Header

Jag vet inte, men jag trivs lixom inte "blogga" längre! Har börjat tycka det är tråkigt, ehm det där lät inte korrekt heller.. Hur fan ska jag förklara detta?

Okej, jag vill inte ha en blogg utan nånting annat om det va lättare att förstå mej nu!

Men iaf så har jag försökt hitta nå sätt som känns bra för mej, jag har skit lätt för att tröttna på saker, och att ha en blogg är inge alternativ för mej har jag märkt jättelänge nu vilket är skit synd! Har försökt och försökt få det att funka, men som sagt så tröttnar jag väldigt lätt! Jag vill dela med mej nånstans mer än fb och instagram, typ som en dagbok fast ändå inte.

Tebax till bilddagboken, nostalgi för mej! Förstår inte hur jag ens kunde sluta lägga upp bilder där! 😱

Så följ min vardag där ist, och lägg till mej som vän ni som har! 😘
http://dayviews.com/tixiiebby/

Likes

Comments

Visste ni att jag har ett riktigt dåligt självförtroende? Jag har mina perioder som jag hatar mej själv!
Jag kan inte se mej själv i spegeln och tycker jag är helt jävla värdelös på alla sätt och vis. Jag tycker jag är den fulaste människan som existerar, och att jag är stor idiot som ingen tycker om.
Istället för att känna sej stolt, vacker och unik så finns det idag inte ens på kartan, det existerar inte i min värld! Jag hatar såna perioder, men ändå så vet jag att det bara är en period och inte föralltid, trots att det känns som en evighet att komma ur den.

Fuck my life!

Likes

Comments

Äre inte psykiskt så äre fysiskt, idag fick jag äntligen göra gastroskopi som jag egentligen skulle göra för 2 veckor sen! Jösses va obehagligt det är, värsta jag har gjort efter mina förlossningar ofc. Kunde ha valt att söva mej ist, men jag är självklart vrång och klarar allt! 💪😉

De hittade inget som tur är, så magsåret hade läkt. Så nu ska de göra en rektoskopi om nån månad ist, se om de hittar nått annat. Nån gång får jag väl ordning på min mage och illamåendet hoppas jag!

Jaha den här veckan blir det vabb IGEN då William är förkyld! Lilleman har sån dåligt immunförsvar, så varken jag, William eller Fredrik har inte sovit på 2 nätter nu.. Och givetvis så härjar magsjukan på förskolan å, så barnen får stanna hemma den här veckan! Så Tuva fick följa med mormor hem, eller ja fick och fick det är inget snack om saken, haha! 😂

Men nu soffläge för mej och lilleman, då huset är för engångs skull städat sen tidigt imorse! 👍

Åh tack mamma och pappa att ni ställer upp! ❤

Likes

Comments

Jag får verkligen ingen ro, har försökt att göra nånting, har försökt städat, men hamnar bara i soffan, har försökt titta på film men det slutar bara med att jag inte tittar, har försökt dra på musik men jag bara byter låt hela tin, har tom försökt sova, men det går inte heller trots att jag är dödstrött!
Det är inte min dag idag, vet inte om det har nått som min psykolog sa igår som är boven idag.

Vi gick in på brorsan, och hen hade funderat på och tror att han inte ville ta sitt liv egentligen. Klart man börjar tänka som en galning, och tänk om det va så oxå? Men jag vet oxå hur psykiskt ohälsa funkar, att man kan förlora mot sjukdomen.

Men om man ska tänka med tanken, tänk om han inte ville ta sitt liv då?
Depression och alkohol är ingen bra kombination lixom.

Jag blir snart galen av dessa frågor som man inte får nå svar av. Dock så äre redan försent och ingen idé att inte ens tänka pått eftersom vi får inte hem honom oavsett hur vi vrider och vänder pått. Men jag kan lixom inte sluta tänka pått, jag kan inte!

Likes

Comments

Jag är inte den roligaste och gladaste personen att prata/umgås med jämt, men jag önskar att jag vore det.

En person som jag som lider av ångest/panik och depression + diagnoser skrämmer iväg personer som inte riktigt förstår vad det innebär. Vilket är väldigt tråkigt, eftersom vi som mår såhär kan lixom inte hjälpa att vi mår som vi mår. Det är inget vi har bestämt att vi ska må såhär heller, och våran största önskan är att må bra och slippa allt här som vi lider utav. Jag har länge sen barnsben mått såhär, och tycker det är fruktansvärt jobbigt! (Det finns så mycket man kan berätta vad man tycker och känner i sitt lidande, men jag hoppar det idag och tar det i ett annat inlägg.)

