Jag tänkte börja med veckans tips. Varje vecka kommer jag med ett tips, det kan vara om vad som helst!

Den här veckan vill jag tipsa om SBSK. Special books by special kids. Chris Ulmer är mannen som startade det här. Han och en tjej vid namn Alyssa porter åker runt om i världen för att träffa människor med diagnoser. Oftast träffar han barn som har en väldigt ovanlig diagnos. De lägger upp videor på youtube och Facebook där Chris sitter med de här fantastiskt starka människorna! De får berätta hur de vill bli behandlade och berätta om vad de har vart med om! Jag tycker det är så fantastiskt att titta på! De människorna är så underbara och starka! Jag blir så glad av att se videorna! Jag tycker verkligen att ni borde kika in på ”Special books by special kids” Facebook/instagram osv! Jag lovar att det kommer spridas så mycket glädje inom er. Självklart är det ledsamt att höra vad de gått igenom men det går inte annat än att le när de sitter där och berättar. De är så starka!!
Ha det superbra!!
(Mina sociala medier)
Snapchat: tildryouknow (med r ja)
Instagram: Tildehambergs

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hur mysigt är inte Julen? Speciellt alla förberedelser, julpynt och julmusik! Jul är verkligen den bästa högtiden, jag känner mig så lycklig💘 Går runt med julmusik i hörlurarna och det ger mig så mycket energi! Jag kommer aldrig växa ifrån julen, är som en liten flicka. Har fortfarande julstrumpa. Tänkte berätta om hur rädd jag var för tomtenissarna när jag var liten.
Minns kvällen innan man skulle få julklapp i strumpan, jag satt i mammas knä och grät hysteriskt över hur fruktansvärt rädd jag var för tomtenissarna. Jag trodde verkligen att tomtens nissar kom in i huset på natten. Är det inte en märklig sak att komma på? Främmande ”människor” som kommer in i huset på natten med små klappar att lägga i strumpan? Lite obehagligt. Hoppas att ni har det superbra! Jag ska försöka bli mer aktiv här igen💘 Glöm inte att följa mina sociala medier!
Instagram: Tildehambergs
Snapchat: tildryouknow (med r)
Musical.ly: Tildehamberg

Likes

Comments

Igår (22/11) var jag och min kompis inne i Södertälje och åt mat. Jag har märkt att jag är ganska så impulsiv, jag får en ide och tänker inte riktigt igenom helt. Igår fick jag iden att klippa håret, såg en frisörsalong och bestämde mig direkt för att mitt hår skulle bli axellångt. Vi gick in till frisören och kom ut 40 minuter senare, jag med axellångt hår och lite ångest. Håret blev jättefint men jag måste vänja mig, det kan ta några dagar och nu känner jag att jag ångrat mig helt, tycker inte att jag passar allt. Förmodligen har jag vant mig om några dagar och kan känna att detta passar mig! (Har tyvärr ingen bra bild på håret men la upp det bästa jag hittade)

I ett tidigare inlägg skrev jag om min sjukdom och hur den har påverkat mig under det senaste halvåret. Jag vill först berätta att det inte är helt säkert att det är min sjukdom som har fått mitt huvud att må dåligt, det kan bero på något ''psykiskt'', med psykiskt menar jag inget allvarligt men det är som sagt kanske inte sjukdomen som påverkat mig. Jag berättade i alla fall i det inlägget om hur dåligt jag mått och att det fortfarande är jobbigt. Idag har mitt huvud vart helt stört, i början av dagen var det helt okej, lite smått yr men det är jag van vid. Skulle gå på toa under min andra lektion och då kände jag hur tungt det blev i huvudet, blev yr/fick overklighetskänslor och sedan dess har det suttit i hela dagen. Jag och min klasskompis bestämde oss för att åka till gymnasiemässan i Älvsjö för jag ville se hur det ser ut för jag var inte där förra året när jag skulle välja gymnasium. Allt ljud, värmen och alla människor där inne gjorde inte mitt huvud bättre direkt och jag valde att hålla min kompis i armen. Anledningen till att jag behövde hålla i henne var för att när det är så jobbigt i huvudet så är jag konstant rädd att jag ska svimma, det känns mycket tryggare att hålla i någon. Mitt huvud gör just nu ont och känner mig sjukt trött och yr. Jag hoppas verkligen att allt det här försvinner snart och att jag kan bli helt frisk! Hoppas i alla fall att ni har haft en bra dag! Tack till er som läser min blogg!! Glöm inte att följa mig på Instagram (Tildehambergs) och snapchat (tildryouknow)


Likes

Comments

I det är inlägget kommer jag att att skriva om mobbning. Jag kommer skriva mina egna åsikter om vad jag tycker om mobbning, om vad jag tycker att samhället borde göra för att minska mobbningen. Jag har även tagit kontakt med en tjej som har blivit och är utsatt för mobbning, hon ska berätta sin historia!

Vad är mobbning?Enligt internet (Källa: http://www.umo.se/Vald--krankningar/Mobbning/ ) Först och främst vill jag berätta vad mobbning är. Mobbning är när någon flera gånger blir retad, hotad, förlöjligad, slagen eller kränkt, alltså inte bara en gång, det är när det sker flera gånger och den utsatta börjar må dåligt! Mobbning kan ske i det verkliga livet men även på nätet.

Hur jag uppfattar mobbning: Precis som jag läste på UMO är så jag tänker. Jag har ofta hört att folk som blir mobbade i skolan ofta blir lämnade utanför, retade och slagen. När någon blir mobbad på nätet har jag hört att dem blivit kallade riktigt fula ord och även privata bilder har spridits. (Med privata menar jag nakna bilder)

Min åsikt: Jag som förmodligen många andra tycker att mobbning är rent idiotiskt! Jag kan inte förstå hur en person/flera personer kan få en människa att må dåligt. När mobbning sker i skolan undrar jag varför det oftast är så att ingen gör något? Jag har hört så mycket om hur dom som är mobbade inte får hjälp, ingen hjälp från andra elever eller lärare. Vissa vågar inte säga till lärare eller föräldrar men om det sker i en skola där det finns massor med elever så borde ju någon se? Men varför inte säga till? Varför inte berätta för lärarna? Självklart finns det folk som faktiskt säger till, det är inte det jag menar, men det finns fortfarande dem som inte gör. När det kommer till nätmobbning så är det svårare att veta, mobbningen kan ske via sms eller annat sätt där endast den utsatta och mobbaren kan se konversationen, då är det svårt för samhället att veta.

Jag har aldrig blivit utsatt eller bevittnat mobbning. Jag skulle aldrig någonsin kunna göra så att en person mår så dåligt. Man kan inte trycka ner en person för att den är annorlunda? Man kan inte vara som alla andra och om en person har en annan stil än vad ''normen'' tillåter, eller att ens kropp inte duger, det kan vara vad som helst som skiljer en från normen, då är det tydligen fel. Jag tycker ''annorlunda'' är bra! Jag menar inte att det är bara mobbning som sker om man är ''annorlunda'', mobbningen kan ske p.g.a vad som helst, tyvärr.

Mobbning leder oftast till psykisk ohälsa, till självskada och självmord. Att folk inte fattar att Sluta är Sluta. Att folk inte fattar att man kan genom mobbning ta någons liv är helt sinnessjukt.

Vad bör samhället göra? Prata med era barn, prata om vad man inte får göra mot en annan person, fråga hur dem mår. Om du ser/hör någon form av mobbning eller kränkning ske, stå inte där och titta på, gör något!! Låtsas inte som att ni inte sett något.

Till dig som blir mobbad: Du är bäst, du är bäst som fortsätter att kämpa! Det är inte fel på dig! Genom att fortsätta kämpa gör dig stark! Jag vill ge all styrka och kärlek till dig!

