Har faktiskt varit en helt okej dag, trots jobbig förlust och akuttid på gripen.
Men det händer något så fort man lägger sig för att sova, allt kommer på en och samma gång och hur gärna du vill sova så är det lönlöst för tankarna vägrar sluta snurra runt i din skalle. Lika bra att inse att natten kommer bli lång, igen. Mycket man måååste göra, mycket man är missnöjd över och mycket man önskar vore bättre.
Alla känner väl igen sig med att man gärna skjuter upp saker, småsaker som egentligen är lika bra att ta tag i direkt. Ju mer man väntar med, desto tyngre och jobbigare blir allting, men ändå spelar det ingen roll för man lär sig aldrig

Nästa helg ska jag iallafall upp till Emil, äntligen. Att faktiskt få så lite som 3 dagar med varandra kan ge energi till en hel vecka. Det var riktigt längesen jag längtade såhär mycket till jul och lov, iår ska det bli så otroligt skönt faktiskt. Än så länge har jag och Emil inga planer, men förhoppningsvis ska vi hitta på något kul! Är riktig sugen på "Jul på liseberg" men vi får se vad de blir,

Godnatt


Likes

Comments

Jag har legat efter en del i matten men nu har jag äntligen kommit ikapp, men det har varit jobbigt att ha varit så mycket efter de andra men nu så är jag inte det längre! Väldigt skönt att alla extratimmar man lagt ner faktist har hjälpt såpass mycket.

Som rubriker lyder så är jag oerhört tacksam för att FaceTime finns, just eftersom Emil bor i Mora.. Det blir ju såklart inte samma sak som att faktiskt träffas, men att få se varandra gör så mycket och det går inte en dag utan att vi facetimear.
För er som inte vet så bor Emil i Mora på grund av hockeyn, han flyttade dit i slutet på sommaren och jag åker upp så ofta jag hinner mellan matcher och jobb men givetvis blir det inte så ofta som man egentligen vill.
Vissa dagar vill man bara strunta i vad som än händer den dagen, även om det är prov, match eller jobb. Att sakna någon konstant tar mer på krafterna än vad man tror! Jag har aldrig kunnat relatera så mycket när andra har saknat någon, men nu tror jag att folk har svårt att relatera till en annan istället.
Det är inte ofta man försöker berätta för kompisar hur man mår och känner, men tyvärr så blir det gärna så att när man väl delar med sig och vill få stöd, så ska alltid någon ha det värre, vilket gör att man istället håller saker för sig själv.

Som tur är, träffar man nya människor med andra personligheter som kan hjälpa en och som faktiskt kan relatera.
Man träffar folk som kan hjälpa dig att bli motiverad och se ljuset även i de dagar som är som mörkast! Klyschigt, men väldigt sant.
Med detta sagt vill jag tacka för mig :)


Likes

Comments