Header
View tracker

Godmorgon!
Idag är det kyligt i Lund, även fast solen strålar för fullt. Men jag klagar inte! Äntligen har det blivit dags för tjocka tröjor och halsdukar!!

Helgen som gick var väldigt bra men intensiv, då jag var hemma i Göteborg och hade ett fullspäckat schema. Lördagens stora höjdpunkt (eller ja, typ hela höstens stora höjdpunkt) var att jag och Marcus skulle gå och se på Kent i Scandinavium. Deras sista konsert i Göteborg någonsin... Väl där mötte vi upp två korridorskompisar till mig, Hanna och Gustav. Och vi lyckades hamna längst fram!!! Och konserten var så himla bra! Otroligt bra setlist, häftiga ljusshower och framförallt - ett otroligt fint band. Är så glad att jag efter många om och men lyckades få biljetter till konserten.

Efter konserten hoppade jag och Marcus på en buss mot en annan del av stan för att gå på "Going away-party" då bästa Simon har beslutat sig för att åka till Nya Zeeland i x antal månader. Hur kan han med att lämna mig så länge??? Är i alla fall glad att vi hann ta oss dit en stund så att jag fick krama honom hejdå ordentligt!

Sent i säng och sedan upp tidigt - jag och Marcus skulle nämligen gå på tidig bio och se Tim Burtons nya film Miss Peregrine's home for peculiar Children. En film gjord av en favoritregissör baserad på en favoritbok, kan det bli bättre? Filmen var i alla fall fantastisk och jag rekommenderar den varmt! Burton är bäst.

Förutom detta hann jag även med släktmiddag hos mormor och morfar, se på The Mentalist med pappa och Johan, äta mammas mat samt kolla på serier med Marcus. En toppenhelg, helt enkelt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker


Hej!

Long time no see. Tiden har prioriterats till annat än till bloggen, men nu kände jag att jag kanske ändå ska skriva ett litet inlägg för att visa att jag fortfarande lever.

Jag mår verkligen så himla bra! Trivs otroligt bra både i skolan och hemma. Älskar att plugga Visuell Kommunikation och älskar att bo i korridor. Malmö äger. Lund äger. Och nu i helgen har mamma, pappa och farmor varit på besök och efter några timmar med dem på IKEA börjar mitt rum nu likna ett hem och inte bara ett studentrum. Tänker att jag ska skriva mer om boendet, och även visa bilder, men det får vänta tills jag har fått iordning allt ordentligt. Ska även försöka skriva ihop ett inlägg om min utbildning, då i stort sett ingen vet vad det är jag pluggar egentligen. Men jag har kul och lär mig mycket, och det kanske är allt ni behöver veta just nu.

Jag har precis kommit in till mitt rum efter att ha varit på den traditionsenliga söndagsfikan med korridoren, och ska nu börja packa upp lite böcker som familjen tog med ner igår. Hälften av böckerna är böcker om Tim Burton, andra hälften är Harry Potter-böcker. Är någon ens lite förvånad?

Det här var förövrigt mitt första skolarbete på min utbildning. Vi skulle ta bilder i ett photobooth som beskrev oss själva, tycker ändå att jag lyckades helt okej.

Likes

Comments

View tracker

Hej!

Jag fick en kommentar härom dagen som jag tänkte att jag skulle svara på i ett inlägg;

hej!
först och främst vill jag bara säga vad glad jag är att jag hittade din blogg, så bra!
har några funderingar om hela au pair grejen och skulle verkligen uppskatta om du skulle vilja svara på de:)
jag har länge velat flytta till london och har nu på senare tider insett att det mest realistiska sättet att komma dit är att åka som au pair. har aldrig riktigt tänkt på det innan då jag aldrig har varit ett jättestort fan av barn.. och är därför mest orolig för vad man ska hitta på med barnen. när man har några timmar som man är ensam med de, vad ska man göra? har verkligen klurat på det men inte riktigt kommit på något bra svar..
en annan sak jag undrar över är om du, när du bestämde dig för att åka, om du kände att du var redo, eller om du bara tog tag i det för att du verkligen ville göra det? just nu känner jag att jag aldrig tror att jag kommer bli redo att åka som au pair, men jag vill ju sÅ gärna komma till london, så jag vet inte om jag måste vänta tills jag känner mig redo, eller om jag aldrig kommer komma iväg om jag ska vänta på att bli redo.
har verkligen så många mer frågor men det får nog räcka för nu hehe, hoppas det inte är för jobbigt för dig att svara på detta! ha det bra:)

