View tracker

Jag är inte den enda som under flera års tid följt utveckligen i världen och jag är knappast den enda som har sett hur Sveriges flyktingpolitik blivit allt mer restriktiv med införande av gränskontroller. Jag har diskuterat det mycket med familj och vänner men aldrig riktigt vågat uttrycka mig i större forum. Men förra veckan hände något som fick mig att vilja dela med mig av mina tankar och erfarenheter.

För att det ska vara förståligt för er ska ni få en snabb förklaring. Jag har föräldrar från två olika länder och brukar definiera mig som en "blandis". Jag har en förälder från Sverige och en från Egypten. Jag talar både svenska och arabiska och känner mig hemma i båda länderna. När jag är ute och resor (något jag älskar att göra) blir jag ofta tagen i säkerhetskontrollerna, "random-checkad" och får öppna väskan för att de ska kunna kolla igenom den. Jag har vant mig och jag förstår att det handlar om en rädsla för vad som kan hända på flygplatser och flygen. Men visst, det går inte att bortse från att det är jobbigt att endast baserat på mitt utseende bli extra misstänkliggjord och extra checkad.

Men åter till det jag nyligen vart utsatt för. Jag och min egyptiska förälder landade i Sverige efter en utlandssemester och skulle genom tullen. Jag pratade då arabiska och frågade vart vi hade parkerat bilen. Och det var då, mitt i tullen som en polisman snabbt kom springande mot oss och på engelska bad oss visa våra pass. Vi svarade artigt på svenska och gav honom passen och polisen vart genast mer obekväm och tittade snabbt på dem innan vi gick vidare. Och där och då fick jag känna på Sveriges nya politik som innefattar gränskontroller. Där står jag, född och uppvuxen i Sverige och blir kontrollerad på grund av mitt utseende och det språk jag i den stunden valde att prata. Känslan av att stå där och se hur alla andra går förbi och tittar lite snett på en, som om man faktiskt gjorde något olagligt, känslan att bli misstänkliggjord i sitt eget hemland är en svår beskriven känsla. Jag vet att jag knappast är den enda svensk med utländska rötter som varit med om liknande situationer och därför vill jag lyfta det. Jag vill dela med mig av känslan av skam, sorg och lite ilska som bubblar upp inom mig när det talas om att stänga Sveriges gränser. Känslan av skam när man blir extra kontrollerad i sitt eget hemland bara för att jag inte ser tillräckligt "svensk" ut. Sorgen när jag känner att mitt älskade Sverige, mitt hem, som länge kännetecknats av en human politik där vi tagit hand om människor och låtit människor få sin fristad här nu sakta stänger sina gränser och låter främlingsfientligheten växa fram och synas mer och mer i samhället.

Om jag skulle få be er om något inför 2016 skulle det vara att inte agera på era fördomar utan ta er tid att lära känna människorna runt omkring er, låt inte rädslan styra er så kanske vi, tillsammans kan få Sverige att vara det öppna land där jag vuxit upp och älskar.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker