Det blir en liten uppdatering här då dagarna har gått förbi sen jag skrev sist. I fredags var jag hos tandläkaren för en vanlig undersökning, vilket jag inte har gjort på fyra år så det var väl på tiden. Jag har dragit ut på tiden eftersom jag tycker det är väldigt obehagligt att gå till tandläkaren pga min plågsamma käkledssmärta. Tandläkaren som jag fick träffa var dock väldigt trevlig och förstående vilket underlättade det hela. Jag gapade så gott jag bara kunde medan hon petade runt i munnen även om det gjorde förbaskat ont för jag ville bara få det överstökat så fort som möjligt. Fick faktiskt beröm för att jag har väldigt bra tandhygien. Är typ beroende av att hålla rent mellan tänderna så det är inte så konstigt.

Julklapparna är inhandlade och skickade med posten till min familj i Skåne. Hittade en fin liten jeansklänning och en supergullig tröja på H&M som jag köpte till min systerdotter. I år kommer jag att fira jul med Micke och hans föräldrar här i Stockholm och det känns bra för jag har ingen ork att resa iväg och alla dåliga minnen från julfirandet under min uppväxt blir starkare när jag åker ner dit. Kanske skriver lite mer om det senare. Jag och Micke har bestämt att vårt nya soffbord ska vara vår julklapp till varandra i år men jag funderar på att köpa något litet till honom ändå för jag tycker det vore kul om han får öppna ett paket på julafton. Men det är kanske fel när vi kommit överens om att inte ge varandra något mer? Får suga lite på den karmellen. Häromdagen fick jag ett paket med posten från mina föräldrar med lite smått och gott som ni ser på bilden nedan. Uppskattar verkligen att min mamma tar sig tid att skicka små saker till mig ibland för det visar att hon bryr sig och tänker på mig. Gör detsamma till henne och pappa😃

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vardag, Tips

Hej i snöyran!

Var några dagar sen jag skrev senast vilket beror på att jag har varit riktigt dålig igen. Har haft förfärlig migrän och känt mig helt nedslagen av hög smärta och konstant illamående. Jag har till och med vaknat på nätterna och skrikit för att det har gjort så ont i huvudet, nacken och käken, dom ställen där jag har som ondast i vanliga fall. Är less på att jag drabbas av det ena efter det andra och jag hinner inte återhämta mig förrän jag åker på en ny smäll. Men men, jag är van vid att alltid ha värk och jag kan inte göra något annat än att kämpa på och försöka ta vara på dom bättre stunderna. Nu lämnar jag dessa tråkigheter och hoppar över till något roligare.

Har ni sett TV-miniserien ”Big little lies”? Den är baserad på Liane Moriartys bästsäljande bok och släpptes i höstas. Jag vill i alla fall rekommendera den för jag tyckte den var både spännande, mystisk och humoristisk och dom kvinnliga huvudkaraktärerna fascinerade mig på olika sätt. Serien är ett drama med mörk humor och handlar om tre småbarnsmödrar i ett rikt område i Kalifornien, vars till synes perfekta liv glider in på fel spår och bråk leder fram till mord. I huvudrollerna ser vi Reese Witherspoon, Nicole Kidman, Shailene Woodley och Alexander Skarsgård. Serien har blivit hyllad av kritiker och blev vinnare av flera priser på årets Emmygala. Om du inte har sett den så gör det, eller checka åtminstone in trailern.


Likes

Comments

Vardag, Funderingar/Tankar, Tips

Besöket hos veterinären idag gick bra. Leias skadade klo läker som den ska och vi fick till och med beröm för att vi har tagit väl hand om den. Min handläggare från Försäkringskassan kontaktade mig för en stund sen och som vanligt fick jag en klump i magen när jag såg på mobil att det var hon som ringde. Efter den standardiserad hälsningsfrasen så säger hon att hon tyvärr har en dålig nyhet. Det knöt sig direkt i magen och jag började darra i kroppen. Det var dock inget jättejobbigt som hon hade att meddela utan hon ville bara säga att mitt ärende kommer att flyttas till ett nytt kontor i stadsdelen där jag bor p.g.a. en omorganisering. Detta innebär att jag kommer att få en ny handläggare och det känns väl inte så kul att behöva byta igen men det behöver inte vara dåligt för mig heller. Fy sjutton vad hon skämde mig där för mitt katastroftänkande kan sätta igång på bara några få sekunder.

