Jag skaffade mig appen Tinder när den precis kom ut men fråga mig inte vilket år det var för det minns jag inte. Oavsett vad är det totalt ointressant då jag inte började använda den förrän nu rätt nyligen för att se om den är bra eller anus. 

I dagsläget är den mer åt anus-hållet och då menar jag den lite sämre varianten av ett anus.

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ens är sugen på att dejta och jag är lite anti den här internetskiten då 1. Alla har en bra profilbild men resterande bilder liknar varken den första eller sista (lite som att räkna ner från 5 då en 12:a plötsligt slutar som en 3:a) och 2. Folk ljuger . De ljuger något så jävligt .

Vi kan ju börja med han som tog min oskulds-dejt.  Vi kan kalla honom Nalle Puh aka NP då jag efter närmare begrundelse och flitigt gjorda efterforskningar insåg han faktiskt hade något sött men svullet över sig. Absolut inget negativt överhuvudtaget men hans ansikte fick mig att relatera till något honungsliknande och således blev han Nalle Puh.  NP hade kopplat sitt konto till instagram och ja, han blev godkänd och efter att ha skickat ett ljudklipp med hans nya egenskrivna låt där hans själv var sångaren kunde jag inte annat än att smälta och ta mig till nästa fas - jag, NP, en gitarr och en ring . Och kanske några servetter .

Jag påtalade viktigheten i att vara minst 180 cm då  då jag själv inte är världens kortaste kvinna eller ligger på normallängden av en kvinnokropp och han lovade mig att han var 180 cm. Kanske lite över 180. Att det till och med stod i hans pass. Detta tolkade  jag som ett kontrakt oss emellan och som något jag absolut inte behövde bry mig om. NP verkade trovärdig . Han verkade vara typen som ville göra rätt för sig. Och han hade mina mått (+ vikt, alltså jag vill göra rätt för mig!).

Vi bestämde oss vidare för att mötas för en kaffe efter att ha skrivit fram och tillbaka under en tid på ca 2 timmar. 

Jag tog på mig mina skor utan minsta tillstymmelse av klack, svarta kläder för att vara lite neutral (se mindre svullen ut), satte mig på bussen, lyssnade på musik utan minsta tveksamhet eller nervositet.  Jag hoppade av bussen  och tittade bort mot mötesplatsen vi hade bestämt oss för men där stod han inte. Min blick vandrade åt höger och där satt han på en stentrappa . Notera att han satt ner; jag vill inte påstå att jag är något utöver det vanliga men när det kommer till ögonmått är jag en jävel på att se bra och på ca 100 meters avstånd kunde jag avgöra att han inte var axelbred. Inte heller rak i ryggen eller skapt i size robust man.  Jag hade förvisso glömt (lämnat) glasögonen hemma så jag litade inte riktigt på min syn så jag valde att se bort från den eventuella sanningen så jag tågade helt enkelt bort mot honom .

- Hej! Allt bra? Du är inte 180 cm (nu i efterhand är jag osäker på om jag ens hann heja innan jag ppåpekade hans längd).

- Jo jag är 180 cm.  Men du måste vara längre ? 

- Jag vet exakt hur lång jag är och jag är inte en millimeter över 180. Jag är snarare max 179,5 men nu när jag har ont i ryggen hamnar jag säkerligen på 176 då jag går som quasimodo och ändå är jag längre. Varför säger du att du är längre när du bevisligen inte är det ?  

Alltså jag är principfast. Och jag ljuger aldrig. Vi tog den där kaffen och det var helt okej men hela mannen var liksom petit.  Så med andra ord , jag som är ny i Tindervärlden,  finns det en app som förlänger ens bilder eller är vissa totalt omedvetna om sin egna längd? Ska det vara så här problematiskt överväger jag att bojkotta längden 180.

Eller rättare sagt "jag kanske är lite mer än 180 cm". Jävla hycklerier .

#bittermenglad #gladmenbitter #hurkundedetblisåhär


Likes

Comments