Header

Nu har jag varit hemma i en vecka. En veckan som jag haft tid att smälta min månad i Afrika, och det har inte varit lätt. Fortfarande så mycket intryck, känslor, erfarenheter och upplevelser som ska smältas, och jag tror det tar längre tid än en vecka haha.

Det jag tycker är svårast är att försöka förklara för folk hur jag har haft det. Har försökt att utveckla så gott det går men kan ändå inte förklara så detaljerat som jag skulle vilja och jag tror att det är svårt för någon som inte varit med om samma, att förstå. När jag berättar att vi jobbat i ett grönsaksland, slagit gräs, gjort research och matat lejon låter det inte jätte lockande, även fast det är sjukt coolt att jobba med lejon. Men det har varit så mycket runt om, som jag fortfarande inte kan förklara och inte sätta fingret på. Därför nöjer jag mig nu med att säga bra. Jag har haft det bra.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Min tid här i Zambia har gått fort, alldeles för fort. Idag börjar min hemresa och det är så mycket blandade känslor. Ska ju såklart bli skönt att komma hem. Komma hem till alla mina vänner, min vardag och fortsätta livet hemma. Men på ett sätt så vill jag verkligen stanna här. Jag vill stanna här bland alla som är här, alla volontärer, personal, lion handlers, interns, the locals. Min vardag här är något jag aldrig kommer att kunna uppleva hemma.

Efter min första dag här kände jag att jag ville hem, direkt. Jag hatade att jag var så osäker i min engelska, jag hatade den kokheta solen, jag hatade att jag inte kunde sova på nätterna, jag ville hem. Men utan att låta klyschig, så är det något med Zambia som fick mig att vilja ge det en chans.

Och nu är jag här, fyra veckor efter och vill inte hem. Ni kan väl förstå hur glad jag är att jag verkligen gav detta en ärlig chans. För det är svårt att åka iväg, i en månad, till ett främmande land, ett annat språk, och nya människor. Man har liksom ingen trygg punkt att luta sig emot, utom sig själv. Och det var därför det var så jobbigt första dagarna. För jag var liksom inte tillräckligt trygg i mig själv på den nivån än. Jag har aldrig varit så här långt hemifrån, en sån här lång tid och aldrig behövt "vara själv". Men ibland måste man verkligen face your fares och bara göra det bästa av situationen. Och jag har verkligen växt så himla mycket under den här resan, framför allt i mitt självförtroende och självkänsla. Det gör liksom ingeting om man inte riktigt förstår vad hon Belgien menar, det gör inget om man måste fråga vad saker och ting betyder, det gör ingeting om man inte förstår varför lejonen beter sig på ett visst vis. Men man måste våga fråga och våga diskutera och ta hjälp av metaforer och synonymer.

Ibland måste man bara landa i sig själv och tänka att jag kommer fixa det här, trots att jag är ensam. För det är en omställning att jämt vara omringad att vänner, familj, kollegor och så vidare till att vara ensam bland folk och lära sig knyta nya kontakter på ett annat språk.

Och nu fyra veckor efter kan jag säga att jag fixat det. Att jag har träffat människor från hela världen som jag hoppas att jag kommer få behålla resten av mitt liv. Jag har samlat på mig så mycket erfarenhet, nya perspektiv att se på saker, kunskap och glädje. Fan va jag älskar Zambia och fan va jag älskar ALERT teamet.

Likes

Comments

Hej på er!

Dagarna här rullar på och jag börjar komma in i rutinerna mer och mer, och det känns bra. Igår var vi på en sunset cruise längs med Zambezi floden. Det var såå himla fint! Himlen sprack upp och blev så där orange/röd flammig vilket var så himla häftigt att se tillsammans med den fina naturen runt om. Zambia är verkligen något speciellt.

Idag däremot har vi gjort, åkt, (?) rafting heela dagen längs zambezi floden. Sån himla häftig natur där man på ena sidan floden har Zambia och andra sidan Zimbabwe. Raftingen i sig var så jävla kul och så jävla läskigt. Innan varje hill var jag så rädd och nervös men efteråt kändes det så himla bra. Vi välte en gång, haha. Då skrattade jag inte kan jag lova, shit va rädd jag var. Har sån stor respekt för strömt vatten. Men vår guide som vi hade 

Likes

Comments

Som sagt var jag och två andra volontärer och badade i Devils pool igår. Det är som en liten pool uppe på själva victoria fallen, så att vi kanten går vattenfallet ner, om ni förstår hur jag menar. Där kan man i alla fall bada (med en guide, såklart) och ta bilder en liten stund, i en mindre grupp. Sjukt häftigt ställe! Men måste erkänna att jag var ganska så rädd då det var rätt strömt där uppe och man vill ju inte åka ner i vattenfallet.

