HEJ!!

Nu var det jättelänge sedan jag skrev men jag har fått mitt efterlängtade barn och tänkte dela med mig av förlossningsberättelsen :)

När jag var i v. 40+0 var jag på vanlig kontroll hos barnmorskan. Jag tog även upp då att jag inte vill gå längre än till v. 41+0 pga av risker hos barnet vid överburenhet och att jag vill bli igångsatt i v. 41+0. Jag fick då en tid till specialistmödravården veckan därpå. De erbjöd även hinnsvepning under det barnmorskebesöket och det tackade jag ja till. Vid inre undersökning var min tapp 2cm, halvfast i konsistensen och öppen för fingret, öppningen var välit bakåtriktad. Jag fick hinnsvepningen och hoppades på att det skulle dra igång något men icke. Det enda som hände var att slemproppen lossnade bit för bit under 4 dagars tid. Dagarna gick och det var nu dags för mötet hos specialistmödravården.

Jag är nu i v. 40+5. Jag hade svårt att stå på mig ang igångsättningen men vi kom överens om att jag skulle försöka gå "tiden ut" och så fick jag deras direktnummer om jag kände att hjärnspökena blev för jobbiga för mig. Det hon under detta möte kunde erbjuda var hinnsvepning återigen. Vid inre undersökning var tappen forts 2cm, konsistensen den samma och öppningen var 1cm hon kunde forcera in två fingrar, och öppningen var forts bakåtriktad. Jag fick hinnsvepningen och hade inte direkt några höga förhoppningar på att det skulle leda någon vart. Detta var klockan 10:00 en måndag.

Jag kom hem, tröståt massa glass, blev trött och la mig och vilade kl 12. Jag vaknade 3 ggr under den vilan av att jag hade lite ont i magen, kändes mest som magknip. Kl 14 åkte jag och handla och fick återigen magknip några ggr. När jag kom hem vid 15-tiden slog det mig att det kanske är värkar? Jag började klocka och såg till min förvåning att det kom ganska så regelbundet men med långt intervall. Tänkte att det bara var någon retning efter hinnsvepningen eftersom det inte gjorde särskilt ont. Sambon kom hem 16 och jag sa at jag tror att jag har börjat få lite värkar, han började packa grejer direkt haha.

Jag lagade mat och vi åt, under tiden vi åt var jag tvungen att pausa i maten och ta varje värk, gjorde inte jätteont men det kändes lite grann. Tiden gick och klockan 22 kände jag att "hmm nu börjar det göra riktigt ont". Kl 23 ringde jag till förlossningen för att liksom förvarna att jag kanske kommer att komma under natten. De hade fullt upp så kunde inte prata för tillfället så jag blev hänvisade att ringa tillbaka. kl 23 kunde de äntligen ta mitt samtal och då hade det börjat göra ganska ont. De sa att det var ganska fullt på förlossningen och att de höll på att "förlösa undan" och undrade om jag kunde stanna hemma så länge som möjligt. Okej sa jag och vi la på. Jag klarade 2 timmar till hemma sen åkte vi in.

01 var vi på förlossningen och mina värkar hade såklart glesat ut från att ha varit 3 st på 10 min, detta är jättevanligt när man väl krm till förlossningen från sin tryt plats i hemmet så jag brydde mig inte så mkt om det. Inre undersökning visade att jag var utplånad och öppen 3cm öppningen forts bakåt men huvudet väl nedträngt. YEESS tänkte jag. Vi blev visade till vårt rum och jag fick nattskjorta stor binda och nättrosor, jag var så taggad!

Jag hanterade värkarna ganska väl. Tog en dusch och vankade runt i salen. Men vid 03 hände något. Jag fick en sådan hemsk värk att jag bara skrek rakt ut och började gråta, jag fick larma efter barnmorskan som kom och underskte mig. Hade bara öppnat mig 1cm så öppen 4 cm. Huvudet kanske eventuellt felställt. Jag fick sterila kvaddar och lustgas med god effekt. Men vid 06 klarade jag inte mer, jag bad om EDA som jag fick kl 07. Och efter den funderade jag på varför i hela helskotta jag inte bad om den tidigare??? Jag frågade den nya barnmorskan som byt av nattbarnmorskan om jag kunde göra något för att snabba på det hela. hon sa "du ska bara vila nu" och et gjorde vi båda två. efter 2h kom hon tillbaka och undersökte mig och jag hade öppnat mig till 8cm, jag hade alltså sovit bort större delen av öppningsskedet och det var så behövligt.

