Header

Tillbaka till Sverige och tillbaka till verkligheten. Det känns nästan så, från värme till kyla, från fullt fokus på cykling till tillbaka på jobbet. Men är det verkligen tillbaka till verkligheten? Jag menar att vara på träningsläger och leva fullt för cyklingen i två veckor är ju en del av min verklighet. Utan det hade det för mig varit mer av en icke verklig tillvaro. Alla lever ju olika liv men för mig skulle det kännas helt overkligt att inte åka på dessa träningslägren under året, att inte under vissa veckor låta cyklingen vara i fullt fokus. Så för mig när jag kommer hem från träningsläger så fortsätter min verklighet, bara med en lite annat utformad vardag.

Och Göteborg välkomnade mig med regn och kyla, inget konstigt och inget förvånande, skulle mer säga standard om det. Happy Friday Everyone!

Dagens citat: "You create your own reality."

Xo Hanna

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Att blogga på 10 000 meters höjd börjar nu bli standard. Men vad ska man egentligen göra när man har nästan fyra timmar där det är ganska begränsat vad man kan göra? Lite sällskap har jag i alla fall i form av Moa Lignell och Lars Winnerbäck i hörlurarna men det är ju inte direkt några som jag kan ha en konversation med. Under första tre timmarna på flighten har jag endast sagt tre ord: svart kaffe tack, när flygvärdinnan frågade vad jag ville ha. Men jag klarar mig bra med Moa och Lasse, deras musik förgyller alltid min tid.

Jag har sett till att få lite jobb gjort också. Planerat färdigt upplägget för mina cykelgrupper och även gjort lite listor över saker jag kommer behöva innan jag börjar plugga till hösten och flyttar till Groningen i Nederländerna. Tacka vet jag mina brusreducerade hörlurar, de gör resan så mycket skönare, guld värda. Tack pappa för dem!

Piloten på flygningen ären härlig en, han verkligen guidar oss genom flygningen och berättar om vilka platser vi passerar, vilken rutt vi ska ta och lite om ställena vi flyger förbi. Det tycker jag är trevligt! Det är ju så häftigt det man ser från 10 000 meters höjd så det är ju lite kul att veta vad det faktiskt är man passerar. Jag tror att vi snart ska passera Berlin och flyga upp mot Stockholm och Arlanda, ja jag flyger via Arlanda och sedan ner till Göteborg. Men det är helt okej, ibland (läs alltid😉) så får priset gå före restiden. Om den då inte är allt för lång.

Mina dagar på Mallis har varit fantastiska! Jag har både njutit, slitit, haft fantastiska cykeldagar, dagar då jag bara kämpat mig igenom pass. En blandning av allt. Vad som dock varit stabilt var vädret! Sol och värme runt 20-25 grader varje dag. Jag är rätt säker på att jag åker därifrån starkare än när jag kom dit, det hoppas jag i alla fall! Mer om min tid här kommer senare!

Där tog Winnerbäcks senaste platta slut i mina öron, dags att välja något nytt. Ha en fortsatt fin dag alla!

Dagens citat: "Carpe diem". Speciellt till min mamma❤

Xo Hanna

Likes

Comments

Det är helt sjukt! Jag kan knappt tro att det är sant! Igår fick jag svar på något som jag har gått och väntat på i otaliga veckor, som jag jobbat så hårt för och lagt ner massvis med tid till, som jag inte har nämnt tidigare för andra än min närmsta familj och vänner.

Jag har kommit in på läkarprogrammet vid University of Groningen i Nederländerna!!

Jag ville så gärna komma in över allt annat men har inte riktigt vågat hoppas på det då det var över 1300 sökande och väldigt hög konkurrens. Jag ville inte bli allt för besviken om jag inte kom in så könde att det var bättre att ha låga förväntningar än att ha höga och sedan bli besviken. Men nu, jag har nästan inte kunnat smälta det ännu, det känns nästan lite overkligt.

