Borde man kanske ta och inse att man äter alldeles för mycket utemat? När man börjar få sådana hära kort ifrån snabbmat kedjor? Gillar inte ens Max, men deras stripps & dressing. Heaven! Föredrar Donken framför alla matställen! Vilken är eran favorit eller vilken föredrar ni?

Puss&Kram

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ännu en gång på Leo's Lekland. Personligen tyckte jag det var rätt tråkigt, varit där så pass många gånger men syskonen tyckte det var kul. Det var ju ändå huvudsaken. Lillan är för liten än för att leka men gud vad hon skulle hålla upp huvudet och kolla på allting. Så nu ligger hon här helt utmattad och snarkar, haha. För att bara vara 2 månader måste jag säga att hon är väldigt med och pratsam.

Vart inte så mycket mer än att vi var där hela dagen och lekte.

Puss&Kram

Likes

Comments

Obs ett inlägg som glömts publicerats.

Idag har det varit en händelserik dag. Bland annat införskaffat ett utemöbels sätt. Soffa med ett bord/sittpall. Väldigt snyggt om ni frågar mig. Behövligt men ändå en liten snygg detalj på verandan tillsammans med vårt bord med parasoll. I samma veva fyndades det ett par blommor och en fin ljusslinga med fjärilar till lillan.

Resten utav dagen gick åt att bara sola och bada. Äntligen sken det upp så fint och vart varmt. Har varit flera dagar i sträck som det varit kallt och regnat. Därav bara varit inne.

Glassbilen var dessutom här dagen innan så då passade man minsann på att köpa glass. Sådan gottegris som jag är. Vilken är eran favorit glass? Min måste nog vara Mega Hit Mandel eller Summer Dream! Tröttnar aldrig. Såklart åker Redbullen fram i samma veva som glassen haha.

Puss&Kram

Likes

Comments

Denna helg så skedde det en hel del.

Har firat mina två bröder i förskott som fyller nu i Augusti. Stora pojkar som blir 12 & 15 år. Samt varit på bio med hela familjen men i olika omgångar/filmer.

De minsta såg minionerna med pappa och de två äldre såg Wonder women med mamma. Jag & pojkvännen tog oss då fritiden och såg Baby Driver efter dem. Så Andréa följde med dem hem så länge. Otroligt jobbigt att lämna bort sin lilla trots en så kort stund! Min bebis, skall aldrig lämna henne igen! :(

Filmen vi såg var iallafall grymt bra. Älskade stuket på det hela, lite 50 tals liknande men ändå i nu tid. Samt musiken till de olika filmscenerna är riktigt bra kopplat! Gillar man musik, bilar och pang pang så rekommenderar jag denna film starkt! Kredd till dem som har gjort/medverkat i denna film, helt klart en ny favorit hos mig!

Puss&Kram

Likes

Comments

Amning är en sådan sak som vissa får att funka medans för andra så går det bara inte. I mitt fall så funkade det inte alls. Vilket jag är otroligt ledsen över. Vill verkligen kunna amma mitt barn och kunna erbjuda mat som andra.

För vissa har man för lite bröstmjölk och andra har för mycket eller bara att man inte vill. I mitt fall fanns det för lite bröstmjölk. Rann inte till, bebisen skrek på grund utav detta och tappade i vikt. Hur jag än gjorde så gick det inte. Testat med vete kuddar, amma konstant, pumpa ut och så vidare utan resultat. Kämpade över en timme för knappt 10ml... Vilket ledde till en ond cirkel, stress & dyligt. Vart inte heller bättre när det tjatades från allra första början om amning på bb.. Ersättning uppfattades som ett gift emot ens barn. Vilket det inte är!! Kämpade med amningen i 1 månads tid. Men nu har jag gett upp totalt. Får helt enkelt acceptera att det blir ersättning/välling med detta barn. Lika glad är hon trots det.

