Header
View tracker

Om det är någonting som jag har lärt mig i livet så är det att man är fan alltid själv. Oavsett hur många människor som säger sig vara där eller som finns runt omkring dig så står du där ändå själv i slutändan och även fast folk säger att de bryr sig, hjälper dig och stöttar dig så är den enda du verkligen kan lita på till hundra procent du själv. Allt annat och alla andra människor runt dig är bara en gåva och ett plus i kanten för att göra tillvaron lättare.

Jag kan inte påstå att mitt liv har varit det lättaste. Jag är ingen perfekt människa och jag har gjort misstag och saker som jag verkligen inte är stolt över, men det har samtidigt lärt mig enormt mycket. Utan alla händelser i livet skulle jag inte vara den personen jag är idag. Jag är idag stolt över att vara den jag är och jag är stolt över mig själv och att jag lyckats ta mig så långt som jag ändå gjort. Trots att både livet och människor runt mig slängt så mycket skit upp i ansiktet att på mig att jag ibland blir förundrad över hur jag fortfarande kan stå på benen. Men står upp det gör jag och för första gången får jag möjlighet att stå med huvudet högt, och inte i skuggan av någon annan.

Med och motgångar har jag lyckats vända till något positivt och jag har alltid försökt hjälpa människor i min omgivning så gott jag kan och försöka erbjuda det jag själv förväntar mig av en annan medmänniska. Ibland, eller allt som oftast har jag väl erbjudit mer än jag förväntar mig tillbaka. För det är egentligen så lite jag förväntar mig från en annan människa. Jag förväntar mig respekt, ödmjukhet och vänlighet. Kalla detta kärlek, eller bara rent sunt förnuft, det hör inte till saken. Men dessa saker verkar vara enormt svårt för människor att ge?! Varför?! Har folk så enormt mycket egna problem att man inte ens kan bete sig som en vad jag kallar "normal" person...

Jag är enormt tacksam för allt jag får här i livet vad gäller allt från saker, tid, kärlek, omtanke och respekt. För det är det som betyder något för mig. Alla materiella saker vi fastnar för här i livet är bara en fasad vi gömmer oss bakom som förr eller senare spricker och jag tror verkligen inte att de kan ge oss den kärlek som en annan människa (eller djur) kan ge oss.

Det farligaste som jag ser det är att fastna i din egna vision av hur livet ska vara. Det här perfekta livet. Det finns ingen perfektion. Allt går upp och ner. Det spricker, går sönder och lagas. Jag skulle istället vilja säga i så fall att allt är perfekt. Även det trasiga. Saken är den att fastnar vi vid vår vision och vår bild av "hur allt ska vara" så missar vi så mycket av vad livet har att erbjuda. Åren går och vi skapar bara en inre konflikt med oss själva när vi inte lyckas upprätthålla denna vision eller bild.

Jag har den senaste tiden fått många frågor kring vad vill du bli, eller vad vill du med ditt liv. Mitt svar till dessa människor blir; för det första vill jag må bra, sen vill jag även att de runt omkring mig ska må bra. Jag vill jobba mot mina mål och förhoppningsvis uppfylla dem, men de betyder ingenting om jag inte mår bra och har roligt på vägen. Som person så har jag alltid satt skyhöga mål och haft, eller har fortfarande enorma ambitioner. Jag vill helt enkelt bli bäst i världen. Sen så har jag naturligtvis tusentals delmål dit och jag kommer antagligen bli nöjd bara jag kommer en bra bit på vägen. Men jag vill ändå se det där drömmålet framför mig, för vem vet... jag kanske lyckas?! När man då har så höga mål och ambitioner så jobbar man naturligtvis stenhårt för att komma framåt. Men det är så lätt att tappa sig själv i det här när man satsar så otroligt hårt. Det är så lätt att dag ut och dag in bara falla i samma mönster och bara följa med i det du tror är rätt och kämpa som fan för att bli bra. Men då glömmer du en otroligt viktig sak: Dig själv. Du har så stort fokus på detta mål och på din karriär att du helt enkelt glömmer varför du gör detta. Vad händer till exempel sen? När du har nått ditt mål och står där med bucklan i handen och är bäst i världen... är du lyckligare då?? Eller tänker du; vad nu då?? Är det då inte bättre att tänka om redan innan och hitta ett sätt att njuta på resan, vara jäkligt glad och må bra och ändå kanske komma dit och sen kunna säga att "shit jag gjorde det verkligen". Och på så sätt göra allt lite bättre. För jag tror verkligen att allt blir bättre om man lägger in en liten gnutta glädje, passion och jävlarannamma i det hela.

Samtidigt som du jobbar med dig själv och dina egna mål så kommer det alltid finnas människor här som både vill hjälpa dig men även se dig misslyckas. Folk slutar verkligen inte att förundra mig nu för tiden. Trots min korta levnadstid så har jag sett så otroligt mycket. Det är så förundrande att se hur långt människor kan gå bara för att bevisa sin sak, eller bara för att man inte kan svälja sin stolthet eller för avundsjuka eller egentligen för vad som helst. Men all skit ni ändå slänger på mig gör mig bara till en starkare person så jag vill enkelt bara säga tack till er. Tack för att ni gör mig starkare och för att ni hjälper mig växa! Det är ingen idé att sätt hat mot hat utan istället bemöta det med kärlek och säga att "det är lugnt, jag förlåter er. Ni gör ert bästa, men ni är inte där än, men ni kommer komma dit ni med." Det finns så mycket att vara tacksam över bara man öppnar ögonen. Jag kan säga att jag mår bra i min situation. Jag har tak över huvudet, mat på bordet, en underbar häst att rida, fantastiska vänner och människor runt mig. Jag sätter mig inte bara på en bänk o lipar om nått går snett. Jag tar mitt ansvar och ser till att lösa de problem/utmaningar som kommer. Jag betalar mina räkningar, jag jobbar samt går i skolan och löser mitt liv på ett vad jag ändå kan säga helt okey sätt. Jag har inte nått mina mål än, men det kommer. Men framför allt. Jag. Mår. Bra. Så snälla, snälla, jag ber er bara om några få lätta saker: Ta hand om varandra, öppna ögonen, ge kärlek, var inte egoistisk, men framför allt döm mig inte, jag är bara en människa!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker