Alltså Rapide le Tour, upphör aldrig att förvåna!

Igår så packade vi med halva stallet och åkte iväg på DM för ridtravare. Vi var fyra ekipage från stallet söm åkte. Självklart så tävlade hela teamet om DM-titeln. Vilket innebar att vi deltog i dressyr, hoppning och trab. För er som inte vet är trab en blandning av WE och bruksridning. Alltså ska man rida olika moment som t.ex. rygga mellan bommar, vända i trångt utrymme, slalom, bro osv.

Dressyren gick så bra det kunde. Det var vår dressyrdebut. Han var rätt spänd på framridningen, lyssnade inte riktigt på mina hjälper. Men han blir rätt taggad på tävlingar så jag är egentligen inte förvånad. Men till slut så gav han efter och började jobba rätt fint. Sen kom vi ju in på banan och då såg han dressyrstaketet, faaarligt ju! Men efter något varv i skritt så gick det fint. Riktigt fint, han bara gjorde allt och det hela slutade med en andraplats! Hur sjukt är inte det?

Hoppningen var väl det jag kände mig lite säker i. Så då körde vi som vanligt, försökte hålla ett lugnt tempo trots att det går rätt fort. Vi var i alla fall felfria och snabba så även där tog vi en andraplats.

Slutligen så var det traben. Vi har alltså tränat trab endast två gånger innan tävlingen. Och Lelle var så himla duktig! Han gjorde alla momenten korrekt. Slog inte i en enda bom. Endast något tramp vid ett moment. Och ett stopp på bron. Men han hade aldrig sett en bro tidigare så jag förväntade mig knappt att han skulle gå över. Men han lyssnade på mig och gick över. Vi fick då 12 straffpoäng och en tredjeplats.

Jag förväntade mig inte så mycket egentligen så jag blev så himla glad över att han tog allt så coolt. Dessa placeringar gjorde även att vi vann DM! Alltså är jag och Lelle Uppland Västmanlands distriksmästare 2017. Hur coolt är inte det? Han är riden sen juni 2016. Så himla härlig bekräftelse att få se resultat på träningen. Min fina kille, älskar honom till månen och tillbaka!

Skulle ni vilja se en video även på traben? Hoppningen är så himla dålig kvalitet tyvärr. Och det finns massor att anmärka på vår ritt och jag vet det. Men vi tränar vidare och kommer tillbaka ännu starkare!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Att vara glad och att verka glad är ju två helt skilda saker. Jag tror att de flesta som träffar mig uppfattar mig som glad. Mina vänner, min familj och alla andra också för den delen. Och visst, jag har dagar när jag är glad. Nu är det till och med ganska många dagar. Men det finns dagar när jag bara vill ligga i min säng, inte träffa någon, inte äta, inte sova, inte vara vaken. Exakt som min sommar var i stort sett.

Jag vill aldrig tillbaka till det. Det så extremt hopplösa jag kände då. Men ibland känns det så även nu, varje gång jag får en panikattack får jag ångest efteråt i rädsla för att gå tillbaka till hur jag mådde då. Jag vill bara vara glad. Det är mitt enda mål egentligen. Även fast det låter så enkelt är det så orimligt. Jag kommer aldrig bara vara glad, det kommer alltid vara något som gör mig ledsen, arg eller ger mig ångest. Men en dag behöver det kanske inte vara så små saker som ger mig en panikångestattack. Jag kanske bara behöver bli ledsen.

Men jag kan säga att livet rullar på och le.

----

Det är inlägget skrev jag i november 2016. Och jag blir både ledsen och glad när jag läser det Jag har kommit så långt. Min panikångest är mycket bättre. Och nu har jag i princip aldrig dagar när jag känner som jag beskriver längre. Nu är jag som Therése Lindgren säger i sin bok "en glad tjej med dåliga dagar" istället för tvärtom. Och det gör mig riktigt jävla nöjd. Jag orkade, jag kämpade som fan, och lyckades!

