes hårstrån innan hon flyttade den del jag ville att hon skulle flytta på.


​Ut i hagen:

Den dagen hade vi vår första riktiga diskussion. Innan, med en annan medryttare, så har hon slängt sig bakåt och rest sig på linan, vilket har resultat i att hon kom loss då repet var för kort. Idag blev det blåsigt och hon började färden mot hagen med att vilja springa till hagen = hon sprang nästan över mig. Tog oss ungefär en kvart att promenera snällt och lugnt bakom mig till hagen. Väl inne i hagen så slänger hon sig bakåt i tron om att hon kommer att komma loss fortare. Det blev inte så.

I min träning så använder jag alltid repgrimma och 3,5 meter rep, även in och ut från hagen just ifall detta händer - vilket idag hände. Hursomhelst, hon slängde sig bakåt och jag börjar då med att backa henne och hon blir då defensiv och reser sig upp över mig. Jag står kvar på marken, "wigglar" repet och backar upp henne när hon är nere igen, vilket resulterar i att hon reser sig ännu en gång - återupprepar samma procedur och den här gången så backar hon snällt upp och då släpper jag och låter repet hänga löst samtidigt som jag berömmer henne med kli på manken. Hon är fortfarande ofokuserad på mig och väldigt nervös, så jag sänder ut henne runt mig och longerar henne och får henne att flytta sig bakåt, framåt och åt sidorna tills hon har kommit ner i varv och börjar fokusera på mig och står stilla. Hon blir igen nervös och skriker så jag skickar ut henne igen ochnär hon tillslut står bredivd mig utan att skrika och dansa så tar jag långsamt av henne repgrimman, tar ett steg åt sidan och låter henne gå iväg.


Jag gick därifrån lite skakis (en häst på 165cm som stegrar sig över mig som är 160 blir ganska stor) men nöjd med dagens framsteg. Jag kände att hon förstod vad jag ville av henne när hon inte fick gå förrän hon var i ett emotionellt state of mind som jag ville ha - lugn och avslappnad.

Likes

Comments

​Infångning:

Kom ut till stallet och trodde att hela träningspasset skulle bli i hagen då hon inte alls ville bli fångad, men blev avbruten av att en annan tjej i stallet kom ut och helt enkelt mutade henne med godis och fångade in henne. Jag var för mesig för att säga 'nej, det här behöver vi träna på', så jag tog skamset hästen och gick in. Inuti så var jag rätt ledsen, jag borde sagt nej. Jag behöver ju lära mig och hästen tillsammans!


​The friendly game:

Började med att se över hästen och se om det var någon del av henne som hon var känslig med, vilket hon inte var. Allt fungerade jättebra, så började att röra henne med repet överallt, vilket jag också fick. Hon blev orolig när jag slängde det över ryggen på henne, så det fick vi öva på en stund. Slutade när hon stod stilla på båda sidor.

​Longera:

​Peka och klicka förstod hon väldigt snabbt och tyckte att det var buskul att få röra på sig vilket resulterade i några bussprång, Korrigerade henne mjukt och det resulterade i pip och sparkar utåt, men efter lite diskussion om huruvuda repet var snällt eller inte så kunde hon faktiskt ta korrigeringarna utan att bli defensiv.

Det hela blev en ganska kort session för att börja lite mjukt, men det märktes fort att hon fick använda huvudet en del då jag kräver att ha hennes fokus på mig hela tiden, så hon var trött när vi avslutade.


Här så märker jag att Zaza behöver någon som är tydlig på att korrigera men som inte blir aggressiv, vilket är så man ska med alla hästar, då hon snabbt blir väldigt emotionell vilket resulterar i att hon blir väldigt defensiv. När jag korrigerat färdigt så är jag noga med att snabbt bli mjuk igen, och så fort Zaza förstod det så blev hon mycket mer mottaglig för korrigering och svarar numera väldigt mjukt tillbaka.


Likes

Comments