Postad i: Träning, Vardagen

Idag var kursstart, dock ingen lektion för mig idag. Skolan hade däremot samling för alla nya kurstagare, 8.15 i morse, med lite information och presenterade lärarna och så. Så det blev att gå upp tidigt i morse, dricka kaffe och äta frukost innan jag gav mig i väg. När jag ändå var i väg passade jag på att gå till gymmet och träna med då det ändå ligger så nära. Nu har jag precis ätit lunch och är helt slut efter min förmiddag. Då kan man i varje fall sova med gott samvete ikväll. Det blir nog inte många mer knop idag inte.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det är lite lustigt faktiskt, jag har alltid trott att jag behövde sova minst 8 timmar per natt, helst 10 timmar, för att vara pigg dagen efter. Men jag är inte det, har aldrig varit det heller. Jag var så trött på morgonen, och fram emot kvällen runt 19-tiden var jag så trött att jag bara ville sova.

Men sen ändrades något med min sömn, sen ett tag tillbaka sover jag som längst 7-7.5 timme per natt. Oftast mindre än så. Och vet ni vad? Jag är mycket piggare än när jag sov 8-10 timmar per natt. Jag har mer energi under dagen, jag är inte så morgontrött som förut. Orkar göra mer på dagarna och har lust att göra saker jag tyckte var tråkiga och jobbiga förut. Anledningen till att jag sover mindre är för att jag har svårt att somna på kvällarna, somnar oftast mellan 23.30-02.00 på nätterna numer.

I natt till exempel har jag sovit drygt 5,5 timmar men är ändå pigg. Vaknade av mig själv, gick upp och drack kaffe och gjorde sen frukost runt 9. Efter det har jag gått en promenad på närmare 4 km och handlat mat för resten av veckan.

Så mitt sömnschema verkar ha ändrats. Det är väl egentligen inget fel med att sitta uppe till 2-tiden på nätterna och gå upp vid 8. Så länge jag mår bra av det vill säga.

Likes

Comments

Postad i: Hälsa, Mat

Jag har ett bra tag minskat ner på kolhydraterna och fokuserat på att få i mig mycket protein. Men jag har sett på vågen att det inte händer så mycket trots träning och promenader. Så i förrgår bestämde jag mig för att prova LCHF igen, testade det för några år sen men då klarade inte min mage av det. Igår var första dagen ordentligt enligt LCHF. Mycket fett, lite kolhydrater och mellan med protein. Det gick bra hela dagen, åt lite mycket kalorier än vad jag brukar ligga på annars. Men vågen pekar neråt sen igår morse. Så det känns bra.

Upplägget jag har är 20 gram kolhydrater, 60 gram protein (efter vad jag vill väga) och 142 gram fett. Dock gick jag över gränsen på alla tre igår, men det tar ju ett tag innan man lär sig hur man ska äta. Till frukost har jag bestämt att äta LCHF äggröra med lite ost på som smält. Testade det igår och det var verkligen gott, men fett. Så det blir min nya frukostrutin. Tänkte till middag äta 125-150 gram kött/fisk/fågel och antingen broccoli- eller blomkålsmos. Eller kombinera båda. Då tänkte jag också göra extra så jag kan lägga undan till lunch dagen efter. På det sättet slipper jag fundera vad jag ska äta för lunch och bara att värma matlåda.

Känner mig så himla peppad nu! Det här kommer gå skitbra om magen hänger med på det också. Hittade igår Skaldemans ratio där man delar gram fett med antal gram kolhydrater och protein tillsammans för att se hur man ligger till. Allt över 1 är positivt för viktnedgången. Det är det man ska sträva efter. Igår låg jag på 1.3, skitbra!

Likes

Comments

Postad i: Vardagen

Idag fick jag antagningsbeskedet från komvux. Jag kom in på matematik 2b som jag hade sökt. Kursen börjar på måndag med upprop på morgonen. Lektionerna är kvällstid tisdagar och torsdagar. Det ska bli väldigt skönt att ha något att göra på dagarna mer än träning och motion. Ser så fram emot det.

I helgen bli det att köpa lite skolmaterial och förbereda mig för kurstart.

Likes

Comments

Postad i: Hälsa, Psykisk ohälsa, Vardagen

Jag känner att det är dags för en förändring i mitt liv. Jag tror jag har lyckats fundera ut varför jag mår dåligt och svänger hela tiden. Även fast jag är medicinfri och det kan påverka mig en del. Jag har varit sjukskriven sen 2013 nu på heltid. Under den tiden har jag mest gått hemma. Jag har försökt studera ett par gånger men inte haft koncentration eller motivation till det så det har gått åt skogen. I våras hade jag en slags praktik, och då mådde jag mycket bättre än vad jag gör nu.

Så lösningen är nog att komma hemifrån mer, göra mer saker och vara sysselsatt på dagarna. Istället för att jag bara sitter i soffan och tittar på TV eller framför datorn. Jag har precis kommit igång med träningen men den korta stunden man är borta jämfört med tiden man är hemma, så är det inte mycket. Och det gör inte mycket för mig.

I september ansökte jag till matematik 2 på komvux, om jag kommer in börjar kursen den 23 oktober. Dock är det kvällstid och bara två gånger i veckan. Jag behöver mer än så. Så därför ska jag ta kontakt med ett ställe som kan hjälpa en ut på praktik. På onsdagar har dom drop in så jag ska gå dit då och se vad det finns. Min tanke är att få komma ut på en praktik som kan leda till jobb i framtiden, praktisera ett par dagar i veckan till en början på totalt fyra timmar. Då det var den tiden jag hade i våras innan det projektet lades ner. Och med tiden utöka till mer timmar.

Jag ska läsa totalt fyra kurser på komvux, men det är en kurs i taget så jag inte får vatten över huvudet. Vilket kommer ta ett år och minst två är på distans.

Önska mig lycka till!

Likes

Comments

Postad i: Vardagen

Ikväll är det stickning och TV som gäller här hemma. Jag håller på stickar en baggymössa till mig, tycker det blir väldigt häftigt med svart i regnbågsgarnet. Ursäkta för kass bild, min telefon är inne på lagning så använder en med skit kamera.

Vad gör ni ikväll?

Likes

Comments

Postad i: Psykisk ohälsa

Läkaren jag haft i över två års tid på vuxenpsyk ringde idag. Sa som det var att jag svänger väldigt mycket och han mer eller mindre dumförklarade mig då jag hade valt att sluta med medicinen helt. Jag sa till honom att jag ville testa vara utan men att det inte funkar alls, var jobbigare än vad jag hade tänkt mig. Då ville han sätta i mig på min gamla medicin igen, det sa jag nej till. Fanns en anledning varför jag slutade, rabblade upp biverkningarna jag hade innan jag slutade med den för honom. Sen gör den att jag har svårt att känna och visa känslor. Jag vill inte ha det så igen.

Så nu ska han sätta upp mig till en ANNAN läkare, då dom har delat upp läkarna i två avdelningar efter ålder. Ska jag behöva gå runt och må såhär i cirka en månad till innan jag får tid hos läkare? Och varför ska jag behöva byta läkare och därmed beskriva allt på nytt till en ny och förlora min trygghet jag hade. Tycker han kunde ha skrivit ut en ny medicin direkt med tanke på att han ändå känner mig. Ska jag behöva åka till akutpsyk för att få hjälp med medicinering? För det är så det känns som jag behöver göra snart.

Likes

Comments

Postad i: Psykisk ohälsa

Hur ska man kunna tänka positivt när man känner att man drunknar? Den tillfälliga samtalskontakten jag fick på vixenpsyk sa att jag skulle fokusera på det bra i livet, att jag jobbar med dbt på egen hand och så vidare. När jag ändå sa att jag är rädd för mig själv, vad jag kan göra mot mig själv. Tar dom inte en på allvar?

Jag försöker kämpa, försöker tänka positivt. Det går bra en stund, men sen faller jag ner igen. Det är ohållbart i längden. Allt jag önskar är att må bra, att få vara stabil och kunna hantera det är jag får dippar. Men det går inte som det är nu.

Likes

Comments

Postad i: Psykisk ohälsa

För drygt två månader sen slutade jag med mina antidepressiva tabletter då de gjorde mig hyperaktiv på ett sätt som inte var bra för mig. Och för snart två veckor sen slutade jag med mina ståmningsstabiliserande tabletter då jag hade biverkningar jag inte tyckte om och som påverkade mitt förhållande. Jag ville också testa vara fri från mediciner för att lära mig hantera mina svårigheter själv.

Men jag har nu insett att det går inte. Jag svänger i stämningsläget flera gånger om dagen. Från lyckligast i världen till att må så dåligt att jag funderar på självmord. På bara några minuter. Sen håller det i någon timme eller mer för att sen skifta igen. Det tär på mig något fruktansvärt mycket hela tiden. Och jag orkar inte med att må såhär.

Jag vet att det bästa är att börja med medicinerna igen, men jag vill inte ha samma sort som tidigare. Ståmningsstabiliserande gjorde att jag inte kunde visa känslor eller reagera när något händer mig. Nu kan jag det och det känns skönt på det sättet att jag känner kärleken från min sambo och till honom på ett sätt jag inte gjorde innan. Jag är inte heller lika paranoid eller misstänksam som innan. Men jag måste ha något som stabiliserar mina svängningar för jag orkar inte ha det såhär längre. Det är för tufft.

Så jag har skickat ett meddelande på 1177 att jag önskar att min läkare på vuxenpsyk ska kontakta mig, hoppas det inte tar allt för lång tid. Det måste hända något nu innan det går för långt. Jag är ärligt talat rädd för vad som kan hända om det fortsätter såhär.

Likes

Comments