Efteråt fick vi frukost på plats innan vi tog båten tillbaka till fastlandet. :-)

Likes

Comments

Haha såg ni min senaste miss i förra inlägget? För er som såg det så heter språket i alla fall Nyanja.

Hej på er! Nu har ännu en dag gått här i Zambia. På söndagar är vår lediga dag så idag har jag och fyra andra volontärer åkt till Victoria Falls och badat i Devils pool som är precis vid kanten ner från fallen. SÅ häftigt! Sen har vi gått hela dagen runt Falls området och sett fallen från Zambia sidan, som också var sjukt häftigt. Sen tog vi ett ganska spontant beslut, jag, Livvy och Markelos, att hoppa bungee jump. Heelt klart det sjukaste jag gjort. Jag har nog aldrig varit så rädd i mitt liv som jag var när jag stod med tårna utanför plattformen och dom räknade ner. Men vilken sjuk känsla! Så himla roligt (och skitskrämmande!!) och en adrenalinkick utan dess like!!

Imorgon startar vi tidigt så jag ska alldeles strax gå och lägga mig, men först ska jag ringa mamma och berätta att jag lever <3

Likes

Comments

Igår på förmiddagen fick vi en lektion i det lokala språket dom pratar här, (skriv språket). Fick fick lära oss rätt simpla och enkla ord och meningar, men inte var det lätt för det eller. Shit vilket svårt språk. Bokstäver som man inte uttalar även fast dom står med i ordet, olika ord som man använder till någon äldre/yngre och svårt stavning och uttal på det hela. Men det var kul och nu kan jag tacka för mig och säga hej och godmorgon :-)

Efteråt gick vi ner till stan och passade på att ta ut pengar och handla lite. För att sedan åka tillbaka till serenety (där vi bor), och görs oss iordning för nästa projekt som innebar att hjälpa dom som jobbar på nationalparken med deras sysslor, så som att göra rent vattenhålen till lejonen och så vidare.

Idag har vi allihopa (alla interns, volontärer, ledare, personal) gått in nationalparken som är på 4000 hektar (!!!) och letat efter snaers. Det är som långa hårda stålvajer som folk binder runt träden och gör en ögla av för att kunna fånga in djuren i dom, som en slags fälla. Nationalparken är bra stor men vi hittade några och på vägen fick vi se zebror, buffalos och babianer. Som för oss att se en älg eller ett rådjur är det lika vanligt för folket här att se elefanter eller zebror. Efteråt har vi jobbat med att slå gräs och gjort research på lejonen.

Vädret idag har varit bra, fortfarande varmt men lite blåsigt och molnigt vilket gör att det blir såå mycket enklare att jobba. Igår var det 35 grader, vindstilla och gassande sol och jag trodde verkligen att jag skulle dö, haha. Så det var skönt med en liter skönare dag :-)

Likes

Comments

Hej på er!
Nu har det gått två dagar här i Zambia och dom har varit intensiva men otroligt roliga! Igår var vår första dag med lejonen, det vill säga vår första dag med research. Och med research innebär det att vi studerar lejonen beteende och kommunikation mellan varandra och dokumenterar. Varannan minut i en timme skriver vi ner vad lejonet gör exakt den minuten, för att kunna "forska" hur det går till i en lejonflock bland annat, kortfattat.

Idag har vi haft vårt community project vilket innebär att vi åker till tre olika skolor (olika dagar, så idag var vi alltså på en) som är bland dom fattigaste i Livingstone. Där är vi med två lärare från projektet och lär barnen engelska. Dom får läsa böcker, träna på stavning och uttal men framför allt sitt självförtroende. Att våga tro på sig själva och göra det bästa man kan.

Jag har varit här i två dagar bara och är redan helt förälskad i Afrika som land och Livingstone. Alla är så jäkla vänliga, öppna och roliga. Här är verkligen alla välkomna och jag älskar det så mycket. Likaså alla på projektet, vi är olika åldrar från olika länder men det går så bra och alla är så trevliga. Det är verkligen en helt annan mentalitet här!

