Header

Jag har fått nycklarna till min nya lägenhet!! Och igår gick jag in där för första gången som den var min, min egna på kontrakt. Kändes nästan lite overkligt, att jag nu faktiskt ska flytta hemifrån. Jag har bott bort mycket förr utomlands, men då har jag ändå alltid kommit hem efter sex månader när tävlingssäsongen tagit slut. Nu är det på riktigt, permanent och jag kommer inte hem efter ett halvår, bara för att fira jul. Jag har ändå vetat om det rätt länge nu och tänkt på det en del men på något sätt så har jag ändå inte tänkt på det. Jag tror att det har känts så långt borta men nu när jag är här och har fått nycklarna så börjar verkligheten att komma ikapp mig. Nu är det bara 1,5 månad till den riktiga inflyttningen och tills jag börjar plugga till läkare!

Mamma, pappa och jag har varit här i Groningen (Nederländerna) under helgen och flyttat in de första sakerna i lägenheten, samt först storstädat. Hade med mig säng, soffa och bord hemifrån samt lite saker. När jag sedan flyttar ner blir det ju lite mer som ska med. Igår byggde vi upp soffa, säng och bord samt gick en liten promenad inne i Groningen. Vi gick förbi skolan, skolbiblioteket och universitetssjukhuset där jag ska plugga mina kommande sex år. Fin och mysig stad, fullt av cyklister och mycket rörelse. Man märker verkligen att man inte är i Sverige, kulturen och känslan är annorlunda. Jag gillar det men ännu känns det lite främmande trots att jag bott en del i Nederländerna tidigare. Men jag tror jag kommer trivas bra här!

Idag var vi på IKEA och köpte garderob, byggde upp den och gick även idag på stan. Vi han även med ett träningspass i morse innan frukost. Det finns alltid tid för träning om man gör tid för det:) I morgon rullar vi våra 900 km hem till Göteborg igen. Kommer sakna den tryckande värmen här (är mycket varmare!) men ska njuta av den svenska naturen den sista månaden innan jag flyttar ner. Tror att förutom familj och vänner så är det naturen och skogen vi har i Sverige som jag kommer att sakna mest.

Dagens citat: It's not about having time, it's about making time."

Xo Hanna

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vart ska jag egentligen börja? Det mest logiska vore kanske att ta det i kronologisk ordning men jag kan ju börja med att säga att vi nu är hemma från en helt fantastisk resa! Eller ska jag vara helt ärlig så sitter jag och skriver detta i bilen påväg mot Nederländerna så hemma är jag ju inte, men har i alla fall varit hemma och vänt.

10 dagar var vi borta hela min familj samt mormor och morfar. Vi har rest i Sverige och Norge. Östersund-Åre-genom Nord-Trøndelag till Trondheim-Åndalsnes-Trollstigen-Oslo-Göteborg! Många timmar i bil men de flesta ed otroligt vacker utsikt! Att Norge var vackert det visste jag, men att det var så vackert, det hade jag inte räknat med. Jag har fått spendera 10 dagar med att göra det jag älskar mest tillsammans med de jag älskar. Vi har inte haft tur med vädret, men när man åker på semester norr ut i Sverige så är det vad man får räkna med, ostabilt och oförutsägbart väder. Regn 7 av 10 dagar men är man bara beredd på det så är det inget problem. Vi var ute och gjorde det vi ville ändå bara att regnkläderna fick åka på istället för shortsen. Kanske var vi lite besvikna den dagen då vi fick spöregn och 5 grader och ville ut och vandra på fjället.

Allt vi gjorde var fantastiskt roligt och jag har svårt att välja någon höjdpunkt. Jag kan få ner det till fyra höjdpunkter för min del men inte färre.

Bestiga Åreskutan. Första dagen i Åre besteg jag och pappa Åreskutan. Vi hade mamma och mormor med oss största biten men sista delen tog vi oss an själva. Vi hade läst på en karta att tur/retur så tar det ca 2-2,5h och tänkte väl att det var lagom. Åreskutan som ligger på 1424 meter över havet innebar att vi behövde ta oss upp över 1000 höjdmeter och när vi hade vandrat i över två timmar och ännu inte nått toppen började vi fundera på hur de som gjort kartan hade beräknat tiden. Vi gick absolut inte långsamt och det tog oss över 2 timmar upp när de hade beräknat 2-2,5 upp och ner! Vi trodde att de kanske tänkte på hur snabbt Charlotte Kalla springer upp och ner:) Det var en fantastisk vandring som tog oss till toppen och ner igen på 4,5 timmar. Fantastiska vyer blandat med dimma så man bara såg 10 meter framför fötterna. På toppen så man ingenting. Väl hemma igen tog jag fram kartan för att läsa om tiden igen. Då inser jag att det ska ta 2-2,5 timmar om man åker kabinbanan upp och går ner!! Inte som vi, går både upp och ner. Inte konstigt att vi inte mötte en enda människa varken upp eller ner, majoriteten tog kabinen till toppstationen, gick den sista kilometern till toppen och tog sedan kabinen ner igen! Jag var otroligt trött men glad efteråt!

