Rapide le Tour, Rapiden, Lelle. Vilken underbar häst han är. Ambitiös, arbetsvillig och positiv är tre ord som beskriver honom helt perfekt.

För ganska precis åtta månader sedan kom han till mig, direkt från travet. Nu har vi varit ute och hoppat en bana på 70 cm. 60 debuterade vi i somras och efter några månader mötte vi målet 70 cm. Nu är största målet att träna upp galoppen så vi kan fatta och hålla den. Annars är det väl även 80 cm vi siktar på.

I slutet av juni bär det av till Dalarna för ridtravar-riks. Vi deltar i alla grenar dvs dressyr, hoppning, löshoppning, trab och utställning. Jag trodde verkligen inte att vi skulle ha kommit såhär långt på den här tiden när han klev ur lastbilen den sjunde juni. Visserligen visste jag att det var en bästa vän jag fick hem men en riktigt fin ridhäst? Verkligen inte.

Det har inte varit lätt alla gånger. När jag mådde som sämst så orkade jag inte rida ordentligt. Det ledde till att Lelle mest sprang med mig eftersom jag lät honom och därför blev jag rädd. Jag red honom inte på någon månad tror jag. Det blev en paus från stallet rakt av. När jag kom tillbaka och började rida igen så tog jag det väldigt lugnt tills jag kände mig helt trygg. Efter det är jag absolut mer säker i min ridning och även försiktigare. Alla bakslag är inte dåliga!

Han kanske är min "once in a lifetime"-häst. Vad vet jag? Jag känner bara på ett helt oförklarligt sätt att jag vill ha med mig honom i graven. Jag vill inte att det går en dag utan att han passerar genom mitt huvud. Han räddade mig när jag inte kunde göra det själv. Alla borde få uppleva denna känsla någon gång.

Rapide le Tour har verkligen gått från en travhäst utan vinnarskalle till en ridhäst med ambition.

Likes

Comments

...Eller att inte kunna leverera. Sen i somras så har jag inte mått så bra. Mestadels handlar det om gamla grejer som har samlats på i flera år. I början var det mest jobbigt att att inte orka med allt och att vara så nedstämd hela tiden. Ju mer tiden går desto mer mer konsekvenser uppkommer och gör allt värre. Jag har till exempel förlorat en bra vän, alla betyg har sänkts, jag har fått F för första gången och jag får panikångestattacker.

Jag har så dålig koncentrationsförmåga och kan inte fokusera på enkla grejer. Att läsa en text är en utmattande uppgift om den inte intresserar mig något enormt. Lätta grejer jag gör varje dag har blivit ett uppdrag att klara av. Gå upp, äta, duscha, sminka mig, borsta tänderna. Allt tar på en vanlig dag numera för mycket energi. Att se bra ut finns knappt i mina tankar oftast. Och det är inte för mig själv jag sminkar mig och tar på jeansen istället för mjukisarna.

Min älskade, älskade Lelle tar jag verkligen inte hand om som han förtjänar och jag vill. Jag är där varje dag men ofta orkar jag inte mer än att klappa lite på honom och ge en morot. Han som älskar att få vara ute och springa! Vissa perioder känns nästan bara det omöjligt.

Det allra jobbigaste med detta är att jag är så van med att klara allt så lätt. Jag har aldrig riktigt behövt pluggat, kanske läst lite glosor men inte mer. Stallet har alltid varit min fristad där jag hämtar energi. Jag har aldrig varit den mest piffade personen, jag har absolut kunnat tagit mjukisarna till skolan. Att inte orka bry sig längre är helt annorlunda. Jag har egentligen haft det ganska lätt hittills... Och det gör det här extra svårt nu. Jag vet inte hur man pluggar eller går upp på morgonen om inte ens stallet lockar.

Så det jag gör nu är att tar det dag för dag. Jag vet aldrig om nästa dag är bättre eller sämre. Jag vet aldrig om det blir en dag i sängen eller om jag ska gå på fest. Jag är totalt olika från dag till dag och en vecka kan vara bra och nästa orkar jag inte leva längre. Det är ett fruktansvärt utmattande liv och jag hoppas för allt vad jag är värd att det här är över snart.

Likes

Comments

Mysiga middagar, morgonturer, lyckade smygfoton och blåmärken från väggar. Sånt är livet just nu.

Likes

Comments

Hehe, oplanerad tur till Hööks. Kunde endast sluta på ett sätt. Dock var jag duktig. Köpte inget onödigt. Det blev en pullarnosgrimma som jag har velat ha ett tag nu och bettskivor. Jag har haft Amandas bettskivor ett tag nu eftersom Lelles bett är något stort.

Likes

Comments

17 år senare kom videon. 60 cm på Ingvasta. Våran första 60-runda och dessutom felfria!

Likes

Comments

Hej!

Idag var Ella(equestrapy på instagram) här och fotade mig och Lelle. Först så red jag bara lite skritt och trav som jag brukar. Men det hela slutade med ett litet hinder också, som vanligt. Vi började fota lite sent så vissa bilder blev suddiga och dåligt ljus men en del blev riktigt fina!

Likes

Comments

Alltså! Rapide Le Tour vad du är bra. Idag blev det lite trim på banan med tre travbommar på 20-metersvolt. Han jobbade på jättefint, kändes mjuk och trevlig. Tycker att han känns mjukare och stabilare i munnen efter att tandläkaren var här. Men han är ju alltid pigg och framåt, även idag. Bommar är ju väldigt rolig enligt Lelle så det ledde till något högt tempo. Samt att han en gång fattade galopp över bommarna och bara körde.

Då blev han ganska stissig vid bommarna och ville bara springa. Vi tog en paus från bommarna och lugnade ner tempot igen. När han väl kändes lugn så tog vi ett varv över bommarna och fortsatte så. På slutet av passet var han lugn, fin och avslappnad.

Är verkligen så himla glad och taggad inför att fortsätta träna nu!

Bilder fotade av Amanda Baburin (blogg) under löshoppningen.

Likes

Comments

Nu var det länge sen. Jag har haft en paus från stallet och ridningen. Jag mådde helt enkelt inte tillräckligt bra för att få styrka och energi av att vara i stallet. Men nu är jag tillbaka i stallet. Jag känner verkligen att jag har tappat mig själv det senaste halvåret. Jag har prioriterat helt annorlunda och förändrats massor. Och det måste inte vara fel men jag har på den verkligen senaste tiden känt att jag vill hitta tillbaka till mig själv. Jag vill vara den glada, ambitiösa hästtjejen som går upp fem för att släppa ut sin häst. Den tjejen som väljer att stanna hemma och ha en kväll i stallet inför tävling istället för att gå på fest.

Nu menar jag inte att jag hux flux kommer sitta i stallet hela dagarna. Jag kommer försöka göra det som gör mig glad men Lelle måste verkligen också få vara prio ett. Jag kan inte välja bort att ha en häst när det kommer upp "roligare" saker. Nej nu ska det bli ordning. Sen vet jag nu även själv att blir det för mycket så är det så, det kan jag inte göra något åt. Då kan jag inte ha en häst. Trots att hästarna alltid har varit det viktigaste för mig och det som gör mig glad.

Mitt mål nu är att "bli mig själv" igen, för jag vill inte vara den jag är nu. Och hitta tillbaka till hästarna. Idag när jag red och det gick så bra kände jag verkligen hur mycket jag saknar det. Att utvecklas, träna, tävla. Men även själva myset, att borsta, gosa och allt där till.

​Jag har verkligen en av världens finaste hästar just nu, tiden vi har ska inte slösas bort något mera.

Likes

Comments