Header

Har gjort om min blogg och kommer nu framöver att blogga under namnet:

http://nouw.com/hannahelamb

Kände att jag ville ha endast mitt namn på min blogg då mitt liv inte längre ser ut som det tidigare gjort, och bloggen här är väldigt specifik. Så gå gärna in och följ mig där istället!! :)

Xo Hanna

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

När vi fick se titeln på vår andra LC-task blev nog majoriteten av studenterna både nervösa, fundersamma och konstaterade att vi är bara första-års läkarstudenter - vi kan aldrig göra en sådan uppgift.

"Inventing therapies"

Det var titeln på vår andra stora uppgift. Vi skulle efter 4 veckor av läkarstudier komma på en ny behandlingsform för antingen typ 2 diabetes eller "Glycogen Storage Disease type 1a" (GSD1a). Hur då? Det var nog frågan vi alla ställde oss och jag var både nervös och exalterad inför mitt första möte med min grupp och vår expert som skulle guida oss. Jag var i en av tio grupper som skulle jobba med GSD1a och jag hamnade i en jättebra grupp med en väldigt bra expert. Om man har sjukdomen GSD1a så fungerar inte det enzym som "skapar" glukos, vilket vi behöver som energi i kroppen!

Arbetet flöt faktiskt på bra för oss, från att inte tro att man skulle klara uppgiften, till att faktiskt vara nöjda mer vår idé och att vår expert faktiskt gillade den! Vi hade tre veckor på oss för uppgiften, otroligt kort tid för att komma på en ny behandlingsmetod, normalt tar det år. Men vi var klara i tid och redo för att redovisa den.

Igår hade vi presentationerna. Vi var i en stor sal, "Blauwe Zaal", 120 studenter från min learning community och 11 experter - många människor. Alla grupper skulle först göra sin 3 minuter långa pitch. En kort men säljande introduktion till vår nya behandling. Pitchen var väldigt viktig för sedan skulle de två bästa från diabetes-grupperna och de två bästa från GSD1a-grupperna. De fyra bästa skulle därefter få hålla hela sin presentation på sju minuter. De två som gjorde vår pitch gjorde ett jättebra jobb och vi blev framröstade som en av de fyra bästa, vilket betydde att jag och två andra skulle hålla hela vår presentation inför alla dessa människorna! Jag var glad men såklart nervös! Men det gick jättebra, det var kul at faktiskt få prata inför människor om något som jag är så intresserad av, och det var roligt att de gillade vår idé. Tillslut blev vi framröstade som 2a av 22 grupper, efter en av diabetes-grupperna. Såklart vill man alltid vinna, men vi var väldigt nöjda med vårt arbete och den vinnande gruppen hade en väldigt intressant idé också!

Nu är det en vecka kvar till andra tentan, tiden går så fort. Jag pluggar jättemycket varje dag, allt från 5-9 timmar beroende på vad vi har för föreläsningar eller praktiska timmar i labbet. Känner jag mig redo inför nästa prov? Nej, verkligen inte. Vill jag vara det om en vecka? Förhoppningsvis!! Jag gör mitt bästa. Vi har nu en vecka som kallas MIC, "Medicine in Context", det är en vecka med andra föreläsningar och ett "break" in de vanliga rutinerna. För oss handlar veckan om etik, teknologin av bildtagning samt screening för bröstcancer. Och eftersom att det är mindre föreläsningar och grupptimmar denna vecka så blir det mer tid för träning! I alla fall lite mer, det är just prov nästa vecka :)

Dagens citat: "Whatever you believe about yourself on the inside is what you will manifest on the outside"

Xo Hanna

Likes

Comments

Välkomstcermonin för internationella studenter samt den första introduktionsdagen på läkarprogrammet är gjord. Jag andas ut och ser tillbaka på mina två första dagar i skolan med ett leende och en lättnande suck. Anspänningen har varit otroligt hög att jag igår kväll kom hem med ett av de värsta migrän-anfallen jag haft. Det har varit mycket nervositet inför att flytta hit till Nederländerna, att börja plugga på universitetet, inte bara i en ny stad utan också i ett nytt land och på ett annat språk, alla nya intrycken, nya människor och en helt ny miljö. Jag var otroligt nervös inför gårdagen men den var verkligen toppen!