Jag är en person som bryr mig om andra, om jag ser att någon mår dåligt så frågar jag, jag vill hjälpa! Jag vill få andra att må bra. Jag vill att andra ska läsa detta jag har skrivit, jag vill att ni delar vidare detta, för det är så otroligt viktigt! Jag har en tjej på snapchat, Ronja. Jag uppfattar på det hon lägger ut att hon inte mår bra, att hon blir utsatt för mobbningen. Och jag har skrivit till henne, jag har berättat hur stark hon är! Jag känner inte henne men bryr mig ändå! Jag frågade henne om hon vill dela med sig av sin historia, och det ville hon! TACK Ronja för att du vill dela med dig, du är bäst!


''När jag ungefär var 8 år gammal, jag gick i andra klass. Jag börja lära känna alla elever och tyckte att det här skulle bli bra. Jag började vara med dom flesta vi umgicks efter skolan, och allt kändes bra. Men i tredje klass började jag känna att något var fel. Alla började vara dum emot mig, dom flesta retade mig om hur jag såg ut, hur jag var som person, gav mig öknamn, blev slagen o.s.v. Men jag orkade inte att bry mig då, och jag trodde att det skulle bli bättre. Men där hade jag fel. Jag blev mer utanför. Jag fick aldrig någon inbjudan till kalas, då alla fick och jag fick inget. Det va ju den tiden då man brydde sig om kalas, men idag så skulle jag inte bry mig så mycket, och jag är ändå tacksam att jag inte fick någon kalas inbjudan, för man vet ju inte vad som kunde hända utanför skolan, då inge lärare ser på.

I fyran så fick jag väldigt mycket blickar och kommentarer, jag var ganska utfryst också. Det kunde vara kommentarer som ingen vill höra. Det kunde vara att jag var ful och tjock. Jag fick inte vara med på rasterna, dom kunde t.ex säga men du kan ju va med oss, jag trodde ju på det, så jag följde hu med dom.Dom drog upp mig i skogen och sen lämnade dom mig, då tänkte jag att jag hade gjort nåt eller att dom bara inte ville va med mig. Så jag tänkte gå tillbaka till skolan och se om jag hittade någon annan som jag kunde vara med, precis då jag hade kommit ut ur skogen så sa dom jag trodde jag fick vara med, varför gick du bara? Jag svarade ”ni lämnade mig bara” fick tillbaka ett svar, oj vi glömde att du var med oss. Sen så skulle vi flytta, så fick byta skola å det kändes jättebra.. Så jag och min familj flyttade in till stan, och jag fick byta skola. Ifrån början var alla jätte snälla, sen började dom att kalla mig för massa saker, som ful, tjock, särbarn o.s.v. Sen började dom säga att jag petade i näsan, kunde inte gunga för att jag var för tjock.

Jag hade bilddagboken då på en tiden och jag skrev av mig där då allt kändes jobbigt, där skrev jag även att jag skulle ta livet av mig och att jag skulle börja skära mig. Och jag fick jätte mycket kommentarer att jag inte borde göra det, de sa även mobbarna.. Men jag orkade inte lyssna på det så jag skar mig för första gången då jag var 13 eller 14 år. Och mina ”vänner” då som jag hade på bilddagboken och i verkligheten ville se mina sår och ärr, så dom drog med mig in i duschen på idrotten. Och dom sa visa då! Visa då! Jag tänkte först vad ska jag visa? Sen kom jag på att dom kanske ville se mina ärr och sår.. Så jag visade, dom alla började skratta åt mig, och dom sa de där är väl inget att grina över? Sen byte jag klass, och allt blev mycket bättre och lugnare. Och eftersom jag har flyttat ifrån min familj p.g.a olika anledningar så har jag bytt skola, och den var helt okej. Och SOC har flyttat på mig igen så ska börja i en ny skola som känns helt okej faktiskt..

Idag mår jag inte helt okej efter allt jag har gått igenom och som jag går igenom. Jag har ett självskadebeteende som jag håller på att försöka att få bort.. Det har blivit med åren då jag var utsatt för mobbning att jag har börja skada mig och försökt att ta livet av mig.''

Att läsa det här gjorde mig ledsen, ledsen att sånt här faktiskt händer och att det är så många som inte gör något. Det måste ske en förändring.