Först och främst, tack så mycket för de fina orden! För mig var det likadant när jag bestämde mig för att åka som au pair - jag ville till London, och jag insåg att jag inte skulle ha råd att plugga där, och inte heller ha råd (eller vara modig nog) att bara ta mitt pick och pack och flytta dit för att jobba. Au pair kändes därför som en bra grej, även om jag precis som du inte kände att det kanske till 100% var min grej att passa barn hela dagarna. Men då började jag jobba som vikarie på olika förskolor, vilket är ett stort tips! Tungt arbete, helt klart, men otroligt lärorikt. Men för att svara på din fråga om vad man kan göra med barnen skulle jag säga att det helt beror på vilka barn du har, hehe. Ålder och intresse spelar så otroligt stor roll in i vad som passar att göra med barnen, och jag kan bara svara utifrån vad jag har för erfarenhet av "mina" barn. Mina barn var 13, 10 och 8 år gamla, två pojkar och en flicka, och de var alla tre väldigt aktiva och kreativa. En stor del av tiden vi spenderade tillsammans gick ut på att läsa läxor, men när det var gjort ville de oftast hitta på något aktivt. Jag kan inte räkna hur många gånger vi har gått till parken och lekt, spelat fotboll, cricket, kubb eller badminton i trädgården, eller gjort cirkuskonster i sovrummet. Eller spelat kort! Hjälp, jag har nog spelat kort minst en timme och dagen det senaste halvåret. De två yngsta, som jag hade mest hand om, var två små teaterapor och vi gjorde ofta olika teatrar och kortfilmer. Vissa dagar, när de var trötta, blev det även en del tv-tittande och pysslande (armband, "loppor" osv). En annan populär grej var när vi bakade tillsammans! Men som sagt, vad man hittar på med barnen beror helt på vilka barnen är skulle jag säga. Fråga barnen vad de gillar att göra! Och annars funkar det (nästan) alltid att baka något, gå till parken eller pyssla lite.

Och om jag kände mig redo att åka - verkligen inte. Jag var livrädd och ville helst skjuta upp det så länge som möjligt, men tillslut kände jag att "nej, nu tar jag tag i detta". Jag hade tänkt i närmare fyra år att jag ville åka till London men bara skjutit upp det, och i slutet av oktober 2015 kontaktade jag därför en förmedling (Swedish Connection, ett stort tips!). En vecka senare hade jag min först intervju, och fem dagar efter det hade jag ett datum när jag skulle flytta till London. Läskigt. Jag kände mig inte redo alls, men samtidigt visste jag att jag bara behövde göra det.

Jag har insett nu i efterhand att au pairer är de som lever lyxlivet i London, i alla fall bland unga. Vi har ett hem att bo i och mat att äta, och två lediga dagar i veckan. Det kostar skjortan att bo i London, och ofta kan det behövas två eller fler jobb för att få ihop hyran - och då blir fritiden lidande. Au pairer får det dyra betalat, plus lite fickpengar, och har tid att spendera pengarna på!

Jag hoppas de här svaren var det du önskade dig, och jag svarar gärna på fler frågor om det är så :) Lycka till!



au pair-vänner <3

Likes

Comments

15 sorters te. 10 par skor. 5 paket snabbnudlar. 3 stycken temuggar. Nu tar jag mitt pick och pack och flyttar hemifrån.

Den här gången går flyttlasset (mormor och morfars husbil ❤) inte lika långt som det gjorde för nästan åtta månader sedan, utan nu är målet Lund där jag förhoppningsvis ska bo de kommande tre åren. Imorgon sätter jag mig i skolbänken för att plugga Visuell Kommunikation på Malmö Högskola, och jag är både jättetaggad och jättenervös. Men det blir nog bra. Det känns bra. Läskigt, men bra.

Likes

Comments

Hej!