När jag träffade min psykolog häromdagen pratade vi om just tankefällor som kan vara vanligt att man hamnar i. Om det tex inträffar negativa händelser så kan jag betrakta dom som outhärdliga katastrofer, även om dom ytterst sällan är det. Bara för att saker och ting kan vara jobbiga och obehagliga betyder det inte att det är en katastrof. En annan vanlig tankefälla är att jag antar att mina känslor avspeglar den sanna verkligheten. Känner jag mig exempelvis värdelös och misslyckad så måste jag också vara det. Men även om något kan kännas väldigt starkt så behöver det i verkligheten inte vara på detta sätt, utan det handlar mer om att man har negativa tankar om sig själv. Sen kom vi även in på det här med alla ”borde, ”ska”, ”måste”, ord som vi ofta tänker och använder för att pressa och styra oss själva. Det kan vara bra till viss del men när morötter blir till piskor har man gått för långt och känner sig istället stressad eller dåliga för att man inte lever upp till sina egna och för höga krav. Ännu en grej som jag har problem med vad det gäller negativa tankar är att jag har väldigt svårt att ta åt mig av vänliga och positiva kommentarer eller beröm. Skulle en vän säga att jag är duktig så tänker jag nästan automatiskt att hen bara säger det för att vara snäll eller tycker synd om mig. Ifall du har orkat läsa mitt svammel. Känner du igen dig i något av detta?

Min psykolog gav mig i alla fall tips på några frågor som man kan använda till hjälp för att ifrågasätta sina negativa tankar. Delar med mig av några här ifall det kan vara till nytta. Ska själv försöka att plocka fram pappret med hjälpfrågorna när mina tankar går åt tjottahejti. Kanske borde ha pappret i bakfickan? Haha…

- Finns det några faktiska bevis för att dina negativa tankar stämmer?

- Vad är egentligen det mest realistiska att tänka i denna situationen?

- Finns det några saker som kan tala emot dina negativa tankar och som du inte tänkt på eller bortsett ifrån?

- Vad är det värsta som kunde ha hänt? Skulle du inte ändå klara av att hantera detta?

- Hur skulle du stötta någon om samma sak hände denna? Vilka råd skulle du ge hen?

- Vad tror du en vän skulle säga om dina negativa tankar?

- Hjälper det dig att tänka så här? Hur kan du tänka istället?

/Love

Likes

Comments

Vardag

Tjings!

Hur var helgen då? Min har varit okej bortsett från att jag fick ett krampanfall i magen i lördags kväll. Jag stod och diskade när det plötsligt började krampa riktigt ordentligt i magen och det gjorde så ont att jag ramlade ihop på golvet. Smärtan eskalerade snabbt och det kändes typ som att mina tarmar slets sönder inifrån och jag både skrek och grät högt. Jag får svåra kramper i magen lite då och då men detta var ett av dom värsta anfallen som jag har haft hittills. Jag fick knappt någon luft, skakade i hela kroppen och kramade ihop mina nävar så hårt att dom blev blåa. Hur fasansfullt ont det än gjorde så var jag ganska säker på att kramperna skulle minska av sig själva så jag bestämde mig för att försöka vara tuff och härda ut och inte kontakta sjukvården. Micke lyfte upp mig från golvet och bar mig till soffan där jag låg utslagen i över en timme innan jag kunde resa mig upp igen. Det här tog verkligen hårt på mig och jag har fortfarande ont i magen och är trött efter lördagens hemska händelse men jag är glad att det värsta är över nu.

I förmiddags drog jag en sväng till Clas Ohlson för att köpa lite prylar och jag hittade en liten julfigur där som ville följa med mig hem. Självklart kunde jag inte säga nej. Imorgon är det dags för psykologsamtal igen och på onsdag ska vi till veterinären för ett återbesök. Hoppas verkligen att Leias sår läker som det ska och att hon inte har ont längre.

Likes

Comments

Vardag

Ja då vart det december, som väntat. Hoppas den här månaden blir bättre än förra för vi har haft en liten sjukstuga här hemma. Leia skadade en klo för någon dag sen så jag tog med henne till veterinären för att kolla upp hur stor skadan var. Det visade sig att klon hade spruckit så pass mycket att den behövdes ta bort helt och hållet. Till vår fördel hade veterinären tid att göra det med en gång. Klokappselbrott som det kallas är ganska vanligt hos hundar och själva ingreppet gick bra. Min lilla tjej är så duktig. Tur i oturen var det klon (sporren) som sitter i benet ovanför alla andra klor på tassen som blivit skadad så hon kan gå som vanligt eftersom såret inte nuddar marken/golvet. Leia var dock groggig och skakig på benen efter ingreppet eftersom hon hade blivit nedsövd och fått smärtstillande så jag bar henne hem i famnen, en gångväg på ca 10 minuter. Vi har ingen bil och Micke hade inte hunnit hem från jobbet så det var bara att bita ihop även om det var väldigt tungt för mig. Det kändes som att mina armar och axlar skulle slitas sönder och smärtan i nacken blev skyhög men jag är alltid beredd på att offra mig själv och ta smällar för Leias skull. Hon är ju mitt allt, plus Micke då.

Nu vankas det helg igen och det är väl aldrig fel. Kommer troligen bara vara hemma och mysa och julpynta lite. Någon som har något särskilt planerat?

Likes

Comments

Vardag, Personligt

Nu har jag fått träffa en ny sjuksköterska på psykiatrin som har lång erfarenhet av att arbeta med patienter som har bipolär sjukdom. Jag fick svara på en massa frågor om mina psykiska problem igen men upplägget var lite annorlunda då hon inte bara följde ett standardiserat frågeformulär rakt av. Vi hade en mer öppen diskussion och det märktes att hon är kunnig och van vid att prata med personer som har bipolär sjukdom. Hon förklarad väldigt tydligt hur sjukdomen kan yttra sig på olika sätt hos den sjuke och det gav mig en bättre förståelse för mina svårigheter och vad dom innebär. Samtalet blev känslosamt för mig och när jag inte kunde hålla tillbaka tårarna så höll hon om min hand och sa uppmuntrande saker. Gillar inte när främmande människor rör vid mig men vid detta tillfälle kändes det faktiskt lugnande. Önskar att jag hade fått träffa henne när jag började på mottagningen för ett antal år sedan istället för en oengagerad psykolog som inte journalförde sin bedömning. Ska träffa sjuksköterskan igen i början av nästa år och hon lovade att hon inte kommer att släppa taget om mig. Hon föreslog att jag tar med M. till besöket och den första tanken som dök upp i mitt huvud var: Nej! Det kommer att bli alldeles för jobbigt. Men sen ändrade jag mig för syftet med att han följer med är att han ska få en bättre förståelse för mina psykiska besvär. Det är ju bara bra för vår relation och det är inte lätt att vara anhörig till en person med bipolär sjukdom och allt vad den innebär. Så jag har frågat honom om han vill följa med och det sa han ja till.

I fredags var jag hos frisören och färgade håret. Har experimenterat själv med olika hårfärger under ett tag men nu har jag tröttnat på det och vill ha en hårfärg som ligger närmare min naturliga, typ koppar guld. Störde mig på att utväxten blev så tydlig och mitt hår växer ganska fort. Det blir en liten process det här eftersom jag hade färgat håret i en intensiv mörkröd nyans, så frisören fick börja med en avfärgning och sen lade hon en toning. Det tog ”bara” två och en halv timme men det blev riktigt bra och avfärgningen tog mycket bättre än förväntat och håret känns inte alls slitet. Både jag och frisören blev riktigt nöjda och om en månad ska jag dit igen för den sista finishen som blir många ljusa slingor. Det här kalaset kostar mig skjortan och jag skäms över att säga hur mycket pengar jag lägger ut totalt på denna behandlingen. Men eftersom jag ville göra en stor förändring så får det väl svida till i plånboken den här gången och planen är att jag inte ska färga håret så drastiskt framöver. Jag spenderar inte så värst mycket pengar på mitt utseende i övrigt så jag försöker intala mig själv att jag är värd att unna mig detta och jag klipper mig bara hos en frisör två gånger om året. Sen tänkte jag att jag kan önska mig ett bidrag av M. i julklapp till nästa frisbesök som är bokat precis innan jul. Passade på att köpa några bra hårvårdsprodukter i salongen då dom hade 40 % rabatt.


Likes

Comments

Vardag, Personligt, Funderingar/Tankar

Nu har snön fallit hos oss med och jag tycker det är lite mysigt och snön lyser upp miljön på något sätt. Sen älskar Leia att plumsa runt i snön likt en kanin och det ser verkligen jättekul ut.

Under dom senaste dagarna har jag känt en enorm längtan efter att kunna arbeta med det som jag verkligen brinner för, socialt arbete. Jag vill så gärna kunna dra nytta av min yrkesutbildning och ha möjlighet att använda mina erfarenheter till att ge stöd åt människor som befinner sig i en svår livssituation. Jag vill göra skillnad genom att hjälpa människor att själva åstadkomma förändringar som förbättrar deras levnadsvillkor. Kan inte låta bli att tänka på hur mitt liv hade kunnat se ut om jag inte hade drabbats av dessa förbaskade sjukdomar. Det finns så många olika verksamheter och insatser inom det sociala området som jag hade velat vara en del av. Om jag vore frisk skulle jag träna på friden, gärna någon form av dans, och försökt ha ett mer aktivt socialt liv. Jag och M. hade troligen haft en större lägenhet, en bil och kanske barn vid det här laget? Tänker ofta på vad jag går miste om och jag vill så mycket som jag är hindrad från att göra. Får dock inte låta det här dra ner mig helt för det finns fortfarande en chans att jag får en del av det som jag saknar idag och längtar efter. Sannolikheten att jag blir frisk är liten men ingen vet exakt hur framtiden kommer att se ut och det är aldrig fel att drömma.

Flera gånger om dagen får jag påminna mig själv om vad som är bra med mitt liv och värt att fortsätta kämpa för. Sen jag blev så pass dålig som jag är idag har jag kommit att uppskatta små saker som bara gick mig förbi förut. Jag har verkligen lärt känna mig själv på djupet vilket jag nog inte hade gjort om jag vore frisk. Har blivit tvungen att vända in och ut på mig själv för att klara av livet med fysisk och psykisk sjukdom. Jag hade nog inte heller värdesatt saker som kan vara självklara och basala för andra i vårt samhälle. Under åren som sjuk har jag lärt mig att man inte ska ta något för givet och att man bör vara tacksam över det man har. Livet kan förändras markant, både till det bättre och till det sämre.

bild från pinterest.com

Likes

Comments

Hej!

Hoppas läget är bra med dig. Här har det varit ganska slitigt under veckan och jag har överansträngt mig på tok för mycket. Det är bara dumt att jag plågar mig själv så här istället för att acceptera att min kropp inte klarar av så mycket. Jag har inte velat be M. om hjälp med saker på sistone för han har jättemycket att göra på jobbet och det märks tydligt att han är väldigt stressad. Jag kommer ofta på en massa småsaker som jag vill få gjort, helst på en och samma gång. Behöver lära mig att det går bra att ta en sak i sänder och när jag har ork, det är ju inte så att jag har någon tidspress med många av sakerna.

I onsdags var jag hos psykologen och det gick väl bra. Vi gick igenom ytterligare några frågeformulär och kom överens om att jag ska gå i KBT-behandling hos honom en gång i veckan. Det känns lite maffigt för mig eftersom jag har så mycket smärta och så lite energi, men jag fixar det nog och skulle det bli för mycket får jag väl säga till. Jag fick med mig ett häfte om ångesthantering som jag ska läsa till nästa besök. Har lite ångest över detta eftersom jag har problem med koncentrationen och minnet, vilket bl.a. beror på smärtan och medicinerna. Vill inte komma tillbaka till psykologen och verka dum eller oengagerad för att jag inte har kunnat ta in vad som står i texten eller glömt bort vad jag har läst. Ångest över ångesthantering, kan man säga. Det låter ju nästan komiskt😄 Ska göra mitt bästa och läsa lite åt gången och förhoppningsvis fastnar något som jag kan ha nytta av framöver.

