THINGS I WRITE

Tomihiro Kono is a hair stylist and head props creator, currently based in New York City. He is best know for his outstanding work with designers such as Jill Sanders and Junya Watanabe, as well as the launch of his own book containing images of his previous artwork and innovations.

Kono has grown to become the master of a genre he created from himself.

A couple of weeks ago I was contacted by NR Magazine. They asked me to interview hair stylist and head props designer, Tomihiro Kono, for their digital platform. Yesterday, the piece was published on their website (proud proud proud). If you wanna have a look you can find the interview down below!

HERE!

HERE!

HERE!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

THINGS I WRITE

Jag möter dig i parken och vi stannar där ett tag. Knyter av oss skorna och viker ner våra jackor. Dricker vin i plastglas och pratar om vårt nya väder. Ni har redan bebott er på marken men jag kom ju nyss hit. Nykter och ensam. Fram tills nu. Vi dricker upp och du berättar att du kan stå utan ben. Innan någon hinner tala ser du på världen upp och ner. Komiker. Sätter dig igen och fyller på ditt glas. En gång till. Snart blir luften blir kall och lamporna tänds. Gröna fläckar på armbågarna efter att vi lutat oss för länge. Grässtrån som fastnar emot våra bara ben när vi reser oss upp för att lämna.

Du lämnar allt utom mig.

Tar med dina vänner och tar mig i din famn. Går sakta hemåt. Du berättar att du saknat känslan och att det inte finns någon som mig. 'Vi möter er sen', skriker du efter killen du vill ha. Trånar efter hans bara ben och kroppen under hans byst en sista gång innan du släpper tankarna. Han var väl ganska söt, men ingen är bra nog for dig. Inte enligt mig. Innan dem andra hinner ifatt går vi långt innanför din dörr. Jag äter chips över vasken och du spiller vatten på golvet. Musik i bakgrunden men ditt skratt är hörs högre än allt. Snart springer du ifrån och fokuserar på annat. 'Tilda', hör jag dig säga och nu vet jag att dem andra är här.

Börja imponera.

En timme senare sitter jag på golvet framför ett DJ-bås. I ditt vardagsrum finns dem bästa prylarna. Packar vinglas i en påse och du ger mig en tröja till. Vi ses utanför ditt hem och går emot stegen i hallen. Klätrar. Du går först och låter andra imitera. Kyliga vindar tar tag i mitt hår och snart är jag uppe. Vi stannar på taket och låtsas att vi vunnit, som om priset var odödlighet och tävlingen redan avslutad långt innan den ens börjat. Adrenalin och varna händer. Adrian och varma kramar. Dansar en stund och du säger att du älskar mig. Sjätte våningen upp och snart är det midnatt. Tonåringar i London och jag. Din hand på hans ensmma rygg och en annan på ditt lår. Du finner honom och han finner dig. Jag är, som alltid, här endast för att observera. Söker efter dagar med historier och äventyr. Vi letar alla efter något som inte går att greppa. Du vill förbli kär och jag vill aldrig glömma.

Du kommer aldrig låta mig glömma.

Likes

Comments

THINGS I WRITE

Back to London and everyday routines.

Back to waking up feeling anxious and stressed.


Back to dancing in front of the mirror after taking a shower.

Back to never knowing what to wear.


Back to drinking early morning coffee and running late for work.

Back to delayed trains and rude customers.

Back to yawning every ten minutes.


Back to online shopping and reading blogs.

Back to ignoring messages on Facebook.


Back to the same old, same old, don't we all just love it when life gets boring and grey?

Back to the ironic voice in my head.


Back to dreaming my days away and eating my lunch from a box.


Back to envying people who do it better than me.

Back to finding inspiration in things I never do.


Back to the bar and the vegan burger place.

Back to making Asian soup with Delphine.


Back to going for walks, doing yoga and singing when I'm alone.


Back to finally being home again.

Back to pyjamas and quiet music in the background.


Back to having one last kiss before bed.


Back to not being able to sleep.

Back to turning to my laptop for comfort.

Back to writing, writing, writing.


Back to wishing I was paid to be creative.

I'd be a billionaire by now.

Likes

Comments

THINGS I WRITE

Nej älskling snälla stanna. Du vet att du är mitt allt.

Allt jag vill ha. Du vet att jag inte förstår,

jag är ansvarslös och ofattbar.

Men snälla älskling stanna.

Jag ber dig med hela mitt hjärta.

Vad gör det om jag kysser någon annan?

