Header

När jag tittade på yr.no i söndags och den visade att på torsdag ska det bli sol och 25 grader i Göteborg så vart jag inte helt säker på att det verkligen kunde stämma och att det faktiskt skulle bli så varmt. Med tanke på det väder vi haft senaste tiden här på bästkusten så vill man ju inte bli allt för hoppfull av att yr visar det. Men i vilket fall som helst så planerade jag in i söndags att på torsdag är jag ledig från jobbet och kör ett distanspass mitt på dagen. Jag menar,  om det nu faktiskt skulle bli så här varmt så får man ju ta tillfället i akt och köra distans.

Så vaknar jag idag och redan klockan 9.00 så är det 20 grader! När jag sticker ut strax efter tio står den på 23. Kan knappt tro att det är sant men jag tackar och tar emot. Blev några timmar ute på landsvägshojjen på fina vägar söder om Göteborg. Lindome, Fjärås, ner mot Åsa, Kungsbacka och utefter havet och hem. En jättefin runda! Blåsigt som tusan! Först 1h45min var det bara hård motvind, inte den högsta snitthastigheten, men idag kunde inte ens vinden ta ifrån mig den där härliga känslan! På väg hem utefter havet i härlig medvind och vacker utsikt så kunde jag inte annat än att njuta. Det var på tiden att man kunde träna i "kort-kort" igen så brännan kan bättras på lite;) Och enligt yr ska det fortsätta vara fint in i nästa vecka också så jag litar på det!

Nu ska jag snart ha min sista mountainbike-grupp för denna veckan och vi ska träna på uppförsåkning i både lättare och svårare backar. Lika väl som jag lär ut till nybörjare så är det toppenbra teknikträning för mig. Ha en fin kväll!

Dagens citat: "Give every day the chance to become the most beautiful of your life."

Xo Hanna

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Kanske något av det bästa jag vet. Tro det eller ej men jag, jag som älskar adrenalin, fart och fläkt och att vara ute i all slags natur tycker om Yin Yoga! När jag för cirka ett år sedan testade Yin Yoga för första gången hatade jag det. Det gjorde bara ont överallt och när vi gjorde de enkla övningarna så fick jag bara ont i mina svaga armar. Jag sa både till mig själv och till mamma att jag kommer aldrig att gå tillbaka på ett Yin Yoga pass.

Men här är jag ett år senare och försöker hinna gå så ofta som möjligt. Helst en dag i veckan, måndag eller fredag men ibland får jag till och med för mig att gå båda dagarna. Helt otroligt egentligen när jag tänker tillbaka på den där första gången då jag kände mig helt värdelös och aldrig ville göra det igen. Men jag gick tillbaka på ytterligare ett pass med mamma, bara egentligen för att hon ville ha med mig. En gång blev till två, två blev till tre, tre blev till fyra osv.

Efter ett tag fann jag mig själv i att Yin Yoga handlar inte om att prestera, det handlar inte om att lyckas med övningen på det svåraste sättet. Det handlar om att vara ett med sig själv, att finna ett lugn inom sig där man får tid till att bara tänka på sig själv. En timme helt ensam. Likaväl som det handlar om att fysiskt mjuka upp sin kropp genom att gå djupt in i bindväven under längre tid i varje position än i vanlig yoga, så handlar det lika mycket om den mentala och emotionella aspekten, om vad man känner.

Jag tycker om det för att det är så långt ifrån man kan komma till att vara elitidrottare där varje träningspass handlar om att prestera och att pressa sig hårt. Kontrasten mellan ett intervallpass på cykeln och Yin Yoga är oändligt stor, och det tycker jag om. När jag går på ett Yin Yoga pass så går jag inte dit för att prestera, för att pressa mig hårt. Jag går dit för att arbeta med de delarna jag inte kan arbeta med på cykeln, att ta ett steg tillbaka när det inte känns helt bra, att lyssna på kroppen och känslorna och låta det styra. Det är en skön känsla, på samma sätt som att ha pressat sig till det yttersta på en hård intervall, kontraster, båda är viktiga!

