View tracker

​Rubriken blev jättedramatisk men för mig är detta jättedramatiskt. Basketsäsongen är slut. Jag har spelat min sista match. Jag har tränat min sista match. Utan att ens veta om at det var sista gången. Allt är över. Vi kom längre än vad de gjorde förra året men vi tog oss inte hela vägen till guldet. Och det slutade i tårar. 

Jag är så stolt över mitt lag och allt vi åstadkommit tillsammans. Jag är så glad att jag fått spela basket. Jag är så glad att jag fått vara en del av det. Att spela basket med mitt lag har betytt allting för mig de senaste månaderna. Att träna runt tre timmar varje dag sedan oktober och med matcher flera gånger i veckan sedan december har varit allt. 

Jag har lärt mig så mycket. Både inom sporten basket men också om mig själv och att vara del av ett lag. Jag är väldigt tacksam för det. Jag kan inte ens förklara hur stort sporter är här på grund av att det är en del av skolan. Även om jag är intresserad av att fortsätta hemma i Sverige är det på ett helt annat sätt än här. Jag älskar USA mer för varje dag som går.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​I lördags kväll hade vi Winter Ball vilket är en formal dance. Dresscoden är alltså att man ska vara uppklädd vilket jag tycker är kul då jag blivit väldigt lat här borta och oftast går runt i skolan i sportkläder och knappt något smink alls. Det var en såkallad Sadie Hawkin's dans vilket betyder att tjejerna frågar killarna men jag och några tjejkompisar bestämde oss för att gå. Hade mycket roligare än förväntat, faktiskt kul med uppstyrda danser såhär. Dessutom är de bättre på att dansa haha. Visade hur vi i Sverige dansar med vev och hopp till housemusik och de trodde mig knappt. Så ska visa er hur man dansar two-step till countrymusik när jag kommer hem haha. Hur som helst hade jag en väldigt rolig kväll med underbara vänner och varmt väder (seriöst 20 grader).

Med min värdpappa på första bilden och min värdmamma och värdbror på den andra.

Visst har jag vackra vänner!?!

Likes

Comments

View tracker

​I helgen hade vi en till cheertävling och ännu en gång fick vi första pris. Det var Nationals även om det bara var från 4 olika stater tror jag men känns otroligt. Dessutom var det två dagar så det blev en hel del timmar i bilen eftersom att vi åkte fram och tillbaka på grund av en Winter Ball vi hade lördag kväll (berättar mer om den i ett annat inlägg). Jag har verkligen gått i år och velat prova detta och så får jag nu vara en del av det. Adrenalinet och glädjen efter att man lyckats på en tävling är ärligt en av de bättre känslorna i världen. Får mig att minnas gymnastiken då det kändes likadant. Är iallafall lyckligt lottad med ett team som kämpar och ger allt tillsammans och en så inspirerande coach. 

Likes

Comments

Tänkte börja detta inlägg med att be om ursäkt till pappa då jag nu kommer ta upp något som han sagt åt mig att inte oroa mig om än. Han är så klok min far som ber mig att leva i nuet och försöka ta vara på det när jag själv stressar iväg i tankarna. För jag inser att för varje dag som går närmar sig slutet av detta äventyr. Sorgligt av mig att tänka på att det ska ta slut när det ändå är stor del kvar men det får mig också att inse att jag verkligen måste ta vara på tiden. Jag måste ta vara på varje dag, varje träning, varje match, varje skratt. Jag är så tacksam över att jag får uppleva det här året. Det är det läskigaste och bästa jag gjort.

Pratade med min basketcoach idag om att det är tråkigt att jag inte är här nästa år då jag utvecklats mycket och att baksetsäsongen börjar gå mot sitt slut. Hon bad mig sedan i slutet av träningen att hålla ett peptalk för laget om just det. Om att det är min sista chans och alla seniors sista chans. Om att jag älskar att få spela den här sporten jag precis lärt mig med dem. Jag kände hur jag helt plötsligt behövde anstränga mig för att inte gråta. Bara nu när jag tänker på hur fint gjort det var av min coach och vad hon sa blir jag tårögd.

Jag har dessutom fått mitt hemresedatum och jag lämnar Shattuck redan 5 dagar efter skolans slut vilket blir den 25e maj. Dock åker jag då på en tre veckors resa från coast till coast här i USA vilket ska bli så häftigt. Jag är så tacksam och blessed.  

Likes

Comments

I veckan har det varit en baksetturnering här i Shattuck vid namn Shattuck Shootout. Detta betyder att vi var lediga i fredags och knappt hade skola i torsdags. Jag har spenderat varenda timme från morgon till kväll i baskethallen för att antingen spela eller kolla på basket och jag älskar det. Hänga med mitt lag och träffa lag från andra städer är alltid kul. Mitt lag kom trea och jag fick spela en hel del vilket faktiskt går bättre och bättre. Fördelarna med att vara utbytesstudent i en sådan här liten stad är ju att alla vet vem man är i sådana här sammanhang. Crowdet älskar jag kommer in på plan och efter möts jag av "Good game Ida!" från folk jag inte har någon aning om vilka de är, även om jag vid det här laget förstår hur de flesta hänger ihop haha.

​Och nej, jag missade faktiskt inte det där skottet om ni undrar hehe. 

Likes

Comments

Vilken kärlek jag har till denna sport och dessa tjejer. Vet inte vad mitt år hade varit utan det och dem och jag kommer sakna det och dem så mycket att jag inte ens vill tänka på det.

Likes

Comments

2015 har lätt varit mitt bästa år hittills och det är ett år jag aldrig kommer att glömma. Det har varit ett händelserikt år och mycket har förändrats. Jag har haft ett väldigt roligt år men det har också varit tufft då stora delar av året har spenderats utan personer som jag tycker så mycket om. Jag har provat nya grejer och utvecklats mycket. Jag firade in 2015 på en strand på Maldiverna och fortsatte sedan till Dubai. Vintern och våren hemma var väldigt bra och jag spenderade mycket tid med familj och vänner. Åkte till Wien med vänner och hade the time of our lives. Våren gick över till sommar och allt gick väldigt snabbt med tanke på vad som väntade denna höst men jag var verkligen lycklig på ett sätt jag aldrig varit tidigare. Allt var bara så himla bra och jag är så glad att jag hade den sommaren jag hade även om det gjorde det tufft att lämna för mitt nya äventyr. Jag satte mig på planet den fjärde augusti och sedan dess har jag upplevt massor och lite av det har bloggen fått ta del av. Jag har lärt känna nya fantastiska människor och bundit starka band till denna plats jag befinner mig på. Jag är tacksam för allt detta år och är så redo för 2016. Jag ska njuta och ta vara på tiden jag har kvar av mitt utbytesår för det går fruktansvärt snabbt. Men detta år är även det år jag får träffa alla igen.

Två bilder från mitt nyår som faktiskt var väldigt annorlunda men bra!

Likes

Comments

​Då var julen över. Men åh vad mysig den har varit. Helt ärligt var den inte speciellt annorlunda från en svensk jul. Eller varje familj har ju sina egna traditioner. Dock behövde jag ju vänta en dag extra då USA firar den 25e. Min tioåriga värdsyster var väldigt taggad så hon och jag sov ute vid granen och ändå missade vi när tomten kom haha. Hon vakande iallafall tidigt och såg till att väcka alla så innan sju på morgonen hade vårt julklappsöppnande börjat. Jag hade inga förväntningar på julklappar men fick så mycket fina saker och är så tacksam och nöjd. Sedan kollade vi på julfilmer och hade julmiddag med först min v-mamma och sedan min v-pappas släkt. Jag börjar nu lära känna släkten bättre och känner mig verkligen som en i familjen vilket är väldigt mysigt. Saknade såklart min familj och släkt lite extra men häftigt att få uppleva en amerikansk jul. 

Likes

Comments

Igår bokade min familj en resa hit så den 23 mars kommer jag äntligen få krama om min mamma, pappa och bror igen. Man får ju inte under ett utbytesår inte ta emot besök av familj eller vänner på grund av att det kan ge en sån hemlängtan att många väljer att avbryta året. Men när det bara är tre månader kvar (tror jag) är det okej. Min familj kan inte komma i slutet av året men nu kommer de i slutet av mars istället och ingen är lyckligare än jag. Saknaden är så stor och jag blir alldeles pirrig av tanken att vi är återförenade ganska snart. Även om jag kan höra deras röster och se deras ansikten genom Skype kommer jag äntligen kunna röra vid de. Jag kommer utnyttja deras närhet till fullo. Trodde jag visste vad saknad innebar men att vara utan min familj har gett det en helt ny innebörd. Nu ses vi iallafall snart igen. BÄSTA!

Finns ingen som du min bror.

Likes

Comments

Jag är stolt över mig själv. Att jag klarat åka till ett främmande land där jag inte känner någon. Binda band med en främmande familj jag blivit tilldelad och som jag nu älskar. Skaffat nya vänner som talar ett annat språk och har en annorlunda världsbild. Prova nya saker och inte vara rädd för att misslyckas. Jag måste ändå säga att jag inte varit den som föredrar att prova nya grejer och utmana mig själv men här tvingas jag till det. Jag hamnar ofta i situationer som gör mig nervös och liknande men det gör bara att jag utvecklas, Jag har provat sporter jag aldrig spelat och försöker tacka ja till det mesta för att ta del av det amerikanska livet. Jag löser problem eller jobbiga situationer som uppstår själv. Jag är stolt över mig själv. Jag tog inte bara ett steg utanför min comfort zone. Jag lämnade den på andra sidan Atlanten. Och det måste nog vara det bästa jag gjort. För utan alla utmaningar och tårar skulle jag aldrig få uppleva detta. 

Min fina amerikanska familj. 

Likes

Comments