Vad gör det, när du vet att jag bara önskar att du ska förevigt vara min? När du vet att det är du, den enda jag bryr mig om, den enda som betyder.

Vad gör det när jag älskar dig så?

Du och jag vinner över alla. Vår kärlek är oslagbar och det finns inget bättre än du.

Tänk inte på henne. Hon betyder inget alls.

Ingen kan ge mig samma kärlek som du.

Dina händer är så mjuka, din tunga så len. Jag vill aldrig leva utan

din sköna doft, även när det inte är menat

vad som för mig tillbaka efter en grå dag av oändligt hat och vidrigheter.

Alltid du.

Mitt hjärta brister, min kropp, min själ. Allting går sönder. Jag faller i bitar. Jag faller ner till botten.

Jag vill aldrig mer spendera

en ensam sekund i vetskapen

att du kanske inte

väntar vid nästa.

Jag ber och bönar. Snälla, snälla ta mig tillbaka. Snälla, snälla jag gör vad du vill, allt du någonsin önskar.

Snälla, är tänk på vår framtid, alla minnen vi delat och än

Snälla, snälla, se på mig, jag lovar.

Ge mig din blick.

Hela din uppmärksamhet och alla dina tankar, funderingar. En sista gång innan jag går. Det är nu eller senare.

Men vad vet du om det.

Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig mer. Jag ber, detta är allt jag vill ha.

Jag ber.

Jag ber.

Jag ber.

Och du tar mig tillbaka varje gång. Så tack min älskling. Tack för att jag slipper vara ensam.

Imorgon gör jag som förväntat. Allting igen.

Alltid allting, om och om igen.

Men vad gör det när jag älskar dig så?


- alla svin

Likes

Comments

THINGS I WRITE

London är kallt.

Februari känns ensamt och innan jag fann dig hade jag ingen. Vem kunde tro att jag ens skulle få komma? Vem kunde tro att jag ens skulle få stanna? Aldrig hade jag kunnat drömma om mer. Du är ju allt jag någonsin önskat och nu finns det inget mer att ha.

Dem tre översta våningarna på huset försvinner och människorna sover under dimman. Fyra trappor ner och där ligger vi. Två älskare som glömde att lämna gårdagen bakom och som båda längtar efter mer.

Vi delar fortfarande samma säng, samma kläder, samma vinglas & känslor som förr. Glöden ifrån din senaste Marlboro brinner långt nere i askkoppen bredvid mina vita lakan.

När den släcks gör vi med det.

Somnar när våra lungor är sönderkyssta.

Andfådda.

Likes

Comments

THINGS I WRITE

Jag känner hur dagen försvinner bakom min rygg. Sakta. Mina fingrar vilar på kanten av din säng. Upplysta av den varma solens sista minut. Ensam kvar finns jag. Här. Jag tänker på honom. Det är konstigt hur det känns. Allt det här. En känsla som jag aldrig riktigt förstått. Mitt hjärta slår så hårt att jag nästan mår illa. Svettig. Svimfärdig. Jag känner hur jag får svårt att andas. Tankarna gör mig svag. En tygnd som pressar sig genom min bröstkorg och allting gör ont. Hur kan jag känna såhär? Sen, ett ögonblick efter min första tanke, stannar jag upp. Förstenad. Det är då jag inser.

Jag är kär.


Tbt when little baby Tilda was writing a book about two guys falling in madly love. Passionately. I'm so cute. Got pretty far with that one. Only a couple of chapters left. Maybe one day I'll finish it. Wouldn't that just be great?

Likes

Comments

THINGS I WRITE

At the house party everything was quite blurry. Blurry shapes in blurry hallways. Blurry drinks with strange, blurry faces. It all begun in a usual matter. The whole day was planned out perfectly but time went by quickly and two minutes to six I was standing in the shower, ready to let my hair dry in the wind as I'd rush off to buy some margarita ingredients and to put my makeup on faster than I'd ever been able to before. Making an outstanding entrance is always the most important thing to me. At least I like to pretend so.

Everyone was there. Tall people, short people, the once with the funny accent and the once who didn't speak at all. Professionall creatives with pink wait and oversized coats. Showing attitude and gratitude. Dancers, drinkers and all the food-throwing bastards. St Donatts Road is where you want to spend your lonely Friday night and if you bring a bottle of wine, you're always welcome.