Likes

Comments

Alltså sista dagen på sommarlovet. Det känns som att jag måste hinna med allt som inte ens finns att göra. Men jag gillar att ha allt i ordning hemma när jag börjar skolan. Då kan jag slappna av lite bättre i alla fall. Så nu är hela min garderob rensad och rummet ska städas.

I hästväg så skulle jag egentligen vilja ha allt klart. Lelle ska nämligen flytta i höst men vart är inte lika bestämt. Men när allt är bestämt så är ju själva flytten det jag får fokusera på. Just nu är han väldigt konstig och vägrar fångas i hagen. Vi måste stänga in honom i ett hörn för att ens få in honom. Men han beter sig som att han är rädd från ingenstans och helt utan anledning. Om det bara var en fix-idé han hade så borde han ha gett upp efter att ha blivit fångad en eller två gånger. Vi är lite rådlösa men kämpar på. Han är helt som vanligt inne i stallet och när man rider.

Ikväll blir det en tur i skogen med Amanda och Lilleman i alla fall. Och innan dess ska jag väl ha lite ordning på livet.

​Foto: Ella Ahlin (@equestraphy på instagram)

Likes

Comments

Ååh nu var det länge sen! Hoppas några nya vill hänga med på min resa nu. Jag kommer fortsätta berätta min och Lelles historia som är in progress. Nu blir det förändringar för oss så det borde finnas en del att berätta.

Jag tänker att jag kommer fortsätta berätta om mitt mående trots att det är mycket bättre nu. Jag vill berätta om mina upplevelser och känslor för att jag vet att en del känner igen sig.

Men lite fokus på nuläget kanske? Som sagt så mår jag rätt bra för det mesta. Lelles utveckling har varit enorm. Det är så roligt att se tillbaka på den första tiden han var hos mig. Då han vägrade gå på spåret på ridbanan och inte förstod att man skulle hoppa över hindren utan sprang rakt igenom. Nu kan han bägge galopperna trots att han hellre tar höger. Vi har hoppat 80 cm och ska starta vår första dressyrtävling. På ett DM dessutom! Vi kör all in. Åttio centimeter i hoppningen, C:0 i dressyr(vilket motsvarar LC:1 fast utan galoppmomenten) och lätt klass i trab. Hade aldrig ridit trab innan jag anmälde mig utan gjorde det först idag. Roligt men lite konstigt enligt Lelle. Roligt men rätt svårt enligt mig. Knepigt är ordet! Man måste hålla koll på alla hovar och händer och fötter.

Vi tränar för fullt nu så igår var det hoppning på schemat. En kort kombination med två hinder och galoppbommar hoppade vi. Sådana övningar är perfekta för oss. Då får han jobba upp musklerna och även hjälp med galoppen. Jag kan se att han får upp galoppen på ett helt annat sätt med bommar mellan hindren. På videon ser man speciellt det över sista bommen mot räcket.

Okej jag ska inte skriva jättelångt. Men jag hoppas ni vill lära känna oss.

Likes

Comments

Rapide le Tour, Rapiden, Lelle. Vilken underbar häst han är. Ambitiös, arbetsvillig och positiv är tre ord som beskriver honom helt perfekt.

För ganska precis åtta månader sedan kom han till mig, direkt från travet. Nu har vi varit ute och hoppat en bana på 70 cm. 60 debuterade vi i somras och efter några månader mötte vi målet 70 cm. Nu är största målet att träna upp galoppen så vi kan fatta och hålla den. Annars är det väl även 80 cm vi siktar på.

I slutet av juni bär det av till Dalarna för ridtravar-riks. Vi deltar i alla grenar dvs dressyr, hoppning, löshoppning, trab och utställning. Jag trodde verkligen inte att vi skulle ha kommit såhär långt på den här tiden när han klev ur lastbilen den sjunde juni. Visserligen visste jag att det var en bästa vän jag fick hem men en riktigt fin ridhäst? Verkligen inte.

