Förbannad och rätt arg!!

Tänkte skriva av mig lite om det här med att jag "valde" att bli mamma vid 15.

Jag hade ett förhållande med en kille, det tog slut men vi gick tillbaka gång på gång. Så blev jag gravid, 14/2 2016.

Valde jag det?
Nä det tror fan att jag inte medvetet valde att bli gravid vid 14 års ålder, vad fan tror ni??!
Jag råkade bli det och visst jag kunde gjort mer för att förhindra det men det är jag inte ensam om. Han, pappan, kunde ha gjort lika mycket. Vi var två. Jag skyller ingenting på honom utan tar mitt ansvar MEN JAG TÄNKER FAN INTE LÅTA NÅN SKYLLA DET PÅ MIG HELLER! Vi är båda precis lika ansvariga för att vår son blev till.
Jag bad inte heller om att bli mamma!!

Jag ville väl aldrig bli mamma så här tidigt MEN jag ångrar inte mitt beslut. Att få lilla Love är det bästa som finns och allt som är jobbigt övervägs av att få vara med en sån här underbar liten person som min lille kille är. För ni ska inte tro att allt bara är lätt och roligt. Det är det verkligen inte, särskilt inte med alla påhopp från folk. Fd vänner, nära vänner, bästa vänner och även folk jag inte ens vet vilka de är. Folk som tror sig ha rätten att påverka och tycka saker och inte bara det, utan värre som jag inte tänker gå in på. Men det har varit och är förjävligt hur en del tror sig ha rätt att agera och påverka, inte bara mig eller mot mig utan även andra nära mig och min son. Det är väldigt skrattretande hur folk ens orkar bry sig så mycket om mig och hur jag väljer att leva. Tjejer som jag brukade umgås med som lägger ner så mycket tid på att prata skit om mig och säger så grova saker att till och med deras föräldrar är tvungna att säga till dom. Men ändå fortsätter de. Helt sinnessjukt!

Folk snackar så mycket skit och har gjort det sen dag ett det kom ut. Mycket om hur jag förstört mitt liv. Men vet ni, det har jag inte! Inte på nått sätt. Hur skulle en ny liten person, ett barn kunna förstöra det? Är det inte detta livet till slut handlar om? Att bilda familj. Jag har ändrat lite på den normala ordningen man brukar ta men vad gör det er? Det är mitt liv och drabbar ingen annan. Inte ens hans pappa.

Jag kommer få jobba lite hårdare, kämpa lite mer men det är det värt. Jag har nåt att kämpa för!
Min son!
Han är värd allt.
Och jag vet nu vilka som är värda att få vara en del av vårt liv och vilka som bara är falska rakt igenom.

Man kan välja att fullfölja sin graviditet och man kan välja att göra abort. Man kan även välja att adoptera bort sitt barn. MEN alla har inte alltid alla valmöjligheter. Det kan vara så att man gått för lång tid för att kunna göra abort men det kan också vara så att det finns medicinska skäl som gör att det inte går. Sen finns det en sak till. Man ska klara av att göra en abort, och sen dessutom kunna leva med det beslutet i hela sitt liv.

I mitt fall valde jag att behålla mitt barn eftersom jag för det första inte skulle klarat att avsluta mitt blivande barns liv. Sen fanns det dessutom vissa risker för mig. Men jag hade valt att behålla min son ändå.

Detta är då de val man som gravid mamma ställs inför och detta är också då beslut man ska ta helt själv, oavsett hur gammal man är.

Sen har vi då pappan till barnet, vad har han för val? Ja, han kan ju då inte bestämma vad mamman ska välja oavsett om han vill behålla eller inte, utan det är mamman som gör det. Så om han vill behålla barnet och mamman inte vill så gör hon abort ändå, och tvärtom. MEN, han har ändå ett val. Han väljer inte om han blir pappa men han kan välja hur han vill vara pappa.
Vad menar jag då?
Jo, han kan vara en delaktig pappa som finns för sitt barn, eller en frånvarande pappa. Alltifrån en som finns då och då till en som inte finns eller ställer upp alls.

På pappret måste han skriva på och erkänna faderskapet men för övrigt kan han låtsas som ingenting om det får han att känna sig bättre. Han kommer ha vissa skyldigheter rent ekonomiskt men alla killar har ju möjligheten att skydda sig från allt vad barn heter genom att skydda sig mot eller låta bli att ha sex om de inte är mogna för konsekvenserna som kan bli.
Tror inte någon kille eller tjej, kan säga att den inte vet hur barn blir till direkt! Och är det så får den skylla det på sina föräldrar om de inte upplyst den.

Så, det var vad jag hade att säga.
Jag ångrar inget, hade aldrig kunnat göra annorlunda men det var för den sakens skull inte så att jag medvetet bad om att få bli mamma, nu i denna åldern. Hoppas ni fattar skillnaden.
Och vad hans pappa än valt, kommer att välja så är jag tacksam mot honom för en sak. För utan han hade inte Love vart Love, för det behövdes en bit av både mig och honom för att det skulle bli just denna lilla kille som kom.

Likes

Comments

Hej hej!! Igår kom jag inte iväg till skolan först men var med på sista lektionen (matte) jobbade och fick en del uppgifter hem också. Och idag va jag i skolan hela dagen från 9:25-13:20. På rasterna träffade jag Love och ammade honom! Det är jätte svårt för mig verkligen. Inte själva skolan men det här med att lämna Love. :-((( fan nu kommer tårar.

Idag efter skolan så somnade jag och Love när vi amma så det var jätte mysigt, speciellt eftersom att vi hade varit utan varandra. Sedan åt jag och efter det började jag vika tvätt o lägga in i Loves garderob. Nu finns det bara kläder i hans garderob som passar en låda är helt fylld med 62-68 det går knappt o stänga. Sen en låda med 74-80. Och en ytterkläderslåda och en lakan&filtar-låda. Så det känns skönt nu. Imorgon ska jag och Love iväg för att träffa en mammakompis till mig som också har barn, hennes son föddes exakt en vecka efter Love så dom är lika gamla! Eller Aa lika små hahaha. Så det ska iaf bli kul. Ska duscha på morgonen också. Medan jag duschar ligger Love bredvid i en badbalja som jag har lagt i massa filtar i! Smart va? Hahaha. Han är iaf nöjd då men han blir sur när jag stänger av kranen för då hör han ju inget intressant längre men så blir han glad när jag sätter på den igen. Sedan undrar jag om ni är intresserade eller vill att jag lägger upp ett inlägg där ni får se en del som Love fick i doppresent?Ni behöver inte kommentera eller så utan gilla bara detta lnlägget så ser jag hur många som är intresserade. Just nu ligger vi i min säng och liggammar så han har somnat. Ska nog också sova nu, godnatt på er <33

Likes

Comments

Ja som ni läser på rubriken, jag ska börja gå till skolan igen. Och det kommer bli så jävla svårt att vara ifrån Love. Jag har gråtit över detta så många gånger. Ni som inte har barn kan nog inte förstå hur svårt det är att "lämna bort" barnet ens en minut. Det är obeskrivligt så jag vet inte riktigt vad mer om det jag ska skriva. Det är inget jag måste göra, men jag behöver göra det för att få godkänt i idrott. Om jag får godkänt i idrott och fortfarande håller kvar alla mina andra godkända ämnen så kan jag komma in på mitt första gymnasieval! Ååh gud asså jag vill verkligen inte lämna Love. Mår jätte dåligt över det. Ska iaf försöka vara med på idrotten på måndag. Ååh jag vill verkligen inte. Men samtidigt behöver jag det. Kommer gråta så mycket. Kommer jag ens kunna vara med? Jag vill inte missa en sekund av Loves liv. Tänk om han gör nåt jätte roligt när jag är borta. Jag vill verkligen inte.
Detta är så jobbigt, kan jag inte bara helt enkelt få streck i idrott men att jag får högre betyg i ett annat ämne så får jag ju dom poängen jag behöver??? Eller? För asså detta är så emot min vilja. Om jag bara fortsätter plugga hemma och gör alla uppgifter jag får med Love sovandes bredvid så funkar väl det? Och proven jag gör i skolan så är han ju bara utanför klassrummet. Bara det med balen sedan då jag måste lämna Love hemma. Detta är ett stort problem i min hjärna just nu, gråter floder. Är det amningshormonerna, eller är det bara att vara nybliven mamma att det bara är såhär det är? Just nu kanske jag ser saker större än vad dom egentligen är. Men det är ju såhär jag känner? Detta är så fruktansvärt jobbigt.

Likes

Comments

Hej hej! Dagen efter dopet som var den 11 så träffade jag och Love Casper (Loves pappa). Vi tog fina bilder tillsammans men inget mer om det kommer jag att skriva ut. Han vill inte vara med här på bloggen eller på mina sociala medier och det respekterar jag och tänker därför inte lägga ut bilderna. Alla hjärtans dag har varit och då mös vi i pyjamas heela dagen. Jag och Love då alltså. Och sen på kvällen så kom mina föräldrar och lillebror hem och då åt vi pizza och sedan mös vi och öppnade alla hjärtans dag-paket.