Around 9pm I was starting to lose my mind. I was drunk of my ass & my not-so-white sneakers where helping me show off my best dance moves. Everyone was watching. Running, jumping and throwing my intoxicated body all over the living room floor. Me and all the others. 20 minutes, 40 minutes, one and two hours of fully committed and absolutely hilarious dancing to the best or worst hip-hop tracks of 2002. Is it bad that sometimes I really miss the Swedish scene with trashy house music and overpriced cocktails from hot bartenders? Because sometimes I really do.

There were probably a thousand drunk people pushed into our house and everyone was shouting. It made all the voices seem really small. Which I assume was the opposite of the actual purpose. One girl kept looking at me and I thought she was in love, another one said she'd never been this drunk before, some just laughed throughout the evening. One guy grabbed my arm, admired my tattoos and moved on, another one said he was happy to finally meet me as he flipped his hair and served me yet another magnificent drink, my seventh one so far, some guys I politely smiled for then walked away and gossiped about them behind their backs. Classy as always. A few of them were too drunk, someone burned my face with a cigarette and fell to the ground. Someone cried in the bathroom and someone stormed out all alone in the middle of the night. One guy wanted to introduce me to another. I stayed and talked to him then we walked outside. I told him about that time in that bar and all the things that went down faster than I did. He pretended to have sympathy but was probably just thinking what a stupid girl. Because I am, because I love to be. Stayed out for a long time before we we walked back to my damaged home and went upstairs. Nosebleed on the carpet and now there was nothing left to say.

I went downstairs at 05am and whispered something in Delphines ear. She put her tired arms around me and we ignored our last guests. Went to bed. The day after we did the same thing but in a different place.

Then we went to bed.

Likes

Comments

Woke up in Vík. Checked out from the Hostel at 10am and drove off to have a look at the morning mist.

Took some pictures of the little city we had been staying in.

Took some pictures of that church everyone seems so love to much.

Someone thought it was too cold and stayed in the car.

- what a dramatic place.

Got some coffee and kept driving.

As the sun started to slowly wake up, so did we.

Found this little waterfall and stopped for a quick photo session.

Beautiful.

About two hours later I think we had stopped the car seventeen times just to admire the surroundings.

I mean come on! How does a place even look like this? It's absolutely insane.

Someone still refused to leave the car.

I have absolutely no idea where this is but I would love to go again.

Saw a lonely little road and started to explore.

Lucky us.

About time, huh?

Left the tiny glacier and found a bigger (better) one.

Had some food and almost froze to death.

But for this view I'd do it again.

And then we found some more mountains.

Spent the rest of the night in Höfn at a beautiful little hostel. Ate a dirty, vegan hamburger and tried teaching Delph to say Tuborg for a few hours. Went to bed and cuddled a lot. As alway.

Likes

Comments

Left Reykjavik and with a lot of help from our beloved friend, Mr GPS, we managed to find our way to Seljalandsfoss (aka, a big waterfall).

Very pretty.

Very, very pretty.

And wet.

Very, very wet.

Listened to 30 minutes of Mariah Carey's golden career before we made it to Seljavellir. Thank God the drive wasn't longer.

Took some cool pictures of some cool mountains.

The sun started to set and since it was our first day in this wonderful country, we didn't know that it takes about 1,5 hours for the sun to go down. So we rushed off to the next destination.

Parked the car and started walking.

Walked all the way up (it looks easy but there was about 15 minutes of staircases infront of us).

Looked around me and resized that parts of this place reminded me of the village I grew up in. How adorable.

Made it to the top.

Is this it?, asked my optimistic girlfriend when we made it to the top.

"Yes babe, this is it."

Visited (what I thought was the best destination so far) the black sand beach.

So cool I wanna move here straight away.

Found this one...

...probably taking a picture of this...

...or this.

Either way, it was all pretty amazing. We kept driving and a few mountains and hills later, we found a place to stay in a little town called Vík. So we did.

Likes

Comments

Woke up at 9am and quickly packed all of our bags. Had some breakfast and a mental breakdown. Drama before noon in always the best drama. Took the train at 11am to the classiest airport of them all, Luton. Left London and arrived in Reykjavik at 5pm. Delph was asleep the entire way and I was annoyed with her the entire way. When we landed in Iceland I loved her again. Rented a car and drove central, had a coffee at a place that apparently was cool, found a B&B and argued about what food to eat. Made pizza without an oven and argued a bit more. Went to bed and became friends again. Cuddles and kisses. There is no one like my delph.

Likes

Comments

Instagram@tildaeliasson