View tracker

Hej allihop!

Jösses vad ljus ute gör under, blir så himla mycket piggare då, trots dålig sömn! Eller vad tycker ni?
Det haglade för tre veckor sen, och i början av veckan var det högsommarvärme, hoppas det fortsätter så här. Men nu ska Tant Tilda sluta prata om vädret.

Har varit så väldans mycket på sistone. Jobb, studier, möten, och så ska en försöka leva där emellan. Men tur som är, har jag jättetrevliga kursare. Och studierna är intressanta. Men annars hade jag verkligen inte orkat. Orkar knappt någonting, men bra att ta sig för någonting i alla fall, även om det blir lite halvhjärtat när en inte är på bana helt och hållet.





Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Har funderat länge på ifall jag skulle skriva något kring detta eller inte. Men det finns få saker som gör mig så ledsen/upprörd än folks brist på förståelse, och det gäller egentligen allt egentligen.. Men nu tänker jag skriva om något som påverkar mig i stor utsträckning. Nämligen OCD, tvångssyndrom.

Föreställ dig att obehagliga tankar eller bilder ofrivilligt dyker upp titt som tätt i ditt medvetande. Ju mer du försöker tänka på att inte ge vika för tankarna, desto mer påträngande blir dom.

Är dörren låst? Är ugnen på? Kan det börja brinna? Är fönstren öppna? Okej sluta nu. 
Tänk inte på dörren. Tänk inte på dörren. Fan. Redan där är det för sent. Du kollade ju nyss. Men såg du rätt? Måste kolla igen. Och så fortsätter det.

Och jobbigare blir det i sociala situationer. Att både ha dessa påträngande tankar, och samtidigt skämmas över, och försöka dölja, sitt beteende. Och att ibland försöka skämta kring det, för att det är lättare att skämta bort det än att berätta att det finns något mer bakomliggande, som plågar dig något enormt. 

Frustrationen över att du vet att dina tankar och beteende är helt irrationella, och att du om och om igen måste upprepa vissa handlingar, annars får du ångest. Och att du ibland inte ens reflekterar över hur överdrivna dina mönster är, för att de har blivit så självklara för dig. Du inte kan föreställa dig hur det skulle vara utan dom.

Så snälla, snälla. Du vet inte vad en annan människa går igenom, så tänk till en extra gång innan du hånar eller gör dig lustig på någon annans bekostnad. 



Likes

Comments

View tracker

Ni vet när man har alldeles för mycket att göra, och man inte får ordning på någonting alls? När man inte vet var man ska börja någon stans för att det bara känns för mycket att ta itu med, så man undviker att göra det över huvud taget. Så är hela mitt liv just nu. Att ens gå upp och göra en enkel sak som att tvätta, tar emot på ett sätt som aldrig förr. Och det är just det jag menar. Jag har knappt något att ta itu med egentligen, mest vardagliga saker, men det känns som hur mycket som helst.

Har helt enkelt kört fast i livet, och allt bara vändes upp och ner. Försöker komma på fötter nu och det går med myrsteg framåt. Åtminstone i rätt riktning.

 

Likes

Comments

Jösses vad mycket som hänt. Eller egentligen är det inte särskilt mycket, men för mig är det det.
 
Jag som precis hade bestämt mig för att börja blogga igen så händer massor med saker som kommer ivägen.
Kommer att skriva om det senare, när jag har mer distans till det hela.  

Och jag som inte ville att bloggen skulle kretsa kring mitt  liv, utan mer reflektioner kring saker och ting. Men har ingen fanasi och tankeflyt just nu, så det får bli senare. 
 
Tack för er förståelse, och hoppas att allt är bra med er!

 

Likes

Comments

Vad roligt att ni kikar in här emellanåt, trots att jag sällan uppdaterar! Vad skulle ni vilja att jag skrev mer om? 
 
 

Likes

Comments

Återigen dags för ett inlägg i ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.

Vi måste börja prata mer om psykisk ohälsa. Bryta stigmatiseringen och tabut. Men det är svårt, när det är just denna tysthet och dessa oskrivna regler, som säger att man inte ska prata om det.

Och skulle man nämna något om sina problem, så är man uppmärksamhetssökande. Det är inte som att ifall man har brutit armen och behöver ha gips, söker man uppmärksamhet på grund av det. När ska vi börja se psykisk ohälsa på samma sätt som fysisk ohälsa? 

 
 

Likes

Comments

Hej!
 
Det var länge sen jag skrev nu. Har inte riktigt haft någon inspiration att skriva, och det mesta har kretsat kring jobbet i mitt liv och allt har varit så himla intensivt. Men men, ingen idé att gräva ner sig i det nu! 

Äntligen blir det ljusare ute och lite varmare! Det är galet hur mycket vädret påverkar humöret. 
 
 

Likes

Comments

Oavsett vilket politiskt parti, eller politisk ideologi, som man tror på, tror man sig ha insett något som alla andra utanför sin egen övertygelse inte har gjort. Man tror sig ha kommit fram till den bästa modellen för att skapa framtidens samhälle. Problemet är att många ofta tänker sig själv som norm, vilket leder till ett trångsynt, och ibland egoistiskt, perspektiv på olika samhällsproblem och åtgärder.

Jag tror på alla människors lika värde. Att pengar och bakgrund inte ska vara avgörande för en människas möjligheter och levnadsvillkor. Att resurser ska fördelas efter behov, för att skapa mer jämlika förutsättningar. Att gemensamt verka för samhällets och sina medmänniskors bästa. Och att allt det ska genomsyra alla politiska beslut som tas.

Alla behövs. För det är alla vi tillsamman som påverkar och skapar vår gemensamma välfärd. Och då känns det orimligt att beslut fattas som främst gynnar dom som redan har det gott ställt.

Just tron på varje individ, allas lika värde, och att alla tar ansvar gemensamt för varandra och samhället, tycker jag är det fina med socialdemokratin. Det är också utifrån den plattformen som jag tror att det bästa framtidssamhället kan byggas. 

 

Likes

Comments