Likes

Comments

God dagens!

Ännu en helg har passerat. Som dom flest vet var det Fars dag igår och vi var hemma hos M:s föräldrar på middag. Vi har inte firat Fars dag på något särskilt vis men jag ringde och grattade min pappa för jag vet att han uppskattar det. Jag älskar min pappa även om han inte har varit den bästa eftersom han har/har haft alkoholproblem. Min pappa är vad man kan kalla en ”alkoholistperiodare” då han håller sig nykter på vardagarna men kan supa till på helger eller under semestern och högtider. När jag var barn försökte jag hålla koll på honom när han började dricka och få honom att sluta innan han blev för full men det hjälpte inte. Han blev oftast väldigt otrevlig när söp vilket ledde till bråk, skrik, tårar och hårda ord. Min mamma har varit medberoende och hon lyckades inte heller övertala honom till att inte dricka så mycket och han ville inte medge att han hade alkoholproblem. Han har alltid varit expert på att hitta på ursäkter till varför han söp och när det väl drog igång kunde han inte kontrollera sitt intag. Jag vet inte hur många gånger jag har fått ta hand om honom när han blivit för full. Pappa försökte dölja sitt supande, gömde alhohol gav en massa tomma löften men vi visste att han ljög och gömde alkohol lite här och där med åren lärde man sig hans trix.

När jag blev äldre och flyttade hemifrån började jag få en förståelse för varför han tog till alkoholen och jag vet att det inte är mitt fel. Det finns dock inget som ursäktar hans beteende och att han gjorde mamma, mina syskon och mig illa när han var onykter. Jag har lärt mig att det inte går att hjälpa någon som inte vill ha hjälp eller erkänner att dom har ett beroende eller missbruk. Min pappa har fortfarande problem med alkoholen men i vilken utsträckning har jag ingen koll på eftersom vi ses så sällan. Jag tar inte längre på mig något ansvar för hans problem och super han när vi träffas så lägger jag mig inte i det utan håller lite avstånd från honom. Det har inte varit lätt att växa upp med en alkoholist och jag har många jobbiga minnen från när min pappa drack. En sak som jag kommer ihåg från när jag var barn är att jag kunde önska att jag hatade honom för att han valde alkoholen framför familjen men det gick inte - han är ju trots allt min pappa.

Om du är anhörig till någon med alkoholproblem eller något annat typ av beroende så glöm inte - Det är inte är ditt fel - Du är inte ensam - Det finns stöd att söka som anhörig.

Likes

Comments

Good news! Synundersökningen visade att jag har bra syn. Skönt att något står rätt till med mig😄 Under dom senaste dagarna har jag börjat lägga märke till olika saker i vår lägenhet som jag inte är nöjd över och går runt och stör mig på. Jag har blivit lite fixerad av inredning och vill köpa en massa nya saker till hemmet. Har redan köpt några nya inredningsdetaljer som piffar upp hemmet. Det är inte så jättedyra saker men jag måste försöka hålla tillbaka shoppingsuget för att inte slösa pengar som det är bättre att jag sparar eller lägger viktigare saker på. Samtidigt känns det viktigt för mig att jag trivs hemma eftersom jag spenderar så mycket tid här men allt kan inte vara precis som man vill och det är bara att acceptera. Sen behöver jag vara på min vakt när jag blir så här hyper och får en massa fixdéer eftersom det då finns en risk att jag spårar ur och ställer till med problem eller gör saker som jag senare kommer att ångra.

I övrigt är mitt mående som vanligt lite upp och ner och även om det är kämpigt så uppskattar jag dom goda stunderna i livet. Försöker sluta snusa nu och har lyckats avstå från snusen i drygt en vecka, men suget är stort så vi får se hur länge det håller den här gången😏 Om du ska tänker lägga av med en dålig vana och är tjej så gör det INTE i samband med att du har pms... Haha, det misstaget gjorde jag😣Nu nalkas det helg och det ger vi tummen upp för.

Min lilla fjäskis hälsar.

Likes

Comments