View tracker

Vi är förlorare vi två, sen jag var sjutton år.
För jag var full och jag var dum och jag ramla på allt och jag föll för någon på en fest någonstans.
Jag vet att det bara var fantasier, men nu är du i mig, och kommer alltid vara.
För du var solskenet och jag var ensam.

Det är mitt eget fel vad som hände med mitt hjärta, för jag har alltid vetat att du inte skulle stannat.
Behövde lite kärlek från fel sort och sympatier från fel håll.

Jag tänker alltid på dig i April.
Jag har varit i alla städer och letat efter dig.
När jag tänkte på dig, kände du mig? Genom antennerna och satelliterna.

Snälla skicka ett vykort för jag undrar så.
Det var så mörkt den kvällen jag gick hem, jag hade hoppats på något.
Det gör ont att veta, men lika ont att undra.

Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna för kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva.
Åh gud det gör så ont att något så nära, kan vara så långt bort.

Jag vet att allt är falskt och bedrägeri, men det struntar jag i.
Därför vågade jag aldrig hålla din hand, för vi är inte sånna som i slutet får varan.

Men är det här allt som blir, så dör jag.

Att satsa det sista på mirakel.
Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.
Ge mig en kyss innan du går, en kyss att bygga en dröm på.

I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet mötte jag min kärlek.
Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför.
Vi kanske ses, det finns en chans, på en spårvagn någonstans.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Kära lilla du, jag vet att det gör ont nu men håll ut. Jag vet att mörkret har omfamnat dig och att ljusglimtarna är få.
​Men snälla du, håll ut ändå. 

Kära lilla du, alkohol och bekräftelse stillar bara tankarna ett tag. Du göder bara ångesten när du inte vill vara dig själv till lags. 

Kära lilla du, det blir bättre ska du se. Om du bara visste vad du är kapabel till och vad livet har att ge.
​Jag vet att du är vilsen och osäker på vilken väg du ska vandra, men ge det lite tid, du behöver inte dig själv klandra. 

Kära lilla du, kryp inte ihop på golvet sådär. Våga visa tårarna på kinden så din mamma kan svepa bort dom med vinden.
​Svaghet något mänskligt är, inget som man personligen själv bär. 

Kära lilla du, du är så mycket starkare än vad du tror. Ditt mod och ditt driv är det viktigaste du har i ditt liv. 

Likes

Comments

View tracker

​Det finns människor som tar fram det värsta ur dig. Det finns människor som tar fram det bästa ur dig. Sen finns det dem, sällsynta beroendeframkallande personerna, som drar fram de mesta ur dig. De mesta av allt. Rädsla, lycka, osäkerhet, kärlek, ångest och åtrå. En längtan. 

​Som får dig känna dig så jävla levande. Får dig att bokstavligt talat kunna ta på livet, dess skörhet och skönhet. Får dig att känna allt, tusen gånger starkare. Som en kraftig explosion i bröstet av det bästa och det värsta. 

Personer som du skulle följa med rakt ner till helvetet och tillbaka, bara för att få känna meningen med livet. Att du inte bara är kött och ben som tar dig igenom dagen. Utan en hungrig själ som törstar efter att fylla kroppen med eld och passion. 

Vissa människor är rädda för elden. Vissa människor vill bli ett med elden. 
Jag är inte rädd för att bränna mig när jag är med dig. 

Likes

Comments

Med ditt skarpa knivblad smidet av svek drog du ett svärd genom ett flickebarns själ. Du vände ryggen, utan att blicka bakåt, och lämnade din dotter bakom dig med ett brustet hjärta. Hennes tankar målade du med känslan av otillräcklighet. Du lämnade henne tom på bara bekräftelsebehov och ekande skrik av ångest. Du virade en tjock och tung filt kring henne vävd av mörker som fick knäna att ge vika.

I svallvågorna av ditt förräderi förträngde hon dig i panik, ville inte minnas, kunde inte förstå, hur någon som är av samma kött och blod bara kunde gå. För varje dag som gick blev ditt ansikte suddigare, konturerna suddades ut och enda gången hon ser dig nu är i hennes ansiktsdrag när hon ser sig själv i spegeln.

Men ofta är frågan där i bakhuvudet. Varför räckte inte jag?
Hur kan en flicka, ett barn, göra sig förtjänt av att bli lämnad bakom.

Likes

Comments

Som den varmaste solstrålen du känt mot din kind den kallaste vinterdagen. När frost möter eld. Och allt du kan göra är att ta in känslan, låta den bränna kvar mot din hud, andas in förändringen och förvirringen djupt ner i lungorna. Ett iskallt bitterljuvt andetag som letar sig längst in i själen och snuddar vid ens oskyldigaste nakenhet. Tänder en eld i ditt bröst.

Du inser att världen ser ut som den alltid gjort, den ser likadan ut för alla andra runt omkring som ser den genom vana trötta ögon. Men du kommer aldrig någonsin uppleva den på samma sätt igen. Allting får en ny synvinkel, ett nytt perspektiv, en ny mening. Jorden försvinner under dina fötter och du faller handlöst bortom all räddning genom tid och rum.

Ett franskt ord för att förklara känslan av att vara utanför sitt element, känslan av att känna sig separerad från det man alltid kallat hem, det man är säker på och trygg i. Den känslan som jag så länge försökt sätta fingret på, som slukar hela mig så fort mina ögon möter dina. När jag sugs in i vårt magnetfält med hela den kraft universum så fint paketerat in oss i. Då kastas jag in i ett parallellt liv, ett liv som utspelar sig i en annan värld.

Vi börjar alla som främlingar. Alla förutom dig och mig.

Likes

Comments