Likes

Comments

Jag vill genom det här inlägget berätta om hur jag märkte och kom ut med att vara bisexuell.

Hur jag insåg: För lite mer än 2 år sedan kom jag i kontakt med en tjej, Nora. Till en början var vi bra vänner och jag ville alltid vara där för henne då hon har det jobbigt. Jag hade aldrig riktigt vart kär på riktigt, när jag var liten var jag kär i flera killar på samma gång. Efter att vi skrivit ett tag började jag känna hur glad jag blev av att skriva med henne och det pirrade mycket i magen. När hon mådde dåligt och var ledsen så blev jag ledsen. Vi hade aldrig träffats trots att vi bor ca 20/30 minuter ifrån varandra, det gjorde mig osäker på om man kunde vara kär i någon man aldrig träffat. Jag hade aldrig haft känslor för en tjej innan så jag var rädd att berätta. En dag köpte jag en choker och jag gav den till henne när hon kom till den matvarubutik jag jobbade lite på med pappa i den ''Stad'' hon bor i. Det var stelt att träffa henne men väldigt kul. Jag kan inte minnas vad jag skrev när jag berättade för henne att jag hade känslor men hon blev glad i alla fall! Men känslorna avtog tyvärr. Än idag skriver jag med Nora och hon är en av de mest fantastiska och starka människan jag känner! Kan klart säga att hon är min girlcrush! Tycker om dig massor Nora!

Hur jag kom ut: Det enklaste för mig var att skriva ett instagraminlägg. Jag skrev i inlägget om att jag är bisexuell. Jag var rädd för vad mina vänner skulle säga så jag gjorde det klart att jag inte blir kär i mina tjejkompisar, dock blev jag ju kär i Nora. Alla tog det superbra! Jag önskar att jag sagt till mina föräldrar innan jag la upp instagraminlägget.

För något år sedan fick jag känslor för en av mina nära tjejkompisar, något jag tyckte var jättejobbigt och inte berättade. Känslorna försvann p.g.a olika anledningar och jag berättade faktiskt för henne för några veckor sedan att jag har haft känslor för henne!

Jag har lättare att få känslor för killar än för tjejer. Jag tycker det är så fantastiskt att se hur många utav annan sexualitet det finns, och tyvärr finns det dem människor som tycker att det är så fel med homosexualitet o.s.v men man kan inte styra sina egna känslor! Ha det superbra och glöm inte att följa mina sociala medier!

Instagram: tildehambergs Snapchat: tildryouknow (med r ja)

Även Noras sociala medier!! Instagram och snapchat: noragothberg

Likes

Comments

Snart är vintern här, hösten har gått sjukt snabbt och snart är den riktiga kylan här. Vill tillbaka till Malaga som jag åkte till med spanskaklassen i nian, en av mina bästa upplevelser! Får hoppas på en mild vinter!

Glöm inte att följa mina sociala medier! Instagram: Tildehambergs snapchat: tildryouknow (med r)

Likes

Comments

Det var en tjej som skrev på Snapchat och frågade om jag kunde skriva ett inlägg och berätta om varför jag valde det gymnasium jag går på. Det här kan vara bra att läsa om man är osäker på vad man vill välja, eller bara kul att höra hur jag tänkte! 


Det var dags i april att göra vårat preliminära val utifrån höstbetygen (Den ansökningen betyder inte att man garanterat kommer in på sitt val) Jag var väldigt säker på vad jag ville gå, jag ville gå på Realgymnasiet i Liljeholmen, stylistlinjen. Varför jag ville gå där var för att min kusin går där, jag hade hört att hon var nöjd med valet. Jag hade även gått på öppet hus. Inne i skolan blev man välkommen och fick sedan gå med elever från stylistlinjen, lokalerna var superfräscha och det var väldigt trevliga elever och lärare. Jag gick även på en provapådag och ett till öppethus, jag var lika säker efter varje gång att jag ville gå där. Alltså ville jag gå på Real för att man blev väldigt bra bemött av både lärare och elever, skolans hantverkssalar var väldigt fräscha. Vi blev även bjudna på snacks och läsk där! 