Dagen efter det så var vi iväg hos BVC för att Love tog andra dosen av rota-vaccinet som är oralt, och sedan första dosen av 3-månadersvaccinet som är 2 sprutor per dos. Jag hade med mig min pappa för att jag ville att han skulle filma Love när Love tar sina första sprutor. Så det har jag i min kamera nu som Love kan se när han blir äldre och vi tittar på våra hemma-videos. Direkt efteråt blev Love väldigt gnällig och mammig. Han somna i bilen påväg hem och sedan var jag till och med tvungen att väcka honom när han skulle äta. Först väntade jag tills han skulle vakna men sedan när tiden hade gått lite över tiden för matdags så väckte jag honom. Han var då väldigt trött och åt i sömnen. Senare mot kvällen så blev han mer och mer gnällig, tog tempen på han men då hade han ingen feber. Han var rödflammig på kinderna som feber. Han somna inte förrän först vid 00 för vad jag tror då att han kände influensa känsla i hela kroppen. Det kändes så för mig som känner av min sons känslor. Nu på morgonen var han lika glad som vanligt. Han skrattade för fullt och pratade. Men han var väldigt varm och man såg på hans ögon att han är sjuk. Så jag tog tempen och den var uppe i 38,3 men stannade på 38,1. måste pausa i skrivandet för Love vill att jag ska ha honom i famnen. Så han har iaf feber så vi tar det lugnt idag. Allt annat går iaf bra, vi har beställt bilder och album från Loves nyföddsfotografering, och jag har börjat fylla på hans garderob med strl 74-80. Han har just nu strl 62 och har massor av kläder i det och 68 så det behöver jag ej ha panik över!

Det känns bra att ha kommit igång med bloggandet igen. Märker att jag mår så mycket bättre av att skriva av mig lite ibland.

Det här är ifrån alla hjärtans dag, på kvällen.

Love innan vaccinet.

Love igårkväll.

Likes

Comments

Här kommer lite bilder från Loves dop, valt ut olika bilder där inte dom som var där syns eftersom att jag inte vet om dom vill vara med här på bloggen.

Likes

Comments

Hej hej!! Nu tänkte jag försöka igen. Mycket har hänt, Loves dop har varit t. ex. Kan lägga ut bilder från det lite senare eller imon! Men just nu tänkte jag och Love gå ut och träffa Loves moster och hennes flickvän.
Love har vaknat på rätt sida idag och är nöjd och glad!

Likes

Comments

Hejsan! Som ni märker har jag inte så jätte stor lust att blogga... Har liksom ingen inspiration för vad jag kan göra för inlägg förutom min vardag. Så det känns ju tråkigt. Även om jag vet att det ju faktiskt är min vardag ni vill se, det är ju därför ni kikar in här! Men det är tråkigt för mig att bara skriva vad jag gör hela tiden. Men jag vill blogga, jag vill få tillbaka känslan för det igen så jag tänker inte lägga ner. Får helt enkelt vänta tills det kommer tillbaka!

Likes

Comments

Nej jag tänker inte sluta amma, jag vill amma. Men den senaste tiden har det uppstått situationer då jag tänkt "skulle slippa oroa mig över vad jag får i mig om jag inte ammade" detta är ett väldigt jobbigt ämne egentligen. Jag blir väldigt förvirrad själv. Men tänker gå mer in på mina anledningar senare.
Love älskar att bli ammad, det är som hans trygghet, som en tröst för honom när han känner sig nere. Och det gör att jag vill ge honom bröstet tills vi känner oss redo, eller rättare sagt tills jag känner mig redo. För han kommer ju aldrig att känna sig redo. Det är ju jag som måste ta intiativet att försöka trappa ner på det och ge han annan mat vissa måltider, och sen när det lagt sig sluta helt osv. Men just nu vill jag inte sluta amma oavsett vad jag egentligen behöver ta för läkemedel.
Det finns en del medicinska preparat som jag inte kan använda mig av pga att jag ammar. Jag väljer att istället stå ut med mina problem för att jag vill amma. Love skulle ju säkert ha det lika bra med ersättning, det är ju jag som mamma till Love känner ett behov av att "han mår bättre av att ta bröstet". Det beror ju mycket på också att han är så van vid det. Alltså han hade ju inte haft nåt imot det när han senare är van vid att ta flaska eller efter att han är 4 månader får lite smakportioner. För då kommer han ju vara van vid det och inte tänka på hur mysigt det är att äta från mitt bröst. Så jag gör ju det mest för min egen skull. Jag mår ju inte bra när jag inte kan använda de läkemedel jag skulle behöva men jag mår inte heller bra inombords om jag inte ammar som jag absolut verkligen vill göra! Förstår ni? Det är väldigt komplicerat....

Likes

Comments