Dagens citat: "One of the happiest moments in life is when you find the courage to let go of what you cannot change."

Xo Hanna

Likes

Comments

So, this blog will be in english, basically because I want to make this very clear and google translate is not very reliable when you want to clear.

I just want to clearify to anyone who wonders, friends, family, sponsors, teammates, leaders etc. about the team and club that I am racing for.

For the past three years I have been racing for Swaboladies Cycling Team, a clubteam (semi-professional) based in the Netherlands. It is a great team that support us riders in such a good way and it is an enviroment where you as a rider feel safe, I value that very high!

This season, as 2017, I still race for Swaboladies internationally. Right now I am still in Sweden since I haven't started my season yet due to my recurrence of Pericarditis in September last year. But in July I will go to the Netherlands again and race with my team. So Swaboladies is my number one team.

In Sweden, to be able to race, especially the national championships, you need to have a swedish club. Otherwise you are not aloud to compete in Sweden. My home-club is therefore Giro Cycle Club this year. They asked me in November last year if I wanted to ride with them as a home club on Swedish soil and I said yes to that. In Giro Cycle Club, they put a lot of effort in supporting both men and female elite cyclists that is competing on national elite level. By that, they are called Giro Cycle Team since there are two teams formed in the club, one for the men and one for the women. They support us with material, being able race, organising everything before races, we have camps together, trainings etc. That is pretty much the same as my team is helping me with when I am in the Netherlands racing for them.

This is very important to me. To have a supporting club at home makes it possible for me to race abrod with my team. If I came home to Sweden and had to fix all by myself that now Giro Cycle Team is helping me would make it impossible financially and logistically to race abrod. They both complement each other and are so important.

You see me mostly in my black and pink Swaboladies shirt (apporiently 90% of the time) since it is my number one team, but in Swedish races I wear my blue and white Giro shirt from Gothenburg because that's when I race with Giro Cycle Club/Team. Last year I didn't do a single race in Sweden but this year it will be a bit more variation coming back from illness.

I hope it seems a bit more clear now, why I a few times wear a blue-white shirt and not my Swabo. What Swabo does for me is incredible and I can't thank them enough. And what Giro does for me is the same and it helps me being able to be abrod racing for Swabo. So both are very important to me!

Daily quote: "FEAR - Forget Everything And Run...or...Face Everything And Rise. It is your choice."

Xo Hanna

Likes

Comments

I helgen var det äntligen dags för bästkustens fina tävlingar, Göteborgsgirot. Det blev en fin helg med väder utöver det vanliga sett till den senaste tiden. Sol och värme upp över 20 grader både fredag och lördag. Söndag var kanske lite mer av det vi är vana vid, 12-14 grader och molnigt med lite regndroppar. Men vad gjorde det?, helgen var ju annars toppenbra.

Göteborgsgirot började i fredags kväll med Grand Prix tävling för eliten mitt på Avenyn! Så häftigt alltså och jag önskade innerligt att jag hade kunnat köra. Att som göteborgare få tävla så på hemmaplan och på Avenyn är stort, lite som att i Frankrike cykla på Champs-Élysées :). Tjejerna och killarna i Giro Cycle Club/Team gjorde ett fint jobb att visa upp de blå-vita färgerna av Göteborg. Det blev tillslut ingen pallplacering men två roliga och action-fyllda race att titta på.

Lördagen bjöd på landsvägsloppet, 140km i börjande terräng genom många av Göteborgs stadsdelar. Jag fick för första gången agera mekaniker i vår service-bil tillsammans med Pernilla som körde. Med gemensam start för damer och herrar och ett hårt tempo redan från start så var det ett tufft race, speciellt för tjejerna. Endast en tjej, danska Cecilie Uttrup Ludwig som till vardags kör som proffs för Cervelo Bigla-stallet, lyckades sitta med killarna hela vägen till mål och tog segern. Stark kört även av Hanna Nilsson (proffs i BTC City Ljubljana) som var med killarna nästan hela vägen till mål och blev tvåa i dam-klassen. Hanna har även kommit tillbaka sjukt starkt i år efter att förra året opererat knät för en skada med bland annat två topp-15 placeringar på World Tour-tävlingar. Jag ser upp till människor som tar sig igenom motgångar och kommer tillbaka starkare!