Jag fortsatta att öppna mig och kl 12:45 var jag fullt öppen. Dock var huvudet fortfarande högt upp så jag misstänkte att detta skulle ta tid. Tji fick jag, hade sån sjuk kraft i mina krystvärkar så krystskedet varade mindre än en timme. Det var så underbart när krystvärkarna kickade in, äntligen fick jag arbeta, äntligen fick jag en känsla i kroppen om vad jag behövde göra. Jag fick mycket beröm för hur jag hanterade krystskedet. Vi väntade ju enligt RUL en flicka men ut kom en helt fantastisk pojk som skrek direkt.. En sån överraskning <3 51cm och 3640g! DET ÄR EN POJK, DET ÄR EN POJK skrek jag när jag såg att den lille bebisen hade snopp och inte snippa :D

Jag fick en bristning i perineum (mellangården) på 1cm som suturerades och det sattes även ett stygn i vagina. Har forts lite besvär av bristningen i mellangården men var på kontroll igår och de tyckte att det såg bra ut.


Idag är vår son, som vi valt att namnge Elton, 4 veckor gammal och livet är helt fantastiskt. Underbart att få dela varje dag med honom och jag njuter av att han äntligen är här hos oss!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hade beräknat förlossningsdatum igår men ingen bebis ☺️ var hos barnmorskan idag och fick då även hinnsvepning. Inget ont bara sjukt obehaglig känsla. Någon som fått hinnsvepning? I vilken vecka + dag och hur blev resultatet?

Känns så långsamt nu. Varje dag känns som minst 3 dagar 😬
Sen börjar oron komma med. Nu är vi så nära vårt efterlängtade barn och så här på slutet är jag så rädd och orolig att något ska ske 😞 jättejobbig känsla. Men säkert normalt att var orolig mot slitet precis som i början.

Förhoppningsvis startar något igång snart och näst uppdatering blir en förlossningsberättelse :)


Likes

Comments

Så länge sedan jag uppdaterade!!
Tiden under praktiken gick så fort nu när jag börjar närma mig BPU går tiden sååå långsamt.

Jag är idag i v38 (37+5) och jag närmar mig min egen förlossning. Jag har en känsla i kroppen av att jag kommer gå över tiden. Hon har mkt plats i magen och kan röra sig ganska fritt. Det känns jobbigt å tänka på att jag eventuellt kommer passera beräknat förlossningsdatum för jag har så mycket nojjor nu. Vaknar flera gånger på nätterna och får panik över att hon inte rör sig. Försöker "få igång henne" genom att buffa och dricka kallt vatten och kan inte somna förrän jag känt av henne. Även på dagen får jag lite panikkänslor när jag tänker att hon faktiskt är helt klar där inne, kom ut nuuuu!!!

I helgen överraskades jag med en babyshower. Blev så chockad hade ingen aning. Jag hade en fantastisk dag med underbara vänner.

Krämpor jag har så här på slutet är. Svullnad, lite ryggont, och sammandragningar. Annars mår jag väldigt bra ☺️💕 jag bara väntar nu. När som helst kan det starta och jg hoppas det blir snart 🙏🏻👶🏻💕

Bilderna nedan är från igår ☺️

Likes

Comments

Jösses vad dåligt det uppdateras här. Jag veckopendlar fortfarande pga praktiken och det tar så mycket på krafterna 😞 nu är det bara två veckor kvar på praktiken och jag har hunnit förlösa 18 bebisar hittills. Så fantastiskt!! Och vilka kvinnor jag får äran att träffa på!

Jag har gått från att vara lite halvskraj för förlossningen till att känna mig sjukt taggad för att göra detta 😃👊🏼

I övrigt mår jag toppen. Jag tror inte bebisen vänt sig med huvudet nedåt än men att hon är i det området och bökar för det liksom ilar lite. Känns fortfarande som om hon har gott om plats.
Det enda besvärliga just nu är att jag har börjat få svårt om nätterna med vändningar i sängen ^^ jag kan leva med det såklart men jag känner mig sjukt stånkig och klumpig 😅

Barnrummet börjar komma i ordning. En hylla som ska monteras ihop med lite lådor och efter det en matta som ska rullas ut. Bedsidecriben rullas in i sovrummet runt vecka 37, bäddad i väntan på bebisen 😍😍

Likes

Comments

Igår gjorde jag min första dag på förlossningen som Barnmorskestudent! Så spännande, tyvärr hann det inte bli någon bebis före jag gick hem, men jag fick vara med större delen av ett krystskede innan det var dags att bege sig. Är helt fascinerad! 😁 och vet inte vad jag känner inför att jag själv ska göra detta om ca 13veckor 🙈

Hur är det med mig annars? Jag går in i vecka 28 idag. Har börjat få sammandragningar, ej smärtsamma, framför allt när jag lägger mig på kvällen och på morgonen när jag vaknat. Kan ju vara så att jag har det på dagarna med men att jag inte känner dem på samma sätt då. Vet inte om jag ska ringa och rådfråga med BM angående detta eller om jag ska tolka det som normalt? Vad har ni för erfarenheter av sammandragningar?

Sen vill jag bara säga att jag läser era bloggar men är dålig på att kommentera då jag läser snabbt i mellan två planerade saker i vardagen 😬 men ja ska försöka bättre mig 👌🏻 idag är jag ledig och jag ska försöka vila så mkt som möjligt!

Likes

Comments

Längesedan jag skrev men har fortfarande fullt upp med praktik och på helger försöker jag ta mig upp till Sthlm där mil sambo nu mer studerar. Knepigt att allt i ens liv ska hända på en gång, jag kmr in på min utbildning, han på sin och vår högsta önskan går i uppfyllelse och vi väntar vår dotter i Juni. Känns som att det är vanligt förekommande i mitt liv att allt ska ske i klump och det är liksom bara å ta tag i livet och handskas med det :)

Gör nu min näst sista vecka i mödravården och börjar därefter 8v på förlossningen. Ska bli så kul och intressant å se hur det kmr gå att förlösa i slutet av praktiken när jag är i veck 35 😅

Jag tycker inte att magen tar någon växtspurt direkt utan det går segt att odla fram den där kulan. Däremot så har jag gått upp en del på lår, rumpa och armar och jag får panik. Jag var så vältränad innan graviditeten och det känns otroligt jobbigt att jag helt kommit ifrån träningen, dels för att jag blödde i början av graviditeten men också för att jag är så trött efter praktiken. Men jag måste åtminstone försöka ta mig ut på promenad en gång om dagen!

Jag mår oförskämt bra, haft lite sammandragningar nån gång men i övrigt mår jag prima. Börjar bli jobbigt stt knyta skorna, känns att det är något i vägen 😁 nedan är en dagsfärsk morgonbild på "magen".

Likes

Comments

Längesedan jag uppdaterade nu. Har fullt upp med praktik. Har gjort 3 veckor på BB och fått se massa färska bebisar 😍😍 känns ofattbart att jag själv ska få en sådan liten i sommar ❤

Magen växer fortfarande trögt. Men på kvällen är jag svullen å ser riktigt gravid ut! Känner rörelser dagligen och det är helt fantastiskt och lugnande!

Har inte börjat med järntabletter. Tog mitt hb på praktiken och det var 127, hade 138 vid inskrivning på mvc. Så jag kan gott avvakta å fortsätta äta järnrikt bara.

Nedan finns en bild på magen efter en natts vila och tömd blåsa :)

Likes

Comments

Har haft fullt upp med tillfällig flytt nu inför praktiken så har inte hunnit att uppdatera hur det har gått.

Allt såg superfint ut. Det var en akrobatisk typ där inne, hen låg still men ville gärna stå på huvud 😂 låg med ena armen bakom huvudet i skräddarställning ❤❤

Som sagt alla värden och mått var bra och jag behåller mitt BF 13 juni.

Nu till det spännande.... det verkar som att det blir en liten tjej 😍😍❤❤ var helt inställd på pojk så vart lite förvånad men det spelar ju självklart ingen roll. Så lustigt att en känsla kan vara så fel 😅🙈

Jag är så glad att detta är gjort och att allt ser bra ut. Hon har sparkat där inne idag och jag njuter. Nu kan jag slappna av 😍❤😍❤😍

Likes

Comments

Senaste dagarna har fostret varit väldigt stilla. Får liksom koncentrera mig för att känna rörelser. Självklart kan en ju inte låta bli att bli orolig. Men jag försöker tänka att känner jag iaf en gång per dag nu i v 18+6 så är det lugnt. Känner på utsidan men inte på insidan och mer och mer börjar jag tänka att det kanske är gas, fast det egentligen nog inte är det.

Förutom detta så har jag på natten alternativt när klockan ringer vaknat med sån sjuk hunger! Är det vanligt när en är gravid? Eller äter jag för dåligt/lite på dagarna?

Jag har börjat äta omega3 då jag väldigt sällan äter fisk. Den tabletten är hemsk, blir kass i magen och rapar fiskolja de första timmarna på morgonen 🤢

Imorgon är det RUL!!!! Håll era tummar att allt ser väl ut ❤❤✊🏽✊🏽

Likes

Comments

Har varit i kontakt med barnmorskemottagningen. Pratade inte med min ordinarie barnmorska. Men jag frågade angående om jag verkligen ska börja äta järntillskott utan att ha kontrollerat om jag behöver äta det? Fick till svar "det finns ingen som inte behöver".

Jag förfasas över vad jag hör. Jag frågade även om referensvärde och fick till svar 120-160. Jösses, hon verkade inte uppdaterad på något. Ett hb på, omkring eller över 146 ska anses som allvarligt under graviditet och fördubblar risken för intrauterin fosterdöd. Jag frågade iaf om jag kunde vänta med att börja äta järn tills nästa träff med barnmorskan v. 25 och det var okej.

Hittade en länk med förenklad förklaring till det här med hb under graviditet där de hänvisar till Karolinska sjukhusets rapport

http://www.niomanader.se/blodvardet-hb/

Likes

Comments