Header

Jag saknar dig så jävla mycket. Det gör ont i mig att veta att du är borta för alltid. Det var några år sen du dog. Men jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. Dom säger att smärtan blir lättare med tiden. Men det blir den fan inte heller. Den blir bara svårare med tiden. Jag har på mig armbandet jag fick av dig för att få känna din närhet igen. Det blir bara svårare och svårare för varje dag som går utan dig här. Även fast vi inte träffades så mycket, så var jag alltid glad när jag fick åka och träffa dig. Du var mitt allt även fast du inte visste det. Jag saknar dig så sjukt mycket. Snälla kom tillbaka! Annars åker jag till dig.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Det är dagar som dom här man bara vill ge upp. Det är nätter som dom här man bara vill dö. Bara lägga sig ner på spåret. Bara ligga där och invänta döden. Bara svälja alla piller man kan hitta och långsamt invänta döden. Bara ta repet runt halsen och känna livet ryckas ur en.

Just nu har jag grova självmordstankar. Än så länge inget självmordsförsök. Blir säkert inget heller. Har ju inget förberett. Men kanske nån gång av en impuls att jag råkar göra något. För jag vill verkligen inte leva längre. Jag känner mig inte hemma här. Här på jorden är jag bara på besök. Men nån gång måste ju besöket ta slut. Nån gång måste jag få komma hem igen. Hem till världen där jag hör hemma.

Jag har hamnat i en dimma där jag inte vet vad som är verkligt. Jag vet bara att jag inte hör hemma här. Alla har en gräns där dom inte orkar kämpa längre. Och jag har snart nåt min gräns. Jag vet att jag inte kommer orka så mycket till. Jag vet att mitt slut snart är nära. För jag har aldrig mått så här dåligt tidigare. Det går säkert att må sämre. Men jag har själv aldrig varit så här långt nere i depressionens djup någon gång. Jag orkar inte göra något. Men samtidigt tar ångesten över och jag blir så fruktansvärt rastlös når jag inte gör något.

Just nu känner jag bara att jag inte vill något mer. Jag bryr mig fan inte vad ni gör för att försöka hålla mig vid liv. Jag vet bara att ni inte kommer lyckas. För mitt öde är inte att jag ska bli gammal. Mitt öde var att komma hit till jorden och förgylla vissas liv. Men jag kan tyvärr inte stanna så länge. Jag måste fara vidare.

Jag måste dö innan jag fyller 18. För jag tänker inte bli vuxen. Det skrämmer mig för mycket. Så försök så gott ni kan med att hålla mig vid liv. Men jag kommer inte bli 18. SÅ är det bara!

Likes

Comments

Mår så jävla dåligt. Jag har verkligen kommit in i en svacka igen. Har nog aldrig mått sämre tror jag. Mina känslor har nästan helt försvunnit. Jag kan inte känna mig glad längre. Dom ända känslorna som är kvar och som har "tagit över" eller hur man ska säga är ilska, hat, rädsla och ledsamhet. Jag vill gråta och skada mig hela tiden. När ska detta helvete ta slut. Jag orkar inte må så här längre. Om jag ska vara ärlig vill jag bara göra slut på allt detta och de är NU! Visst kan jag le och skratta. Men nu är inget av det äkta. Jag vill bara dö just nu. Mår sämre än jag gjorde när jag var inlagd. Så nu är det illa. Vet inte ens om jag ska lägga upp det här. Jag är ju bara uppmärksamhetssökande enligt vissa. Och tydligen "får" jag inte må dåligt för det finns ju dom som har det värre. Men jag ska säga till dig som skrev de till mig. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite du har. Man kan må skit även fast man är miljonär och kan köpa allt man vill ha!

Men tyvärr så är det här iallafall sanningen om hur jag mår. Jag mår SKIT! Har aldrig mått sämre. Jag vill inte leva längre, jag vill dö. Förlåt för det nu just läste. Men jag orkar inte hålla det inom mig längre!

Likes

Comments

Idag, precis som igår och i förrgår blev jag hemma pga att jag är sjuk. Så jag har fått lite extra kvalitetstid med Z dom här dagarna. Men jag saknar att gå ut och träffa kompisar, gå ut och gå med Z och att träffa R. R är en ganska ny vän jag har fått. Eller vän och vän. Vi har varit tillsammans men är nu typ bara bästa vänner eller hur man ska säga. Han är världens underbaraste kille. Man måste bara gilla honom.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Har ingen inspiration. Speciellt inte nu när jag är sjuk även fast jag har all tid i världen att komma på något nu när jag är hemma.

Likes

Comments

Nu har jag satt på pyjamas på lillkillen. Så nu är det läggdags för honom

Likes

Comments

NU är min dator tillbaka efter att ha varit på reparation.

Det har inte hänt så jätte mycket sen jag "slutade" blogga eller hur man nu ska säga. Det har varit julafton och nyår.

En speciell sak som har hänt är att jag har fått en liten bebis. Ingen riktig. Utan en liten reborn kille. Reborns är verklighets trogna dockor som mest används av människor som antingen inte kan få barn eller som är antingen för gamla eller för unga. Jag är så väldigt barnkär av mig. Jag verkligen älskar små bebisar. Om jag fick bestämma skulle jag ha en egen liten bebis. Men tyvärr så är jag för ung och mår inte tillräckligt bra för att ha en liten plutt. Så därför har min lilla kille fått vara min bebis.

Jag vet att det finns många fördomar. Att jag som snart är 17 år leker med dockor. Men nej. Jag "leker" inte eller hur man ska säga. En reborn är faktiskt ingen leksak. Det är ett samlarobjekt. Men jag har valt att agera mamma till min reborn. Jag drar runt honom i vagn, tar med honom om jag ska iväg någonstans, byter blöja och kläder på honom och köper saker åt honom. Det är många som jag har mött på som har sagt att han är söt, liten och som verkligen tror att han är riktig. Det är superkul verkligen att man för sådana reaktioner från folk. För jag önskar verkligen att han var verklig.

Anledningen till att jag skaffade honom var för att bebisar får mig att må bra. Jag mår bra av att ta hand om något. Jag vet att många kanske skulle tänka att man kan ju skaffa ett husdjur istället. Och ja, jag önskar verkligen att jag skulle kunna skaffa en hund eller liknande. Men min familj och jag är pälsallergiker så det går tyvärr inte.

Det som ändå är bra med att ha en reborn istället för en riktig bebis eller djur är att man kan när som helst bara lägga bort den. Det är inte massa ansvar hela tiden.

Om ni har några frågor så är det bara att fråga på!

Likes

Comments

Idag är en dag då jag tänker lite extra på er mina änglar. En dag då jag bara vill ha tillbaka er. En dag då jag bara vill bli en ängel precis som ni. Jag tänker ofta på er. Speciellt på dig gammelmormor. Dagen du dog var den värsta dagen i mitt liv. Jag kunde först inte ta in det. Jag började skratta. Jag trodde dom skojade med mig. Jag kommer ihåg den dagen så väl. Dom var och hälsade på dig. Jag ville så gärna komma dit och träffa dig. För jag visste att det kanske var sista gången. Pappa skulle åka hem och hämta mig/oss. Sen ringer personalen där du bodde och sa att du hade somnat in. Jag blev förkrossad. För jag han aldrig träffa dig en sista gång. En sista gång för att ta farväl. Jag fick inte ens se dig efter att du somnat. Jag ville bara så gärna få säga hej då. På kvällen samma dag kom tårarna. Alla hade somnat och jag bara grät och grät. Du tog med dig en bit av mig när du försvann. Men jag har armbandet jag fick av dig i 13:års present. Det är en av dom viktigaste sakerna jag äger. Det är den bästa presenten jag någonsin fått. Inte för att den var dur eller har något värde i sig. För det har den inte. Men för mig är det de dyrbaraste jag har. Just för att jag fick den av dig, älskade gammelmormor. JAG SAKNAR DIG!

Likes

Comments

Hej, det var länge sen. Min dator har inte fungerat på länge så har inte kunnat blogga någonting. Nu är den inne på lagning så tänkte bara göra ett snabbt inlägg och berätta att jag lever och allt sånt. Kan göra ett inlägg senare när min dator är tillbaka och berätta vad som har hänt den senaste tiden

Likes

Comments

Nu har jag gjort något jag länge tänkt på. Att byta mitt bloggnamn. Eller ja.. byta och byta var väl att ta i. Men jag la till en bokstav iallafall. Så nu heter jag tigerflickan här på nouw.se istället för tigerflicka.

Idag blev jag hemma för var verkligen så sjukt trött att jag inte klarade av att gå upp. Har inte tagit min sömnmedicin på några dagar så det har inte blivit så mycket sömn.

Om två dagar är det den 2 december. Dagen som jag länge fruktat. Jag vet inte hur jag ska överleva den dagen. Men vi får se hur det går. Ska iallafall åka iväg med min kurator och käka och sen ska jag kanske gå på bio. Tror jag ska sätta mig ner och skriva en krönika till svenskan. Så att jag har den avklarad så att jag inte hamnar efter i svenskan. Skriva är något jag verkligen gillar så det borde inte vara så svårt att skriva en krönika.

Likes

Comments

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Dagen jag varit rädd för börjar närma sig med stormsteg och jag mår sämre än på länge. På fredag är det precis ett år sen jag blev våldtagen. Det känns sjukt att tänka på att ett helt år snart har gått. Ett helt år av smärta och ångest. Ett helt år av tankar och planer. Ett år utan att ha någon att prata med om vad som hänt.

Jag har känt mig så ensam det här året. Det har känts som om ingen riktigt fattar vad jag menar. Jag har såklart haft M och alla min andra kompisar och min familj att prata med. Det här låter hemskt att säga, men jag tror att den man snackar med själv måste ha gått igenom det för att den ska fatta. För jag har känt att ingen förstår. Ingen fattar hur ont det gör. Hur mycket man lider. Jag har pratat med en person om att jag är rädd för att den dagen ska komma. Men h*n säger att det bara är att sluta tänka på det. Att jag måste gå vidare. Men h*n har inte varit med om det jag varit med om. Så h*n fattar inte att det är svårt att "bara" gå vidare.

Sånt här gör mig bara så sjukt frustrerad. Jag orkar inte tänka mer på det för det känns som att jag kommer explodera. Men ändå tänker jag på det h*n sa. För det är INTE så LÄTT att bara sluta tänka!!

Likes

Comments