Men så kommer vi till söndagen, dagen som blev huvudpunkten för mig under denna helg. Jag hade i sista sekunden anmält mig till att köra mountainbike-loppet under Göteborgsgiro helgen. Jag tänkte, varför inte? Mountainbike kan man köra i sitt egna tempo, man behöver inte tänka att man ska hänga med en klunga och det är mixad start för dam- och herrelit samt motionärerna. Jag är ju inte i någon bra tävlingsform alls, och planen med min läkare är att jag ska börja tävla igen i Juli. Men jag kunde inte riktigt motstå när det var såhär på hemmaplan. Jag har kört mer och mer mountainbike den senaste tiden och tycker det är så himla roligt, saknar verkligen det! Jag tyckte även att eftersom att det var gemensam start för alla så blev definitionen av tävling lite mer oviss, även om jag anmälde mig i elit-klassen ;)

Så det blev min första mountainbike-tävling på 6 år, senast var SM i Borås 2011. Det var så roligt, och så jobbigt. Mountainbike XCM är ju skillnad från XCO, längre och lite mindre tekniskt, men jag gillar det. Starten var hård då killarna såklart drar iväg i ett högt tempo. Jag försökte hitta bra ryggar att gå på för att ha en bra position in på det första single-track partiet. Gick helt okej och fick in ett bra flyt. Hamnade i en grupp men på andra single-track partiet splittrades vi och jag hamnade själv. Och sedan körde jag själv i princip de sista 35 kilometerna. Några tjejer körde om mig men mot slutet kom jag ikapp igen och kunde köra om och förbi. I mål slutade jag på en 7:e plats! Över förväntan för min del och jag var väldigt glad. Stora delar av loppet gick bra, hade ett tekniskt parti i mitten där jag körde lite sämre. Var lite trött just där och märkte att jag då tappade tekniken och flytet en del. Men blev bättre sedan och jag kunde trycka på till målet.

Sammanfattningsvis en väldigt bra och rolig helg! Också fantastiskt kul att ha min familj hejandes på mig, också mina kusiner från Stockholm.

Dagens citat: "In the waves of change we found our true direction"

Xo Hanna

Likes

Comments

Nu i veckan drog äntligen mina cykelgrupper igång för denna period. Är jättekul att så många vill vara med och lära sig cykla mer mountainbike tillsammans med mig. Jag startade cykelgrupperna för första gången hösten 2015 när jag tillfrisknade från min första hjärtsäcksinflammation men inte kunde träna så mycket själv ännu. Jag tänkte att om jag inte kan köra så mycket själv, varför inte lära andra att cykla mountainbike? Varför inte introducera denna fantastiska idrott till mer människor och få fler att börja cykla?! Förra omgången gick jättebra och jag hade jättemånga som ville vara med. Efteråt fick jag förfrågningar om att köra en till omgång men då jag tävlar mycket utomlands så har det inte funnit tid till det, förrän nu!

I tisdags körde jag igång igen, denna gång med hela fyra grupper fördelat på tre dagar. En vuxengrupp för nybörjare, en fortsättningsgrupp för vuxna och två barngrupper. Det är så kul att så många är med, det är hela 40 barn i de två grupperna!

För mig är detta som ett slags extra-jobb men jag får ju göra det jag älskar, cykla i skogen och lära ut det jag tycker så mycket om till andra. Första veckan gick toppenbra, massa entusiastiska barn och många vuxna som vill testa på mountainbike eller redan funnit denna fantastiska idrott och vill lära sig mer.

Ps. är du vuxen och vill lära dig cykla i skogen? Det finns några få platser kvar i nybörjargruppen för vuxna så hör i så fall av dig till mig :)

Dagens citat: "A person who never made a mistake never tried something new."

Xo Hanna

Likes

Comments

Att jag en dag skulle flytta, det visste jag. Att jag däremot skulle ha min första egna lägenhet 91 mil från mitt barndomshem i ett annat land fanns inte på kartan. Jag hade tänkt mig att jag skulle flytta någonstans i Göteborg, min hemstad, staden jag älskar och som jag sagt att jag alltid vill bo i. Jag tänkte mig 15 minuter hem till mamma och pappa för att hälsa på min släkt och vänner runt hörnet. Riktigt så blir det inte...

Men.. Jag är superglad att säga att jag har nu skrivit på mitt första riktiga hyreskontrakt!! Lägenheten ligger i Groningen i Nederländerna vilket är 91 mil från Göteborg, cirka 10 timmar i bil eller två timmar med flyg. Jag är så exalterad, det känns som att det är på riktigt nu, att jag faktiskt ska flytta till Nederländerna och börja plugga till läkare.

När denna lägenheten kom upp och jag fick chansen att ta den så kunde jag inte tacka nej. Jag har letat massor och det är inte lätt att hitta en lägenhet, speciellt inte med de kraven jag hade. Att det skulle vara eget kök och badrum, i ett bra område och inte skyhög hyra. Nu blev det lite dyrare än jag till en början hade tänkt mig men denna var så pass bra att jag inte vågade tacka nej och fortsätta att leta, jag kanske inte skulle hitta något bättre. Jag var även tvungen att bestämma mig snabbt, samma dag som jag fick erbjudandet. Jag funderade fram och tillbaka men tillslut var beslutet ganska enkelt.

När jag väl sagt ja kände jag en sådan lättnad och glädje! Kvällen efter tror jag att allt sjönk in lite och jag kände, men herregud vad har jag gjort?! Jag har sökt till läkarprogrammet i Nederländerna, kommit in och sagt ja till en lägenhet. Nu måste jag ju på riktigt flytta hemifrån, flytta bort från min familj. Och inte sådär nära som jag tänkt, 15 minuter med bil. Om jag vill komma hem och träffa mamma och pappa så är det bara att sätta sig i bilen och så är jag där på en kvart. Nu kommer jag vara långt hemifrån, långt borta från min familj. Jag vet, jag har bott i Nederländerna från och till mycket under de fyra senaste åren men detta är annorlunda, nu flyttar jag ut på riktigt. Och det känns både glädjande men också ledsamt. Jag älskar min familj och är en familjemänniska. Jag gillar att vara hemma hos dem, laga mat till dem och bara ha dem i min närhet. Och att det kapitlet i mitt liv snart kommer att vara över tror jag är det som gör mig lite ledsen. Jag vet att nästa kapitel i mitt liv kommer bli fantastiskt, det at precis det jag har önskat. Att plugga till läkare och få cykla en massa, det bästa av två världar. Men att ha min familj så långt borta kommer bli tufft. Men vi kommer ses så ofta som möjligt!

Jag vill tacka alla som hjälpt mig att dela mitt inlägg på facebook om lägenhetssökande, kommenterat, tagga andra i inlägget eller kommit med förslag! Det värmer att så många engagerar sig och försöker hjälpa till på ett eller annat sätt och jag är väldigt tacksam för det! Nu står jag här och har en lägenhet och jag är så glad för det.

Dagens citat: ”Making a big life change is pretty scary. But, know what's even scarier? Regret."

Xo Hanna

Jag, år 2000, 6 år gammal och på framsidan av tidningen. Oförståeligt att det är hela 17 år sedan dess!

Likes

Comments

Jag letar just nu efter en lägenhet i Groningen i Nederländerna. Jag kan ju säga att det är inte helt lätt det där! Speciellt inte när man inte har så stor budget och vill ha en egen lägenhet och inte dela kök/badrum med andra. För mig är det viktigt att ha något eget som jag känner är mitt och dit jag kan komma och vara själv. Jag är ju även elitidrottare och tränar väldigt mycket och att då ha ett lugn runt mig mellan all träning och pluggande är otroligt viktigt.

Så om du känner någon, har kontakter någonstans eller bara en input så säg till! Jag är öppen för all hjälp jag kan få! Min budget är ca 600 euro/månad som max och det ska vara en egen lägenhet :)

Dagens citat: "Life´s biggest limitations are the ones you make in your mind."

Xo Hanna

Likes

Comments

Tänkte att jag ska nog berätta lite om hur det faktiskt var för mig på Mallorca. Har ju gjort några kortare uppdateringar när jag var där och ni som följer mig på instagram har nog sett en massvis med härliga bilder. Och de bilderna stämmer verkligen överens med hur jag hade det, det var härligt kan jag lugnt säga!

För mig var det första gången på Mallis, jag har varit cyklist i 12 år och det här var min första gång på Mallis! Nu förstår jag varför alla har pratat om att cykla på detta stället, det var verkligen något speciellt. Jag har alltid tidigare valt att åka till det spanska fastlandet. Delvis för att jag oftast har åkt i januari och då har det varit mer vädersäkert där än på Mallorca men också för att jag en gång åkte dit och då bara blivit att jag åkt tillbaka. I år åkte jag betydligt senare, i april. Tjejerna i Giro Cycle Team skulle till Mallis så jag tänkte, varför inte hänga på. Jag är så glad att jag gjorde det, jag älskar verkligen att cykla på Mallorca! Är nog nya favoritstället.

För mig var det nästan en chock för kroppen. Jag gick från att ha snittat typ 25 timmar/månad till att köra nästan 25 timmar den första veckan! Då även inklusive en vilodag :) Första blocket var tungt, väggade på andra passet och slet mig mest igenom blockets sista pass. Jag valde att köra 3-dagars block då det var i princip det min kropp klarade av för tillfället och vad jag fick ut mest av. Första vilodagen kom lägligt och till andra blocket kände jag min bättre. Gnetade på med mina distanspass som låg mellan 4-5,5h per dag.

Första dagen i block tre bestämde jag mig för att hänga med Catharina och några andra killar på en lite längre och backigare runda. Blev en verklig utmaning för mig och min kropp, både fysiskt och psykiskt. 130km med 2000 höjdmeter och 5,5 timmar i sadeln. Det tog hårt på mig men så härligt att ändå kunna genomföra ett sådant pass igen. Dagen efter var jag sliten och tog en 3-timmars runda innan jag avslutade det tredje blocket med ytterligare en 4-timmars runda där det faktiskt kändes bra! Lyckades denna dagen (sista dagen i blocket!) persa upp för backen Coll de Sóller vilket kändes riktigt bra!

På min tredje och sista vilodag så kulle jag även få mitt besked om skolan, ifall jag kom in eller inte. Jag var så nervös att jag inte kunde sova den natten. Vaknade och såg att jag hade kommit in och då släppte allt i kroppen, det var en sådan lättnad och en sådan glädje. Vilan blev en heldags promenad inne i Palma tillsammans med några andra, en mysig dag helt enkelt.

Sista blocket blev dock inte som jag tänkt mig. Vaknade dagen efter vilodagen och kände mig lite halvbra. Inte ont i halsen men trött, hängig och lite tungt i andningen och över bröstet. Jag vågade inte chansa på att sticka ut och träna och hoppas att det skulle kännas bättre utan det var bara att vila hela dagen. Hoppades att nästa dag skulle kännas bättre, men icke. Nu hade även huvudvärken kommit och det var bara att vila.

Näst sista dagen kändes det bättre och jag kunde ta mig ut och cykla i tre timmar. Tre timmar som inte var speciellt njutbara. Hög puls, trötta ben och tungt bröst och andning när pulsen gick upp lite (vilket den gjorde hela tiden). Efter tre timmar fick jag nog och kände att det räckte för dagen. Avslutade min sista dag med en lugn kaffe-runda innan jag packade ner cykeln.

