View tracker

Detta som jag kommer skriva nu kommer inte vara en dikt, eller någon annan form av text. Det jag kommer skriva är mest för min egna skull, att få skriva av sig.

Ni flesta vet väldigt mycket om mitt ex, vad som hände, vad han gjorde osv. Jag har inte alls undvikit det som hände eller dolt det av nått slag, utan mer tvärtom. Har skrivit mycket om det (dikten innan: The Corpse handlar om honom), har även pratat mycket om det. För det är också mitt sätt att kunna släppa allt bit för bit.

Jag visste efteråt, när jag hade tillslut orken och modet att göra slut att det skulle bli en lång resa att bli återställd. Det blev allt med en enorm osäkerhet på sig själv med ingen självbild alls. Jag var bara skräp, bäng, en tjej ingen kan älska. Så otrolig taskig syn på mig själv att det drog ner mig enormt. Jag ältade allting, blev stressad över mitt mående, gick igenom saker detaljerat varje dag, levde i en bubbla med bara hemskheter. Kunde inte slappna av, fann ingen glädje i nånting. Visst kunde jag skratta och ibland känna mig glad, men inom mig var allt en enda kaos som gjorde att jag aldrig slappnade av. Jag började smått att komna på fötterna, började med en arbetsträning på en second hand butik, och började mer att acceptera saker. Det har hänt och går inte att göra något åt. Men det var fortfarande ett obehag i kroppen som gjorde just att jag inte kunde slappna av, och det var då min magkatarr var som värst. Jag var så trött, trött att ena sekunden må helt okej, och den andra sekunden ett rent helvete. Jag visste inte vart jag hade mig själv. Och visste inte vad jag skulle göra. Jag var så trött att mitt vidriga ex besökte mig i drömmarna när jag sov, där jag återupplevde allt igen. I med detta träffade jag aldrig någon kille. Jag skrev med någon då och då, för att endå försöka gå framåt, men hade ingen som helst lust att träffa någon, för bara tanken gjorde mig illamående. Sen träffade jag en kille 2 ggr, men kände endå att jag klarar inte av dedär. Lika bra att undvika killar helt och hållet och fokusera på mig själv istället. Och det gjorde jag, och jag blev piggare och bättre. Men det var fortfarande mycket kvar.

Så där var jag i min period att skita helt i killar, leva själv och ta hand om mig och fokusera bara på mitt mående. Och det började gå helt okej, började trivas att leva ensam och kände mig bättre än tidigare. Men fortfarande kunde jag inte slappna av.

Så fick jag bra kontakt med en vän, som alltid fanns där även sent på natten och orkade höra allting som jag hade att berätta, mörka tankar, allt. Och jag fick sådan härlig respons och härliga svar. Och från det ändrades det ytterligare. Den där vännen, blev min pojkvän. Från ena sekunden se honom som en vän, och sedan nästa dag se honom på ett helt annat sätt. Och det skrämde mig. Spåren som fanns kvar från mitt ex började dyka upp, och jag visste att det skulle komma upp mer och mer. Men jag försökte ignorera det, och bara ta en chansning. Dedär ska inte styra mig. Så jag följde bara med strömmen och så stod man där med en pojkvän. Glädje, skratt, och massor med kärlek. Fick ofta höra hur vacker han tycker att jag är. Jag? ha! tänkte jag varje gång. Men endå, så kunde jag inte sluta le varje gång han sa det. Han är kär i mig, han tycker att jag är vacker. Han älskar mig. Jag började slappna av. Första gången efter allt med mitt ex, började jag slappna av. Han har sådant lugn och bromsar ner mig om jag oroar över något. Jag har mina humörsvängningar ibland, och även dom där "hjärnspökena" från allt jag varit med om. Vissa dagar, eller vissa saker, får mig att bli knäpp och orolig. Försvinner in i konstiga saker. Har fortfarande min taskiga självbild, då jag nästan varje dag undrar hur fasiken han kan älska mig. Men med tanke på den han är, så bromsar han ner dedär bit för bit. Utan att direkt göra något, utan bara är den han är. Och det gör att jag faller mer och mer. Sättet hur han är, hur han får mig skratta, hur han får mig känna värme när vissa dagar inte är den bästa. Han gör så förbaskat mycket utan att göra något. Och jag njuter varje stund med honom. Allt med mitt ex är raderat, är i mitt förflutna. Nu ska bara resterna som ibland styr mig också bort. Och att ha min pojkvän vid min sida, hjälper mig så mycket. För han är inte ens i närheten av hur mitt ex var. Han behandlar mig på ett sätt jag aldrig upplevt förut, och får sådan kärlek som jag aldrig ens trodde fanns. På fredag har vi varit tsm 2 månader, men det känns så mycket längre. Med vänskapen vi hade innan och hur han varit mot mig, känns allting så mycket längre. Han är min guldskatt. Och jag älskar honom mer och mer.

Tack för att du är du, och att du orkar stå ut med mina konstiga dagar ibland. Tack för att du älskar allt med mig.

David Jonsson 💗

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

You was just playing with me and doing everything for your dick and needs.
Go ahead, screw me up and lock me in the dark.
As long as your dick gets what it want.

Even though you are gone, you still screw me up over and over again.

You burried me alive, and the only thing that was left behind was a beautiful corpse. Walking around with big pains and anger. (Text still in progress)..

Sara Thunell 2016

Likes

Comments

View tracker

My dear friend
Let's have a little talk

I love your dark colors and darkness
I feel safe with you

But you hurting me
Even when you hurting me
I always come back
And we dance together

I thought you were good to me
Everything we have gone through
It's time to let you go and say goodbye

I will miss you
Please, can we have the last dance together?
Just you and me

So goodbye my dear friend
And thank you

Sara Thunell 2016.

Likes

Comments

Everything is a storm
Windy
Messy
Getting more lost

Looking up to the stars
Wishing they mean something
More than what they are

Hiding all emotions
Until the first leaf fall

Letting the wind hold me
Tight
Letting the rain cry with me
Continuing my walk
To the sun's heat
To the solar lights

Sara Thunell - 2016

Likes

Comments


Allting som en storm
Blåsigt
Rörigt
Mer och mer vilsen

Ser upp mot stjärnorna
Önskar att dom betyder något
mer än vad dom är

Gömmer alla känslor
Tills första lövet faller

Låter vinden hålla om mig
Hårt
Låter regnet gråta med mig
Fortsätter min vandring
Mot solens värme
Solens ljus

Sara Thunell - 2016

Likes

Comments


Saknaden tar med mig
På en promenad
Där jag kommer ihåg allt
Allt med dig

Du går med mig,
Hand i hand
Till snöns första fall
Jag minns dig som igår,
När du skrattade genom livet

Vid snöns första fall,
Släpper du min hand
Går din väg

Ensam jag står i snön,
Tittar upp
Vill att du tindrar
Som en stjärna
Under denna stilla natt


Sara Thunell 2016

Likes

Comments

H​ej hopp allihopa!

Vissa har hört av sig till mig med förfrågan att eventuellt skapa en blogg där jag kan ha mina texter. Har haft en blogg tidigare men som jag inte använt på ett tag så tänkte att det kan vara kul med en helt ny blogg. Så här är den, en blogg där jag lägger upp publicerade texter från instagram sidan @thunellspoems

Ha det fint kissekatten -

Sara



Likes

Comments