Jag personligen känner mig värdelös för att jag inte kan ge mitt barn mat via bröst. Saknar närheten som man har när man ammar men var tvunget att bli såhär.. :(

Puss&Kram

Likes

Comments

Idag är det min, lillans & min mammas namnsdag! Kristina. Hur brukar ni göra? Firar ni den på något speciellt vis eller firar ni den inte överhuvudtaget?

I vår familj brukar det inte bli sådan stor sak om det men att man fikar tillsammans och får något litet. Så som choklad eller liknande.

Puss&Kram

Likes

Comments

För varje dag som går så ler Andréa allt mer. Man ser verkligen hur hon utvecklas & blir större. Ler man emot henne, ler hon tillbaka. Eller om man bara varit borta en kort stund och kommer tillbaka så ler hon som jokern. Så himla sött! Tänk när hon börjar skratta, kommer dö av söthet! Hon små pratar även tillbaka. Liksom gurglar och gör läten till svars. Greppa tag om saker gör hon framförallt. Speciellt i ens hår! Aj säger jag bara.

Puss&Kram

Likes

Comments

Tiden efter förlossningen är något som väldigt många är tysta om. Vilket jag inte förstår varför? Man pratar så mycket om själva förlossningen men varför inte också om tiden efteråt? Särskilt om tiden efter ett kejsarsnitt tystas ned. Det enda man hör om är vaginala förlossningsskador och att kejsarsnitt anses som en "lättare" förlossning. Visst, kejsarsnitt är en lättare förlossning för stunden men tror faktiskt att tiden efteråt är värre än dem som gjort en vaginal förlossning.. Dock är det såklart individuellt. Detta är enbart min egen erfarenhet/uppfattning så kan inte säga för just DIG.

Personligen vart jag så himla besviken på min förlossning. Var så inställd på en vaginal förlossning men så vart det ju inte.. Som att jag då inte hade hört nånting om tiden efter ett kejsarsnitt så vart jag väldigt chockad. Kunde inte göra någonting. Varken gå på toa eller bära mitt eget barn utan hjälp.. Hur kan folk vilja genomgå ett kejsarsnitt frivilligt? Kände mig så värdelös som "misslyckats" men idag är jag mer stolt över mitt ärr. Min första "tatuering" som många säger.

Tiden efteråt för min del har varit för jävlig rent ut sagt och än är det inte slut. Efter tre dagar kunde jag äntligen resa mig upp ur sängen (med hjälp) för att gå på toa. Tror faktiskt att det var katetern som drog ut på det hela... Dem vägrade ta bort den hur mycket jag än tjatade. Enda jag fick till svar "drick mer vatten så blir du av med den". Men det roliga var att jag redan drack närmare 3L om dan... Felet var ju att jag hade blodbrist/järnbrist och närings brist som dem hade missat totalt. Fick 3st blodpåsar och dropp efter 3 dagar.. Sade ju att det inte var fel på mitt drickande men såklart lyssnade ingen... Precis som med amningen och napp. Sa att amningen inte funkar men ingen lyssna. Bara tjata. Och napp var BIG NONO... Vilket jag sket i. Dem trodde jag gav henne napp istället för mat. Napp minskar dessutom risken för spädbarnsdöd!! Men det sade dem inte, för att dem är så insatta på att man BARA skall amma. Gör man inte det får man skämmas typ.

Ska inte ljuga, det gjorde så in i helvetes ont efteråt. Bad om något annat än Alvedon & Ipren men vart nekad hela tiden! Fick fortfarande inte bära någonting. Kände mig handikappad för kunde inte göra någonting.. Tejpen togs även bort 3dje dagen så man fick se klaffarna. Såg så brutalt ut.... Fick gå så en veckas tid innan det klipptes bort. Den känslan när man fick ta bort klaffarna, gudomlig. Då började "verkliga livet" igen, kunna gå lättare utan att något skaver. Men tjii fick jag....

Redan efter 4 dagar kom feber krypandes, vart trött, rasade ned i vikt, magen svällde upp och vart varm. Så var bara att åka in till akuten. Fick vänta 9h för att bli kollad!! Dem trodde det var urinvägsinfektion.. Men hade redan tagit medicin fört? Negativt på dem proven dessutom! Dem försökte skicka hem mig för att det var överbelastat, dock var jag först i kö.. Krävde en titt och hotade med UNT ifall dem inte kolla på direkten!! Då vart det fart på dem, det skall gudarna veta. Visade sig vara att man hade vätska i hela buken och infektion. Det ville dem skicka hem mig med? Fick tre olika antibiotika och en koll efter en vecka. Väl på kollen så hade infektionen försvunnit men vätskan var kvar. Varken minskat eller ökat. Bara att fortsätta med kuren av bara två antibiotika. När dem tabletterna var klara kändes det normalt. Hade slutat blöda osv. Var som återställd. Men tjii fick jag åter igen.

Två dagar därpå började jag stört blöda. Värre än efter snittet.. Gick igenom tjocka bindor på två sek, utan att ens överdriva. Akuten igen.. Min favorit plats.. NOOOOOT. Där kunde dem konstatera att jag hade rejält med blod i magen och lite vätska än. Men tror ni att man fick någon hjälp? Nä, skulle komma tillbaka om tre dagar. Vilket jag gjorde. Ny undersökning. Dem trodde det var mens. Eller hur.... Hade gått från 124 i järnvärde till 82...på tre dagrar.. Enda dem sa till mig, "Oj, vad riklig mens". Blödde igenom hela bristen där inne. Reagerar man inte då?

Fick iallafall en medicin utskrivet. Tror ni att den tillverkas idag? Nepp, så kunde inte hämta ut den i Uppsala. Dessutom motsade dem sig själva. Den medicinen får livmodern att dra ihop sig och stöta ut blod osv. Då tog jag med mig pappa och åkte upp direkt. Hotades med tidning återigen och då erkände dem äntligen att jag gått med moderkaks rester i 6 veckor och att livmodern inte går tillbaka till sin normala storlek!! Trots att jag frågat om det finns rester kvar och dem nekat. Skrapning vägrar dem också att göra. Fick seriöst åka till ett Apotek och be dem söka efter den medicinen i hela Sverige. För att få någon hjälp.. Sjukhuset hade inte ens den medicinen. Stockholm hade ett paket kvar.. I HELA SVERIGE. Tänk om den inte hade funnits? Hur hade detta slutat? Tycker inte ens att tabletterna funkar.. Kommer jag att dö nu? Kommer jag att bli steril? Nya mediciner? Sjukhuset har i princip förstört mig MEDVETET! Men koll om en vecka igen.. Så bara att vänta.. ALDRIG MER FÖDA PÅ UPPSALAS SJUKHUS!!! 

Tycker att det är väldigt orättvist att dem som gör kejsarsnitt inte får någon koll efteråt som dem med vaginal förlossning får.. Känner mig väldigt utelämnad. Ska man bara lita på att allting går rätt? I mitt fall så hade jag behövt en koll definitivt och att ha fått ärliga svar eller ens hjälp!! Lita inte på sjukvården säger jag bara, lita på er egen magkänsla!

Puss&Kram



Likes

Comments

Så knepigt att räkna hur gammal någon är. Går man efter exakta 4 veckor eller från 5:.te till 5:te. som det då är i mitt fall. Men kör på 5:te till 5:te, känns mest logiskt. Idag så är lillfisen en hel månad sedan hon kom till världen! Stanna tiden nuuuu!!! Tiden bara flyger fram & hon växer så det bara knakar. Vill inte men samtidigt vill jag se hur hon blir som person. Grattis underbara lilla tjej, du är älskad utav oss alla!♥ Bild på henne vecka för vecka :)

Puss&Kram

Likes

Comments

Då vare kanske dags att komma tillbaka här på bloggen igen efter sisådär en månads tid. Så då passar jag på att slänga ut ett inlägg om min förlossnings historia nu när Andréa ändå ligger här och sover. Kan börja med att säga att dem som är känsliga för detaljer och så vidare bör sluta läsa nu.

