Mitt första inlägg på min blogg. Trodde aldrig att jag skulle skaffa men nu sitter jag hör.

Nu har de gått lite mer än en månad sen mitt missfall och de finns ingen jag kan prata med om de. Min man vill helst glömma de och gå vidare men jag kan inte komma över de som hänt så lätt. Jag kommer fortfarande ihåg vilka datum som jag skulle ha undersökningar o ultraljud på. Just nu känns de väldigt tomt på något sätt. Jag har en underbar son på 1 år och han betyder allt för mig och han förgyller min dag och livet hela tiden och jag vore ingenting utan honom.

Jag har alltid varit en person som sköt mig själv och försökt tänka så lite som möjligt på andra men nu efter missfallet så ser jag andra kvinnor med bebismagar och även tjejer som jag känner ska få barn och det känns som ett slag i magen på mig och min livmoder är tom o skriker efter bebis. Kommer de gå över snart?

Denna blogg hoppas jag ska hjälpa mig att bearbeta vad som hänt men också även gå vidare.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments