”Vakna upp du som sover, och stå upp från de döda,
så skall Kristus ljus lysa över dig”

Efesierbrevet 5:14

I ett tidigare inlägg som heter omvändelse på 30 sekunder så skrev jag om bland annat de två rövarna som korsfästes tillsammans med Jesus, och hur den ene fick komma hem genom nåd. Inte genom prestation! Och den andre som förnekade Jesus. De två rövarna visar också på de två vägar som finns.

Det finns liksom inget mellanläg. Man kan gå hela livet och lalla, lite sådär mysigt och bra. ”Visst kanske Jesus finns, eller inte, jag vet inte” och skutta runt, eller förneka starkt på olika vis. Men tillsist kommer man att ställas inför Gud. Har man lallat, så har man tagit ställning att förneka - men på ett mildare sätt, ett lite ”lätt och lagom” sätt att ta ställning för man vill ju inte trampa någon på tårna, göra någon arg, synas för mycket eller sticka ut. Men om man är så, att man ”halvförnekar” samtidigt som man ”halverkänner” Jesus, så har man redan tagit ställning. Att förneka honom.

Slutligen kommer vi vara i en liknande situation som de två rövarna på korset. Men såklart inte hänga på ett kors då likt dom.

Frågan är vilken av dom man vill vara, den som ser Jesus för vem han är, eller den som inte ser det. Ja, jag säger ”vill” för att det är ett val. Även om du är lätt och lagom.
Frågan är om man vill veta vem han är, om man vill lära känna honom, ha en relation med honom och slutligen - om man vill i evigheten välja Jesus. För det är inget tvång, han tvingar sig inte på någon. Han är en gentleman.

Sanningen kommer alltid vara sanningen. Oavsett vad som händer, oavsett hur det ser ut och oavsett vad man gör. Sanningen kommer aldrig att förändras. Och sanningen är att Jesus lever. Sanningen är att Jesus kom till världen som människa, inte för att döma utan för att rädda. Och frivilligt bar han på sitt kors längst med Golgata,. Slagen, sargad och blodig bar han på sitt kors mot platsen utanför stadsmurarna där han korsfästes. Frivilligt låg han på korset då dom tog spikarna och spikade fast honom i det. Spik för spik som genomborrade honom tog han frivilligt, för att rädda oss. Han hade när som helst kunnat göra sig fri. Men han genomled allt för att öppna upp en väg.

Detta är sanningen. Vad man än tror, vad man än gör, vad man än känner. Så är sanningen att Jesus dog på korset, och uppstod på den tredje dagen. Och han kommer att återvända en dag.

Men vem är Jesus då? Vad betyder korset egentligen? För er som inte vet, ska jag ge en kort förklaring. Så ni har koll på läget liksom, det kan vara bra.

Genom hela gamla testamentet, det gamla förbundet mellan Gud och människan, talade olika profeter om den dagen då Jesus skulle komma till världen. Vad Jesus och korset finns med genom hela bibeln som en röd tråd, från början till slut. För efter syndafallet var det inte längre möjligt att ha en personlig relation med Gud. Det var lagens tid, och få utvalda representater fanns för Gud, så som de olika profeterna: Mika, Daniel, Jesaja, och även kung David. De skulle tala för Gud.

Men korset förändrade allt! Den plan Gud hade haft redan direkt efter syndafallet. I 1 Moseboken 3:15 står det såhär:

”Jag skall sätta fiendeskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.”

Direkt efter syndafallet gav Gud människan hopp, han gav oss ett löfte om segern, han talade om korset! Trots att vi vände honom ryggen, så gav han inte upp. Han hade kunnat slänga in handduken och sagt ”nu struntar jag i dessa eländiga och dryga människor”, men han gjorde inte det. Han vill ha oss!

Men på grund av synden som kom in i världen kunde vi inte längre ha gemenskap med Gud. På så vis byggdes senare tabernaklet. Och rummet längst in kallades det allra heligaste, platsen för Guds närvaro. Förlåten var det som skiljde Guds närvaro ifrån alla människor. Vi fick inte ens uppleva hans närvaro.

”I det andra rummet går endast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod, som han bär fram för sina och för folkets oavsiktliga synder.”
Hebreerbrevet 9:7

Endast översteprästerna hade tillträde dit en gång om året, och om de inte bar fram blod för sina och folkets oavsiktliga synder så innebar de död för den prästen. Snacka om nervös prästen måste varit då han skulle gå in där. För Gud och synd fungerar inte ihop, Gud är så pass helig att synd inte kan finnas i hans närvaro.

Det handlar alltså inte om att Gud är ”för fin i kanten” och springer iväg så fort synd är i närheten. Synd utplånas i hans heliga närvaro. Det var alltså omöjligt för människan att umgås med Gud, ens känna. Det var inte han som vände oss ryggen, det var tvärt om. Det var vi som vände honom ryggen. Det gör vi än idag. Precis som den ena rövaren på korset gjorde.

Men till skillnad ifrån det gamla förbundet så finns det nu en möjlighet att faktiskt lära känna den levande Guden på ett personligt plan. Inte ”bara” att få evigt liv, utan att här och nu få lära känna honom mer och mer, bit för bit. Grejen att få lära känna Gud, det är ingen liten grej. Det är ingen nyhet som man scrollar förbi, egentligen. Fundera över det ett tag.

Det Jesus gjorde på korset var att öppna upp en väg, så att inte tabernaklet längre behövdes, så att det inte behövdes fler offer. Så att vi skulle kunna vara i hans närvaro och lära känna honom här och nu.

Så att vi som är nedbrutna skulle få upprättelse och ny styrka, ett förvandlat liv. För att vi som är sårade skulle få helande, för att vi som var slavar under synden skulle kunna bli fria. För att vi som var döda genom synden skulle få liv, genom Jesus. För att vi skulle få evigt liv, och ett förvandlat liv här och nu. Korset innebär så mycket mer än vad vi kan förstå! Korset är allt!

”Och vid nioende timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
Matteusevangeliet 27:46

All världens synd blev lagd på Jesus då han hängde sönderslagen på det där urgamla korset. I den stunden då han ropade efter Fadern, så hade all synd lagts på honom – Guds son, Jesus Kristus. Och Fadern blev tvungen att vända sig ifrån honom, klippa bandet. Vår Gud som är treenig, blev delad i den stunden. Han kapade av en del av sig själv och lade all vår smärta, all vår synd på honom, för att vi inte skulle gå förlorade. För att vi skulle genom korset skulle få allt.

Alla har vi känt oss dissade, ifrånstötta, ratade och ensamma.
Jesus fick uppleva förkastelse, den mest extrema känslan av att bli övergiven, lämnad och ensamhet. Att få känna hur Gud vänder sig ifrån en.

Detta gjorde han för att vi skulle slippa det. För att göra en väg, en väg till honom. För att göra det omöjliga möjligt: att, trots vår synd, ska kunna ha en personlig relation med honom.

Han gjorde detta, trots att majoriteten av alla människor är som den smädande rövaren på korset bredvid, för att han vill ha oss. Han vill inte överge oss. Det är enbart vi som förkastar honom, gång på gång, generation efter generation. Men Gud gav aldrig upp, istället utgav han sin enfödde Son att dö på ett kors, att lägga all världens synd på honom. För att vi skulle bli frälsta genom honom.

”Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade,”
Matteusevangeliet 27:50-51

Förlåten som skiljde Guds närvaro ifrån oss bröts i två delar när Jesus gav upp andan. Med en mäktig jordbävning brast förlåten, och vägen var nu öppen. En jordbävning, som inte raserade templet men var specifik nog att få förlåten allra längst in i templet brista!

Något otroligt mäktigt skedde. Något judarna då säkert trodde var omöjligt, för extremt, för bra för att vara sant.

Tänk vilken panik prästerna i templet måste ha haft när detta skedde! Det var ju det allra heligaste, platsen för Guds närvaro. Och plötsligt kommer en jordbävning som får förlåten att brista i två delar! Detta var ju något som var oerhört viktigt för dom, oerhört heligt! Om de bara hade förstått Guds plan hade de nog inte drabbats av panik, utan snarare av lycka!

Det gamla förbundet skred mot sitt slut, det nya förbundet skulle ta form! Lagens tid var över! Nåden tids var kommen!

Men inte bara det. På den tredje dagen uppstod han. Uppståndelse dagen. Jesus tog världens synd på sig på korset, gav sitt liv för oss, dig och mig, och på den tredje dagen uppstod han igen. Segern är vunnen! Jesus segrade över synden, och han segrade över döden. Döden hade inte makten att hålla honom! Han krossade ormens huvud med sin fot.

Sånna grejer är det inte många som gör varje dag. Och detta är sanningen. Den kommer inte att förändras. Men vi får välja. Säger vi ja till Jesus, eller säger vi nej?

”Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom. Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden.”
Apostlagärningarna 2:23-24

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Två tilltufsade och ettriga missbrukare som samhället stämplade som hopplösa fall, precis som människor som går förbi dessa missbrukare gör i sina tankar. Är man så djupt nere i träsket är det ju omöjligt att komma ur. Jag menar, inte kan man väl dra sig själv upp ur kvicksand när man sjunkit så pass långt ned att det räcker upp till halsen?

Så tänker vi människor. Jesus tänker tvärtom, upp och ned, motsatsen. För Jesus finns det inga hopplösa fall, och för Jesus är ingenting omöjligt.

Kari Karppinen föddes i Varkaus och sina första tidiga år var redan då härjande, med en far som missbrukade alkohol och var våldsam. En natt flydde Kari med sin mor som då också var gravid vid tillfället, för fadern försökte döda dom båda två.
Hon placerade därefter Kari hos hans mormor och morfar. Och det var här han på riktigt introducerades till tron.
Hans morfar Adam hade för många år sedan blivit knivhuggen till döds, men han vaknade upp på bårhuset. Jesus ansåg att han inte var färdig ännu med sitt liv här på jorden. Efter denna extremt omvälvande upplevelse blev Adam frälst och hade stugmöten där han predikade och vittnade om Jesus.
Kari som satt under bordet, 4-5 år gammal, fick då tanken att be för sin far att bli nykter. Kari bad till Jesus, och det var här han fick sin barnatro.

Bara några veckor senare dök hans far upp. Nykter. Och Kari kunde flytta hem.

Men detta löste inte alla problem. Kari började missbruka alkohol vid 15 års ålder, trots att han i hela sin barndom hade hatat alkohol. Men en tonåring tänker ju inte så mycket på konsekvenser. Och i Finland var man ingen riktig karl om man inte kunde supa ordentligt och slåss som hulken.

Detta missbruk fortsatte i stadig takt men Kari kunde ännu behålla jobb, då han -69 åkte på semester till Sverige. Denna semester blev väldigt lång. Han var 21 när han åkte på semester till Sverige, och nu är han 69. Kanske den längsta semestern i historien?
Kari fick arbete och därför stannade han längre. Alkoholmissbruket fortsatte i stadig takt. Men alkohol är en lurig drog, som de flesta vet. Den tar långsamt över ens psyke, liv och senare fysiskt också – för att bryta ned och förgöra.


Efter ett par år av härjande på olika platser i Sverige landade Kari i Stockholm.
Det var där han mötte den andra tilltufsade och ettriga personen, Lili-Ann Karppinen. Men då hette hon såklart inte Karppinen, utan Spåra.
I början fräste hon och reste ragg så fort hon såg Kari, men snart var de båda ute tillsammans och vände upp och ned på saker och ting. Kari hade nu supit bort två familjer. Han hade fått tre barn, men drogen hade honom nu lindad kring lillfingret.

Lili-Ann som han mötte var också född och uppvuxen i Finland, men i staden Vasa. Även hon hade en far som missbrukade alkohol och var våldsam. Hon växte upp i ett otryggt hem och när hon var 12 år gammal hittade hon en flyktväg ifrån den otrygga atmosfären i hemmet och ångesten som det innebar. Hon fann alkohol. En tillfällig flykt, en falsk trygghet. Men att det kunde leda till ännu värre saker förstod hon inte ännu. Men trygghetskänslan och allt annat som alkoholen gav henne gjorde att hon redan vid 12 års ålder var fast.
När hon var 18 år gammal började hon missbruka andra droger än alkohol. Hon fann ännu mer verktyg för att slippa verkligheten. Och i början är ju allt solsken och gröna ängar, men det vände väldigt fort för Lili-Ann.
Flykten som skulle ge en trygghet hade istället tagit ett hårt grepp om henne, och gav henne än mer problem än hon redan hade, och än mer ångest och destruktivt beteende.

Hon flyttade till Sverige, medvetet istället för en super lång semester resa som Kari, för att börja om på nytt. ”Lämna det gamla bakom sig och få ett nytt liv”. Men man kan inte flytta ifrån sina problem. Problemen är ju inte i ens omgivning, problemen är på insidan. Hon var nu 23 år gammal och flytten till Sverige blev inte alls som hon hade tänkt sig, det blev tvärtom. Allting blev värre. Hon var ensam och blev mer utsatt, psykiskt. Det tog två veckor innan hon var på plattan i Stockholm.

Dessa två trasiga och sargade människor möttes och på något sätt resonerade Lili-Ann att Kari kunde hjälpa henne med hennes missbruk. Allting skulle bli bättre nu.
Men åter en gång hade Lili-Ann fel. En blind kan inte leda en blind. Det blev värre. Igen. De drog ned varandra ännu mer i kvicksanden. Men trots att dom sjönk i kvicksand så gifte dom sig.

Kari hade svårt att behålla ett riktigt arbete, men han fick arbete på en bilverkstad som var en täckmantel för kriminell verksamhet. Kriminalitet var inget främmande för varken Kari eller Lili-Ann. Samtidigt bodde dom i en av deras missbruksvänners lägenhet i Väsby. Där försökte Kari hänga sig. Det liv dom levde flödade över med missbruk, våld och kriminalitet. En ständig ångest som håller stryptag på en, och mörker som en tung mantel man tvingas bara ständigt. I längden blir man utmattad. Kari var trött, och han såg ingen väg ut ur missbruket och all annan skit.
Lili-Ann arbetade under denna tid på restaurang i närheten när hon plötsligt fick känslan att hon bara måste hem. Hon sa det till chefen utan att kunna förklara sig. Hur förklarar man en sådan känsla liksom? Lili-Ann rusade hem och typiskt nog hade hon inga nycklar, så hon stod och sparkade på dörren och skrek hysteriskt. Till sist öppnade Kari dörren och då såg Lili-Ann repet som hängde ifrån taket. Kari hade försökt hänga sig men misslyckats, repet hade brustit men han hade trots detta svimmat, och därför inte öppnat direkt när Lili-Ann började härja vid dörren.

Detta extremt destruktiva liv fortsatte trots allt efter detta. De kunde helt enkelt inte sluta. Lili-Ann försökte flera gånger ta sitt liv men misslyckades.

Så kom en dag som för Lili-Ann verkade vara perfekt till att försöka ta sitt liv. De hade varit hemlösa länge och bott i en bil, eller sovit ute, innan Lili-Anns mamma fixade en lägenhet åt dom i Norrviken. Kari var ute på en stöld turné för att fixa mer droger åt dom, och Lili-Ann var ensam hemma. De hade inga missbruksvänner kvar vid detta tillfälle, dom var så pass opålitliga. Förstörda av droger.

När Lili-Ann satt där med kniven i handen, beredd att skära upp sina handleder, så fanns det en person som vågade komma in i lägenheten. Till den tilltufsade, hopplösa och opålitliga missbrukaren andra undvek som pesten. Det fanns en person som inte tyckte att paret var hopplösa. Jesus.

Ett starkt ljus uppenbarade sig i rummet, ljusare än solen som lyste starkt just under den dagen. Och i det starka ljuset kunde Lili-Ann urskilja gestalten av en man. Hon fattade direkt, på något konstigt sätt, att det var Jesus. Jesus, och ingen annan. Och hon visste att det inte var någon noja eller hallucination, det hade hon och Kari haft i flera år så hon kunde urskilja denna mäktiga upplevelse ifrån de mörka upplevelser de ständigt haft i flera år.

Hon såg en hand som sträcktes ut mot henne, och hörde en stark röst som sa ”Här är jag.” Tre ord som förvandlade hennes liv, tre ord som innebär så mycket mer än bara de tre orden. De innebär allt. Det är som i bibeln där Mose frågar vem Gud är, och han säger ”Jag Är.” Detta betyder att Jesus är allt, allt som vi behöver.

Lili-Ann föll pladask på golvet efter en kamp mellan död och liv. Hon tappade kniven på golvet och gav sitt liv till Jesus.

Därefter förändrades allt, för första gången i Lili-Anns liv. Kari blev kort därefter frälst han med. På Nalen i Stockholm under ett LP-möte brast den tuffa skogsfinnen Kari, som aldrig grät, i gråt. Och gav sitt liv till Jesus. Han hade supit sönder sin lever. Han hade eksem som gjorde att han knappt hade hud kvar, och blodplasma som ständigt rann över honom. Läkaren hade gett Kari diagnosen 6-12 månader kvar att leva, för hans lever. Den var i sådant stadie att den helt enkelt inte kunde repa sig.

Men för Jesus är ingenting omöjligt. Kari blev helad, och han lever än idag. Fortfarande gift med Lili-Ann och tre barn. Levern fungerar fortfarande, och hans semester resa till Sverige är fortfarande pågående.
Efter att ha genomgått behandling på ett behandlingshem i 1 ½ år var dom nu stabila, och andra människor vågade faktiskt vara i deras närhet. Lili-Ann som inte kunde få barn, fick tre barn ändå.

Idag, frälsta och bevarade, så arbetar dom själva med att hjälpa missbrukare. Och reser runt för att predika och vittna om Jesus, som total förvandlade deras liv. Vände upp och ned på allt, visade dom att ingenting är omöjligt för honom. Det är ett mirakel att dom lever, det är ett mirakel att dom två som ingen vågade närma sig; nu står och predikar och vittnar om Jesus för folkskaror. Det är ett mirakel att de fick tre barn. Baserat på händelsen då Jesus trädde in i deras liv, är allting därefter ett mirakel. För båda två var döende.

Jesus kan kliva in i vilken situation som helst och förändra allt. För Jesus finns det inga hopplösa människor. Det spelar ingen roll hur mycket man missbrukat eller hur pass kriminell man är och alla hemskheter som man har gjort. Jesu kärlek är större än allt det. Nåden är större än våra gärningar. Ingen är för tilltufsad, för brutal eller för trasig för Jesus.

För Jesus är ”Jag Är.” För honom är ingenting omöjligt.

Gud välsigne er som läser detta och tack för att ni tog er tid! Jag som sitter och skriver är en av deras barn som dom inte kunde få, Susanna Karppinen. Glöm aldrig att ingenting är omöjligt.

Likes

Comments

Här kommer ett vittnesbörd skrivet av Martina Asplund, som jag fått tillåtelse av att dela här på bloggen! Snubblade över detta och blev helt berörd, så kände att jag måste fråga henne om jag fick dela hennes vittnesbörd på bloggen.

Tack Martina för att jag får dela, och tack till Jesus som gjorde en sådan radikal förändring i hennes liv!

""Är du frälst?" "Varför?" "Hur tänker du?" "Du är hjärntvättad" "Det är ju bra att du tror på något i alla fall" "Du är schizo. Jesus finns inte" "Men vad lättlurad du är" OCH SÅ VIDARE. Det är ungefär den responsen jag får när jag talar om för folk att jag är frälst. Och därför vill jag berätta vad som hände med mig, hur det kom sig att just jag blev frälst och mitt liv före jag mötte Jesus. Det kommer bli ett långt inlägg, men det tar bara en 5 minuter att läsa, så jag hoppas ändå på att ni kan ge mig dom minutrarna av ert liv.


Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag vet bara att jag vill få ur mig min "historia" haha. För nu är jag så glad och upprymd så det känns som jag ska explodera eftersom Jesus är så otroligt underbar så det finns inte. Nu kom jag av mig lite. Men iaf. Jag har alltid varit blyg av mig. Ända sedan jag var liten och jag var VÄRLDENS största mammagris. De veckor jag var hos pappa längtade jag så mycket efter mamma att jag började gråta på kvällarna. Ja, ni fattar grejen. Mamma var alltid med mig när jag gjorde nya grejer osv. Det ledde ju till att jag hellre var med mamma än träffade nytt folk, så när jag började skolan kände jag ingen. Jag hade en vän som jag umgicks med när jag började skolan, men hon hittade ganska snabbt andra vänner. Började umgås med Jannica. En av de bästa människor jag träffat. Förstår inte hur jag hade klarat mig utan henne under den tiden. Men Jannica flyttade till Singapore, så jag blev ensam. Umgicks med några, och då var allt lugnt. Men nu i efterhand förstår jag att jag var utfryst eller mobbad. Kalla det vad ni vill. Folk snackade skit, var falska.. ja ni vet ju faktiskt hur tjejer är.

Men jag överlevde grundskolan, trots att jag var ensam. Förstår inte ens hur jag orkade ta mig igenom hela skolan. Jag började iaf gymnasiet. Och där försökte jag verkligen att hitta nya vänner. Anna och Issa hittade jag. Och båda två är personer jag verkligen trivs med och bryr mig mkt om. Tre mysiga år hade vi där. Berga var en trygghet. Men samtidigt var det ändå press på att få bra betyg osv. Så redan där började jag bli stressad, fast ganska unermedvetet. Det var också på Berga jag träffade Stella. Jag tyckte inte om den hästen i början! Fråga inte varför. Men jag tror det hade med att göra att alla andra tyckte så mycket om henne för hon var så fin. Men med tiden växte det där bandet mellan oss, och aldrig hade jag varit i närheten av en sån häst som jag trivts så bra med. Men, redan i tvåan började jag oroa mig för hur det skulle bli när jag slutade. Jag skulle förlora ännu en trygghet i mitt liv och den enda häst jag någonsin trivts ihop med. Detta blev ännu ett stort stressmoment i mitt liv.

När gymnasiet tog slut flyttade jag till Luleå för att plugga till sjuksköterska. Något som jag inte alls tänkte igenom. Kände ingen, hade ingenstans att bo egentligen (Tack Angelica för att jag fick bo hos er. <3 ) och ja. Allt var ogenomtänkt. Det ledde ju till att jag kände mig väldigt pressad på att hitta nya vänner, att hitta någon sorts trygghet i mitt liv. Jag fann inte det. Och att inte ha någon trygghet, samtidigt som det är stor press på tentor osv resulterar inte i något bra. Jag blev så stressad att det ledde till att jag fick panikångest. Och tro inte att ni vet vad det är om ni inte fått det. Pulsen går upp, det känns som halsen snörs ihop, fngrarna domnar, huvudet snurrar och det svartnar framför ögonen. Du svettas/fryser om vartannat och benen känns tunga samtidigt som du vill springa långt därifrån. Det känns som om du ska dö, rätt och slätt. Det här hände mig, bara jag var tvungen att gå och handla/prata med någon. Sa någon hej snurrade det i huvudet så jag knappt kunde stå. Jag hörde knappt vad folk sa om de fortsatte prata med mig för jag var så koncentrerad på att överleva. Så det var bara ta mitt pick och pack och åka hem igen.

Jag blev bättre. Var hemma ett tag och då började jag umgås med Susanna. Jag vet nu att det var mycket tack vare henne som jag blev bättre. Jag tänkte på annat när jag var med henne. Fast det vi gjorde ledde till ännu mer besvär. Vi söp en del. Vi var ganska mycket i farosonen tror jag. Fick vi inte alkohol en helg blev helgen förstörd. Vi tiggde fester på gatan bara för att kunna bli fulla. Ja, ni fattar. Många har säkert varit där själva. Men ja. Av någon anledning slutade vi umgås på vintern. Jag fick jobb och hade inte riktigt tid att umgås med folk längre. (Nu är jag glad för det. Vill inte tänka på vart jag hade varit om jag fortsatt dricka). Samtidigt började det gå sämre för mig igen. Panikångesten började komma tillbaka. Vilket jag ignorerade. Det var väldigt dunmt. Sa inte till någon om hur jag var/vad som hände. Tyckte ju bara att det var jag som var konstigt som inte kunde umgås med folk utan att få panik. Att jag inte sa något eller gjorde något åt mina problem gjorde ju saken bara ännu värre, såklart. Drogs mer och mer ner i mörkret och tillslut gick det så långt att jag inte ens kunde gå utanför dörren för jag var rädd att någon skulle gå förbi mig. Jag tålde inte att folk tittade på mig, att dom pratade med mig osv. Jag trodde att dom tänkte illa om mig. Dömde mig, helt enkelt. När jag var bland folk (även vänner) tänkte jag alltid på hur jag satt för att jag inte skulle se fet och ful ut. Jag öppnade aldrig munnen för att prata med såna jag bara kände lite/eller i stora grupper (stora grupper = 3 pers) för jag var rädd att jag skulle låta konstig eller att folk skulle tycka det jag sa lät helt befängt.

Och det ena leder ju till det andra. jag blev stressad för minsta lilla, social fobi som ledde till depression. Riktig sån alltså. Inga små doser då och då. Kände mig värdelös, hade ingenting att leva för, så fort vänner pratade med andra var jag säker på att dom hatade mig och inte ville umgås med mig mer än nödvändigt. Jag var säker på att folk tyckte jag var irriterande och ständigt ivägen när jag jobbade/umgicks osv eftersom jag bara satt och tog plats och aldrig sa något. Därför ville jag inte träffa nytt folk. Jag satt här och gjorde ingenting. Började träffa läkare, kurator och sjukgymnast. Tydligen hade det gått så långt så dom tyckte jag skulle börja med antidepressiv. Och jag har varit väldigt anti mot medeiner så jag vägrade ju ta den först. Jag och kuratorn satt och pratade om det i nästan två timmar. Och tillslut började jag ta den. Men inte blev det bättre för det inte.

Nej, snarare tvärtom. För min närmsta vän skrev att hon blivit frälst. Jag blev arg. Väldigt arg. haha. Det kändes som att det enda jag brydde mig om nu togs ifrån mig, eftersom hon bara pratade om Jesus och hur glad hon var. Det lät ju bara befängt. Att hon kunde vara botad från sina problem (vill inte skriva problemen hon hade utan att ha frågat om lov) betydde ju bara att hon egentligen inte hade problem. Så tänkte jag. Allt blev ännu värre ja. Jag grät typ.. 24/7. haha! Jag var verkligen anti. Jag trodde inte alls på någon Gud. Varför skulle han finnas när mitt liv var så piss? Varför hade han inte gjort något åt det då? Ja. Så tänkte jag då. :) Men sen la sig ilskan. Och jag tyckte det var coolt att hon blivit frälst. Fast JAG skulle ju aldrig bli det. Nej. Det var inget jag planerade.

Susanna pratade inte mer om Jesus, hon märkte väl att jag inte var intresserad. Det gick väl kanske tre veckor. Okej.. nu kommer det bli svårt att förklara. HAHA. Men heeelt plötsligt kändes det som att det typ.. brann, i bröstet på mig. Vart känslan kom ifrån fattade jag inte först. Men jag kände en stor dragning till att lyssna på lovsånger. Tänkte helt random på Jesus som jag knappt tänkt på alls under mitt 21-åriga liv. Så jag började lyssna, och den där elden i bröstet blev starkare. Jag kände mig frustrerad, fast på ett underbart sätt. Kände mig hel, varm och trygg. Jag förstod på bara en stund att jag mött Jesus. Att Han sträckte ut sin hand mot mig och bad mig gå hans väg. Jag visste inte vad jag skulle göra. För den där känslan jag fick, det är ingen känsla som bara går att ignorera. Den upprymmer hela dig, värmer dig, får dig att känna sig stark. Asså.. det går verkligen inte att beskriva. Jag kände bara att jag ville ha MER. Jag ville ha MER av den där känslan i mig. Jag gick och la mig iaf, och trodde att den där känslan skulle vara borta dagen därpå, men icke. haha. Kände samma dragning, samma längtan som dagen innan. Så jag fortsatte lyssna på lovsånger, läste en massa om Jesus på internet och sånt. Tre dagar. Sen kunde jag inte stå emot längre. Jag satt och tvekade i nästan tre timmar. Darrade faktiskt innan jag bad. Det var som ett motstånd som fick mig att inte kunna öppna munnen och be. Men sen gjorde jag det. Och redan vid första stavelsen kände jag mig såååå mycket lättare.

Och det är något jag inte ångrat. För när jag välkomnade Jesus i mitt liv förändrades ALLT. ALLT som ni läst om nu var som BORTBLÅST. Precis allt. Alltså, känslan över att kunna gå ut, och bara säga "hej" till en random människa, vet ni hur underbar den är? HAHA! Med Jesus i mitt liv blev allt lättare. Nu känner jag mig trygg, älskad och FRI. Det går verkligen inte att förklara, men om Jesus kan komma och omvända en person som mig, som inte trodde ett skvatt på Honom, kan han hjälpa vem som helst. Medicinerna slutade jag med på en gång, kanske ska tilläggas också. Och jag är så GLAD för att han kom till mig. I efterhand fick jag reda på att Susanna och en vän till henne bett för mig som små galningar. Det tackar jag dom för nu. Och mest av allt tackar jag HERREN för att han KOM till mig. För att han besvarade deras bön och räckte ut sin hand till mig. Ni förstår verkligen inte hur otroligt underbart det är.

Jag förstår inte heller hur folk kan komma och säga att han inte finns när jag berättar om mitt liv. Speciellt inte folk som VET hur anti jag var. Jag pratade såååå mkt skit om frälsta människor, tyckte dom var helt dumma i huvudet som kunde tro på något "påhittad gubbe". Hur ledsen jag var för Susanna blivit frälst. haha. Ännu mer ledsen blir jag att folk som har det svårt förnekar att han finns. DET FINNS ETT BÄTTRE LIV!! Jag vet det, för jag har fått det. Tack vare Jesus. Han är verkligen helt underbar och awesome på alla sätt och vis. Jag älskar Jesus av hela mitt hjärta. Vad ni än tror/tänker/tycker om mig för att jag gör det så bryr jag mig inte. Det är Jesus som gäller för mig och så kommer det vara i all evighet för mig.

Men SJÄLVKLART är inte livet en dans på rosor för att jag har välkomnat Jesus i mitt liv. Det har han aldrig lovat. Däremot, har han lovat att han alltid är med mig. Även i mina mörka stunder kan jag vända mig till honom. Och det tackar jag Honom för.

Ska inte skriva mer nu. Har fått ur mig det jag var tvungen att få ur mig. Hoppas det var NÅGON som orkade läsa iaf."

Likes

Comments

De två rövarna som korsfästes tillsammans med Jesus. Den ena rövaren hånade Jesus, han hade ingen tro utan avvisade Gud. Han ville komma loss för att fortsätta på samma väg som innan. Den andra rövaren tillrättavisar den andre, och i det korta uttalandet han gör, visar han mycket. Han har accepterat sitt straff, och uttalar:

”Men den andre tillrättavisade honom och sade: ”Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.”
Och han sade: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.”
Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: Idag skall du vara med mig i paradiset.”

Lukas 23:40-43

1. ”Fruktar inte heller du Gud”
Han erkänner offentligt sin tro på Jesus som Jag Är, Gud. Och han visar gudsfruktan, vilket är respekt och vördnad inför Gud.
2. ”Vår dom är rättvis. Vi får vad vi förtjänar.”
Han erkänner sin synd, erkänner sig orättfärdig.
3. ”Men han har inte gjort något ont.”
Han erkänner Jesus som syndfri. Tro på Jesus såsom skriften säger att han är. Jesaja 55:9 ”Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.”
4. ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.”
Han ber om en tanke. Visar sitt hjärta, vänt mot Gud.

Och Jesus svarar honom att redan idag skall du vara med mig i paradiset. Rövarens synder blev förlåtna och han fick komma hem. Han erkände sin tro på Jesus, han erkände sin synd, men han bad bara om en tanke. Han själv tänkte att hoppet var ute, det fanns ingen omvändelse, ingen chans till att förbättra sig. Han var fast på kors, lämnad att dö. Vad hade han kunnat göra för att vinna evigt liv? Ingenting!

Det enda han behövde göra var att erkänna sin tro, sin synd och med hjärtat visa sin ånger. Gud ser nämligen till hjärtat, inte till det yttre som vi människor.

Det var inte gärningar som bar rövaren hem, det var hans hjärtas inställning och bekännelse. Likadant är det för oss. Vi kan ingenting göra för att förtjäna evigt liv, vi kan inte prestera oss fram i Guds rike. Allt är av nåd!

Detta är en omöjlighet ur religions perspektiv. Han var en lagbrytare, så pass att han förtjänade dödsstraff. Religionens perspektiv är att du måste prestera för att vara accepterad, du måste vara duktig och fin.
Han var upphängd på ett kors. Inte kunde han med gärningar ha fått följa med Jesus hem! Han bad bara om en tanke, och han fick allt. Det är nåd. Det är personligt. För det här med Jesus, handlar om relation. Inte religion. Och allt är av nåd.

Cirkus 586 år innan Jesus kom till världen så profeterade Joel om att den helige Ande skulle utgjutas, och han profeterade också att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.

Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner. Också över tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande. Och jag skall låta tecken synas på himlen och på jorden: blod, eld och rökpelare. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Och det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn skall bli frälst.” Joel‬ ‭2:28-32‬

Och det är precis så det är idag, efter korset, efter pingstdagen. Var och en som ärligt söker Gud, som ärligt åkallar hans namn, får svar. Precis som med de två rövarna på korset! Den ena rövaren hånade Jesus och visade ingen vilja på att han ville ha något med Jesus att göra i sitt liv, han skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" Men han fick inget svar ifrån Jesus. Däremot den rövare som visade ödmjukhet inför honom, han fick svar. Han fick svar och evigt liv.

Så är det än idag. De som hånfullt frågar efter Gud, hånfullt frågar efter hans existens, de får inte svar. Men de som med ett ärligt hjärta åkallar hans namn, de får svar!

Fick lyssna till Håkan Nylander för första gången på Gullbranna, när han predikade, vittna, snacka om sitt liv och sådär. Ni fattar. Man både grina och garvade!
Var en del meningar som fastnade, när han bland annat sa att han sov i 10 år efter han började med heroinet. Och hur han försökt ta sig ur det med den hjälp samhället har, men inget hade funkat. Så på häktet blev han frälst, när han bad till Gud att "om du finns så hjälp mig, jag orkar inte leva det här livet mer". Och "förlåt, förlåt, förlåt" upprepande gånger.
Den vägen funkade! Omvändelse på 30 sekunder, inte 12 stegs programmet, olika statliga HVB hem, LVM, eller annat han hade försökt. Att han åkallade Herrens namn var det som hjälpte honom.

Och nu stod han ju där, på scenen och berättade om sin resa. Frälst, döpt och förvandlad. En fru och barn på väg, boende och arbetar som LP-föreståndare på en LP kontakt i Norrland. Ett arbete där han får hjälpa aktiva missbrukare att hitta en väg ut ur skiten, och den vägen är Jesus. Håkan Nylander fick ett totalt förvandlat liv.
Han var antagligen en av dom andra ser på stan och tänker som hopplöst fall, och som samhället gett upp på när man försökt med alla resurser man har. Men han var inte hopplös. Inte i Guds ögon. När han bad om hjälp och förlåtelse var det precis det han fick också.

Han åkallade Herrens namn med ett ärligt, ödmjukt hjärta. Och han fick svar. Men inte bara det. Han fick ett nytt liv, ett förvandlat liv. Han fick mer än vad han bad om just då. Och det är så Gud gör, det är så han är. Var en och som åkallar hans namn ska bli frälst.
Detta var också något som profeten Jeremia profeterade 625 år innan Jesus kom till världen.

"Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. Ty jag ska låta er finna mig, säger Herren."
Jeremia 29:12

Avslutar med att dela med mig av en låt som Håkan Nylander skrivit och där han sjunger.

Likes

Comments

JESAJA 58:6-11

”Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.

Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet ska gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.
Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ”Se, här är jag.” Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar peka finger och tala onda ord,
om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.
Och Herren ska alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter.”

Vi ska leva i daglig omvändelse och helgelse! Tag upp ditt eget kors och bär det, det är då vi får se välsignelse, andlig tillväxt och helande i våra liv. ”Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter” om vi lever i omvändelse och helgelse ska den helige Ande flöda över!

Att följa Jesus är ingen hobby, något man gör på sidan av, det är ett livsförvandlade val du gör, inifrån och ut. Det är att byta vägval i livet. Att gå ifrån en annan väg till en ny, med nya redskap på vägen och ett nytt mål. Det är som att fullständigt byta värld som man lever i.

Sanningen uppenbaras för en, men det är vi som sedan väljer att ta upp vårt kors och bära det eller inte.
Att leva självcentrerad, peka finger och tala onda ord om andra - om man gör sådant här hindrar det en ifrån den andlig tillväxt som jag talade om tidigare, och att den helige Ande ska kunna röra sig fritt i ens liv.

”om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord, då skall du fröjda dig i Herren, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har Herrens mun talat.”
Jesaja 58:13-14

Följ Jesus! Lev det osjälviska livet som många säger. Tillåt den helige Ande att göra sinnets förnyelse hos dig. Omvändelse är något som sker dagligen, helgelse är något som sker dagligen, att ta upp sitt kors gör man varje morgon då man vaknar.

Jag läste på om Jeremia, än en gång, och stackars snubbe alltså. Vilket budskap han var tvungen att framföra till Israel ifrån Herren. Det kan inte ha varit någon lätt börda att bära, något lätt att profetera! Men han gjorde det, trots klagan och bedrövelse över sig själv, så tog Jeremia upp sitt kors och bar det. Och kolla vilken frukt det gav! Det var ingen som lyssnade, men det går att läsa om Jeremia än idag och lära sig av honom och Israels folk genom hans bok.

Jag älskar när prästen Pashur gisslar Jeremia när han profeterat den hårda sanningen, och sekunden då Pashur dagen efter släpper Jeremia fri börjar han direkt att profetera igen. Han väntade inte en sekund. Och det var inte heller några snälla ord som han strök Pashur medhårs med heller, det var hårda ord han profeterade.
Men det är ju inte människor vi ska behaga, utan det är Gud. Jeremia sökte Guds gillande – inte människors. Och det var Gud han ville lyda. För det är Jesus vi ska sätta först, det är han vi ska prioritera som nummer ett i våra liv! Inte vad andra människor tycker och tänker.

Under denna tid då Jeremia verkade som profet var det stora problem med avgudadyrkan i Israel. Sånt kan ske än idag, det behöver inte vara en anabola liknande man gjord i sten som man sitter och tänder rökelser åt, det kan vara vad som helst; det du prioriterar framför Jesus i ditt liv.
Tv-spel, sex, mat, filmer. Vad som helst. Gör en liten renovering i ditt liv och se om du har någon liten avgud där; isåfall så gör dig av med den och vänd ditt ansikte mot Gud – inte ryggen – be om syndernas förlåtelse och arbeta på att placera Gud först. Sök Guds rike och hans rättfärdighet först, så ska du få allt det andra också.
Detta är ett löfte som vi borde låta rotas i våra hjärtan, så vi inte gör oss bekymmer i onödan. Om vi vandrar i Guds vilja och placerar honom först; så kommer allt annat att lösa sig också för oss. Det är ett löfte han gett oss.

Jeremia försökte också senare tysta sig själv, för det han var tvungen att profetera var inga lätta ord som sagt! ”Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda men kunde det inte.” Jeremia 20:9
Det Gud har lagt på våra hjärtan måste talas ut – annars mår vi inte bra! Och om vi talar ut det vi fått från Gud på våra hjärtan, då mår vi bra! Så enkelt är det. Inte alls komplicerad matte här inte. Det talar jag utav erfarenhet också, har Gud lagt något på våra hjärtan måste vi tala ut det. Annars blir det som att man är förstoppad. Vare sig det är mjuka eller hårda ord måste det bli sagt.
Och om vi inte lyder Gud och talar ut det han lagt på våra hjärtan för att talas ut, så kan det få oerhört negativa konsekvenser för de som inte får höra det Gud vill ha sagt. Det kan till och med handla om liv och död. Därför är det också viktigt att vi lyder Gud vid sånna tillfällen! Vi vet aldrig hur pass viktigt det kan vara för andra!

Med detta vill jag säga att tag upp ert kors och bär det. Det gör sådan större positiv skillnad än vad vi tror, både för oss själva och för andra människor.

Likes

Comments

Bön (gå in i bön), tillbedjan och lovsång. Detta är oerhört viktigt för vår andliga tillväxt (det kristna livet i sig). För genom dessa saker händer det grejer! Allt detta är att närma sig Gud. Och han närmar sig dom som ärligt söker honom.

  • "Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade." Jakobs brev 4:8
  • "Herrens ögon sveper över hela jorden för att stärka dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom." 2 Körnikeboken 16:9
  • "Men om ni där söker Herren, din Gud, skall du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ." 5 Mosebok 4:29

Gudsnärvaro "matar" vår ande, det förändrar oss inifrån och ut desto mer tid vi spenderar i hans heliga närvaro. Både hemma i vår kammare och på möten. Att gå på möten ger oss även undervisning som andlig föda! Förminska aldrig vikten i att gå på möten där Guds Ande får verka fritt!
Genom tillbedjan och lovsång proklamerar vi saker som borde proklameras oftare. Och genom lovsång kan man få ett möte med Jesus som man inte hade räknat med. Lovsång är ett andligt vapen, vi får inte dra oss för at använda oss utav det i vår kammare och under möten.

Proklamera kan du också, och bör, göra när du är ensam och ber - inte enbart under lovsång.

Vad är då onyttigt? Om Guds Ord är nyttigt för vår ande, vad är onyttigt? Det kan vara vad som helst. En film eller en låt med ett särskilt budskap, som inte tilltalar. Det är här den helige Ande visar oss vad som är onyttigt. En känsla av obehag och ofrid kan infinna sig, att detta är fel när du slår på en film eller en låt (som exempel).

Hur knas låter inte det? Men sådana här saker har större påverkan på oss än vad vi kan tro. Om vi gång på gång matar oss med onyttiga saker påverkar det vår ande och naturligt vårt sinne. Men negativt, istället för positivt. Vi blir mer och mer bedövde för den helige Ande.

Om vi vill bli mer och mer känslig inför den helige Ande, istället för bedövade, så ska vi välja att lyssna till honom, och välja att mata vår ande med nyttig andlig föda. Detta är något man lär sig mer och mer om ju längre man vandrar med Jesus som Herre i sitt liv!

Tag upp ditt kors. Arbeta på din frälsning och väx i anden. Om vi gör det får vi se Andens frukter i våra liv, och inte köttets!

"Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill."
Galaterbrevet 5:16-17

Än en gång säger jag det: ta upp ert kors och bär det!

"Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte den friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv."
Galaterbrevet 5:13-14

Vi är kallade till frihet. Och friheten, glädjen, är i mitten av Guds vilja! Om vi väljer att mata vår ande rätt, så kommer vi också att hamna rätt. Om vi väljer att mata den fel, så kommer den onda naturen att få tillfällen.
Om vi väljer att mata för lite så finns ingen andlig tillväxt. Istället ökar risken att man "tappar fotfästet", och slutligen blir ljummen eller kall.

Idag finns många villoläror. Så mata din ande rätt, se till att du kan din bibel och håll dig nära Jesus, håll dig nära korset.
Vi måste ta upp vårt kors och bära det!

Saknar du längtan för andlig tillväxt? Eller saknar du orken, och lusten? Be helige Ande om att hjälpa dig med det. Glöm inte att han är vår Hjälpare! I allt!

Likes

Comments

”Till denna frihet har Kristus gjort oss fria.
Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket.”

Galaterbrevet 5:1

Andlig tillväxt är det som får oss att växa i tro, de andliga gåvorna blommar ut (läs om dom i 1 Korintierbrevet kapitel 12), andens frukter, växa i relationen med Jesus, bli känsligare inför den helige Andes närvaro och tal - att vara vägledd av honom, samt mycket, mycket mer.

En blomma växer inte om man inte vattnar den. Nej, den vissnar och dör till sist. Ett spädbarn växer inte om du inte ammar det, och inte heller växer spädbarnet i en normal takt om du ammar det för lite. Tillväxten blir problematisk, det är solklart för oss alla att så är det.

På samma sätt kan du inte få andlig tillväxt om du inte matar din ande. Om du gör det för sällan, blir tillväxten problematisk. Det kan hända att tillväxten slutligen stannar helt, i värsta fall går den bakåt istället för framåt.
Matar man sin ande med fel saker, alternativt inte alls, så finns också risken att man blir andligt förvirrad. Men detta är inte den enda anledningen till att man kan bli andligt förvirrad. Om man inte lever i Anden kan man lättare luras av andliga villoläror, och av denna anledning är det också bra att kunna sin bibel.

Vi har friheten att välja själva hur vi gör, hur vi leder våra liv och om vi matar vår ande eller om vi matar vårt kött. Vilket av det ger du mest mat? Vilket av det engagerar du dig mest i? Var finns din längtan? Detta är frågor som är bra att ställa oss själva.

Vi som har tagit beslutet att följa Jesus borde ha längtan för andlig tillväxt hos oss själva. Egentligen är det helt naturligt att ha det. Om man inte har det – be om att få det av helige ande!

"Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt.
Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp."

Första Korintierbrevet 10:23

Vi är fria att välja vad vi gör. Allting är inte nyttigt, men allting bygger heller inte upp. Men det betyder inte heller att det är förbjudet. Tur är väl det att vi har den helige Ande som vår hjälpare! Det är han som visar oss och påminner oss om vad som är nyttigt, och vad som är onyttigt för vår ande. Men det är upp till oss om vi lyssnar eller inte. Vi får inte heller glömma att det tar tid att lära sig lyssna, och vi får absolut inte sätta någon prestation kring detta.

→ Om vi väljer att inte lyssna till honom alltför ofta så kommer vi tillsist få väldigt svårt att höra och känna av när han vill tala till oss och visa oss saker. Slutligen kommer vi bli helt oberörda.

→ Om vi väljer att lyssna kommer vi att få se andlig tillväxt i våra liv, växa i tro och lättare kunna känna av den helige Ande, bland annat!
Är det inte här vår längtan borde vara? Att vi ska ha en sådan relation till honom där vi är känsliga inför honom, och till och med beroende utav hans vägledning! Det är ju han som ska guida oss fram i våra liv. Det är ju bland annat därför vi fått honom som gåva.

  • "Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er." Johannesevangeliet 14:26
  • "Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er." Johannesevangeliet 14:16-17

Vi bör ha viljan och längtan att vandra i Anden, och även förstå vikten i det. Om vi valt att följa Jesus, så måste vi vandra i Anden. Annars kan vi inte heller följa Jesus.

David Wilkerson sammanfattade "att vandra i Anden" väldigt bra i en enda mening: "Walking in the Spirit is simply allowing the Holy Spirit to do in us what God sent him to do."
Översatt till svenska blir det ungefär: Genom att vandra i Anden så tillåter vi den helige Ande att göra sitt verk i oss, det som Gud har sänt honom till att göra.

"Sedan sa han till alla: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.
Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det."

Lukasevangeliet 9:23-24

Om vi tar upp vårt kors och bär det, kommer vi få se det våra hjärtan längtar efter. Följ Jesus, sök Hans ansikte, var i bön, lev i daglig omvändelse, neka våra själviska begår, kämpa den goda kampen!


╰☆╮Uppmuntrande löften ╰☆╮

"och ha din glädje i Herren. Då ska han ge dig vad ditt hjärta begär." Psaltaren 37:4
"Nej, sök FÖRST Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också." Matteusevangeliet 6:33

Om vi matar vår ande med nyttiga saker kommer vi att få se den andliga tillväxt våra hjärtan längtar efter. Vad är då nyttigt för vår ande? Guds Ord! Det självklara, direkta svaret som man oftast brukar få, eller säga själv. Men det finns såklart fler saker än detta:

Att man ärligt söker Jesus, längtan i hjärtat. Man vill följa honom! Jesus ska alltid vara i ditt hjärtats centrum, och Herre på alla områden i ens liv. Hjärtat, förståndet, relationer, etc.

Läs din bibel med "Andens glasögon" som man brukar säga, alternativt "umgås med Ordet" som min kära far brukar säga. Det vill säga: läs din bibel under Andens ledning. Bjud in helige Ande när du ska läsa, be att han ska vara din lärare och uppenbara saker för dig. Det är ju han som öppnar våra andliga ögon och ger oss uppenbarelser. Men bli inte besviken om inte din bibel blir "självlysande" varenda gång du öppnar den. Man får inte blanda ihop helige Ande med "anden i lampan".

Läs inte i köttet. Bokstaven dödar, men Anden ger liv. Andra Korintierbrevet 3:6

Dessa tre basic punkter har jag fiffigt nog sammanfattat som "nyckeln till att läsa bibeln"

Men! Självklart är man inte alltid taggad på att läsa bibeln. De dagar, eller perioder, du känner att du verkligen inte pallar, så läs en vers iallafall. Just för att ha vanan inne, och för att få någon form av mat till din ande. För även om allt känns kasst och meningslöst är det bara känslorna som talar - inte Gud! Vi ska inte leva på känslor, det vet vi att sådant slutar galet. Känslor kan vara bedrägliga.

Trots att det känns som att det inte ger någonting, så är det precis vad det gör. Det du läser i Guds Ord kan helige Ande senare använda när det behövs, genom att låta diverse bibelord "ploppa upp" i ditt inre när du exempelvis; har attack emot sinnet, behöver ett bibelord, m.m.

"Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd."
Ordspråksboken 3:5

Likes

Comments

Det har varit mycket tissel och tassel och dumt prat om mig och LP-kamratföreningens Tingvallahemmet, den senaste tiden. Då personalen valde att slänga ut mig utan hållbara grunder. Jag skriver detta för jag vill ha min röst hörd bland alla andras. Det är trots allt mig det gäller.

Först och främst vill jag med ett öppet och ärligt hjärta säga att jag inte har någonting personligt emot personalen. Jag har inget ont emot dom. Snarare tvärtom känner jag en nöd för dom och situationen, men jag har gjort vad jag har kunnat. Och det är att lyda Gud, tala det han säger att jag ska tala.
Vad dom tänker, känner och tycker angående allt detta vet jag ingenting om då jag inte har någon kontakt med dom. Men jag har valt att lämna det bakom mig, och sträcka mig mot det som ligger framför. Jag har gjort det jag skulle, jag kan med gott samvete gå vidare med livet.
Vidare vill jag säga att jag inte gjorde något orätt eller ont för att bli utslängd. Jag handlade inte fel, jag talade sanning – jag sa vad Gud lagt på mitt hjärta, jag stöttade och uppmuntrande andra människor i tron. Och jag höll mig annars för mig själv.

De rykten som florerar omkring mig är falska. Det vet jag, och det vet Gud. Därför spelar det heller ingen roll om vissa väljer att tro på dessa falska rykten och falska anklagelser emot mig. Jag vet att Gud kommer att öppna dörrar, han kommer att göra vägar i vildmarken och strömmar i öknen för mig – därför att jag har en kallelse. Gud vill använda mig och det kan ingen eller ingenting stoppa. Inte ens ett dåligt rykte.


Jag vill även tacka alla som bett för mig under denna tid och fortsätter be för mig. Era förböner gör skillnad!

Likes

Comments

Överlåtelse. Ödmjukhet. Underkastelse. Gudsfruktan.


”Jag sträcker ut mina händer till dig. Som ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.
Herre, skynda att svara mig, ty min ande förgås, dölj inte ditt ansikte för mig. Låt mig inte bli lik dem som far ned i graven.
Låt mig om morgonen erfara din nåd, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, till dig upplyfter jag min själ.
Rädda mig från mina fiender, Herre. Hos dig söker jag skydd.
Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din gode Ande leda mig på jämn mark.
Herre, håll mig vid liv, för ditt namns skull, rädda min själ ur nöden för din rättfärdighets skull.
Utrota mina fiender för din nåds skull, förgör alla dem som plågar min själ. Ty jag är din tjänare.”



David var kung över Israel och ofta i krig både innan det och under hans tid som kung. Jag älskar denna psalm han skrivit. Även om han var kung över Israel och välkänd och respekterad redan under den tiden, så är hans psalmer så ödmjuka och Gud-centrerade. Det handlar liksom inte om honom och hans storhet!
I just denna psalm som kallas ”bön om räddning från undergång” så ber han om hjälp, antagligen i krig, men samtidigt så underkastar han sig Gud och i samma bön längtar han efter honom, hans närvaro och hans fulla kontroll över hans liv.
Mitt i all skit han befann sig i, gällande liv och död, så törstar hans själ efter Gud. Han ber inte bara om hjälp, han vill ha Gud nära sig!
Och när han ber om hjälp så säger han ”för ditt namns skull”, han formar hela bönen så att det är Gud det handlar om och inte honom, trots att det är han som står mellan liv och död – så vill han upphöja Gud! Det är fantastiskt! Han gapar och skriker inte bara ”Gud hjälp mig NU JAG SITTER I SKITEN” utan hans bön formas så den verkligen handlar om Gud. Han har sådan respekt, vördnad, underkastelse, ödmjukhet och samtidigt en längtan, som är så personlig och bara… aaah!
Det är sådan inställning jag vill ha också, att när jag ber om något som ska styrka mig, förändra mig, hjälpa mig, så vill jag be om det med ett hjärta som samtidigt vill att Jesus ska förhäligas och upphöjas. Det är genom mina svagheter han ska lysa igenom, och därför är jag på ett sätt glad att jag har många svagheter, brister, problem och svårigheter. För det finns så många områden i mitt liv och hos mig, i mig, där Jesus får chans att lysa igenom!
Och på så sätt kan han förhäligas, världen kan få se honom lysa igenom! Därför att det är mycket som jag inte kan, det är på många områden jag brister, det är många gånger jag faller, och där får Jesus kliva in. Då får världen se vilken underbar och stor Gud jag har – för det positiva som skett nu, där jag är nu, jag hade aldrig varit här om det inte vore för Jesus.

Kort sagt: Mer av Jesus, mindre av mig. Det är så jag vill att det ska gå! Jag vill att hela mitt liv, så mycket det bara går, kan bli en chans för Jesus att lysa igenom!
Herre, hela mig, befria mig, inte för min egen skull, utan för ditt namns skull.
Det är så jag vill ha det. Jag vill att alla ska få se vad min Jesus kan göra, hur mäktig han är. Han Är, han är den förste och den siste.

Likes

Comments

”Jesus sade till de judar som hade satt sin tro till honom:
”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni
skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.””

Johannesevangeliet 8:31-32

Att skapa sin egen sanning om Jesus är inte hållbart. I världen, enligt världen, är detta mycket riktigt och rimligt att göra. ”Alla har vi vår egen sanning”. Men det håller inte i längden. Du kan inte senare stå inför Gud med din egen sanning och övertyga Gud att följa din sanning. Din egen sanning är i grund och botten din egen lögn. Med andra ord kommer du att stå inför Gud, inför honom som är sanning, med din egen skräddarsydda lögn. Lögn och sanning går inte ihop. Det är motsatser till varandra.

Det kommer inte att hålla i längden. Din egen lögn kan inte bära dig in i evigheten. Det kanske är behagligt och tryggt för stunden att stå på sin egen skräddarsydda lögn, men det är ingen hållbar grund att stå på. Det kanske ger dig en liten tro att hålla i, kanske ett hopp till och med, men det är ingenting som förändras i ditt liv. Du fortsätter trampa i samma gamla spår som vanligt. Inga förändringar märks eller syns till i ditt liv.

”Jesus svarade: ”Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig.
Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord.
Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en märdare från början och har aldrig stått på sanningens isda, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.
Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen.
Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

Johannesevangeliet 8:42-47

Så som Jesus säger i johannes evangeliet ovan, sanning och lögn fungerar inte ihop. Det är som att djävulen och Gud skulle fungera ihop, och det gör dom sannerligen inte.
Finns det något mellanläge mellan sanning och lögn? Enligt bibeln finns det inget mellanläge. Vi människor kan komma och smyga med så kallade vita lögner, halvsanningar och le lite försynt i ett försök att inte framstå som någon som är emot sanningen.
Men sanningen är den att det inte finns någon gråzon. Det finns sanning. Och sedan finns det lögn. Och antingen tillhör man sanningen, eller lögnen. Det finns inget mellanläge, ingen gråzon. Det finns ingen ”fristad” mellan sanning och lögn, där man kan sitta med sin egen "sanning" som i sin egen lilla värld. Det är antingen eller.

”Jesus sade till honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet.
Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

Johannesevangeliet 14:6

Jesus säger att han är sanningen. I något kapitel innan har han redan sagt vem som är lögnaren. Men det hela brister om du skapar din egen skräddarsydda lögn om vem Jesus är – då är han ju inte längre sanningen, eller hur?
Tro på Jesus så som han är.
Guds Son, som på korset tog på sig världens synd, dog och uppstod på den tredje dagen. Det slutgiltiga offret.
Med ett nytt förbund, en ny tid, nådens tid. Tro på frälsningen, försoningen, dopet. Tro på Jesus, så som skriften säger att han är. När du gör det och tar beslutet att följa honom, det är du kommer att få se förändring i ditt liv.
Inte om du följer din egen lögn.

Likes

Comments