Det hela började söndagen den 05/06-2017 lite efter midnatt. Vilket inte var planerat alls. Planen var att det skulle bli en lugn och fin igångsättning dagen därpå. Det vill säga 06/06-2017. Att pojkvän skulle vara på plats, möjlighet till skjuts och så vidare men så vart inte fallet. Satt ensam hemma med en stört blödning och värkar tills klockan 6.00, då man äntligen lyckats få tag på någon som kunde köra in en till Akademiska. Där de kunde konstatera att det "bara" var en tecknings blödning och värkar. Kändes verkligen som alla beskriver det, som mensvärk/molande. Men öppen var jag inte. Huuuur då undrar jag? Hade varit öppen 2-3cm tidigare enligt en annan läkare? Men ingenting nu? Beslutades ändå att jag skulle tas in ett par timmar senare. Under tiden så kom pojkvännen på efter kälken och vi käkade på cafeterian som fanns i närheten. Måste dock säga att sitta med värkar och äta inte var prima ballerina direkt. Väl vid 13 tiden stod jag fasiken inte ut något mer. 3-4 värkar på 10 minuter som verkligen höll i sig. Då vare bara att palla sig tillbaka.

Allting började med kaos men väl när vi fick rummet kändes allting bara lugnt. Vart uppkopplad på en ctg kurva som såg jätte fin ut. Efter ctg kurvan så kom en barnmorska som gjorde en undersökning för att se om man öppnat sig nånting. 2 centimeter. Kändes så snopet.. Men hon tog iallafall hål på hinnorna så att vattnet skulle gå. Dock tyckte jag inte att detta funka, för något vatten kom inte..vad jag märkte? Timmarna gick. Värkarna vart intensivare men fortfarande hanterbart. Fick testa lustgas, varma vete kuddar och gick runt med en gå stol. Kom och tog blodtyck hit och dit då jag legat på gräns/högt blodtryck hela graviditeten. Och nu steg det mer och mer. 147/100 låg det helt plötsligt på. Då vart de insättning av blodtryckssänkande medicin. Åter igen lugnt. Tills dem såg på ctg maskinen att nånting var fel.. Det jag fasade för!

Läkare kom från olika håll, det skreks och rycktes i en. Då kom tårarna helt ärligt. Aldrig varit med om den sortens panik som uppstod då. Fick bricanyl för att försöka få värkarna att sluta komma. Tre doser men funkade inte, skakade bara... Öppen 3-4cm, huvudet på bebisen sjönk inte ned och vart bara stressad utav värkarna.... Hade värkar som när ungen skall ut men var inte öppen 10 cm än!!! 220 i hjärtslag på bebisen. Dessutom var förlossningen för utdragen, strax midnatt. Då gjordes det försök på att ta prover på hennes huvud.. VÄRSTA JAG VARIT MED OM!!! Läkare tryckte i mig lustgas som gjorde att jag tuppade av... Hörde allt, kände allt men kunde varken se eller röra på mig..bara skrika utav smärta.

En tant var jätte uppspelt och försökte göra allt till en kul grej... Hade jag kunnat göra något själv hade jag personligen tagit henne i nacken och dragit ut henne... Både mamma och pojkvän bad henne att gå ut eller lugna ned sig men förgäves. Provförsöket misslyckades dessutom, trots tre försök. Då vart det snabba ryck upp till snitt. Värkarna var på varann, bara skrek och skakade.

Väl på snittet låg jag bara och glodde rätt upp i taket. Kände hur dem höll på men gjorde inte ont. Äntligen! Sedan vare inte så mycket mer. Fick åka till uppvaket där jag fick ligga i ett par timmar med varma handdukar, dropp och dyligt innan jag fick komma upp till BB. Där lillan och pojkvännen befanns.

Trots allt detta så skulle jag göra om det flera gånger om. Kolla vad jag fick i slutändan! Inte ett dugg avskräckt över att föda fler barn men dock gyn undersökningar....var emot ens vilja och allt... Men fler barn kommer det att bli i framtiden, en sak som är säker! :)

Kom ihåg att bara för att min förlossning slutade såhär betyder det inte att din också gör det!

Puss&Kram

Likes

Comments