Zipline. Att få åka Åres stora Zipline har jag länge velat och jag kan bara säga att det var lika fantastiskt som jag föreställt mig. Tänk er att ta steget ut från plattformen, ut i luften, åka i 75km/h över ravinen där du hänger över 70 meter upp i luften... adrenalin, frihet och en otroligt mäktig känsla. Jag älskade varenda sekund. 4 ziplines, en fick vi åka upp och ner i, en fick vi baklänges fall ut i intet och två fick vi bara glida fram i. Om ni åker till Åre så åk zipline, ni kommer älska det!

Trollstigen. Att cykla upp för trollstigen i Norge har länge varit en av mina drömmar, den har stått med på min bucket-list och nu har jag äntligen fått bocka av den. Jag cyklade nerifrån Åndalsnes vilket blev totalt 20km med svagt uppför hela tiden. Sista 7km hade backen ett snitt runt 10%, jobbigt, speciellt på min mountainbike och inte i toppform efter en knäoperation för inte så längesedan. Men det spelade ingen roll. Det var sjukt jobbigt men jag njöt när jag cyklade där. Utsikten var fantastisk och det var så vackert som jag föreställt mig. Väl på toppen väntade min pappa, bror och vår hund Baloo och vi fick njuta av utsikten ute på den byggda glasbalkongen.

Höghöjdsbana. Vår resa avslutades i Oslo med att jag och Emil gick höghöjdsbana i Oslo Sommerpark. Har varit där två gånger tidigare och det är lika roligt att komma tillbaka. Man klättrar i träden, tar sig förbi hinder, åker ziplines och har otroligt roligt - allt detta uppe bland träden upp emot 30 meter över marken! Det är både utmanande och roligt samtidigt som man känner benen skaka lite för att man är så högt upp. Man vill inte ramla även om man vet att man sitter fast och att inget händer. Älskar känslan man får i kroppen av att utmana sig själv på detta sättet.

Detta är mina fyra höjdpunkter. Förutom det har vi vandrat många timmar i bland annat Vålådalen, sett blanktjärn, gymmat massa, badat, cyklat mountainbike etc. etc. Sammanfattningsvis så kan jag säga att vår resa har varit så rolig och vi har haft det så bra tillsammans!

Dagens citat: "Being a family means you are part of something very wonderful. It means you will love and be loved for the rest of your life. No matter what."

Xo Hanna

Likes

Comments

För några veckor sedan var jag och min bror Adam i Skagen över dagen. Jaa, så heter faktiskt Stena Lines resa, Skagen över dagen. Båt till Frederikshavn tidigt på morgonen, tåg till Skagen, vi hyrde tandem cykel och cyklade ut till "Grenen", alltså den punkt där Kattegatt och Skagerack möts och skapar häftiga vågor mot varandra, tandem tillbaka till Skagen, tåg till Frederikshavn och båt sent på kvällen hem till Göteborg.

Det var minst sagt en lång och intensiv dag i strålande sol och värme. Vi till och med lyckades bränna oss, positivt från vår sida då det faktiskt varit den enda bra sommardagen hittills i år!

Men resan var inte bara en resa till Skagen för att få uppleva den fantastisk vy som man kan skåda ute vid Grenen. Resan betyder så mycket mer än det för mig. Att ha möjligheten att göra detta tillsammans med min bror, som jag älskar så mycket, är guld värt. Jag har nästan svårt att förstå att om drygt 1,5 månad så flyttar jag. Bort från min familj. Att skriva det känns faktiskt lite jobbigt. Jag tänker på gårdagen när jag och mamma började prata om flytten och hon fäller en lite tår, både av stor glädje men också lite av sorg. Ett kapitel slutar faktiskt snart i mitt liv och ett nytt börjar. Är jag redo för det? Det vet jag inte. Jag hoppas det. Jag tror det. Men samtidigt som jag ser fram emot det så otroligt mycket så är det lite ledsamt. Jag är en familjemänniska. Jag gillar att vara med min familj och bo tillsammans med dem. Hur kommer det vara att inte göra det? Jag tänker på flytten hela tiden, samtidigt som jag förskjuter den och lite "stänger av" känslorna. Båda mina föräldrar kommer åka med ner när jag flyttar (mycket saker som ska med) och även stanna en vecka för att se att allt funkar. Men, jag bävar för den stunden då de faktiskt ska åka hem. Då de ska sätta sig i bilen, säga hejdå och åka hem till Sverige. Och jag kan inte komma och hälsa på precis när jag vill eller få en kram när jag vill. Jag minns en gång då de lämnade mig i Eindhoven förra året och skulle åka hem. Jag kunde inte sluta gråta, jag vet inte varför men det gick inte. Då lämnade de mig för en månad. Nu kommer det vara betydligt längre.

Jag ser fram emot flytten och mitt nya "liv" otroligt mycket! Jag vet att det kommer bli så roligt! Vad jag dock bävar för är att säga hejdå, att inte ha min familj nära och att inte kunna svänga förbi hemma när jag känner för det.

Så, sett till vad som snart komma skall så känns alla stunder, alla resor tillsammans med min familj ännu mer värda just nu. Jag sitter i bilen påväg till Åre när jag nu skriver detta och ser fram emot en fantastisk vecka där med familjen samt mormor och morfar. Jag ska njuta av fjäll- och skogslivet (vilket inte riktigt finns i Nederländerna) och bara ha det bra med min familj. Ta vara om dina nära och kära och ta aldrig någon för givet.

Dagens citat: " Feeling sad to leave doesn't mean you shouldn't go."

Xo Hanna

Likes

Comments

Idag var det dags att träffa min sjukgymnast igen för att se hur det gått och för att se vad jag skulle fortsätta med att göra under rehaben. Tre veckor har precis gått sedan operationen nu och allt går framåt! Jag kan nu sitta på en spinning-cykel på gymmet och köra en liten stund på lätt motstånd och jag har större rörlighet i knät. Det är faktiskt väldigt stor skillnad på min rörlighet, en vecka efter operationen kunde jag böja mitt knä till 60 grader. Och idag, 3 veckor efter operationen kunde jag böja knät till 120 grader. Det gör mindre ont och jag kan både gå längre och belasta tyngre. Fortsätter det såhär så ska det nog bli bra inom en snart framtid! :)

Dagens citat: "Tough time don't last; Tough people do."

Xo Hanna

Likes

Comments

Vill bara önska er alla en glad midsommar! Själv firar jag den tillsammans med min familj i Idre Fjäll. Vi har sett midsommarstången resas vid fäbodarna, haft midsommarkransen i håret och ätit god midsommarlunch tillsammans. Nu på eftermiddagen tar vi det bara lugnt innan vi i morgon ska vandra upp till toppen av Städjan. Blir nog ikväll lite jordgubbar och min hemgjorda underbart goda raw-brownies! Glutenfria, mjölkfria och sockerfria på bara fyra ingredienser som smakar dröm i mun. Ha en bra kväll!

Dagens citat: "The greatest happiness is family happiness."

Xo Hanna

Likes

Comments

Man kan tävla i allt, man kan göra allt till en utmaning. Men ibland kanske man inte ska det, ibland kanske man bara ska ta det lite lugnt? Försök säga det till en elitidrottare som älskar att tävla, framförallt att vinna. Och försök även säga det till en som inte har tävlat på de senaste 9 månaderna, gissa vad svaret blir.

Så nu när jag under den senaste veckan har gått/haltat/hoppat runt på kryckor så inser jag ju att de stora mål man har i vanliga fall får minskas ner till mindre mål i vardagen. Att genomföra rehab-övningarna tre gånger om dagen, gå i trappan utan kryckor och kanske lyckas ta sig ett varv runt husen. Att jag i måndags när jag var i stan bestämmer mig för att gå hela vägen från Nordstan upp till Götaplatsen i Göteborg på kryckor med ett knä som jag knappt kan böja... kanske inte det smartaste men just då såg jag bara det som en vinst för mig. Svettig och trött satte jag mig ner på Götaplatsen och önskar att någon kunde komma och hämta mig så jag slipper gå till bussen, men alla i familjen jobbade eller var i skolan så det var bara att ta sig vidare. Det är nog idrottaren och tävlingsmänniskan i mig som får mig att hela tiden vilja göra saker bättre, uppnå nya mål. Samma gäller det med rehaben kan jag tro, jag själv kanske inte alltid förstår att det finns tillfällen då man ska ta det lugnt, och inte inte "over-do" (finns det någon svensk översättning?).

Men igår hade jag i alla fall mitt första tillfälle hos en sjukgymnast. Jag går på Elitrehab i Göteborg som håller till på Fysiken och har gjort det de tre senaste åren när jag har behövt hjälp med skador. Vi har även med Giro Cycle Team samarbete med dem vilket är toppen. Jag tycker att de är grymt bra på Elitrehab, alla sjukgymnasterna är väldigt kompetenta och har även olika specialiseringar inom olika idrotter. Det gör rehaben så mycket mer inriktad mot att komma tillbaka till just ens egna idrott. Jag har tidigare gått till Wenche, men då hon nyss fått en liten dotter så bokade jag tid hos Madeleine Jacobson. Så roligt när jag kommer dit och ser att jag känner igen personen sedan tidigare då hon är tidigare elit-cyklist. År 2012 när jag körde för Alriksson Go:Greens junior-lag så körde hon i Alrikssons elit-lag (UCI)! Alltid kul med ett familjärt ansikte och känns skönt att få hjälp från en cyklist!

Första tillfället var mest att gå igenom och se vart jag är just nu. Testa rörligheten, vad som framkallar smärta och se över vilka övningar som jag ska jobba med framöver. Vi testade även att sätta mig på en cykel för att trampa lite. Höjde upp sadeln otroligt mycket att jag knappt nådde ner. Trots det kunde jag inte trampa runt då jag inte kan böja knät tillräckligt ännu. Men jag jobbar på och testar igen i morgon på cykeln!

Dagens citat: "Healing path: I may look outside to ponder my path, yet the directions are always within."

Xo Hanna

Likes

Comments

Det är nu två dagar sedan jag opererade mitt högra knä, en operation som jag beslutade mig för att göra bara för knappa två veckor sedan. Jag valde att inte berätta det för någon innan (förutom min familj) då jag egentligen bara ville få det gjort. Mitt höger knä har krånglat i snart 3,5 år och nu kände jag att det inte gick att fortsätta såhär. Redan år 2014 träffade jag min idrottsortoped Sten Björnum för detta knäproblem och gjorde då en magnetröntgen. Jag kunde redan då ha gjort operationen men eftersom att det då inte var "så farligt" så valde vi att vänta och se. Och nu under våren insåg jag att efter att det långsamt blivit sämre sedan dess så var jag tvungen att träffa honom igen. Det gjorde nu så pass ont att jag i perioder hade svårt att gå samt att knät började "låsa" sig i vissa lägen. Så när jag var hos Sten på Citysjukhuset +7 i Göteborg den 24 maj och ha säger att han kan göra operationen redan den 8 juni så räckte det för mig att fundera en dag innan jag sa ja. Det var lika bra att göra det här och nu då jag redan är i ett break från tävling. Att börja tävla igen och sedan göra operation med all rehab och vad det innebär, vet jag inte om jag hade pallat. Och jag ville helt klart att det var Sten som utförde operationen. Han är otroligt duktig, har mycket erfarenhet, lång meritlista samt hjälpt mig med skador under de 10 senaste åren, jag litar fullt på honom!

Så nu sitter jag här två dagar efter operationen och har precis gjort mina första enkla rehabövningar. Jag har mindre ont än jag förväntade mig men kan inte riktigt gå själv så kryckorna hjälper väl till. Det var dessutom min första operation och första gången att bli sövd. Jag uppskattar inte att vara patienten inne i operations-salen, men att få komma in där tyckte jag var så coolt! Att få se hur det ser ut inne i en operationssal på riktigt gjorde mig ännu mer exalterad över att börja plugga till läkare!

Nu blir det ex antal veckor rehab men kan redan från söndag nästa vecka när jag tagit bort förbandet sätta mig på trainen inne och börja cykla igen. Tävling kommer inom en viss framtid men denna säsongen är som sagt en mellan-säsong och blir som de blir. Det är till nästa år jag ska vara tillbaka på topp! :)

Dagens citat: "This is not the end. This is the beginning."