Det har inte varit lätt alla gånger. När jag mådde som sämst så orkade jag inte rida ordentligt. Det ledde till att Lelle mest sprang med mig eftersom jag lät honom och därför blev jag rädd. Jag red honom inte på någon månad tror jag. Det blev en paus från stallet rakt av. När jag kom tillbaka och började rida igen så tog jag det väldigt lugnt tills jag kände mig helt trygg. Efter det är jag absolut mer säker i min ridning och även försiktigare. Alla bakslag är inte dåliga!

Han kanske är min "once in a lifetime"-häst. Vad vet jag? Jag känner bara på ett helt oförklarligt sätt att jag vill ha med mig honom i graven. Jag vill inte att det går en dag utan att han passerar genom mitt huvud. Han räddade mig när jag inte kunde göra det själv. Alla borde få uppleva denna känsla någon gång.

Rapide le Tour har verkligen gått från en travhäst utan vinnarskalle till en ridhäst med ambition.

Likes

Comments

...Eller att inte kunna leverera. Sen i somras så har jag inte mått så bra. Mestadels handlar det om gamla grejer som har samlats på i flera år. I början var det mest jobbigt att att inte orka med allt och att vara så nedstämd hela tiden. Ju mer tiden går desto mer mer konsekvenser uppkommer och gör allt värre. Jag har till exempel förlorat en bra vän, alla betyg har sänkts, jag har fått F för första gången och jag får panikångestattacker.

Jag har så dålig koncentrationsförmåga och kan inte fokusera på enkla grejer. Att läsa en text är en utmattande uppgift om den inte intresserar mig något enormt. Lätta grejer jag gör varje dag har blivit ett uppdrag att klara av. Gå upp, äta, duscha, sminka mig, borsta tänderna. Allt tar på en vanlig dag numera för mycket energi. Att se bra ut finns knappt i mina tankar oftast. Och det är inte för mig själv jag sminkar mig och tar på jeansen istället för mjukisarna.

Min älskade, älskade Lelle tar jag verkligen inte hand om som han förtjänar och jag vill. Jag är där varje dag men ofta orkar jag inte mer än att klappa lite på honom och ge en morot. Han som älskar att få vara ute och springa! Vissa perioder känns nästan bara det omöjligt.

Det allra jobbigaste med detta är att jag är så van med att klara allt så lätt. Jag har aldrig riktigt behövt pluggat, kanske läst lite glosor men inte mer. Stallet har alltid varit min fristad där jag hämtar energi. Jag har aldrig varit den mest piffade personen, jag har absolut kunnat tagit mjukisarna till skolan. Att inte orka bry sig längre är helt annorlunda. Jag har egentligen haft det ganska lätt hittills... Och det gör det här extra svårt nu. Jag vet inte hur man pluggar eller går upp på morgonen om inte ens stallet lockar.

Så det jag gör nu är att tar det dag för dag. Jag vet aldrig om nästa dag är bättre eller sämre. Jag vet aldrig om det blir en dag i sängen eller om jag ska gå på fest. Jag är totalt olika från dag till dag och en vecka kan vara bra och nästa orkar jag inte leva längre. Det är ett fruktansvärt utmattande liv och jag hoppas för allt vad jag är värd att det här är över snart.

Likes

Comments

Mysiga middagar, morgonturer, lyckade smygfoton och blåmärken från väggar. Sånt är livet just nu.

Likes

Comments

Hehe, oplanerad tur till Hööks. Kunde endast sluta på ett sätt. Dock var jag duktig. Köpte inget onödigt. Det blev en pullarnosgrimma som jag har velat ha ett tag nu och bettskivor. Jag har haft Amandas bettskivor ett tag nu eftersom Lelles bett är något stort.

Likes

Comments

17 år senare kom videon. 60 cm på Ingvasta. Våran första 60-runda och dessutom felfria!

Likes

Comments