Allt som allt så är jag otroligt nöjd med lägret! 3/4 block gick toppen bra och faktiskt över förväntan. Det sista blev lite sådär men känns ändå okej. Jag åkte från Mallis betydligt starkare än vad jag kom dit, vilket var målet.

Nu är jag hemma igen i kalla Sverige och fortsätter min träning. Har ingen bestämd tävling som kommer att bli den första ännu utan tar det som det kommer när det närmar sig. Jag känner mig starkare men samtidigt så känner jag mig inte alls redo för att tävla, vilket just nu är okej eftersom att jag inte får tävla ännu :)

Ha en fin vecka allesammans!

Dagens citat: "Take care of your body. It's the only place you have to live."

Xo Hanna

Likes

Comments

Tillbaka till Sverige och tillbaka till verkligheten. Det känns nästan så, från värme till kyla, från fullt fokus på cykling till tillbaka på jobbet. Men är det verkligen tillbaka till verkligheten? Jag menar att vara på träningsläger och leva fullt för cyklingen i två veckor är ju en del av min verklighet. Utan det hade det för mig varit mer av en icke verklig tillvaro. Alla lever ju olika liv men för mig skulle det kännas helt overkligt att inte åka på dessa träningslägren under året, att inte under vissa veckor låta cyklingen vara i fullt fokus. Så för mig när jag kommer hem från träningsläger så fortsätter min verklighet, bara med en lite annat utformad vardag.

Och Göteborg välkomnade mig med regn och kyla, inget konstigt och inget förvånande, skulle mer säga standard om det. Happy Friday Everyone!

Dagens citat: "You create your own reality."

Xo Hanna

Likes

Comments

Att blogga på 10 000 meters höjd börjar nu bli standard. Men vad ska man egentligen göra när man har nästan fyra timmar där det är ganska begränsat vad man kan göra? Lite sällskap har jag i alla fall i form av Moa Lignell och Lars Winnerbäck i hörlurarna men det är ju inte direkt några som jag kan ha en konversation med. Under första tre timmarna på flighten har jag endast sagt tre ord: svart kaffe tack, när flygvärdinnan frågade vad jag ville ha. Men jag klarar mig bra med Moa och Lasse, deras musik förgyller alltid min tid.

Jag har sett till att få lite jobb gjort också. Planerat färdigt upplägget för mina cykelgrupper och även gjort lite listor över saker jag kommer behöva innan jag börjar plugga till hösten och flyttar till Groningen i Nederländerna. Tacka vet jag mina brusreducerade hörlurar, de gör resan så mycket skönare, guld värda. Tack pappa för dem!

Piloten på flygningen ären härlig en, han verkligen guidar oss genom flygningen och berättar om vilka platser vi passerar, vilken rutt vi ska ta och lite om ställena vi flyger förbi. Det tycker jag är trevligt! Det är ju så häftigt det man ser från 10 000 meters höjd så det är ju lite kul att veta vad det faktiskt är man passerar. Jag tror att vi snart ska passera Berlin och flyga upp mot Stockholm och Arlanda, ja jag flyger via Arlanda och sedan ner till Göteborg. Men det är helt okej, ibland (läs alltid😉) så får priset gå före restiden. Om den då inte är allt för lång.

Mina dagar på Mallis har varit fantastiska! Jag har både njutit, slitit, haft fantastiska cykeldagar, dagar då jag bara kämpat mig igenom pass. En blandning av allt. Vad som dock varit stabilt var vädret! Sol och värme runt 20-25 grader varje dag. Jag är rätt säker på att jag åker därifrån starkare än när jag kom dit, det hoppas jag i alla fall! Mer om min tid här kommer senare!

Där tog Winnerbäcks senaste platta slut i mina öron, dags att välja något nytt. Ha en fortsatt fin dag alla!

Dagens citat: "Carpe diem". Speciellt till min mamma❤

Xo Hanna

Likes

Comments