Dålig uppdatering igen, men jag skyller på att har varit sjuk i en vecka och därför inte haft ork eller motivation till att skriva något. Men min vecka har ändå varit bra! Har fått köpt en del material jag behöver till skolan, och kramat om flera saknade London-vänner. Igår fikade jag en stund med Carolina, och början av veckan satte jag mig på ett tåg till Värnamo för att spendera två dagar med Emilia och Madde. Tedrickande, sightseeing i Värnamo och massor av kramar. Jag och Madde fick äran att äta tacos med Emilias familj, dricka te med Emilias vänner, och våldgästa Emilia när hon jobbade. Typiskt bra grejer att fylla sina dagar med.


Idag är det dessutom en månad sedan jag flyttade hem från London. Hjälp vad snabbt tiden har gått.

Likes

Comments


I fredags var jag bjuden hem till Stigge på frukost, som ett hejdå-event då hon flyttar till Karlstad för att plugga nu i höst. Jag och Rasmus, de enda i gymnasiegänget som inte jobbade, infann oss därför strax efter tio redo för frukost. Och Stigge hade ordnat så fint! Bananpannkakor med bacon samt motiveringen "jag läste ju på din blogg att det var det enda du åt till brunch i London", olika sorters bröd, goda pålägg, vattenmelon, karamell-latte och Muminte (bästa teet!).


Lite senare anslöt sig även Johanna och Ella (bästa Ella som jag inte har träffat på 1,5 år!!!), samt flera andra vänner till Stigge. Det var en väldigt mysig dag, och det var så kul att få umgås med delar av Gräddhyllan igen! Saknar att gå i samma klass som dem.

Hela Gräddhyllan på studentbalen för lite drygt två år sedan:
Rasmus, Johanna, Kinora, Stigge, Ella, Julia, jag, Jacob och Gustav.

Likes

Comments


Hej!

Det senaste har bloggningen varit lite halvkass, vilket mest har berott på att jag inte har gjort så mycket som har varit värt att blogga om, haha. Jag har hängt på gymmet en hel del, jag har umgåtts med olika vänner, jag har sett på serier, jag har panikletat boende, jag har druckit te... Och det är nu mycket bra på alla punkterna! Eh, hur det nu kan vara bra på tedrickar-fronten..? Jag har äntligen hittat boende! I Lund, så jag kommer pendla till Malmö. Och jag är så lycklig! Det är ett korridorsrum på det studenthemmet jag allra helst ville bo på, och allt känns så himla bra nu. Idag var jag och mamma en sväng på IKEA för att köpa nödvändigheter till flytten, såsom kuddar, matlådor och doftljus. Allt precis lika viktigt.

Annars så har det inte hänt så mycket den här veckan. I tisdags var en vän till mina föräldrar här och peppade mig till tusen på att börja läsa, då han jobbar ungefär med det jag ska plugga. Igår fikade jag med Simon. Mah best bro. Tänk att vi har stått ut med varandra i över fem år nu? Det har gått fort. Jag åt en räksmörgås när vi fikade. Det var gott. Sedan köpte jag "den nya Harry Potter-boken", ​Harry Potter and the Cursed Child, så jag vet vad jag ska göra de kommande timmarna.

Likes

Comments


Herren på bilden ovan, Niklas, fyllde 22 år för några veckor sedan, och igår hade vi samlats ett helt gäng för att fira honom - utan hans vetskap. Hans flickvän Nathalie hade nämligen lurat i honom att de skulle möta upp två vänner i kyrkan för att spela lite spel, men istället möttes han i dörren av 13 vänner som skrek "Grattis!!!". Niklas gjorde det enda vettiga i den situationen - han sprang för livet och gömde sig. Jag hade gjort precis samma sak.


Kalaset bestod sedan av fika i överflöd, en godisfylld piñata, och mycket skratt. En toppenkväll helt enkelt!


Grattis än en gång Niklas!! Hoppas vi inte gav dig men för livet.

Likes

Comments

2012 bestämde jag mig för att två veckors ridläger på sommaren inte var tillräckligt, och därför åkte jag även på ridläger en helg den hösten. Självklart åkte jag till Stuteri Mw och var inställd på att lära mig mycket om hästar och ridning, men något som jag fick höra då insåg jag för några dagar sedan kan, och bör, appliceras på hela livet.