Jag har tidigare sökt till läkarprogrammet i Sverige men inte kommit in för jag inte har högsta betyg i alla ämnena, jag har det i de flesta men det är ju i Sverige inte tillräckligt då. Att jag sökte till programmet i Nederländerna var till en början egentligen en slump. Jag har länge haft som dröm att bli läkare men känt att jag inte kan plugga till det i Sverige samtidigt som jag vill cykla och tävla utomlands, det skulle helt enkelt inte gå. Men så i vintras, ungefär två månader efter att jag blev sjuk i hjärtsäcksinflammation för andra gången så kände jag bara att jag behövde göra något mer. Jag var så ledsen, arg och nedstämd för att jag inte kunde cykla och träna att allt bara kändes skit och tråkigt, inget var riktigt roligt. Jag tittade ifall det fanns något jobb jag kunde söka men det var inget som riktigt kunde fungera. Så helt plötsligt av en slump kom jag över informationen om att University of Groningen hade läkarprogrammet på engelska. Jag tänkte inte så mycket utan en dag senare så hade jag skickat in en första ansökan till det. Bara sådär.

Så från den dagen i November då jag skickade in min första ansökan tills igår, så har det varit en lång resa på kort tid. Intagningen till läkarprogrammet är inte på samma sätt som i Sverige. I Nederländerna handplockar de sina studenter utifrån flera olika slags prov som sker på plats vid universitet samt en portfolio man skapat om sig själv. De kallar det för ett Numerus Fixius program.

Först gjorde jag det internationella engelska-provet TOEFL för att bevisa att mina engelska-kunskaper var tillräckliga. Jag klarade det och all min bakgrundsinformation godkändes och jag blev uttagen till prov-tillfället på plats i Groningen. Vi har skrivit på att vi inte får berätta något om hur provdagen gick till eller om proven vi gjorde så jag kan inte säga något om det. Vad jag kan säga var att det var massa förberedelser som skulle göras, massa plugg innan och det blev en heldag där med flertalet prov som 1300 personer skrev.

Jag var nöjd med min provdag. Jag kände att jag hade gjort mitt yttersta och inte kunnat göra så mycket mer eller något annorlunda. Antingen så var jag som person tilltalande för dem eller inte. Vi alla skulle bli rankade från 1-1300 och var man rankad topp 400 så blev man erbjuden en plats på programmet.

Så igår kom beskedet. 06.30 vaknade jag och såg att mejlet var där i mobilen. Jag vågade knappt öppna det men så gjorde jag det. Där ser jag ranking-siffran: 263. Jag skrollar genom mina mejl och ser det andra mejlet, där i står det att jag blivit erbjuden en plats på läkarprogrammet. Mitt hjärta slog snabbt och jag kunde knappt förstå det. Jag ville både skratta och gråta. Sms:ade mamma och tre timmar senare hade jag tackat ja till min plats. För mig fanns det inget att fundera på, jag vill det här så mycket. Att få chansen att plugga precis det jag vill samtidigt som jag kan fortsätta att tävla för mitt holländska lag är det jag vill göra.

Så man kan väl säga att ett nytt kapitel kommer snart att börja i mitt liv, eller egentligen har det ju redan börjat sedan jag gjorde min första anmälan. Livet som student och cyklist. Allt som har hänt under de senaste åren har tagit mig dit jag är idag, medgång och motgång. 6 år är utbildningen, 3 år kandidat och 3 år master. Nämnde jag att de tre sista åren även sker på holländska?😉Så det måste jag lära mig riktigt, men det är inget jag oroar mig för. Hoppas ni vill fortsätta att följa min resa som blivande student från September 2017 samt elitcyklist!

Dagens citat: ”In the end we only regret the chances we didn’t take.”

Xo Hanna

Likes

Comments

Har ni någon gång varit så trötta eller utmattad att ni börjar gråta på grund av just er trötthet? Idag var jag det.

När jag cyklar upp för sista långa backen på dagens tränings-runda så känner jag hur tårar i princip börjar rinna ner för min kind. Det är varmt ute så för tänker jag att jag torkar bort en svettdroppe från ansiktet men sedan inser jag att det är faktiskt en tår. Jag var så trött just där, jag ville bara ta mig hem. Eller helst av allt önskade jag att jag redan var hemma. Jag började gråta av trötthet för jag visste inte om jag faktiskt skulle lyckas ta mig upp för denna backe. Och samtidigt så visste jag att det var den enda vägen för att ta sig hem till hotellet, jag var tvungen att ta mig upp. 7km lång, det är typ 6,5 km längre än de flesta backarna hemma och inget man gör på några få minuter.

Upp kom jag, tillslut. Jag tror att jag gick in i något slags "överlevnads-mode", varje pedaltag tar mig lite närmre toppen, ett-två, ett-två.

När jag väl var tillbaka på hotellet hade jag cyklat i 5 timmar och 25 minuter, 130km berg och då 2000 höjdmeter. Jag var nöjd, jättenöjd. Det var mitt längsta pass i både tid, distans och flest höjdmeter sedan augusti förra året. När jag kom hit trodde jag inte att kroppen skulle klara så mycket, det har den inte gjort hemma. Jag tänkte mig 3-4 timmars pass och nu har jag varje dag i princip cyklat mellan 4 och 5,5 timmar. Formen är inte bra, jag sliter varje dag, men jag vet att den blir bättre av slit, all träning kommer visa sig senare och göra nytta. Jag sa idag när vi kom tillbaka att jag älskar att vara i bra form, men man vet faktiskt inte riktigt hur det känns att vara i bra form innan man är riktigt ur form! Så alla i bra form, njut! Det kommer jag göra när jag är tillbaka där, och fortsätt kämpa för att bli bättre!

Tack till det härliga och snälla gäng som jag cyklade med idag! Jag var nervös innan att cykla med en grupp för första gången här nere och inte själv. Tänk om de kör för fort och jag inte hänger med, tänk om de får vänta på mig och jag bara är i vägen... dessa tankar. Och ja de fick vänta på mig på toppen av de långa backarna, men det var inte hela världen för alla kör sitt tempo uppför. Och på platten gick det bättre än förväntat och jag hade inga problem att sitta med vilket kändes skönt. Så tack för draghjälp och en trevlig dag tillsammans på cykeln.

Ny dag i morgon, låt oss se hur benen känns då :)

Dagens citat: "The moment you're about to quit is usually the moment right before the miracle happens. Don't give up."

Xo Hanna

Likes

Comments

Igår var det dag fem här på Mallorca och det blev en lång dag i sadeln. Längsta passet tidsmässigt sedan augusti var det, 4 timmar och 48 minuter. Körde en så otroligt fin runda! Jag har ju tidigare inte varit på Mallorca så alla vägar är nya för mig men hittills älskar jag det. Körde upp till Sóller, runt Valldermossa, förbi Esporles och tillbaka mot Palma med lite extra på slutet. När man är som allra tröttast efter mycket uppför så kan man ju i alla fall titta åt sidan och se den vackra utsikten och plötsligt så får man någon ny energi bara av det. Idag var det ingen vägg jag körde in i utan energi fanns det hela passet. Tror jag både åt och drack bättre nu och börjar vänja mig lite mer vid värmen.

Idag blir det åter igen distans, det är det som jag kommer till största del ägna min tid till här då jag behöver skapa en bra grund igen att stå på innan jag kan börja köra mer kort och intensivt. De långa dagarna i sadeln varvas självklart med vilodagar då och då. Hade första vilodagen i förrgår och kände direkt på passet igår att den var välbehövlig och gjorde stor nytta! Nu rullar vi vidare in i detta träningslägret och jag fortsätter att njuta av det fantastiska väder vi har. 😉

Dagens citat: "Difficult roads often lead to beautiful destinations."

Xo Hanna

Likes

Comments

Dagen gick från att vara toppenbra till ledsam. Första vilodagen på träningslägret, hade en fin kaffe-runda, min lagkompis Nicole körde fantastiskt bra under Healthy Ageing Tour med solo utbrytning som blev inhämtad med mindre än 3 km till mål och solen sken här på Mallorca. Men så läser man helt plötsligt om en misstänkt terror attack i Stockholm. Som nu sägs vara en terror attack med skadade människor och flera som gått miste om livet. Det händer så mycket hemskt i världen men när det sker i ens eget hemland så träffar det en extra hårt ändå. Vart är vi påväg egentligen? Jag är glad och lättad att mina anhöriga i Stockholm är oskadda men ledsen för de som inte är. Mina tankar går ikväll till alla de som drabbades på något sätt av terror attacken i Stockholm❤

Dagens citat: "Aren't we all humans. Then why can't we live in peace."

Xo Hanna

Likes

Comments

Dag 2 på Mallorca är snart över och vilken dag vi haft! Sol och värme idag också. Planen för mig var att börja lite lugnt i första blocket av lägret. Jag har trots allt inte tränat så mycket det senaste, har nyss kunnat börja steppa upp igen och hade en liten mental dipp i mars. Men nu är jag verkligen på det igen och dagens planerade lugna tre timmars pass blev lite längre än så. Catarina här skulle köra 3-4 timmar lugnt så vi bestämde att köra tillsammans. Det var okej om det blev lite längre. Fick en fin runda skickade till oss och vi stack ut. Vilken fantastiskt vacker runda alltså! Fin utsikt hela tiden och jag njöt av det jag såg. Upp och ner, upp och ner, mer och längre backar än vad jag väntat mig. Så efter sisådär 3 timmar av mycket klättrande så dog jag. Jag tog helt slut i en lång backe. Jag kämpade på ett bra tag men insåg att jag kommer inte komma upp, det fanns inget i mig att ta mig upp med. Så den där "nöd-gelen" som legat i min sadelväska hela vintern fick komma till användning. Jag brukar aldrig äta gel på träning men har alltid en i sadelväskan om ut i fall att något som detta händer. Tack för att den var där! Fick i mig den och det lättade lite efter en stund. Det blev aldrig lätt igen, jag var jättetrött men hoppet om att i alla fall lyckas ta sig hem igen vaknade till liv igen. Hem kom vi och det blev en stund i den kalla poolen för återhämtningen och nu har jag landat på sängen, här stannar jag nog till middagen om 1,5h. Fin dag i sadeln helt enkelt och skönt att faktiskt bli så trött igen!

Dagens citat: "The minute you think about giving up, think of the reason why you held on so long."

Xo Hanna

Likes

Comments

Igår satt på 04.00 och planet som lyft 06.05 från Köpenhamn. Landade redan vid nio tiden på Mallorca. Jag möttes av värme! Betydligt varmare än jag förväntat mig, så skönt! Blev en lugn runda för mig som inledning på träningslägret. Nya vägar att utforska och jag är säker på att det kommer bli två bra veckor här!

Dagens citat: "Pain is temporarly, victory lasts forever."

Xo Hanna

Likes

Comments

Idag har det varit en sådan dag som jag bara fruktar och hatar. Vaknade med lätt huvudvärk, troligtvis efter en lång dag igår med högskoleprovet och sedan sen kväll med mina nära vänner hemma. Åt frukost och fixade i ordning cykeln innan jag stack ut för att träna. Jag vet att när jag vaknar på morgonen med huvudvärk så kan det vara sluta på två sätt, antingen så blir det bättre av träningen eller så blir det ett fruktansvärt pass av lidande och sedan en dag med migrän. Träningen var inte rolig och huvudvärken blev bara värre. Dock så vet jag att även om jag inte tränat så hade det med största sannolikhet slutat på samma sätt, så det var ändå skönt att komma ut lite.