Jag kom till skolan, kände ingen, ställde mig i kö för inskrivningen och fick direkt småpratat lite med en holländsk tjej som heller inte kände någon. Vi blev indelade i grupper, jag i grupp 25 och träffade de andra i min grupp samt våra två mentorer som var utklädda till Nalle Puh och Nasse :). Min grupp var verkligen en internationell blandning med studenter från Sverige (jag), Finland, Tyskland, Nederländerna, Grekland, Portugal och Saudiarabien. Sju olika nationaliteter på tio personer, engelska var det självklart att konversationerna genomfördes på. Vi lyssnade på presentationer från professorer, studentkåren m.m. Vi fick även träffa personer från alla de olika kommittéerna (finns sjukt många!), fick en rundvandring på skolan samt delar av sjukhuset, hade lunch tillsammans och vi avslutade med ett år-foto med alla 400 nya första-års läkarstudenter mitt på torget i Groningen. Kvällen kunde fortsätta med BBQ och fest men tyvärr tillät inte mitt huvud det, hade varit roligt men kroppen sa stopp. Jag hade i alla fall en väldigt bra första dag och lärde känna flera härliga människor, fick extra bra kontakt med en tjej från Finland vilket var roligt och kändes bra.

Nu tar jag det lugnt i helgen tillsammans med mamma som är här med mig den första 1,5 veckan. Vi har idag bara gått en lång promenad, fixat lite i lägenheten och jag har beställt en massvis med studie-böcker! Söndag och måndag är det även inget i skolan utan jag har bara ett kort möte med en studievägledare måndag eftermiddag innan det på tisdag drar igång igen!

Dagens citat: "What feels like the end is often the beginning."

Xo Hanna

Likes

Comments

Jag tror att det har sjunkit in mer nu, allting, allt som har hänt, allt som ska hända. Just nu idag insåg jag att denna måndagen är den sista första dagen som jag bor hemma en hel vecka. Detta är nu min sista vecka hemma hos min familj, sedan flyttar jag hemifrån. Det är helt sjukt, åtta dagar kvar. Jag har vetat om det länge men det har inte riktigt gått upp för mig förrän i lördags då jag hade min utflyttningsfest. Den var så bra. Jag hade det helt fantastiskt och jag är så glad och tacksam till alla som var med hemma hos mig och firade min flytt till Nederländerna. Det var släkt och vänner, vi åt tacos, jag hade bakat fika och vi hade en härlig stund tillsammans.

Men det var också väldigt känslosamt. Min pappa höll ett så fint tal som gick rakt in i hjärtat på mig, alla orden betydde väldigt mycket. Min mamma hade filmat vad hon ville säga och likaså där var tårarna nära. Jag fick en tavla de hade gjort själva där de samlat bilder på våra mest betydande stunder tillsammans. Till det hade de skrivit texten: "Family, there life begin and love never ends." Den var otroligt fin! Temat var Sverige-Nederländerna!

Jag fick äntligen ge över min gåva till min familj, ett projekt jag arbetat med otroligt många timmar med uppe på vinden och då ingen har fått komma upp. En stor scrapbook över våra hittills 23,5 år tillsammans som familj. Bilder och text som kommer rakt från mitt hjärta och som jag ville att de skulle ha.❤️

Tack alla som var med och firade, tack för era fina gåvor och framförallt era fina ord. Jag uppskattar det så mycket!

Dagens citat: "Family, there life begin and love never ends."

Xo Hanna

Ps. alla bilderna nedan är tagna av min underbara farbror Kalle, tack för att du fotade!

Likes

Comments

För mig handlar semester om att göra vad du älskar och får dig att må bra, vare sig det är att träna, bara slappa eller både och. Den gyllene timmen tidigt på morgonen mellan klockan sju och åtta med träning ensam på en tyst och lugn strand är den mest värdefulla för mig. Jag andas in positiv energi och andas ut det negativa. Svettas och andas snabbt, känner att min kropp är levande, stark och kapabel att genomföra fantastiska saker om jag bara låter den.

För mig är träning lika essentiellt som att andas, naturligt. Du bestämmer själv vad din kropp kan vara kapabel till att göra, så varför inte välja stark? Vi har alla olika förutsättningar men att ha en stark kropp är möjligt för alla på olika sätt. Under tiden då jag återhämtade mig från hjärtsäcksinflammation insåg jag att man vet inte hur det känns att vara "ur form" förrän man har känt känslan av att vara i riktigt riktigt bra form, för mig topp elitidrottare. Och den känslan jag då kände när min kropp inte kunde göra vad den brukade kunna, när saker som för mig normalt var lätt kändes tungt och jag var tvungen att stanna och hämta andan, det var en av de värst känslorna jag någonsin känt och jag hatade det. Jag har alltid funderat och undrat över varför vissa människor gillar att träna och vara fysiskt aktiva och andra inte, vad är det som skiljer oss åt? Denna upplevelsen får mig att fundera och undra ännu mera.

