View tracker

Hej mina juveler!


Igår, under ett hetsigt tumult, fråntogs jag rätten till självbestämmande och blev alltså påtvingad denna bloggprofil, på vilken jag som ni ser kallas Tibbis. (Tibbis är ett fullständigt bedrövligt namn, men eftersom jag lär stöta på en mängd outhärdliga klagomål om jag byter får jag tyvärr låta min eklektiska sida ta överhanden och behålla namnet tills vidare.) På denna blogg kommer ni att kunna läsa om vad jag gör här på moder jord och om mina reflektioner om livet. Det mesta kommer att låta jobbigt, och därav bloggens nuvarande namn.


Jag bor i gbg och går natur på LM Engström och lite sånt där. Gillar musik och andra roligheter. Skitsamma


Nu till saken. Denna dag har varit lång och händelserik och jag har faktiskt lärt mig en hel del. (Efter varje blogginlägg ska jag punkta upp vad jag lärt mig under dagen, bestämde jag nu.) Dagen började med att jag på ett ångestfylltsätt vaknade upp i soffan nere i källaren av att Gustaf höll på att jämra sig nere på golvet. Till råga på det var jag toanödig också. Vanligtvis brukar de som sover över stanna några timmar på förmiddagen och låta sig bjudas på Hotell Tibells utsökta frukost, men Gustaf sket otacksamt i gröten och lämnade huset fort då han skulle iväg till Skåne. Rätt åt honom att han inte fick med sig några rena kläder! Men, där satt jag alltså, själv, nere i källaren, och tittade på UR på SVT; ett program som säkert skulle kunna utses till Sveriges tråkigaste skit. Nåja, jag käkade lite go gröt och yoghurt i alla fall, så det fick kompensera upp den misär jag befann mig i. Efter ett tag lade jag manken till och gick upp en våning. Där spenderade jag några timmar med att plinka på pianot och alternera det med soffliggande - tills det att Nils ringde. Han kom hit och vi lagade pannkakor. Det var gött. Vad som var lite ångest var dock att de blev klara vid 17 och dessa fettplättar fick bli min enda mat på dagen. Efter flera timmar drog vi sen ut på promenad vid Delsjön. När vi var ute på udden ramlade jag ner från ett träd och fick såna där skrapsår man hade överallt på sig när man gick på lågstadiet. Jag fick någon slags chock och kände mig avdomnad i hela kroppen, det var obehagligt. På hemvägen bestämde vi oss för att leta grodyngel, och efter en lång tids letande utan fynd var vi nära på att ge upp, men då kom vi till ett ställe där det kryllade av yngel - paddyngel, faktiskt! Efter denna strapats mötte vi C-J, Lukke och Adde och de skulle köpa chips. Nu är jag hemma och beskådar månen som vackert lyser upp mörkret. Det ger mig hopp. För imorgon ska jag ner till industrin i Mölnlycke och jobba, men då vet jag att ljuset kommer så småningom. Jag är ändå glad att jag blivit Örgrytes första arbetare, en sådan merit är det inte många som har.


Dagens lärdomar:

- Se till att inte ramla när du klättrar i träd

- Kolla inte på UR

- Det finns alltid hopp, och när du börjar tappa tålamodet ska du se till att du fortsätter, för det är då du lyckas

- Vakna inte av att någon jämrar sig, det är inte kul


Hejdå mina juveler, ses snart!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​jag vaknade, det var jobbigt

jag pluggade, det var jobbigt


nu ska jag sova


godnatt




PS. Naaaaaaeeeeeee

Likes

Comments

View tracker