Fem ridpass skulle ridas under helgen och jag fick rida en söt och snäll liten ponny de två första passen. Tredje passet meddelade Maria mig att jag skulle få rida hennes dotter Fias hopphäst som hade gått med på några få läger innan och jag blev 1. väldigt smickrad och 2. absolut livrädd. Tänk så skulle jag förstöra hennes häst? Jag satt i alla fall upp och red ett helt okej ridpass i skritt och trav, även om jag kanske var lite väl mesig i mitt ridande. När det kom till galoppen sade jag till Maria, utan att ha testat att galoppera, att jag inte ville galoppera då jag var rädd för att det skulle gå dåligt. Maria sade att det var helt okej, och jag fortsatte skritta. Strax därefter hörde jag dock hur Maria viskar "feeeegiiis.... feeeeegiiiis... feeeegiiiiis...", och jag bestämde mig för att testa att galoppera i alla fall. Och ja, jag gjorde det för att visa Maria att jag inte alls var feg hehe. Och galoppen gick skit, haha. Jag galopperade en kortsida spänd som en bågsträng, vilket gjorde att hästen också spände sig och vi mer studsade fram än galopperade. Den mycket korta galoppturen slutade med att jag styrde in hästen i ridhusväggen för att få stopp och sedan började tårarna att rinna. Jag var övertygad om att jag aldrig mer skulle få sitta upp på hästen, men efter ett peptalk och lite tips av Fia meddelade Maria att jag skulle få rida samma häst ridpasset efter.

Ridpasset efter gick faktiskt väldigt bra. Jag var inte lika mesig i min ridning efter att ha fått tipsen av Fia, och fick till och med höra av Maria att skritten jag fick till var den bästa hon sett någon elev få på hästen innan! Men, så blev det dags för galoppen och självklart blev jag lite osäker igen. Dock hade jag bestämt mig för att jag i alla fall skulle försöka, och den här gången gick det faktiskt väldigt mycket bättre. Jag hann faktiskt galoppera flera varv på en volt innan jag styrde in i väggen för att få stopp! Det gäller att glädjas för de små framstegen ;)

Det viktigaste jag lärde mig den helgen var inte hur man korrekt flyttar en häst i olika sidvärtsrörelser, eller hur man ska tänka för att placera hästen så bra som möjligt på ett hinder. Det viktigaste jag lärde mig den helgen var att inte ge upp innan jag har försökt. För hur ska jag då faktiskt veta att det inte går? Hur ska jag då utvecklas? Kanske leder mitt försök till att jag rider in i en ridhusvägg, men det kan likaväl leda till att jag får testa på den häftigaste galopp jag någonsin suttit i. Varje gång jag håller på att fega ur innan jag har testat om det går hör jag nu därför en liten röst som viskar "feeeegiiis.... feeeeegiiiis... feeeegiiiiis...". För det är ju som Jonathan säger i Bröderna Lejonhjärta, att ibland måste man våga, för annars är man ingen människa, utan bara en liten lort. Och jag vägrar vara en liten lort.

Hästen jag först inte vågade galoppera på, ser hon inte livsfarlig ut?


Och för er som undrar, jag red alltså inte bokstavligt talat IN I väggen, utan hästen stannade innan.... Hon är ju inte korkad.

Likes

Comments


God morgon!

Gårdagen var en väldigt bra dag, måste jag säga. Dagen började med ett bröst-axel-rygg-pass på gymmet med Huusko och Marcus, där vi bland annat körde bänkpress i en timme... Kör aldrig bänkpress förutom när Huusko tvingar mig, så min överkropp känns ju lagom mör idag. På eftermiddagen mötte jag upp pinglan ovan, bästa Johanna. Vi började med att sätta oss på Mañana för att äta tapas, vilket jag aldrig hade gjort innan. Och hjälp vad gott det var! Jag åt baconlindade dadlar, revbensspjäll, friterade bläckfiskringar och ostfyllda tortillabröd och hade svårt att ta in att mat kan vara sådär god. Lägg till ett glas vin och en bästa vän och du får en alldeles perfekt fredagsmiddag!


När vi var så mätta att vi nästan rullade fram började vi röra oss mot Liseberg för dagens höjdpunkt - Lars Winnerbäck. Även fast det regnade lite till och från och även fast Lasse spelade många låtar som jag bara har hört en eller två gånger var det en fantastiskt bra spelning. Lasse är otroligt duktig live, och framförallt väldigt mysig på scen, och jag skulle gärna se honom snart igen!

Likes

Comments