Likes

Comments

Så, nu har äntligen kommit fram till hotellet i Johannesburg som jag ska övernatta på innan jag åker vidare till Zambia imorgon. Resan har gått bra, över förväntan faktiskt. Den har varit lång men problemfri vilket var väldigt skönt. Jag har precis beställt upp mat på rummet mest för att jag är SUPERhungrig och inte vågar eller ge mig ut på jakt på något matställe här i närheten.

Imorgon blir det inte en lika lång resdag då det bara tar två timmar härifrån till Livingstone men däremot kanske det blir en lång dag ändå för jag vet verkligen inte hur schemat ser ut när jag kommer fram. Kanske blir jag direkt insatt på jobb eller kommer jag få en genomgång på hur allt funkar? Jag vet faktiskt inte, men det känns kul, att inte veta så mycket och bara ta det som det kommer. Vi hörs mer imorgon när jag kommit på plats, åh vad spännande imorgon händer det verkligen!!

Likes

Comments

Ja, det är verkligen nu det händer. Om lite mer än ett dygn befinner jag mig i Livingstone, Zambia som kommer vara mitt blivande hem i en månads tid. Jag är nervös och pirrig, men så där skönt pirrig och fruktansvärt förväntansfull. Förväntansfull och nyfiken på vad jag kommer att få se och uppleva.

I skrivande stund sitter jag på Qatars flygplats och har precis ätit frukost. Har slösat en timme på att stå i fel kö (så blir det om man bara följer strömmen!!) när jag egentligen bara skulle gå igenom säkerhetskontrollerna och inte gå mot utgångarna, men nu sitter jag här och ska om lite mer än en timme kliva på planet till Johannesburg och sova där en natt för att sedan åka till Zambia. Jag ska försöka uppdatera här så mycket jag kan både för min egna skull och för er som vill veta vad jag kommer att göra på dagarna. Nu börjar verkligen mitt livs första största äventyr och jag är så jävla redo. På återseende!!


En lite mindre, lite osäkrare Tilda för två-tre år sen på väg hem från London. Här ville jag hem för en enda anledning och var så här exalterad för att få åka hem. Behöver jag säga mer än att det var kärleken som väntade hemma? Nu några år senare är jag så här exalterad för att få åka bort, bort från hemma och bort från allt som är jobbigt.

Likes

Comments

Hej vänner!

Vad tycker ni om mitt otroligt skeva comeback inlägg? Ni vet nog hur det kan va, det här med kärleken. Ibland vill det inte so man själv vill. Och så kan det vara. MEN, nu tänker jag så här. Jag åker till Zambia första oktober och ska volontärarbeta (med lejon!!) och funderar då på att ge denna blogg lite liv igen, eller starta redan nu. För jag tycker själv att det är väldigt kul att följa någon som är på väg att göra något stort i sitt liv. Förberedelser, resan dit, under tiden och tiden hemma. Så som Margaux och hennes bebis, man har följt henne sen hon blev gravid och nu sitter hon där med en bebis och det känns som man har gått igenom samma sak när man följt henne så ingående. Förstår ni hur jag menar? Skulle det vara kul? Egentligen kommer jag nog göra det hur som helst, för jag har lovat mamma och pappa att ha ständiga kontakt med dem med bilder och alltihop, och det blir ju så mycket smidigare att skriva här då för då kan alla som vill läsa :-) Sen får vi se hur bra det blir haha.

Men hur som helst, nu tiden innan resan jobbar jag och sparar pengar. Och största projektet är att hitta rimliga och bekväma kläder att ha med sig. Shorts som jag kan jobba i, långkjolar jag kan ha om jag ska in till stan, heltäckande kläder på kvällarna. En person som är ganska läs mycket petig gällande kläder duger ju inte vad som helst, tyvärr haha. Men idag har jag och mamma kollat runt lite och hittat en del praktiska plagg! Så nu är jag en bit på vägen. Det som egentligen är kvar nu, är

- Teckna speciell försäkring som täcker för volontärarbete

-Skicka in brottsregister till organisationen

-Köpa till lite grejer så som en ryggsäck och "bra att ha grejer" vilket är typ diarrétabletter haha.

-Ta resten av de vaccinationer jag behöver

Tror vi på det här nu? Jag tror det kommer bli bra :-)

Likes

Comments

_______________________________________________________________________________________________________________________________________