Men vi är alla olika och väljer olika vägar att gå. Detta är min livsstil, ett aktivt val att försöka vara den bästa versionen av mig själv. Så att sätta alarmet på 06.45 på morgonen när jag är här på Kreta på semester för att genomföra ett morgonpass innan frukosten är inte svårt. Tvärt om, det är vad jag är mest exalterad över och ser fram emot för den kommande morgonen för det ger mig den absolut bästa starten på dagen och banar vägen för en fantastiskt bra dag. Semester är inte skrivit i sten att det ska vara långa sovmorgonar och bara slappa hela dagen, det kan vara för någon person men egentligen så handlar det helt enkelt om att göra det man älskar och mår bra av.

Så idag har jag tränat en timme på morgonen klockan sju, solat vid poolen och gått en 45 min lång promenad med Winnerbäck i hörlurarna. Gör det du vill och älskar.

Dagens citat: "Wake up with determination. Go to bed with satisfaction."

Xo Hanna

Likes

Comments

Jag är nu på Landvetter flygplats och är påväg till Kreta! Det är första gången på många många år som jag åker iväg på solsemester utan att ha cykeln med mig. Det kände så konstigt när jag skulle packa att inte ha med några cykelkläder, alla cykeltillbehör eller den stora cykelväskan, nästan lite tomt. Men helt plötsligt fanns det massvis med plats för vanliga kläder i väskan. På träningsläger är det oftast joggingbyxor, några linnen och ett par jeans som åker med förutom cykelkläder, nu när jag väl fick chansen så tog jag bara alla mina vanliga kläder som jag kände för så länge det fanns plats i väskan. Jag kan lova att det blev mer än vad som kommer behövas, men vad gör det?!

Jag ska till Kolimbari på Kreta och åker tillsammans med min bästa kompis Anna och Caroline och Marek som jag lärt känna i år. En vecka med sol, bad och njuta! Och lite träning. För mig är träning på semestern något jag uppskattar. Jag mår bra av träning, att börja dagen med ett pass i soluppgången bäddar för en fantastisk dag enligt mig. Så att ha med träningskläder på semestern är en del av mig, det bara är så. Denna vecka blir det dock ingen cykling utan bara styrka och kondition i annan form, vilket är bra för både kroppen och huvudet!

Denna resa betyder mycket för mig. Det var i våras när allting var väldigt upp och ner för mig som Anna frågade om jag ville åka med. Det kändes då bra att veta att jag har något roligt att se fram emot när allt var motigt med cyklingen och hälsan. Efter det blev jag även antagen till läkarprogrammet och i och med utlandsflytten så har det under den senaste tiden varit stressigt och så mycket att fixa. Det känns skönt att komma iväg och bara kunna slappna av, inte tänka så mycket på allt runtomkring utan bara vara i nuet!

Så hejdå kalla Göteborg, vi ses om en vecka!

Dagens citat: "True friends are never apart, maybe in distance my never in heart."

Xo Hanna

Likes

Comments

Idag var jag tillbaka på Citysjukhuset +7 för ett återbesök åtta veckor efter min knä-operation. Träffade min idrottsortoped och kirurg Sten Björnum och det var minst sagt ett bra återbesök. Jag själv har tyckt att rehabilitering har gått bra men man undrar ju alltid vad kirurgen själv tycker och förväntar sig. Att få höra att han just nu två månader efter operationen är nöjd med resultatet kändes bra. Just det som de har gjort brukar han räkna med tre månader för att bli helt återställd på så jag ligger fint till efter två månader. Just den "skada" och det som de har gjort med mitt knä blir inte i alla fall helt bra efter operationen, men så som han tyckte det såg ut nu så trodde han att det skulle bli helt bra för min del.

Rörligheten är nu bra igen, inte hundra procent ännu men bra. Jag har inte någon speciell smärta mer än i vissa lägen när det är böjt eller lägger väldigt stor tyngd på knät. Det man kan märka är att min högra lårmuskel fortfarande har mindre kvalitet och är svagare så det är den jag behöver jobba hårt med nu för att få tillbaka full styrka och kvalitet där. Men det ser bra ut och jag är väldigt optimistisk! Och glad :)!

Dagens citat: "The pain you feel today is the strength you feel tomorrow."

Xo Hanna

Likes

Comments

Vilken härlig dag jag har haft! 22 km vandring genom hela Sandsjöbackaleden. Det tog oss precis fyra timmar att gå dessa 22 kilometerna på små trail-stigar i skogen inklusive en 10 min paus för energipåfyllning. Vi hade sol hela tiden och man kunde verkligen njuta. Det var jag, mamma och pappa som var ute och gick och vi alla tre älskar vandring lika mycket. Det är fridfullt, man får vara ute i naturen och röra på sig och de är ett trevligt sätt att umgås på. Vi gick på hela tiden, ca 5,5km per timme så det var inget långsamt tempo. Energi och ork fanns det gott om när vi var framme men fötterna gjorde det ganska ont i. Skönt att då få skjuts hem av farfar!
Ha en trevlig helg allesammans!

Dagens citat: "At any given moment you have the power to say this is not how the story is going to end."

Xo Hanna

Likes

Comments

Jag har fått nycklarna till min nya lägenhet!! Och igår gick jag in där för första gången som den var min, min egna på kontrakt. Kändes nästan lite overkligt, att jag nu faktiskt ska flytta hemifrån. Jag har bott bort mycket förr utomlands, men då har jag ändå alltid kommit hem efter sex månader när tävlingssäsongen tagit slut. Nu är det på riktigt, permanent och jag kommer inte hem efter ett halvår, bara för att fira jul. Jag har ändå vetat om det rätt länge nu och tänkt på det en del men på något sätt så har jag ändå inte tänkt på det. Jag tror att det har känts så långt borta men nu när jag är här och har fått nycklarna så börjar verkligheten att komma ikapp mig. Nu är det bara 1,5 månad till den riktiga inflyttningen och tills jag börjar plugga till läkare!

Mamma, pappa och jag har varit här i Groningen (Nederländerna) under helgen och flyttat in de första sakerna i lägenheten, samt först storstädat. Hade med mig säng, soffa och bord hemifrån samt lite saker. När jag sedan flyttar ner blir det ju lite mer som ska med. Igår byggde vi upp soffa, säng och bord samt gick en liten promenad inne i Groningen. Vi gick förbi skolan, skolbiblioteket och universitetssjukhuset där jag ska plugga mina kommande sex år. Fin och mysig stad, fullt av cyklister och mycket rörelse. Man märker verkligen att man inte är i Sverige, kulturen och känslan är annorlunda. Jag gillar det men ännu känns det lite främmande trots att jag bott en del i Nederländerna tidigare. Men jag tror jag kommer trivas bra här!

Idag var vi på IKEA och köpte garderob, byggde upp den och gick även idag på stan. Vi han även med ett träningspass i morse innan frukost. Det finns alltid tid för träning om man gör tid för det:) I morgon rullar vi våra 900 km hem till Göteborg igen. Kommer sakna den tryckande värmen här (är mycket varmare!) men ska njuta av den svenska naturen den sista månaden innan jag flyttar ner. Tror att förutom familj och vänner så är det naturen och skogen vi har i Sverige som jag kommer att sakna mest.

Dagens citat: It's not about having time, it's about making time."

Xo Hanna

Likes

Comments

Vart ska jag egentligen börja? Det mest logiska vore kanske att ta det i kronologisk ordning men jag kan ju börja med att säga att vi nu är hemma från en helt fantastisk resa! Eller ska jag vara helt ärlig så sitter jag och skriver detta i bilen påväg mot Nederländerna så hemma är jag ju inte, men har i alla fall varit hemma och vänt.

10 dagar var vi borta hela min familj samt mormor och morfar. Vi har rest i Sverige och Norge. Östersund-Åre-genom Nord-Trøndelag till Trondheim-Åndalsnes-Trollstigen-Oslo-Göteborg! Många timmar i bil men de flesta ed otroligt vacker utsikt! Att Norge var vackert det visste jag, men att det var så vackert, det hade jag inte räknat med. Jag har fått spendera 10 dagar med att göra det jag älskar mest tillsammans med de jag älskar. Vi har inte haft tur med vädret, men när man åker på semester norr ut i Sverige så är det vad man får räkna med, ostabilt och oförutsägbart väder. Regn 7 av 10 dagar men är man bara beredd på det så är det inget problem. Vi var ute och gjorde det vi ville ändå bara att regnkläderna fick åka på istället för shortsen. Kanske var vi lite besvikna den dagen då vi fick spöregn och 5 grader och ville ut och vandra på fjället.

