Header

Varför skriver jag bara här när jag mår dåligt? Kanske är det för att det är då jag måste få ut mig allt. Så ja, här kommer ännu ett lite deppigare inlägg.

Just nu är livet inte på topp. Det kanske är för att det är varmt och soligt och då "ska" man må bra. Men inte jag. För mig är det oftast på sommaren/våren jag mår som sämst. Just nu är jag rädd för vad jag är kapabel till. Igår tog jag en överdos i skolan. Vilket resulterade med att ambulansen kom till skolan och hämtade mig. Det var inte livshotande men fick ändå åka in och ta EKG, blodprover och dricka kol. FYFAN vill aldrig dricka kol igen! Men blev inte inlagd då ingen antog att det var ett självmordsförsök utan bara en utväg för att slippa ångesten. Vilket det inte heller va. Jag var bara desperat att få bort ångesten. Vill bara förtydliga att jag inte skriver detta på grund av uppmärksamhet. Är bara tvungen att få ur mig allt. Eller inte allt. För det finns en del saker jag inte skriver här längre för att jag inte vill att alla ska veta det.

Önskar bara det fanns någon jag kunde skriva eller ringa när allt inte är perfekt. Men just nu finns det inte någon sån människa i mitt liv tyvärr. Vill inte lägga all tyngd hos någon annan. Ingen förtjänar det som pågår i min hjärna just nu. Ingen utom jag. För på något sätt förtjänar jag allt det här. Varför skulle annars jag drabbas av depression?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag tror jag börjar hamna långt ner igen. Jag skrattar och utåt kanske jag ser ut att må bra. Men den mesta av tiden vill jag bara lägga mig ner och gråta. Kommer jag någonsin bli den riktiga Felicia igen? Kommer jag någonsin bli frisk? Jag vet inte. Jag kanske måste leva med det här resten av mitt liv. För jag kommer inte ihåg hur det är att må bra. Jag vet inte hur det är att känna livsglädje flera veckor i streck. Jag kan må helt okej en vecka och ha lite livsglädje. Men sen är det som om allt kommer tillbaka. Som om mitt mående bara har tagit semester en vecka. När jag mår så som jag gör just nu får jag ångest av det mesta. Det som ger mig mest ångest just nu är skolan. Skolan får mig att må så fruktansvärt dåligt. Jag har alltid ont i magen och ångest när jag vet att jag måste till skolan och när jag är i skolan. Jag önskar att när man mår dåligt att man bara kan ta en paus ifrån skolan och bara hitta på något kul dom dagarna så att man får annat att tänka på. För när jag mår dåligt får jag ingenting gjort i skolan ändå. Det är som att min hjärna lägger av och bara försöker fokusera på att må bättre och struntar i skolsaker. Jag måste lösa det här på något sätt så att jag inte kraschar totalt helt plötsligt.

Likes

Comments

Idag har varit en väldigt mysig dag. Jenny sov hos mig inatt, vi gick upp ganska tidigt och sen åkte jag, Jenny och Zachariaz till Södermalm. Vi tog med oss min kamera och försökte komma på en bra foto plats. Jag kom på en superfin plats där man kan ta jätte fina bilder. Så vi drog dit. Det var inte det enklaste att dra vagnen på spåret. Men men de gick iallafall (tillslut) haha. Vi fick till några superfina bilder. Det var inte det enklaste när vi bara var två och ville ha kort på båda. Men med en kameraväska på vagnen, kameran osäkert balanserande och inställd på självutlösaren så gick det helt hyfsat

Likes

Comments

Jag saknar dig så jävla mycket. Det gör ont i mig att veta att du är borta för alltid. Det var några år sen du dog. Men jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. Dom säger att smärtan blir lättare med tiden. Men det blir den fan inte heller. Den blir bara svårare med tiden. Jag har på mig armbandet jag fick av dig för att få känna din närhet igen. Det blir bara svårare och svårare för varje dag som går utan dig här. Även fast vi inte träffades så mycket, så var jag alltid glad när jag fick åka och träffa dig. Du var mitt allt även fast du inte visste det. Jag saknar dig så sjukt mycket. Snälla kom tillbaka! Annars åker jag till dig.


Likes

Comments

Det är dagar som dom här man bara vill ge upp. Det är nätter som dom här man bara vill dö. Bara lägga sig ner på spåret. Bara ligga där och invänta döden. Bara svälja alla piller man kan hitta och långsamt invänta döden. Bara ta repet runt halsen och känna livet ryckas ur en.

Just nu har jag grova självmordstankar. Än så länge inget självmordsförsök. Blir säkert inget heller. Har ju inget förberett. Men kanske nån gång av en impuls att jag råkar göra något. För jag vill verkligen inte leva längre. Jag känner mig inte hemma här. Här på jorden är jag bara på besök. Men nån gång måste ju besöket ta slut. Nån gång måste jag få komma hem igen. Hem till världen där jag hör hemma.

Jag har hamnat i en dimma där jag inte vet vad som är verkligt. Jag vet bara att jag inte hör hemma här. Alla har en gräns där dom inte orkar kämpa längre. Och jag har snart nåt min gräns. Jag vet att jag inte kommer orka så mycket till. Jag vet att mitt slut snart är nära. För jag har aldrig mått så här dåligt tidigare. Det går säkert att må sämre. Men jag har själv aldrig varit så här långt nere i depressionens djup någon gång. Jag orkar inte göra något. Men samtidigt tar ångesten över och jag blir så fruktansvärt rastlös når jag inte gör något.

Just nu känner jag bara att jag inte vill något mer. Jag bryr mig fan inte vad ni gör för att försöka hålla mig vid liv. Jag vet bara att ni inte kommer lyckas. För mitt öde är inte att jag ska bli gammal. Mitt öde var att komma hit till jorden och förgylla vissas liv. Men jag kan tyvärr inte stanna så länge. Jag måste fara vidare.

Jag måste dö innan jag fyller 18. För jag tänker inte bli vuxen. Det skrämmer mig för mycket. Så försök så gott ni kan med att hålla mig vid liv. Men jag kommer inte bli 18. SÅ är det bara!

Likes

Comments

Mår så jävla dåligt. Jag har verkligen kommit in i en svacka igen. Har nog aldrig mått sämre tror jag. Mina känslor har nästan helt försvunnit. Jag kan inte känna mig glad längre. Dom ända känslorna som är kvar och som har "tagit över" eller hur man ska säga är ilska, hat, rädsla och ledsamhet. Jag vill gråta och skada mig hela tiden. När ska detta helvete ta slut. Jag orkar inte må så här längre. Om jag ska vara ärlig vill jag bara göra slut på allt detta och de är NU! Visst kan jag le och skratta. Men nu är inget av det äkta. Jag vill bara dö just nu. Mår sämre än jag gjorde när jag var inlagd. Så nu är det illa. Vet inte ens om jag ska lägga upp det här. Jag är ju bara uppmärksamhetssökande enligt vissa. Och tydligen "får" jag inte må dåligt för det finns ju dom som har det värre. Men jag ska säga till dig som skrev de till mig. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite du har. Man kan må skit även fast man är miljonär och kan köpa allt man vill ha!

Men tyvärr så är det här iallafall sanningen om hur jag mår. Jag mår SKIT! Har aldrig mått sämre. Jag vill inte leva längre, jag vill dö. Förlåt för det nu just läste. Men jag orkar inte hålla det inom mig längre!

Likes

Comments

Idag, precis som igår och i förrgår blev jag hemma pga att jag är sjuk. Så jag har fått lite extra kvalitetstid med Z dom här dagarna. Men jag saknar att gå ut och träffa kompisar, gå ut och gå med Z och att träffa R. R är en ganska ny vän jag har fått. Eller vän och vän. Vi har varit tillsammans men är nu typ bara bästa vänner eller hur man ska säga. Han är världens underbaraste kille. Man måste bara gilla honom.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Har ingen inspiration. Speciellt inte nu när jag är sjuk även fast jag har all tid i världen att komma på något nu när jag är hemma.

Likes

Comments

Nu har jag satt på pyjamas på lillkillen. Så nu är det läggdags för honom

Likes

Comments

NU är min dator tillbaka efter att ha varit på reparation.

Det har inte hänt så jätte mycket sen jag "slutade" blogga eller hur man nu ska säga. Det har varit julafton och nyår.

En speciell sak som har hänt är att jag har fått en liten bebis. Ingen riktig. Utan en liten reborn kille. Reborns är verklighets trogna dockor som mest används av människor som antingen inte kan få barn eller som är antingen för gamla eller för unga. Jag är så väldigt barnkär av mig. Jag verkligen älskar små bebisar. Om jag fick bestämma skulle jag ha en egen liten bebis. Men tyvärr så är jag för ung och mår inte tillräckligt bra för att ha en liten plutt. Så därför har min lilla kille fått vara min bebis.

Jag vet att det finns många fördomar. Att jag som snart är 17 år leker med dockor. Men nej. Jag "leker" inte eller hur man ska säga. En reborn är faktiskt ingen leksak. Det är ett samlarobjekt. Men jag har valt att agera mamma till min reborn. Jag drar runt honom i vagn, tar med honom om jag ska iväg någonstans, byter blöja och kläder på honom och köper saker åt honom. Det är många som jag har mött på som har sagt att han är söt, liten och som verkligen tror att han är riktig. Det är superkul verkligen att man för sådana reaktioner från folk. För jag önskar verkligen att han var verklig.

Anledningen till att jag skaffade honom var för att bebisar får mig att må bra. Jag mår bra av att ta hand om något. Jag vet att många kanske skulle tänka att man kan ju skaffa ett husdjur istället. Och ja, jag önskar verkligen att jag skulle kunna skaffa en hund eller liknande. Men min familj och jag är pälsallergiker så det går tyvärr inte.

Det som ändå är bra med att ha en reborn istället för en riktig bebis eller djur är att man kan när som helst bara lägga bort den. Det är inte massa ansvar hela tiden.

Om ni har några frågor så är det bara att fråga på!

Likes

Comments

Idag är en dag då jag tänker lite extra på er mina änglar. En dag då jag bara vill ha tillbaka er. En dag då jag bara vill bli en ängel precis som ni. Jag tänker ofta på er. Speciellt på dig gammelmormor. Dagen du dog var den värsta dagen i mitt liv. Jag kunde först inte ta in det. Jag började skratta. Jag trodde dom skojade med mig. Jag kommer ihåg den dagen så väl. Dom var och hälsade på dig. Jag ville så gärna komma dit och träffa dig. För jag visste att det kanske var sista gången. Pappa skulle åka hem och hämta mig/oss. Sen ringer personalen där du bodde och sa att du hade somnat in. Jag blev förkrossad. För jag han aldrig träffa dig en sista gång. En sista gång för att ta farväl. Jag fick inte ens se dig efter att du somnat. Jag ville bara så gärna få säga hej då. På kvällen samma dag kom tårarna. Alla hade somnat och jag bara grät och grät. Du tog med dig en bit av mig när du försvann. Men jag har armbandet jag fick av dig i 13:års present. Det är en av dom viktigaste sakerna jag äger. Det är den bästa presenten jag någonsin fått. Inte för att den var dur eller har något värde i sig. För det har den inte. Men för mig är det de dyrbaraste jag har. Just för att jag fick den av dig, älskade gammelmormor. JAG SAKNAR DIG!

Likes

Comments