Jag har haft det jobbigt i högstadiet, jag hade svårt att koncentrera mig och om något inte gick som det skulle så la min hjärna av och jag kunde inte jobba. Jag pluggade inte till prov och fick för det mesta E/D som resultat. Gjorde även läxorna i sista sekunden. Men ibland så hade jag bra dagar, dagar då allt flöt på och jag jobbade bra, Jag gick från i 7:an att ha mest E och D i betyg till i nian där jag inte hade ett endaste E! Jag lyckades kämpa och allt kändes enklare när jag fick min ADHD diagnostiserad, jag kände då att det inte var fel på mig jag hade bara det lite svårare och jag hittade mina egna sätt att jobba. När det var dags att göra det stora valet av gymnasium så var jag rädd att jag inte skulle komma in, men jag hade gymnasievägledare som sa att dom trodde det fanns 99% säkerhet att jag skulle komma in. 

I slutet av Juni var dagen alla som sökt gymnasium skulle få veta, kom vi in på vårt förstahandsval? Jag gick in på ansökningssidan och såg att med en grön text stod det ''Antagen'' (Minns inte exakt vad det stod) Jag var antagen på mitt förstahandsval, antagningspoängen var 215 och jag hade min merit på 245 poäng. Jag var så glad och stolt, trots att jag hade det jobbigt i skolan så klarade jag det! Tvivla inte på er själva, det är jobbigt men det är värt att kämpa. Det kanske känns omöjligt, det kändes omöjligt för mig, men jag klarade det! 

Jag är väldigt nöjd med mitt val! Kan inte säga något negativt om min skola!

Tack för att ni läste det här inlägget, glöm inte att följa mina sociala medier<3

Instagram: Tildehambergs

Snapchat: tildryouknow (med r ja) 

Likes

Comments

Märkt att jag vart sämst på att uppdatera här..

Men kan skriva ett litet inlägg! Vaknade imorse och kände hur dåligt jag mådde, både psykiskt och fysiskt. Verkligen ingen ork alls. Kommer vara hemma hela dagen så då kan jag planera lite blogginlägg! Ha en bra dag och glöm inte att följa mig på sociala medier!!
Instagram: Tildehambergs
Snapchat: tildryouknow (med r)

Likes

Comments

Garbage Fashion betyder att man gör kläder av exempelvis svarta soppåsar, vilket vi gjorde i skolan! (Går stylistlinjen på realgymnasiet) sjukt kul att jag och två av mina klasskompisar kunde visa våran kreativitet och göra en klänning, hårband, armband och skor av soppåsar! (Vi hade även tejp och bubbelplast) här har ni en bild på våran klänning! Ha en trevlig kväll/dag!

Glöm inte följa mina sociala medier!❤️
Instagram: Tildehambergs
Snapchat: tildryouknow (med r ja)

Likes

Comments

Tänkte visa lite av mina favoritbilder som jag har i kamerarullen!❄️☀️ Kommer att skriva vid varje bild om vart den är tagen o.s.v.
(Jag har snart 500 visningar på mitt första inlägg?! Jag blir jätteglad att folk kikar in på mina inlägg!!)
Ha en fortsatt bra dag!❤️

Jag gillar inte vintern, dock så är den ju sjukt vacker!!❄️❄️

I våras var jag, min bonusmamma och två av mina syskon på kryssning, tycker verkligen att den här bilden har något i sig som får mig att bli glad!🌊

I mars det här året var jag med min spanskagrupp i Málaga - Spanien, så fint😻☀️

En annan bild från Málaga☀️

"Járdin botánico" en stor "trädgård" med en vacker utsikt☀️😻

Tune och Olivia utforskar trädgården☀️

Promenad hos min faster nere i Allingsås😻☀️

Jag och min vän Cissi på Öland i somras! (Konfirmationsläger där jag, Cissi och några andra var ungdomsledare)🌅

Grönalund🌅

Två fantastiska tjejer❤️ Celine och Jack! Känt dom i två månader men det känns som flera år!😻

Likes

Comments