Allt vi gjorde var fantastiskt roligt och jag har svårt att välja någon höjdpunkt. Jag kan få ner det till fyra höjdpunkter för min del men inte färre.

Bestiga Åreskutan. Första dagen i Åre besteg jag och pappa Åreskutan. Vi hade mamma och mormor med oss största biten men sista delen tog vi oss an själva. Vi hade läst på en karta att tur/retur så tar det ca 2-2,5h och tänkte väl att det var lagom. Åreskutan som ligger på 1424 meter över havet innebar att vi behövde ta oss upp över 1000 höjdmeter och när vi hade vandrat i över två timmar och ännu inte nått toppen började vi fundera på hur de som gjort kartan hade beräknat tiden. Vi gick absolut inte långsamt och det tog oss över 2 timmar upp när de hade beräknat 2-2,5 upp och ner! Vi trodde att de kanske tänkte på hur snabbt Charlotte Kalla springer upp och ner:) Det var en fantastisk vandring som tog oss till toppen och ner igen på 4,5 timmar. Fantastiska vyer blandat med dimma så man bara såg 10 meter framför fötterna. På toppen så man ingenting. Väl hemma igen tog jag fram kartan för att läsa om tiden igen. Då inser jag att det ska ta 2-2,5 timmar om man åker kabinbanan upp och går ner!! Inte som vi, går både upp och ner. Inte konstigt att vi inte mötte en enda människa varken upp eller ner, majoriteten tog kabinen till toppstationen, gick den sista kilometern till toppen och tog sedan kabinen ner igen! Jag var otroligt trött men glad efteråt!

Zipline. Att få åka Åres stora Zipline har jag länge velat och jag kan bara säga att det var lika fantastiskt som jag föreställt mig. Tänk er att ta steget ut från plattformen, ut i luften, åka i 75km/h över ravinen där du hänger över 70 meter upp i luften... adrenalin, frihet och en otroligt mäktig känsla. Jag älskade varenda sekund. 4 ziplines, en fick vi åka upp och ner i, en fick vi baklänges fall ut i intet och två fick vi bara glida fram i. Om ni åker till Åre så åk zipline, ni kommer älska det!

Trollstigen. Att cykla upp för trollstigen i Norge har länge varit en av mina drömmar, den har stått med på min bucket-list och nu har jag äntligen fått bocka av den. Jag cyklade nerifrån Åndalsnes vilket blev totalt 20km med svagt uppför hela tiden. Sista 7km hade backen ett snitt runt 10%, jobbigt, speciellt på min mountainbike och inte i toppform efter en knäoperation för inte så längesedan. Men det spelade ingen roll. Det var sjukt jobbigt men jag njöt när jag cyklade där. Utsikten var fantastisk och det var så vackert som jag föreställt mig. Väl på toppen väntade min pappa, bror och vår hund Baloo och vi fick njuta av utsikten ute på den byggda glasbalkongen.

Höghöjdsbana. Vår resa avslutades i Oslo med att jag och Emil gick höghöjdsbana i Oslo Sommerpark. Har varit där två gånger tidigare och det är lika roligt att komma tillbaka. Man klättrar i träden, tar sig förbi hinder, åker ziplines och har otroligt roligt - allt detta uppe bland träden upp emot 30 meter över marken! Det är både utmanande och roligt samtidigt som man känner benen skaka lite för att man är så högt upp. Man vill inte ramla även om man vet att man sitter fast och att inget händer. Älskar känslan man får i kroppen av att utmana sig själv på detta sättet.

Detta är mina fyra höjdpunkter. Förutom det har vi vandrat många timmar i bland annat Vålådalen, sett blanktjärn, gymmat massa, badat, cyklat mountainbike etc. etc. Sammanfattningsvis så kan jag säga att vår resa har varit så rolig och vi har haft det så bra tillsammans!

Dagens citat: "Being a family means you are part of something very wonderful. It means you will love and be loved for the rest of your life. No matter what."

Xo Hanna

Likes

Comments