Xo Hanna

Likes

Comments

Regn, lera, hala rötter och berghällar. I söndags var jag och min bror Emil för första gången i Vallåsen Bike Park och körde downhill. Har tidigare kört i Åre men det var några år sedan så jag var då exalterad över att äntligen köra igen! Medan lördagen bjöd på sol och värme så visade söndagen en lite annan sida. Vi hade uppehåll i de första två timmarna men efter det blev det tre timmar i spöregn och 14 grader! Kallt och lite misär kändes det mot slutet då man började göra onödiga misstag på grund av både trötthet men även de försvårande förhållanden, så som glashala berghällar, men vilken rolig dag vi ändå hade!

Vallåsen var ett toppenbra ställe för downhill, fina backar, bra service och vi var glada att på grund av det dåliga vädret så var det knappt några människor i backarna. Gröna, blåa, röda och svarta backar, vi körde alla backarna utom en där och jag gillade många av dem! Känslan av att köra snabbt utför, klara svåra partier och bara susa fram på cykeln är underbart och ger en så mycket adrenalin, jag älskar det.

Jag kommer definitivt åka tillbaka till Vallåsen så fort jag får chansen till det. Nästa gång ska jag banne mig våga mig på dessa droppen. Jag vågar köra snabbt, köra i svåra sektioner, hoppa när jag vet att jag bestämmer hur högt. Men när det kommer till att droppa så är det någon slags spärr i mig som gör att jag tvärnitar. Jag tror det är känslan att köra ut över kanten och inte riktigt veta vad som väntar en. Att jag inte ska tekniskt göra det tillräckligt bra och ramla. Jag har ingen dålig upplevelse från det, jag har aldrig bara vågat. Men gång ska jag fixa det! Utmaning: antagen!

Dagens citat: "We don't fear the unknown. We fear what we think we know about the unknown."

Xo Hanna

Likes

Comments

14 timmar i bil till Nederländerna i torsdag, 14 timmar i bil hem till Sverige igår. De senaste dagarna har jag verkligen spenderat många timmar i bil så nu är jag verkligen trött på det. Men roligt hade vi i Nederländerna!

Jag, pappa, Adam och hans klubbkompis Emma drog iväg i torsdags för att på lördagen skulle både Adam och Emma tävla i Holland Cup, en taekwando ift tävling som gick av stapel i Delft. Många deltagare och starkt motstånd väntade dem på lördagen men egentligen började det hela mycket tidigare. Fredag kväll var det invägning vilket betydde att de båda var tvungna att klara sin matchvikt. Stora delar av torsdagen och i princip hela fredagen handlade det om att fasta. Så starkt gjort av dem, tror att de under fredagen fram till klocka sex på kvällen endast åt några få choklad-bitar var för att ändå behålla lite energi i kroppen. Det var minst sagt en lång dag och vid fyra tiden gjorde jag Emma sällskap i bastun för att försöka att svettas bort de sista hundra grammen till matchvikt. Hon satt i underställströja i en 70 grader varm bastu! Jag svettades ihjäl i bara bikini. Men efter 2x20 minuter i bastun så var tillräckligt mycket vätska borta för att de båda skulle klara invägningen!

Lördagen blev en otroligt lång dag. Vi spenderade dagen i en sporthall, från 9 på morgonen till 6 på kvällen i 30 graders värme och utan någon fungerande ventilation där inne. Jag var med för första gången som coach faktiskt! Pappa coachade Adam och jag coachade Emma. Jag har ju ingen direkt tidigare erfarenhet av taekwando mer än allt det jag har sett av Adam, men Emma lärde mig otroligt mycket denna helg. Jag gjorde mitt bästa som coach och det var framförallt väldigt roligt! Både Emma och Adam gjorde jättebra ifrån sig. Adam kom hem med ett brons i sparring. Emma lyckades ta sig till brons-match i sparringen men förlorade där en otroligt jämn match och slutade på en fjärdeplats. Hon kanske inte fick med sig en medalj från just denna tävlingen men däremot fick hon otroligt mycket mer erfarenheter med sig i bagaget hem. Jag är stolt över dem båda!

På vägen hem stannade vi även till i Groningen och fick tittat på min nya lägenhet som jag flyttar in i augusti! Såg jättefint ut och jag är säker på att det kommer att bli toppenbra.

På hemmaplan igen nu jag är tillbaka i jobb, träning och vila cirkeln vilket funkar fint!

Dagens citat: "Everything you want is on the other side of fear."

Xo Hanna

Likes

Comments