Så fort jag kom hem landade jag på sängen. Försökte sova lite, gick upp och duschade, försökte sova lite till, åt en smörgås och försökte sova igen. Det är en standard dag med migrän. Man försöker sova för att det ska bli bättre men man kan inte riktigt somna så mest ligger man och försöker hitta vilket läge som gör minst ont för huvudet.

Klockan 16.00 skulle vi ha födelsedagskalas med släkten och jag kunde ju inte precis låta bli att komma ner och fira då det var mig vi firade. Lyckades vara social ett tag och spendera lite tid med familjen innan jag gick och lade mig igen. Det var trevligt ändå även om jag föredragit att jag inte haft migrän.

Jag har haft migrän sedan jag var liten så det är inget nytt för mig. Jag vet vad som händer för mig, vad som kan trigga det och vad jag ska göra. Men trots det så kan man ofta inte undvika det och när det väl kommer så finns det inte så mycket att göra. Migrän är en fruktansvärd huvudvärk för de som inte vet. Det ser olika ut för alla men för mig så sitter det alltid på höger halvan av huvudet och strålar ut mot ansiktet runt höger öga och över näsan. Jag blir ljud och ljus känslig och ibland illamående. Jag har inte migrän lika ofta nu som när jag var liten men när jag väl får det nu så är migrän attackerna värre och mer intensiva. Och självklart varierar det gång till gång. Ibland behöver jag bara sova en stund och det går över på några timmar medan ibland är det så illa att jag kan sitta uppe en hel dag och natt och inte veta vad jag ska ta mig till på grund av smärtan. Men det är ändå skönt att det inte är lika ofta nu längre utan bara någon enstaka gång i månaden. Så förhoppningsvis var dagens migrän enda i april och att jag slipper det på ett tag! 

Nu ska jag försöka sova, fortfarande ont i huvudet med det har lättat lite så förhoppningsvis vaknar jag i morgon och det känns bra. God natt!

Dagens citat: "It's hard to wake up from a nightmare if you aren't even asleep."
🍀⬆Bra beskrivning av migrän.⬆🍀

Xo Hanna

Likes

Comments

23 år. Ytterligare ett år äldre. Jag hade någon slags 20års kris då jag kände mig "gammal" och var lite stressad över att mina år som tonåring var över. Nu har ytterligare tre år gått sedan dess och om jag ser tillbaka på mig själv så märker jag ju att det är skillnad, att jag är annorlunda. Under tiden man förändras så märker man inte att det sker men sedan när man ser tillbaka så inser man att en förändring har skett. Ofta tänker man hur hände det? Men egentligen så tror jag att man faktiskt vet vad som har förändrat än.

23 år, nu är jag som cyklist inte längre en U23a utan jag tillhör den "riktiga" eliten. Det år jag blev senior så bestämde jag mig för att jag skulle satsa fullt på cykel så länge jag var U23a och tills dess att jag blir elit, och har jag inte blivit riktigt bra tills dess så skulle jag se vad jag ville göra med cyklingen. Jag inser ju nu att jag är faktiskt där nu, där jag skulle välja vilken väg jag ville gå. Och när jag ser tillbaka så vet jag att jag har inte kunnat nå min fulla potential på grund av yttre omständigheter så som sjukdom och skador. Och det skulle vara helt fel tillfälle att ge upp nu. Jag vill fortfarande se hur långt jag kan komma, hur bra jag kan bli. Motivationen var i botten för ett tag sedan men elden inom mig väcktes till liv igen. Jag är nu 23 år och drömmen lever vidare om att nå min fulla potential som cyklist!

Tack för alla gratulationer igår! Min dag var toppenbra och jag fick fira tillsammans med min familj som jag älskar.

Dagens citat: "You are never too old to set another goal or to dream a new dream."

Xo Hanna

Likes

Comments