Ja, att skrämma iväg personer är ju inge roligt överhuvudtaget. Därför jag är väldigt försiktig med att vara öppen irl, men det finns personer som jag känner att jag kan vara öppen med trots att vi inte känner varandra så bra, det är då jag trivs bäst i sällskapet. Där jag kan dela med mej av allt oavsett vad det är, där man lixom är sej själv. För jag skulle själv känna ett obehag att inte få vara jag, och att man måste sätta på en mask och låtsas som att jag vore en annan.

Asså det är sån jag är och vill vara, och det är nog det som gör att människor backar. Sen är vi alla olika, och tycker olika hur en människa ska vara. Jag får acceptera hur andra är som människa medan andra får acceptera mej.

Så frågan till dej som backar, vad äru rädd för? Vad är för fel på oss människor som mår dåligt eller öppna om det? Äru rädd för att det ska smitta av sej? För det gör det inte. Psykiskt ohälsa är en sjukdom, men det smittas INTE!

Jag tycker det är synd att vi som har psykiskt ohälsa blir väldigt dömande, för det är fortfarande inget som vi vill lida av. Vi skulle göra vad som helst för att byta med en person som är "frisk" från det och leva ett helt normalt liv.

Jag kommer garanterat leva såhär i resten av mitt liv, det kan bli bättre men det kan kommer aldrig att försvinna.
Jag lever med en man som inte har psykiskt ohälsa, och jag tror att han har det svårt att förstå mej ibland och vad jag känner trots att jag förklarar det för honom. Skulle jag förklara för honom att jag orkar inte leva mer, så skulle han inte ta det så allvarligt och säger "det blir bra". Medan en annan som jag ser detta som riktigt allvarligt, och att jag menar vad jag säger. Jag går hos en psykolog nu, och min man frågade mej "men mår du så dåligt då?". Ja, annars skulle jag inte gå hos en psykolog och bett om hjälp.
Min man har aldrig sett mej att få en ångestattack, men han har sett mej gråta och vara ledsen många ggr. Såhär äre, att jag har lärt mej hantera min ångest och ibland så syns det inte. Jag har ångest nästan varje dag, och det är som värst under dagen då jag är ensam. När gubben kommer hem så får han mej oftast att få bort de. Men visst det har hänt många ggr att jag haft ångest trots att han är hemma, det är då mitt humör svängninger väldigt mycket ist. Man kan väl säga såhär att jag mår bäst av när han är hemma. Jag vill lixom vara den perfekta frun och mamma att man jag vill inte visa mina känslor för dem, trots att mitt humör är även skyldig till min psykiskt ohälsa att det ibland kan gå över dem, vilket det inte ska. Kan säga att det är riktigt tufft att vara mamma och må dåligt. Det är jätte många som är det även om de inte vill erkänna det. Min dotter kan fråga mej "är du arg mamma? Varför är du ledsen? " då har jag svarat "mamma mår inte bra, men mamma älskar dej så otroligt mycket" Jag vill inte ljuga för min dotter men ändå inte förklara varför. Det är så svårt att visa sej stark emot barnen, men när egentligen känner sej svag. Jag skulle vilja förklara för dem, men dem är så små att förstå. Även när jag förklarar för min man så äre svårt för även han att förstå, och för mej är det ganska så jobbigt att inte bli förstod.

Jag vill att han ska förstå, men på nått sätt så vill jag inte det för att det kanske skrämmer iväg honom, vilket jag absolut inte vill. Därför har jag inte vågat visa hur jag egentligen mår, att jag ist har skjutit undan mina känslor. Vänner/släkt och bekanta finns, och kommer och går hela tiden. Men min man är alltid där och jag är mer rädd för att förlora honom än andra. Han och barnen är allt för mej, därför äre svårt att visa hur man egentligen mår för dem man älskar mest av allt.

Det är därför jag inte är den roligaste och gladaste personen alltid.
Därför tycker jag att man inte ska döma en, jag är som vilken person som helst bara lite annorlunda. Jag vill oxå bli accepterad trots att jag har en trasig själ, hemsk bakgrund och har ofrivillig sjukdom.

För ibland mår inte jag bra!

Likes

Comments