Header

För några veckor sedan var jag och min bror Adam i Skagen över dagen. Jaa, så heter faktiskt Stena Lines resa, Skagen över dagen. Båt till Frederikshavn tidigt på morgonen, tåg till Skagen, vi hyrde tandem cykel och cyklade ut till "Grenen", alltså den punkt där Kattegatt och Skagerack möts och skapar häftiga vågor mot varandra, tandem tillbaka till Skagen, tåg till Frederikshavn och båt sent på kvällen hem till Göteborg.

Det var minst sagt en lång och intensiv dag i strålande sol och värme. Vi till och med lyckades bränna oss, positivt från vår sida då det faktiskt varit den enda bra sommardagen hittills i år!

Men resan var inte bara en resa till Skagen för att få uppleva den fantastisk vy som man kan skåda ute vid Grenen. Resan betyder så mycket mer än det för mig. Att ha möjligheten att göra detta tillsammans med min bror, som jag älskar så mycket, är guld värt. Jag har nästan svårt att förstå att om drygt 1,5 månad så flyttar jag. Bort från min familj. Att skriva det känns faktiskt lite jobbigt. Jag tänker på gårdagen när jag och mamma började prata om flytten och hon fäller en lite tår, både av stor glädje men också lite av sorg. Ett kapitel slutar faktiskt snart i mitt liv och ett nytt börjar. Är jag redo för det? Det vet jag inte. Jag hoppas det. Jag tror det. Men samtidigt som jag ser fram emot det så otroligt mycket så är det lite ledsamt. Jag är en familjemänniska. Jag gillar att vara med min familj och bo tillsammans med dem. Hur kommer det vara att inte göra det? Jag tänker på flytten hela tiden, samtidigt som jag förskjuter den och lite "stänger av" känslorna. Båda mina föräldrar kommer åka med ner när jag flyttar (mycket saker som ska med) och även stanna en vecka för att se att allt funkar. Men, jag bävar för den stunden då de faktiskt ska åka hem. Då de ska sätta sig i bilen, säga hejdå och åka hem till Sverige. Och jag kan inte komma och hälsa på precis när jag vill eller få en kram när jag vill. Jag minns en gång då de lämnade mig i Eindhoven förra året och skulle åka hem. Jag kunde inte sluta gråta, jag vet inte varför men det gick inte. Då lämnade de mig för en månad. Nu kommer det vara betydligt längre.

Jag ser fram emot flytten och mitt nya "liv" otroligt mycket! Jag vet att det kommer bli så roligt! Vad jag dock bävar för är att säga hejdå, att inte ha min familj nära och att inte kunna svänga förbi hemma när jag känner för det.

Så, sett till vad som snart komma skall så känns alla stunder, alla resor tillsammans med min familj ännu mer värda just nu. Jag sitter i bilen påväg till Åre när jag nu skriver detta och ser fram emot en fantastisk vecka där med familjen samt mormor och morfar. Jag ska njuta av fjäll- och skogslivet (vilket inte riktigt finns i Nederländerna) och bara ha det bra med min familj. Ta vara om dina nära och kära och ta aldrig någon för givet.

Dagens citat: " Feeling sad to leave doesn't mean you shouldn't go."

Xo Hanna

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments